justair

Väl talat! Det är det som gäller - inget annat. SIB har ständigt förändrats och olika skolor har dryftat vem som haft rätt, men nu gäller ovan.

Det borde väl gå att reglera? Kontrakt som tvingar rekryten till hundra procents närvaro under minst två års tid i hemvärnsförbandet, både före och efter mission. Eller är jag ute och cyklar?

Bättre att ha försökt påverka och sagt sin ståndpunkt medan tid fanns -än att klaga efteråt på hur kasst allt är och att någon borde sagt ifrån tidigare... Förvisso, men problemet är väl inte att man har möjlighet att yttra sig, utan snarare att ingenting händer trots detta. När systemet blir ett egenintresse och sakfrågorna mer handlar om medaljer och annat liknande trams tycks kärnan i verksamheten försvinna på vägen. Detta leder till att förband skapar sig egna lösningar, och likriktningen går förlorad. Detta ser jag som ett allvarligt problem i alla fall.

Många bra punkter där. Tycker också att det skall in mer YOFF och/eller reservare i HV. Att rotera chefer är också bra ur en organisatorisk synpunkt då allt tvingas likställas, men jag tror att det ur förbandsandans perspektiv är förkastligt. Hur lösa det bäst? Det kan jag inte svara på, men ut med självtillsatta besserwissers och in med kompetenta chefer så bör resten lösa sig.

Om plutonens uppgift är att skydda ett objekt innebär det inte per automatik att jag måste tillämpa 1800-talstaktik och stå med armbågslucka runt objektet. Kan jag lösa uppgiften på avstånd med liten manskapsinsats gör jag så.

Allt som inte är fastnitat är gratis - och en http://www.soldf.com/psg90.html som demonstrator inte fastnitad i kassun. Således används vapensystemet och det som borde diskuteras är inte vapnets vara eller inte vara, utan en diskussion om hur organisationen med prickskytt i HV kan se ut.

Känns igen! Men jag har hört resonemanget även hos stridande personal vilket pekar på brister i kunskap hos även dessa. Under ett moment på HvSS avstannade hela anfallet pga skadeutfall, och diskussionen under utvärderingen var direkt alienerad. Kände mig en aning utanför som propagerade för att fortsätta anfallet och först därefter ta hand om de skadade. Om det klickar inom förbandet på den här punkten känns det som risken är ännu större att det klickar skarpt med personal utan vapen och utan insikt.

Skarpskytten ingår i en eldenhet, grupp, medan prickskytten är en egen eldenhet.

Jag är för krav och emot tid som mätare. Gärna betydligt högre krav än vad som kan tänkas vara på gång nu och framförallt fys-krav. Jag har sagt det tidigare och säger det igen - Kan du inte andas kan du inte lösa din uppgift.

*asg* Det vore något det!!! Mindre handuppräckning/bullätande och mer övning för pengarna!

Såg mycket bra ut. Mindre kokvagn och fler och mer varierande artiklar är aldrig fel.

Lite OT från mig kanske... I lumpen stötte vår patrull ihop med fiende till fots i skogen, fast vi hade av tillförlitliga källor hört att de skulle vara uppsuttna. Således hade jag p-skott och inte ak i händerna. Efter eldöppnandet satt alla och skrattade och befälet undrade hur fan jag tänkte när jag smällde av p-skottet på en soldat? Köpa läget? Dyrt köpt, var befälets svar...

När jag gick med i forntiden fick jag en fråga under intervjun: "Vad betyder det att du är övervakare?" Jag fick lägga rätt mycket energi på att förklara att jag inte var övervakad själv för att jag var en brottsling - utan snarare tvärtom. Det jag trodde skulle ses som positivt, att man var ett föredöme, tolkades tvärtom... Absolut bäst att klargöra precis allt som kan tänkas ställa till problem, innan det gör det!

När vi satte upp vår Ip hade vi ingen annan utrustning än övriga plutoner i bataljonen. Vi hade inga special missions/utbildningar/övningar och vi i ledningen fick arbeta hårt med att motivera soldaterna att stå på sig. Att fixa kontrakt med arbetsgivare, att krigsplaceras i plutonen och att motivera familjen att all extra tid som nu lades ner i verksamheten var värt det och viktigt. Jag kan förstå att när nu IP "fungerar" som de skall att det kan kännas tungt för övriga. Det är dock en fråga ni bör ta med högre chef om ni anser att er egen verksamhet blir lidande. Vi är alla på samma sida.

En av fördelarna med HV är just blandningen av ålder och erfarenhet. Det förutsätter dock respekt åt båda håll och alla oavsett ålder faller in i ledet och löser samma uppgifter. Om du inte pallar det bör man faktiskt sluta. Att hänvisa till Kongo känns alienerat då det är länge sedan nu, min far deltog och han avled i hög ålder förra året. Vidare får man inte respekt - den förtjänar man. Att börja banka på kastruller och skrika "napp" och liknande är bara kontraproduktivt.

Om tråden handlade om att visa upp den bästa möjliga bilden av HV för rekrytering känner jag att föreningsverksamhet inte hör dit, oavsett hur välproducerade bilderna är. Om det å andra sidan bara handlade om hur väl fotograferna fångat olika ögonblick tar jag tillbaka min tidigare åsikt. För att rekrytera, att göra verksamheten spännande och få den att se aktuell ut känns det dock som ett moment 22 - Rekrytera unga villiga under fel premisser.

Kan det inte vara så att de bilder som man fasar över trots allt visar, med tanke på att det verkar finnas avsevärt fler sådana, hur Hemvärnet i Sverige ser ut 2006? Jag sitter ofta och retar mig på konstiga bilder tillsammans med ännu konstigare bildtext, men vi som gör det kanske är en minoritet av Hemvärnet?

Man ska kanske skilja på disciplin och preusseri? Har sett insatsplutoner där chefer skriker sig hesa för minsta fel, varvid den enskilde soldaten inte vågar ta egna initiativ längre. Förkastligt. Men samtidigt faller jag in i ledet när jag satt på mig uniformen. Hemvärnet är ingen hobby för mig, då kunde jag byggt modellflygplan eller annat, det är ett kall. Om jag inte ens kan kalla en högre chef vid hans korrekta grad kanske jag i stället borde leka i sandlådan? Det är klart att organisationen behöver disciplin! Att förutsätta att man ska göra annorlunda när det väl gäller är ett bra utgångsläge för en kommande katastrof.

Så då finns det en extra plats ledig då?

Kollat eventuella divisioner som släkten varit med i? Kompisens farfar var med i 116Pz div i Normandie, där han var stridsvagnsförare i en Pz IV. Inte kollat divisioner men en överhängande andel av släktens manliga del har varit krigare sedan 1400-talet. En intressant parantes var min mormors bror som slogs mot nazisterna på gatorna före maktövertagandet. 1942 får partiapparaten till slut tag på honom, tvångsvärvar honom till armén och skickar honom till Stalingrad där han tvingas dö för något han kämpat emot - där kan vi snacka ironi.

Skyldig. Är halvtysk - behövs det sägas mer?

Vapen hemma är bara onödigt.

*skrattar* Certifikat? Shit, va det har blivit seriöst helt plötsligt. Som gammal eldledare sköt vi fritt och vilt med dem.

Mig veterligen har HV inte fått Laser AI än, men med tanke på fler och nya uppgifter kan det ju tänkas att det kommer inom en framtid.

Folk är olika och olika instruktörer använder olika tillvägagångssätt. Att skrika gör det förvisso möjligt för alla att höra, men som en del i sin feedback efter genomfört moment är det kass. Att jag skriker under lösandet av uppgift handlar däremot om att signalera att det är dags att åtgärda omedelbart, snarare än senare... @Fk Satan Jag håller med om att det som man vill åt är är orsakerna till agerandet, inte själva agerandet i sig. Många kan påstå sig ha självinsikt, men det är en betydligt svårare sak att använda sig av denna och förändra ett beteende. Många gånger resulterar stress i att agerandet styrs in i en mindre lyckad riktning. Här finns två tillvägagångssätt: antingen genom övning och åter övning ständigt utsätta personen för stress för att låta denna överkomma problemen eller om det inte hjälper faktiskt byta ut personen.