Ace

Försök fingra lite på en "Ryss-bajonett" till AK47-familjen. Kan vara intressant med en jämförelse mellan de två... Min uppfattning om ryss-bajonetten är att den verkar väldigt robust och jag har för mig att den har samma funkioner som M9. Annars ser inte jag någon praktisk användning av en bajonett till M16, när svenska försvaret använder AK4/5. Då är det väl bättre med en redig kniv B)

Eeehh... vadå? Jag? Vet jag ingenting om... Då behöver jag ju inte scratchbygga min tänkta 3021! (Fick höra ryktet av Swede i början på augusti, men blir lika glad ändå! )

Verkar vara ändring på gång. Dags att bygga en biobränslefabrik tror jag http://www.nyteknik.se/art/30176

Ja, jag har inte fått klart för mig skillnaden mellan 208 och 308 tidigare. 8| I mitt förarbevis (från BA 06) står det bv 208, men den maskinen hade Merca-diesel. Och plåt. Och 12.7 på taket. Och kass prestanda utanför plan väg. MTO var ute och cyklade med andra ord Ace (som inte riktigt vill erkänna att han hade "fel")

BV 208 (skalman). Ja, den med Merca-diesel, som var så förbannat seg i uppförsbackarna att norska sjv-M113 nästan körde ifrån den...

Jag hade faktiskt en batteriladdare till min bärbara kassettbandspelare! Och sen får vi inte glömma bort våran TV i matsalen B)

IKV 91 fanns inte kvar i organisationen (mekb10) när jag låg inne (-91-92). Men eftersom vi tidigare har diskuterat begreppet "pansarjägarindelning" på forumet, så tror jag mycket väl att de tidigare kan ha använts som "lätt strv-kompani"... För övrigt användes strv 101 under lång tid. Mekb10 skulle ombeväpnas med strv 104 i samband med regementsnedläggningarna under 90-talet, men jag tror att de bara hade 104 utbildning under ett år, innan strv 121 gjorde entré.

@ Fyhr: Precis så kände vi nog allihop... Oj, vad det pratades minnen! Hade en viss Mj J (IA 03) försökt värva folk, hade han fått MÅNGA intressenter under söndagen. Tur man har hunnit få distans nu

Tack själv! Synd bara att jag inte hann bjuda på dricka innan barerna hade stängt (fast det kanske var bäst så...) Och jag blev lycklig som ett barn på julafton när jag hoppade ner i skyttplatsen i PATGB... 10 minuter senare på VC-plats i STRF9040C blev jag kär! @ Swede: PM kommer när jag har kommit på allt jag skulle ta upp (minnet är ju kort på en gammal man )

Jaja, en del har ju i varje fall fått inkallelseorder. Ace får ta sig dit för egen maskin ;) Nåja, med hjälp av en förare med lokalkännedom och en karta som täcker Mälardalen i skala 1:50000, ska nog jag också lyckas hitta dit (om inte bensinen tar slut) :P Väl mött i mässen! Edit: Spunkfingrar

Gör inte det i fortsättningen. Det är ett helt onödigt moment och dessutom väldigt farligt att ta tag i vassa föremål, typ knivar, under handgemäng... Det är inte värt risken att köra en kniv i magen på polaren, bara för att briljera lite, eller hur?

Pinky-Nilsson!?! Delade tält med den mannen under ÖS 10 i Halmstad... Han var så snäll att han satt eldvakt (nästan) hela nätterna! Synd bara att det inte var kallt ute

Ser ut att vara en knappt inkörd Husqvarna 256. Kimster, det är nästan värt en öl i Halmstad, va? B) Och har jag fel får du en kall av mig

Nån som vet var man kan få tag på den?? Mvh Björkis Jag har den på video, men tyvärr har jag inga möjligheter att kopiera den. I varje fall gick filmen på TV någon gång under 1994-95.

Kollade in den sekvensen på filmen "TL -mellan krig och fred". När omgångschefen frågar styrkechefen om avskärmningen i sista momentet, får han svaret "skjut direktriktat" och det är då som en av skyttarna lägger en rök "träff mitt-i" och de mådde nog inte så bra i bunkern, nej.

Jo, det var nog inte min förtjänst att eldledaren fick stå kvar... Jag kan säga att jag hade akan mekaniskt osäkrad, vänster tumme och pekfinger på elsäkringen och höger tumme på avtryckaren, beredd att skicka ett par-tre-många slsgr mot målet. Varje gång vi fick ett grk-nedslag i närheten frågade jag om eldtillstånd, men TL 2 vägrade (och det var nog tur, med tanke på vad som fanns på andra sidan).

Det blev lite skrivande den där dagen, men det är väl det här som kallas bearbetning… Nästa del (den sista som är nedskriven): 94-03-30. Den här dagen börjar bra. Klockan 06.30 dimper det ner 3 granater ungefär 400 meter utanför campen. Precis när jag håller på och fyller en kåsa med kaffe efter min frukost! Nu har rotationen börjat (BA 01 => BA 02) så de flesta i matsalen är nykomlingar. Det var ganska intressant att se hur gamlingarna tystnade och lade ner besticken när vi hörde ett utskjut i bakgrunden. Det gjorde inte de andra… När vi hörde granatvisslet kröp vi ihop. Nykomlingarna började nu se lite konstiga ut. :0 När det small kastade sig de nya på golvet och vi som hade varit med ett par gånger innan sprang till skyddsrummet. (så länge man hör granatvisslet är det ingen fara, men om det tystnar är det låga ställningar som gäller…) Strax efter 08.00 smäller det igen, den här gången är det 3 nedslag 70 meter utanför campen. Någon timme senare åker jag till T2 med den ”nya” strigruppen + kompanichefen, för att de ska få se hur T2 ser ut, lära sig hitta i terrängen mm. Vi parkerar vagnen på andra sidan vägen, snett bakom T2 och de andra går till OP:t för att få en briefing. Jag skulle vara radiopost i vagnen. Efter ett tag kommer min efterträdare ut till vagnen och gör mig sällskap och hans killar kommer efter en liten stund. Lagom när den siste har hoppat upp på stri1:an hör vi en smäll några hundra meter österut. ”Ska vi köra i skydd?” frågar föraren, varpå jag svarar ”nej, det är bara en grk, det räcker om vi luckar ner så länge, så får vi se vad som händer”. Jag har ju inte hört något utskjut, så… Lagom när sista killen har kommit in i vagnen smäller det utav HEL**** i muren framför oss. Jag vrålar till en förstenad förare att han ska köra i skydd bakom T2, vilket han gör tämligen omgående, då han redan har startat motorn. När vi tvärnitar i skyddsställningen, passerar nästa granat precis framför oss och detonerar i ett hus på andra sidan vägen. Hade vi inte stannat bakom T2, hade den granaten gjort ett stort fint hål i vänstersidan på min fina, nu lite buliga, PBV 3021. När vi har fått klart för oss att alla är helskinnade och vi har rapporterat på radion, hörs en inte så kaxig röst från stridsutrymmet ”Andersson, är vi elddöpta nu?” (Tilltalsnamnet på mig en gång i tiden...) Lite senare åker vi tillbaka till campen och klockan 17.20 är det dags igen. Den här gången var det bara två granater som slog ner inom 100 meter från campen. Ännu en dag i missionen… Jag råkade hitta en tempering här hemma som sägs ha slagit i en mur på T2… Gängdiameter: ca 47-48 mm Nyckelgrepp: ca 55 mm Ytterdiameter: ca 62 mm Texten i mässingsringen är svår att tyda, men ett försök säger: BOOS ER M21A4 11-52 KN-4-184 Vad kan det vara för något?

Ordern uppfattad och kommer att verkställas!

Been there, done that. Got the fu*** t-shirt... Fast det var några år sedan, men då spärrades övningsfältet av för all annan trafik under den typen av verksamhet. T ex mörkerorientering med PBV. Skulle tro att man löser problemet på samma sätt idag.

Är skissen gammal? Så där såg vi ut när jag utbildades! Med broläggare och allt! Vi tappade vår fjärde pluton runt -95 och det var innan robotarna kom. Eller också fick vi helt enkelt andra krigsuppgifter , som var så hemliga att inte ens vi fick veta nåt...

Missförstå mig rätt, RB 56 är ett utomordentligt vapen! Men vi utbildades för ren och skär anfallstrid under hela lumpentiden. Det verkade inte finnas i några krigsplaner att vi skulle hålla och försvara terräng, utan vi skulle bara framåt. I det läget förlorar kompaniet anfallskraft om en pluton ska kånka robot. Dessutom är en rb-plut personalsvagare än de andra. Sorry, tror tråden gick lite OT...

@ Swede: Jo, två såna plutoner + en RB pluton på kompaniet. Vet dock inte om organisationen är sån idag, jag hoppas att robotarna har utgått ur kompaniet. Vad ska vi med såna till när vi ska anfalla, understödda av strv? Ett par år efter muck förlorade vi fjärde pluton och ett par år senare blev tredje robotpluton, snacka om att förlora slagkraft. Tur att Leoparderna kom...

Leo 1. Liten, smäcker och smidig vagn. Nej, förresten, CENTURION! mk 10 (strv 101). Den är bara för härlig! En rejäl bensinmotor som skickar iväg 52 ton manlighet i hela 36 km/h! (ja, jag håller på och limmar ihop en sån, fast det blir en mk 3 (strv 81). Orkar inte fixa en 10.5...) Det är ditt fel Swede och Erik G också! Hade inte ni pratat så mycket om plast, hade jag aldrig kommit på tanken att prova! :P

Jo, det var ett problem. Stf PBVgruppchef får sällan öva i sin roll, förutom när Erikvagnen blir utslagen. Helt plötsligt ska skytten i Gustav ta över vagnarna som är kvar och fortsätta lösa PBVgruppens uppgift, utan karta och oftast utan någon som helst koll på läget... ;) Annars var de roligaste momenten, när vi fick egna uppgifter att lösa. Det var bara lite svårt att kommunicera med övriga vagnar när kompanichefen ville att radionätet tillgängligt för sin kommunikation med plutoncheferna. "Vi är inget stridsvagnskompani, radiodisciplin, mina herrar!" PBV-grupps strid är KUL! Förresten har jag för mig att skyttegrupperna fick en andra KSP 58 för några år sedan. Dvs två ksp och ett grg/grupp. Och tredje pluton blev RB56-pluton. Ace (C HB 13.psk)

Mitt förra inlägg blev visst något osammanhängande och förmodligen något svårförståeligt för de som inte har varit i området. Jag får väl förklara det med post-traumatisk stress eller någon annan psykisk reaktion vid nedtecknandet. Och allt bara för att Unicorn skulle på leave! Sviterna efter Unicorns berättelse om sin leave-resa har skapat ett dygn med en del skrivande (nej inte min D-uppsats...) och här delger jag er en del av resultatet: Hursomhelst, Operation New Year. (Finns osammanhängande klipp därifrån i den berömda filmen ”TL, mellan krig och fred”) Den 28/12 1993 rullade en styrka från Tuzlaområdet upp genom Sapnafingret för att leverera mat till en isolerad by längst upp i norr på den Bosniska sidan. När vi efter en lång resa genom bergen börjar närma oss Krzac, stannar vi till vid en BiH stab och diskuterar läget. Då får vi order att lasta över allt underhåll från lastbilar till SISU, eftersom det är för farligt att åka softskin resten av vägen till nämnda by. Under omlastningen ramlar det ner ett par GRKgranater, så vi vet att vi inte är osynliga. Något senare rullar vi fram till ett utgångsläge, för att senare kunna köra längs en uppdämd å/älv motsv. där den andra parten har grupperat på andra sidan, i syfte att förhindra att vägen vi färdas på utnyttjas (för övrigt den enda vägen till byn). I utgångsläget grupperas 1x RB56 + 2x GRG + 2-3 PBV. Det snöar, så vi får inget flygunderstöd under dagen. En PBV ska reka vägen till byn och inte lång tid efter att vagnen ger sig av börjar en akan/tksp att dunka. Vagnen tar sig fram avsedd sträcka och åker sedan tillbaka till utgångsläget och samma visa upprepas vid ungefär samma plats. Hursomhelst får vi order om marschfärdiga och konvojen rullar så fort det går mot Krzac. Vi tar oss fram utan skador eller incidenter och börjar lasta ur underhållet i ett UNHCR lager. Problemet är bara att det har hunnit bli mörkt innan vi är klara och det bestäms att vi övernattar i lagret. Dag två rullar hela styrkan, förutom ett par militärobservatörer i en jeep och våran repgrupp, som stannar kvar för att laga jeepen (något osäker på detta). För att göra en markering mot parten som gillar att skjuta mot FN ska TL2 kliva ur vagnen vid en vägkorsning, ett fint eldläge, och resa en stor FN-flagga. Tanken är att konvojen ska passera eldläget och vi har ett tillfälligt OP på platsen. Vi rullar först i konvojen, parkerar vagnen (kompaniets strivagn) vid sidan av vägen och TL 2 kliver ur med flaggan i högsta hugg. Samtidigt som sambandssystemet i vagnen dör (det är underkänt i kvadrat med centralenheter som inte klarar fältmässiga förhållanden), så blir vi beskjutna och det är ett rejält rassel mot högersidan på vagnen. Den stackars stabskillen inser att vi inte kan prata med varandra (han hör nog hur vi skriker där fram i vagnen) så han återställer centralenheten och kastar sig därefter ut för att dra in TL 2, som nog inte är medveten om den höga blykoncentrationen i omgivningarna. Så fort han är inne i vagnen skjuter jag min närskyddsrök och vi sticker därifrån så fort vi kan, konvojen har som tur är inte hunnit ikapp oss än, utan följer efter oss i högsta fart mot säkerheten. När vi kommer tillbaka till utgångsläget, grupperas understödet igen, för att kunna skydda repgruppens och UNMO:s resa mot tryggare breddgrader. (Det kan också vara så att vi fick order att åka upp till byn igen för att eskortera UNMO därifrån ,då läget var något felbedömt) Nu har vi i varje fall fått CAS, då vädret är bättre än dagen innan, men flyget beskjuts med LV och vi ser besviket på när 2x A-10 försvinner upp bland molnen… (vid det här laget har de kallats för flugor en längre tid, eftersom de ändå inte gjorde mer än surrade i luften) När repkonvojen beskjuts kommer ordern ”Rök in målet!”, varpå 2x GRG skickar iväg ett antal rökgranater mot ställningarna på andra sidan. Nu börjar GRK-granaterna återigen ramla ner farligt nära understödsgrupperingen (RB 56 +GRG), så vi drar ur utgångsgrupperingen så fort repkonvojen har passerat vår ställning, varpå jag skjuter min andra närskyddrök för dagen. Till råga på allt hade jag en eldledare i siktet under hela beskjutningen, utan att få bekämpa. (ROE, Rules Of Engagement, sade ju att vi bara fick skjuta tillbaka om mot det vapen som sköt på oss.) En av rökgranaterna ska ha träffat mitti en bunker (avst 1300 m), varpå serberna utlovar vedergällning när konvojen anländer till Kalesija… Någon vedergällning såg vi inte till den dagen, men å andra sidan körde vi så fort vi kunde i heta områden. Citerar dagboken 93-12-29 ”Sköt rök 2 ggr. GRG-rök 12 ggr. A-10 beskjuten av LV. Efteråt hittade vi ett tiotal kulmärken på VC-luckan + en del på högersidan.” Lucky Batallion!