AdamAdam

Ah, ankgång! Det läste jag om alldeles nyligen i en annan tråd (tänk vad man lär sig på forumet...). Någon som kan berätta mer i detalj hur man kör med ankgång? Driver man på ena sidan i taget, eller vad är principen?

Jag antar att du syftar på XX20: googla xx20 för info, första träffen är en bra länk (hur katten lägger man in länkar nuförtiden???). Försöket med XX20 gav en del intressanta resultat, men det handlar fortfarande om ett bandfordon; hjulfordon skiljer sig i flera avseenden från bandisar. Dessutom var XX20 en stridsvagn och inte en APC. Hur som helst så tror jag att XX20:s största showstopper var att den lätt fastnade i mjuk mark, samt att den blev för dyr. Det finns rätt mycket info på nätet. Finns visst en tråd om den här på forumet också.

I stand corrected! Intressant att man vågar köra såpass fort med Archern, 70 km/h skulle jag betrakta som hög hastighet för ett ramstyrt fordon. Det vore intressant att veta om man gjort några ändringar i styrsystemet för att säkerställa kursstabilitet i hög fart. Vad det gäller lastfördelning, totalvikt och annat borde det ligga rätt nära en lastad original-dumper. Möjligen har tyngdpunkten åkt fram en smula mtp hyttens splitterskydd, men det kanske kompenseras med att göra hytten mindre och kasta ut diverse civilt lull. Dumperflak för persontransport är förstås funkis, men komforten kan väl inte vara något vidare? Jag misstänker att flitigt flakåkande ger ryggskador med tiden.

Det var mycket intressant att höra. Finns det mer info? 70 km/h är nog att ta i, men 50-60 knyck kommer en modern dumper upp i utan problem. Däremot funderar jag på om den inte är lite för hög (mycket målyta för busar med RPG). Hur som helst, hastigheten är ett problem hos ramstyrda fordon eftersom man får problem med slingrande rörelser i höga farter. Dock är det ett mycket intressant problem att forska vidare på. Skulle det finnas potential i "dumper-APC" om man fick upp hastigheten mot 90-100 km/h?

För bandfordon är naturligtvis styrning via banden (vad är den korrekta termen?) optimalt. Men nu handlade det om hjulfordon. På hjul är ramstyrning överlägset traditionell styrning (Ackerman-styrning) när det gäller svängradie. Nackdelarna är bla. att styrningen är mer energikrävande än hjulstyrning. Dock borde man kunna köra fortare med ett hjulfordon än med motsvarande bandfordon. Dessutom lär hjulfordon upplevas mindre aggressiva vid fredsbevarande operationer, enligt vad jag hört. Sammantaget tycker jag att det borde finnas potential i ramstyrda APC:er på hjul. Eller finns det någon akilleshäl som jag inte tänkt på?

FN har i dagarna uttalat sig om Kosovos framtid, med rekommendationen att provinsen blir självständig. Massor av information finns på DN, SvD mm för den som vill läsa mer (orkar inte länka...). Det som kan vara intressant att diskutera är FN:s framtid i provinsen. Enligt förslaget ska en internationell styrka finnas kvar i Kosovo även efter dess självständighet. Frågan är i vilken form och med vilket mandat? Tex kan man fundera på hur den fredsbevarande styrkan ska förhålla sig till lokala lagar (om Kosovo ska bli självständigt bör det väl finnas en lagbok som gäller, idag är provinsen "laglös" såvitt jag förstått), eller hur beslutsordningen kommer att ändras. Idag är Kosovo ett FN-protektorat, vilket borde innebära att FN har den yttersta beslutsrätten om vad som händer i landet, inklusive KFOR:s insatser. Vad händer när provinsen får en autonom regering? Och kanske framför allt, hur kommer det nya, självständiga Kosovo att ställa sig till att ha främmande trupp på sin mark? Frågan är intressant och det borde finnas mycket som kan påverka den fredsbevarande operationen i Kosovo.

Midjestyrda eller ramstyrda fordon finns det gott om: på hjul har vi tex dumprar och lastmaskiner, på band har vi bla. den kära (?) Bv206 och den lite tuffare Bv308s. Midjestyrda trupptransportfordon med midjestyrning är dock ovanligt. Varför? Jag kan tänka mig ett par skäl, tex att volymen minskar drastiskt och att styrleden blir en känslig punkt (svår att skydda). Dessutom menar en del att det är svårt att köra fort med ramstyrda fordon, exakt varför vet jag dock inte. Finns det fler nackdelar? Fördelen med midjestyrning är som bekant mindre svängradie, vilket borde kunna vara användbart vid fredsbevarande uppdrag i stadsmiljöer (den som kört SISU i Pristina vet hur knökigt det kan vara). Ändå verkar nackdelarna uppväga fördelarna, för jag känner inte till någon midjestyd APC på hjul. Finns det någon som vet mer?

Äsch, läste slarvigt. Ber om ursäkt (till trådstartaren, den som kastar ur sig spydigheter får inga ursäkter av mig).

Vilken höjdarprodukt! Tänk att jag missat att den kommit ut, så går det när man försöker jobba istf att hänga på forum... Någon som vet om SMB kommer att erbjuda boken?

Stabshuset/mupphuset på Camp Victoria i Kosovo lär ha både döpts och skyltats till "Motståndsnästet"... förmodligen väldigt orättvist och onödigt, men inte desto mindre ganska kul.

Ta med ett gäng Portello! Det är något man verkligen saknar som boende i mindre civiliserade trakter (tex Stockholm...)

Det här är en intressant fråga som förtjänar att diskuteras vidare. Grundlinjen är som sagts flera gånger ovan: politisk argumentation får ICKE utföras i uniform. Logiken är glasklar: som officer i uniform representerar man Försvarsmakten. Det innebär att alla argument som framförs i uniform automatiskt är Försvarsmaktens åsikter. Det är som det ska vara. Men det tål att funderas på hur långt detta kan dras. På DN:s debattsidor kan man ibland läsa insändare som undertecknats av befattningshavare inom Försvarsmakten. Frågan är om det kan räknas som agitation "i uniform"? Det är ju befattningen i FM som ger tyngd åt författaren, samtidigt antas han just pga sin befattning vara "tyst i ledet". Får man skriva insändare och underteckna med namn och grad? Då har man väl i någon mening fortfarande uniformen på? Den tidigare överbefälhavaren Ove Wiktorin teg inte med vad han tyckte. Han angrep hårt politikerna för nedskärningarna i budgeten. Således ett klart politiskt ställningstagande. Bröt han därmed mot uniformsreglerna? Man kan förstås hävda att försvaret per definition är opolitiskt, och att försvarsfrågor ligger utanför den politiska processen, men det blir inte särskilt lyckat. Krigsmakten måste i varje läge underkastas demokratin. Det begrep till och med Mao. Den stora frågan är alltså, som några skribenter snuddat vid: var går gränsen för politisk aktivitet? Hur bevarar man Försvarsmaktens integritet utan att sätta munkavle på uniformerad personal? Och när man man egentligen sägas ha "lagt av" uniformen?

Så här säger en officer i artikeln: "-Det är ingen hemlighet att förra försvarsministern ogillades av många officerare. Hon gjorde inte mycket för försvaret och kunde väldigt lite. (---)" Det är intressant att fundera på vad som upprört officerarna. Mitt intryck är att Leni Björklund förvisso producerat en hyfsad mängd grodor under sin karriär, men också blixtrat till ibland: för ett halvår sedan uttalade sig LB kraftfullt för att skära bort allehanda "dödkött" från försvarsmakten: myndigheter, byråkrater och gammalt mög skulle rensas bort till förmån för stridsgrupper och operativa förband. Det är möjligen provocerande för officerare som tänkt sig en stillsam tillvaro som kansliråtta. För den officer som sätter ett effektivt försvar högre än sin personliga bekvämlighet borde det dock vara ett steg i riktning. Citat: "Pengar överförs från försvarsledning, forskning, utbildning och mönstring till de delar av försvaret som ska kunna slåss. (---) Mindre förvaltning, mer stridande soldater, med andra ord, eller mera pang för pengarna, som Björklund formulerar det." Det låter onekligen som ett resolut steg för ett effektivt försvar och mot ineffektivt gammalt trams. Läs mer: SvD: Försvarsbantningar berör 2000 Beträffande officerarnas handlande, så skulle jag betrakta det som ett brott mot regelverket: Svensk Soldat fastslår, vill jag minnas, att man "inte får bedriva politisk agitation i uniform". Att placera ett foto som det här där medierna kan se det skulle jag betrakta som ett klart fall av politiskt ställningstagande i uniform. Alltså ett felaktigt agerande.

Ja, det är nog riktigt. Bättre att förekomma än att förekommas. Men hur är det med riskhanteringen då? Behöver det informeras bättre om att man inte är odödlig på leaverna?

Några reflektioner: 1. Varför går man ut med en uppgift innan de anhöriga blivit underrättade? Är det för att förekomma mediahyenor? Jag tycker att det är betänkligt. 2. Är det kanske dags att omvärdera riskhanteringen på missionerna? Det läggs en del möda på att informera om tex trafikfaror och minhot i Kosovo. Har man missat att upplysa om tänkbara faror på leaven? I "lugna" områden kanske just riskbeteende under ledighet är en större fara än det som kan hända i missionsområdet?

Ah! Så klokt. Tänkte väl att det fanns ett skäl även om det såg lite lustigt ut.

Intressant "Zoolander"-ögonblick vid 2.00 i filmen... varför vänder man åt vänster om man ska springa åt höger? Något liknande syns vid typ 1.13. Har svenska soldater svårt att vända? Rätt fräck film annars. Cred!

Lustigt att se på titlarna på deras sambos... Att en filosof får dra en skinnhiss ibland är kanske inte så konstigt, men en stridspilot?

Och om någon bytt plats på lapparna då? (näsvis) :P När jag gjorde lumpen var det en mycket klok löjtnant som lärde oss att skilja på fotogen och rödsprit, genom att helt enkelt lukta i dunken. Den som en gång lärt sig hur fotogen resp rödsprit luktar kan inte ta fel. (och jag tror att det funkar även om man är förkyld, vätskorna luktar rätt kraftigt)

Strålande utrett! Tack för det klarläggandet. Finns det inte en regel om förbud att plundra RK-märkta prylar också? Dvs, hittar man en intakt förbandsplats så får man bara ta det som behövs, typ. Eller minns jag fel?

Det är det inte alls. Nästa gång du får höra något så genomkorkat, be dina chefer att visa exakt var i Genevekonventionen det står att man inte får ha sjukvårdsväska. Det är oerhört tragiskt att folk missbrukar ett så viktigt dokument på det sättet. Jisses. Sådana här inlägg befäster tyvärr min fördom att hemvärnet är en parodi på militär verksamhet. Jag hoppas att Bushmans exempel är undantag och inte regel!

En annan klassiker är att av misstag fylla på tältlyktan med rödsprit istället för fotogen. Då går det enligt uppgift åt helvete rätt rejält (har aldrig provat själv). Kan det möjligen vara något sådant som har hänt?

Jag håller med. När det gäller förhållanden som knakar vid hemkomst kanske man inte ska stirra sig blind på utlandstjänsten i sig. De flesta som åker iväg på mission är unga och befinner sig fortfarande i en omtumlande fas av livet där mycket händer med den egna personligheten. Att man glidit ifrån varandra efter sex månader på varsitt håll verkar alltså inte så otroligt. Sen kvittar det om man har varit på patrull i Liberia, surfat i Sydney eller varit au-pair i Florida.

En fundering... Muckarbidraget är idag, såvitt jag förstått, ganska rejält tilltaget (30-40 papp om jag inte är helt felunderrättad) jämfört med mina dagar. Frågan, är hur förhåller detta sig till antal tjänstgjorda dagar? Om man muckar i förtid efter halva tiden, får man halva muckarbidraget då? Om man bestämde att muckarbidraget endast betalas ut vid fullgjord värnplikt, borde det rimligen kunna motivera en och annan som annars hade hoppat av. Förvisso blir det lite synd om de som tvingas hoppa av pga fysiska skäl, men om man ska tro Sydsvenskan verkar rent fysiska orsaker vara mindre vanligt ("psykosociala skäl" tolkar jag som att man helt enkelt ruttnat). Fast det är klart, börjar man betala ut differentierade muckarbidrag så räknas det väl som lön, och så får vi yrkesarmé-debatt, Helle Klein och hela skiten...

Tja, om du tar bort helger, lediga veckor, jobbar lite längre än till 16:30 varje dag och eliminerar lite av de överväldigande mängder dötid som ingår i en svensk värnpliktsutbildning så kan du förmodligen packa in rätt mycket matnyttigt på fem månader. Jag misstänker att den amerikanska försvarsmakten har lite större förmåga och vana av att bedriva militär utbildning på ett effektivt sätt, vilket gör att jämförelser med svensk värnplikt inte riktigt är rättvisande. Den mycket läsvärda boken "Fågelbröstet" ger en intressant bild av hur grundutbildningen vid US Army Special Forces går till, sett genom svenska ögon. Som huvudpersonen själv uttrycker det: "Det är ungefär då jag inser att jag inte står på Häradsfältet i Strängnäs längre..."