Axial

Det beror väl på vilken slags civil anställning man har inom FM? Jag sökte för nåt år sedan en ledig tjänst som handläggare (fick inte tjänsten) och frågade specifikt om detta och fick till svar att den aktuella tjänsten inte innebar krigsplacering, vilket skulle möjliggöra fortsatt engagemang inom Hv. Eller är tanken att ALLA civila tjänster inom FM ska ingå i krigsorganisationen?

Hur tänkte du där? Hela jämrans existensen av en försvarsförmåga är ju politiskt motiverat så jag förstår inte varför det - i sig - skulle vara något dåligt. Vidare går det väl, med visst fog, att hävda att större beställningsvolymer ger lägre styckpris. Det som ska bli intressant, är hur pass mycket de olika ländernas ingångskrav skiljer sig åt, och hur mycket varje land får kompromissa i slutänden.

Flyggrupperna är tänkta att användas även i krig, men givetvis gäller det att använda dem med förstånd. Det är kanske inte så att de ska flyga CAS-uppdrag över 5011. gardesskyttedivisonens tätregemente. Möjligen kan de användas för spaningsuppdrag av typen "finns Fi vid...?" Att flyga på riktigt låg höjd, dyka upp lite snabbt och observera och sedan dyka igen är fullt möjligt, men en måste väga fördelar mot risker givetvis. Andra tänkbara uppdrag under krig är att reka framkomlig väg eller liknande.

(sid 357) Det där kanske kan möta "visst" motstånd

Problemet är att det inte riktigt är valbart. Använder motståndaren helikoptrar, flygunderstöd, pansar mm mot ställningar som hålls av Hv-förband så lär Hv ha svårt att undvika det, om de inte flyr och gör det i tid. Omstarten av det nationella försvaret innebär att uppgiften "fördröja" har åkt upp några pinnhål för hemvärnets del. Det handlar alltså inte längre enbart om att bevaka den lokala flygplatsen eller hamnen för att NBG ska kunna avtransportera därifrån (vanligt scenario för LTÖ-upplägget "Geltic Bear") Därmed måste man också göra en realistisk bedömning av vad för slags fiende vi ska fördröja och hur realistiskt det är att vi kan fördröja en sådan fiende. Stridsvagnar, eller åtminstone bepansrade fordon, är inte längre helt otänkbart.

Har du några som helst belägg för tesen att en ökning av antalet legala vapen i samhället skulle leda till ett tryggare samhälle med färre våldsbrott med dödlig utgång? Sambandet är nämligen inte helt enkelt. Det finns flera teorier om vad mängden brott/dråp i ett samhälle beror på, alltifrån vilket politiskt system som råder i landet (nyliberalism kontra socialdemokrati, där det förra lägger större enskilt ansvar på individen, även för självskyddet) till välståndet (oaktat vilket politiskt system som skapat välståndet), till antalet legala vapen i samhället. USA är ju ett exempel som ofta lyfts fram. Där har antalet mord/dråp per capita sjunkit från 8 per 100 000 invånare (1985) till drygt 5 (2009) Här finns det flera förklaringar: dels något skärpta vapenlagar och dels mer omfattande insatser mot organiserad brottslighet som t ex knarkhandel, vilket då skulle ge avtryck i statistiken på så sätt antalet gängrelaterade mord/dråp minskat i takt med att den typen av brottslighet minskar. Jämfört med Sverige som hade 1,2 per 100 000 (1985) respektive ca 1,0 (2009) så är det fortfarande väldigt högt. För Sveriges del så verkar det i runt senaste sekelskiftet ha varit så att ca 70% av våld med dödlig utgång skedde i hemmet. Såvida man inte menar att folk ska gå beväpnade hemma, så skulle ju då tesen om utökad beväpning av befolkningen ha ganska dålig effekt. Varför anser du att det skulle vara självklart att svensk militär skulle vara beväpnad? Jag utgår nu från att du menar på fritiden. Antalet anställda soldater/officerare är så litet i förhållande till befolkningen, att den potentiella ökningen av skydd måste vara helt försumbar. Sedan finns det givetvis enskilda situationer där det är tänkbart att en beväpnad person, på rätt plats vid rätt tidpunkt, skulle kunna ha förändrat utgången. Men att utifrån det argumentera för ökad beväpning av befolkningen i allmänhet, är enligt mig inget annat än ett uttryck för ett personligt önsketänkande. Man måste ju då också väga in risken för bl a feltolkningar av hotfulla situationer samt risken för vådaskjutningar. Sen kan jag inte tänka mig att en genomsnittlig svensk krogkö en lönelördag skulle må så mycket bättre av fler knivar innanför västen på de som köar. http://www.criminology.su.se/polopoly_fs/1.93068.1340195249!/menu/standard/file/2011c_Matilda_Lindblom.pdf http://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Nya-ron/2014/07/Strangare-vapenlagar-ger-farre-vapenrelaterade-dosdfall/ http://www.popularhistoria.se/artiklar/brottsplats-krogen/

Kul att den här tråden seglade upp igen. Frågan är intressant ur ett arbetsrättsligt perspektiv. Är det någon som vet hur det gick med skäggen i slutänden?

Doh! <---Axial EDIT: tillägg: angående FM uppdatering: "vid tveksamhet får beslag ske" riskerar ju att bli en sån där gummitolkning om det inte styrs upp ordentligt.

Det där är ju en intressant abrovink som jag inte tänkt på innan. Efter att ha skummat igenom lagtexterna så är mitt förslag att problemet löses på följande vis: ett läsrum anordnas i omedelbar anslutning till inpasseringen. Där finns kopiator etc. Passagen mellan inpasseringen och läsrummet ordnas så att ingen insyn till resten av skyddsobjektet är möjlig. Eventuellt anordnas läsrummet i direkt anslutning till, men utanför, inpasseringen. Eftersom man har rätt att vara anonym när man begär ut offentliga handlingar så vore ju den lösningen bäst, eftersom man då inte heller krånglar till det med legitimationskrav på den som vill komma in på ett skyddsobjekt. Frågan är då hur pass bokstavligt "på plats" ska tolkas. Tjänstgörande myndighetsperson hämtar den/de begärda handlingarna och lämnar dem i läsrummet. Eftersom myndigheten ska pröva begäran om att få ta del av allmän handling, så vore det inte rimligt att släppa lös en person på egen hand i arkiven, eftersom denne då (i teorin) skulle kunna ta del av handlingar som inte är offentliga.

Hur menar du med att det gynnar chefer?

Rent hypotetisk fråga: vad skulle det krävas för att IS skulle bli betraktade som en suverän stat? IS vill uppenbarligen skapa ett kalifat, en egen nation som baseras på deras värderingar. Hur definieras "suverän stat"? Är det när man blir erkänd av andra länder? I så fall, hur många länders erkännanden krävs? Är det när man kontrollerar ett visst landområde och kan utöva makt över det området?

Jag för min del behåller gärna ett inkomstbaserat ersättningssystem, men då ska det vara så utformat att det verkligen blir ett nollsummespel. Dvs man ska få ut det man förlorat just de dagar man varit ledig. SGI är ett alltför trubbigt instrument för de som, som t ex jag, jobbar skift och ofelbart skulle ha jobbat natt den veckan som KFÖ infaller. Det funkar inte heller särskilt bra för personer vars inkomst varierar väldigt under året. Det finns även de som är kommunalt anställda med ett något lustigt löneredovisningssystem, som gör att de ekonomiskt förlorar 1,4 dagslöner för varje dag de är lediga. Med nollsummespel menar jag även kompensation för förlust av semesterlön och pensionsavsättningar. Sett per tillfälle är det inga summor alls, men om man är aktiv ganska länge och avancerar i hv-karriären med alla kurser som följer med det, så blir det med tiden en del. För att knyta an till trådens inledning om organisering: eftersom vi inte är att betrakta som anställda i arbetsrättslig mening, så är det ingen mening med ett fack i ordets egentliga betydelse. Vi kan ändå inte MBL-förhandla, strejka etc etc. Det vi har är medinflytandesystemet, vilket i viss mening fungerar på motsvarande sätt som en fackförening (fast ändå inte). Jag får ganska ofta höra att medinflytandesystemet är av, med och för gamla gubbar, med det enda syftet att äta smörgåstårta och dela ut medaljer till varandra. Det finns fog för den kritiken. MEN, själva regelverket är det inget större fel på, om man betänker att vi till syvende og sidst är ett militärt förband. Vill ni inte att det ska handla om smörgåstårta och medaljer? Organisera er då! Börja på plutonsnivån, delta i kompanistämman, se till att ni är så många att ni kan rösta in de personer som ni har förtroende för in i kompanirådet och sedan (förhoppningsvis) in i bataljonsrådet. På det sättet är medinflytandesystemet precis som facket; det är inte starkare än sina medlemmar och deras engagemang. Och framförallt! Skicka in motioner tills ni kräks! Ta hjälp av någon gammal räv som vet hur motionernas bäst ska formuleras (inte för luddigt, inte för detaljerat) och se till så att många personer skickar in motioner om samma sak. Sätt press uppåt.

Det som berörde mig allra mest, var hur nära till gråten en del av dem verkade ha. Att det, 50 år efter händelserna, fortfarande är så känslomässigt jobbigt för dem, säger en hel del.

Det har man väl redan börjat göra?

Njae. Armén använder en mer blågrå färg, men själva "snittet" är detsamma på alla uniformer m/87.

Apropå flygvapnet... Under högvaktstjänstgöring 2012. Tillhör inte flyget annars, men nu var det FV som behövde förstärkning.

Ser menig 4 streck annorlunda ut från överfurir? Nej, det är samma.

Om jag byter ut "frågor" mot "frågeställningar" då? Det jag alltså ville belysa var de otydligheter som uppstår i gränssnittet mellan anställd personal och frivilligpersonal.

Mjo, fast jag har ju inte fått FM PersI tilldelat mig. Vilket naturligtvis inte hindrar den från att omfatta mig. Och jag har inte utgått från nånting, jag försökte bara ställa (som jag i min enfald tycker är) relevanta frågor.

För min egen del klämmer inte skon nånstans. Jag gör som jag blir tillsagd och välkomnar gärna tydliga direktiv. För egen del, utifrån nuvarande befattning så skulle jag återgalonera mig från fänrik till 1. sergeant. Jag har inga som helst problem med det; för min del sitter det inte alls i vilken kragspegel jag har. Det jag menade med mitt förra inlägg, och jag inser att jag kanske var lite för knapphändig, är att om FM PersI ska gälla för Hv/Friv, så borde man reglera vad som gäller för den personalkategorin. Exempel: enligt Fk Satans inlägg så får den som beordrats till annan befattning behålla grad och lön. I hemvärnets fall skulle det i så fall innebära att en hvplutonchef som beordras nedåt till gruppchef eller menig, får behålla grad, premie och befattningspeng. Den som på eget initiativ kliver ned enligt exempel skulle däremot få grad, premie och befattningspeng för den nya befattningen. Det är sådana saker som jag som personalbefäl gärna skulle vilja veta.

Nackdelen med att knyta fast remsor i hjälmdoket till 90-hjälmen torde väl vara att det blir lite knöligt på vintern när man kanske vill vända på det så att den vita sidan kommer utåt? Dessutom kanske man vill anpassa färgerna till omgivningen? Jag föredrar att använda "tillfällig materiel" (kvistar av gran eller lövträd, gräs, etc).

Rent spontant så borde det, om den ska gälla även Hv/Friv, i så fall finnas särskilda regleringar i personalinstruktionen. Hemvärns- och frivilligpersonal är i arbetsrättslig mening inte att betrakta som anställda. Ersättningen är inte heller att betrakta som lön. FM PersI borde även innehålla en passus om att den i fråga om grad upphäver bestämmelserna i HvH 2010, eftersom det där står att personal som byter befattning får behålla sin grad. Den som byter befattning nedåt behåller dock inte befattningspengen. Jag säger inte att du har fel, men jag tänker att om FM PersI är tänkt att gälla även Hv/Friv, så borde sådana regleringar finnas med. Om inte nån hade lite för bråttom när den skrevs och infördes, förstås.

Iofs. Men om man då ska vara (fånigt) konsekvent, så ska man även särskilja YO/RO/SO från varandra. Man särskiljer OF och SO genom grader. YO mot RO särskiljer man inte mer än genom befattning. Dock så brukar RO utmärka sig särskilt genom sitt sätt att klä sig (gamla krigsförbandsmärken, oknäppta knappar, öppna dragkedjor och skrynkliga kläder). Men OF och SO gradskalor kan väl delvis överlappa varandra? När det gäller skillnaden mellan YO och RO så kan väl (nästan) detsamma sägas om hvbefäl? Dvs förbandsmärken, det diskreta "hv" på ena kragspegeln osv? Låt gå för att det blir något otydligt när hvbef bär tröja m/87 eller 90L. Men ingen kan väl tro att jag, en 38-årig lönnfet fänrik, skulle vara nyexad från Karlberg?

Iofs. Men om man då ska vara (fånigt) konsekvent, så ska man även särskilja YO/RO/SO från varandra.

Snuskburken är bättre om det ska ätas färdiglagad mat från koket, medan jägarköket är bättre om man ska laga maten själv. Jägarköket får helt enkelt maten varm/färdig fortare, när man lagar själv. Snuskburkens fördel är att vid utspisning av färdiglagad mat så kan man hänga stora delen i bältet och hålla locket i en hand och kåsan i den andra. Eftersom jag numera oftast äter färdiglagad mat från koket så väljer jag snusjburken. Men det är mest ett teoretiskt val eftersom det oftast finns papptallrikar att sleva på.