AdamAdam

Hmm, ambitiöst att storma ut innan rampen är fullt nedfälld... "Piranha II" låter som en äldre version. Har man köpt den begagnad? Edit, tillägg: och att köra uppluckad utan motorglasögon är också rätt tufft... men det är väl hårdare virke i frivilligsoldater.

Enligt den här halvgamla länken fanns det fyra piranhor på Amf1. Används de fortfarande som avsett? Eller har man förrådsställt en eller flera? Modellen är ju helt annorlunda än de som påförts FV, så det kan inte gärna vara samma vagnar.

Intressant! Enligt Mowags egna faktablad så är modellerna i III-serien utrustade med vanliga fjädrar (spiral- och torsionsaxlar), medan IV-serien har gashydraulisk fjädring. Men det finns alltså även tidiga III-or med gashydraul? Vad gäller för de vagnar som finns i Sverige?

Förtydligande: jag undrar i första hand var vagnarna finns rent fysiskt, inte vem som ska använda dem. Finns det vagnar på F21 i nuläget? Och står Amf1:s vagnar i Waxholm? Eller är det så illa att alla inköpta vagnar står och rostar bort i förråd?

Jag har blivit nyfiken på hjulaxelfjädringen i pansarskyttevagnen Mowag Piranha. Såvitt jag har förstått är fjädringen av gashydraulisk typ, dvs som en Citroen-fjädring, men anpassad för tunga terrängfordon. Stämmer det? Vilka andra terrängfordon i samma viktklass (civila eller militära) använder liknande fjädringssystem? Finns några av dessa fordon i Sverige? Finns det någon här som kan berätta mer om systemet? Kanske tom någon som har mekat med vagnen? Eller finns det några bra webblänkar med detaljinformation?

Pansarskyttefordonet Piranha (från schweiziska Mowag) har diskuterats på forumet tidigare. Tydligen finns vagnar hos svenska Amfibiekåren, och förefaller även ha funnits hos Flygvapnet på prov. Men var finns det Piranha-vagnar i nuläget? Jag vore tacksam om någon med bättre koll än mig kunde reda ut det. Länk: Piranha på Wikipedia. Mer info om svenska versioner finns också här på SoldF.

På mil.se står det att man rekryterar till "KS14B", som ska vara en förlängning av KS14. Innebär det att det inte blir ngn KS15? Varför förlänger man en kontingent på det sättet? Kan någon med insikt kanske reda ut det? Nr 14 låter förresten som ett väldigt högt nummer, måste väl motsvara 7 år? Hur länge har egentligen de längsta utlandsmissionerna rullat på? Är KS-styrkan på väg att bli historisk, eller ligger man fortfarande i lä jämfört med Libanon, Cypern och andra?

På mil.se/int kan man läsa följande om koktjänsten i Liberia: Men där upphör likheterna. I den Natoledda Kosovomissionen hade man en budget på 86 kronor per soldat och dag. I FN-missionen i Liberia är motsvarande summa 27 kronor. Varför är det så snålt tilltaget i Liberia? Borde inte den missionen vara prioriterad? Med tanke på övrig standard kunde man ju också tänka sig att soldaterna i Liberia kunde vara mer betjänta av bra mat än kollegorna i Kosovo, där man totalt sett har det betydligt bekvämare?

Principiellt sett ja. Om man inte lyckas enas på bred front om internationella insatser känns det som om ett nytt kolonialkrig snart står för dörren. Å andra sidan... vad fasen är FN? Någon kallade FN för en "fackförening för diktatorer", och det ligger ganska mycket i det. Alltså finns det en risk att insatserna blir bakbundna av att skurkstater sätter sig på tvären via säkerhetsrådet. Då blir NBG en papperstiger. I det här intressanta debattinlägget föreslår MUF:s ordförande att man reformerar FN mot en organisation av demokratiska stater. En sådan organisation skulle förmodligen vara bättre skickad att bedöma lämpligheten i internationella insatser. Inom parentes sagt, så tillhör krönikören (Helle Klein) en falang som knappast ser någon skillnad på demokrati och diktatur, vilket förstås ger ett lite annat perspektiv. Det kan ju vara intressant att ha i bakhuvudet.

I SVT söndag 23/10 kl 20:00: "Hej till hela Sverige". Ett program om en familj som återvänder till Kosovo efter en tid i Sverige. Kanske värt att se för den som vill se lite hemtama (?) miljöer från Balkan. Från SVT:s hemsida: Efter nästan fem år i Sverige som flyktingar, skickas 13-åriga Qendresa, hennes föräldrar och tre syskon tillbaka till Kosovo. Hur känns det att komma tillbaka till ett land man inte längre känner? Filmarna Ulrika Widmark och Katarina Johansson har följt familjen under deras första år i det gamla hemlandet. * Även i SVT2 27/10 och SVT2 29/10 * Textat sid 299

Det jag tänkte var att man kanske ställer någon slags krav på att högdjur inte får framrycka själva utan ska ha personskydd med sig. Men om man släppt på det kravet så faller ju behovet av en särskild chaufför åt CO.

Där hängde jag inte riktigt med. Innebär det att CO fräser runt alldeles ensam i AOR:et? Är det verkligen godkänt?

Eftersom CO driver är en tjänst med inslag (nåja) av personskydd tror jag att erfarenhet som väktare är önskvärt. Jag misstänker att många av de som tas ut har mångårig erfarenhet från Falck eller Securitas. För att återknyta till originalfrågan, hur är söktrycket på packgrupperna? Där kan jag tänka mig att man har användning för folk med fordonskunskaper. Jag har ingen aning om hur kul det är, men jag tyckte att packgruppen verkade ha det roligare än SISU-förarna (som för det mesta ändå bara får slita som vanliga skyttesluskar).

Hmm, ursäkta dubbelpostningen. Jag misstänkte att frågan varit uppe förut. Lås tråden om det passar.

Insatser i Irak har diskuterats här ett par gånger. Med koppling till tråden om "varför utlandstjänst" skulle jag vilja lyfta även Irak-frågan till ett mer personligt plan. Jag tycker att det skulle vara intressant att höra vad folk med erfarenhet/intresse av utlandstjänst egentligen har för inställning till tjänstgöring i Irak. Alltså, mina frågor: 1. Om möjligheten fanns, skulle du vilja göra utlandstjänst i Irak idag? 2. Om ja, varför? Om nej, varför inte? Vad skulle kunna få dig att ändra åsikt? Och snälla, låt oss undvika diskussionen om Irakkriget i sig var rätt eller fel, nu gäller det bara din personliga inställning till tjänst i Irak. Drömtjänst eller rent vansinne? Följande intressanta artikel i DN kan ge lite inspiration: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2207&a=471784

En PX-tråd på annan plats fick mig att fundera lite. Många saker på PX-en är ju rätt billiga (kexchoklad, bilar, fulvodka etc), vilket får mig att misstänka att en del grejer säljs med förlust eller med ringa vinst eftersom andra dyrare saker (p-blaskor, elektronik, deodorant) täcker upp förlusten. Alltså ett slags strategisk prissättning för att få in folk i butiken. Men jag har för lite koll för att egentligen säga hur det ligger till. Hur funkar det egentligen med PX-ekonomin? Prissätter man kexchoklad och Explorer som "lockvaror"? Eller är det verkligen så illa att man kan skeppa en halvkilos kartong vingummi tvärs över Europa till en konflikthärd, sälja kartongen för mindre än tjugo spänn och ändå göra vinst? Det skulle vara roligt att veta hur man får ekonomi i en sådan relativt okonventionell rörelse som PX:en trots allt är.

Det röda korset är inte någon "logotyp" för organisationen RK. Korset är framför allt en internationell skyddssymbol som ger bäraren rättigheter och skyldigheter i enlighet med Genevekonventionen mm. Det är därför inte tillåtet, inte ens för RK själva, att använda ett rött kors i logotyper, förbandsmärken etc. Om man använder röda korset som utmärkning av sjukvårdspersonal eller -materiel måste man följa vissa regler (osäker på exakt hur de ser ut, detaljer finns i SjvR FM) angående storlek och utformning. Om märkena inte följer de reglerna, eller om man sätter röda kors på något som inte är folkrättsligt skyddat, så bryter man också mot internationell lagstiftning. Svenska Röda Korset får använda det röda korset i sin logotyp enbart om korset kombineras med texten "RödaKorset". Se redcross.se för exempel! Eftersom jag inte har stött på Röda Korsets hjälparbetare utomlands vet jag inte hur deras rent organisatoriska märkning ser ut tex i Bosnien. Någon som vet bättre? Såvitt jag kan se är märkena som det talas om här för små för att gälla som "skyddsmärkning", och då är de alltså regelvidriga. Å andra sidan har jag för mig att både tjecker och finnar hade liknande märken i Kosovo, så reglerna är förmodligen tänjbara. Inom parentes sagt så har jag själv i teorin kvalificerat mig för Haag-tribunalen, genom att vid ett tillfälle frakta en bytta potatissallad i ett rödakorsmärkt fordon. Tur för mig att de verkar vara upptagna med Milosevics mål.

Vad fyllde det märket för funktion? Sjukvårdspersonal ska enligt Genevekonventionen vara utmärkt med rött kors, men jag tycker att det där tygmärket ser för litet ut för att gälla som märkning? Nån folkrätts-expert kan säkert reda ut det. Såvitt jag har förstått bär sjukvårdspersonal i utlandstjänst normalt armbindel. Ett märke utöver det verkar alltså rätt onödigt. Dessutom verkar det lätt opraktiskt att ha röda korset fastsytt på jackan.

Jag tillåter mig en kommentar, dock utan pinky-stampning... Att "bygga upp samhället" är inte alltid så enkelt som det kan verka. Det finns många exempel där diverse biståndsorgan gått in och satsat stort på återuppbyggnader, utan att situationen förbättrats nämnvärt. För att åstadkomma en varaktig förbättring krävs en genuin vilja till förändring och att förutsättningarna finns för att befolkningen själva ska ta tag i situationen. Det kan låta cyniskt, men vill man se en långtgående och hållbar samhällsbyggnad fungerar tyvärr inget annat. Därför är det inte säkert att Liberia automatiskt skulle bli en bättre plats att vara på för att vi jagar ut svenska soldater att bygga hus och vägar. Att skapa förutsättningar för en varaktig förändring överlåter man på andra organ som löser det bättre och förhoppningsvis i samverkan med lokala myndigheter. Om man vill se exempel på den "vita imperialism" som det pratas om så kan man titta på 70- och 80-talets biståndspolitik, där det glatt östes pengar och storslagna utvecklingsprojekt över tredje världen utan en tanke på hur detta skulle förankras lokalt. Vissa bedömare menade till och med att sådant som demokrati var helt sekundärt för tredje världen! Föga oväntat gjorde 70-talets biståndspolitik underverk för att befästa diktaturer och fördjupa klassklyftor i tredje världen. Bakgrundsfakta som tyder på detta finns i överflöd. Idag har man börjat lära av misstagen och förhoppningsvis börjat inse att uppbyggnaden av ett civilt samhälle måste komma inifrån. Det är därför som svenska soldater tränar eller spelar counterstrike på den tid som de inte avhjälper de mest akuta problemen i Liberia. Och det menar jag att de gör med all rätt.

Jag roterade hem i juni och tog tjänstledigt över sommaren, delvis betingat av situationen på företaget där jag jobbade. Det var nog det mest korkade jag gjort, två månaders slöseri med tid och pengar. Rekommenderas inte om man inte har en väldigt konkret plan redan innan man sätter sig på hercan (typ jordenrunt-resa eller något dylikt).

Det är alltid svårt att bedöma sånt här baserat på bristfällig och/eller lösryckt information. Och MUST är ju inte kända för att tala ur (lös)skäggen, så det lär väl inte klarna heller. Hur som helst, jag tolkar det som att fänriken i fråga gjort sig skyldig till fler regelbrott än att gå beväpnad på stan, eller? I artikeln antyder ju MUST att han har olämpligt många kontakter med lokalbefolkningen, och att han struntat i reglerna på flera områden, men reder inte närmare ut vad det skulle handla om. Det är ju inget ovanligt att personer som gör berömvärda insatser när det gäller också har svårt att anpassa sig till gällande regler och förordningar. På basis av det som DN skriver ser jag som sagt ingen möjlighet att bedöma om Tomovic är en hjälte med attitydproblem, eller om han är offer för skrivbordsnissar. Förhoppningsvis kanske någon på forumet sitter på intressant "inside"-information?

Många här verkar vara inne på att fälttest, 10km etc skulle mäta förmågan att kunna springa fort och länge när det "hettar till". Med den logiken blir det förstås svårt att förklara varför kockar, stabspersonal etc ska behöva demonstrera sin fysiska förmåga för att klara tjänsten i US. Men låt oss tänka lite längre. Att man som underhållssoldat ska behöva springa omkring med full utrusting i kulregn kanske är osannolikt. Däremot bör man nog räkna med att situationer kan uppstå där man tvingas jobba med ett minimum av sömn under långa perioder. I en sådan situation måste alla oavsett befattning kunna fungera trots brist på vila, annars uppstår det problem: kocken häller ett halvt kilo salt i middagen och bataljonen blir utan varm mat; stabsassen somnar med nyllet i tangentbordet och sänker radionätet; mekanikern missar ett par muttrar på en pbv med följd att bandaggregatet rasar ute i AOR:et, etc, etc. Så hur bibehåller man sin förmåga trots brist på mat och vila? Well, lösningen stavas KONDITION. Det är just den konditionen som man säkerställer genom olika former av fysiska tester. Om man "hatar att löpa" finns det andra tester, det är just därför som FM baskrav tillåter att man cyklar, gör rökdykarprov etc istället för löpning. Formen för provet är inte det väsentliga, huvudsaken är att man demonstrerar att man har kondition för att fungera även under pressade förhållanden. Fälttest och FM baskrav är alltså inte i första hand en mätare på din förmåga att springa fort nr sk*ten träffar fläkten. Snarare ger det en indikator på huruvida du klarar av att göra ditt jobb även efter en vecka med minimal sömn, kall mat och blöta kalsonger. Förmågan att kunna springa fort när du hotas med kulspruta är i det sammanhanget helt ointressant.

Är inte Camp Victoria ett stort dagis?

GU på TolkS eller Televapen är rimligtvis en gräddfil till telekrigsförband, och antagligen en del andra skumma enheter också . Tyvärr är det väl inte det lättaste att kvala in på en sådan utbildning. Generellt verkar det gälla att befattningar med "icke-militär" inriktning såsom mekaniker, sjukvårdare, kockar, maskinförare och andra rekryteras bland folk med relevant civil erfarenhet. Detta eftersom ett par år i ett sådant yrke ger oändligt mer kunskap än vad värnplikten kan förmedla. Alltså verkar det vettigast att satsa på att skaffa sig rent militära kunskaper genom värnplikten: strf-utbildning, amröj, tunga vapen etc. Chefsbefattningar verkar generellt imponera på militärer, så jag antar att en befälsuttagning inte skadar heller.

Hej Timmyy och grattis till att du kvalat in som sjukvårdare! Låt mig försöka reda ut lite av dina bryderier. Beträffande sjukvård i Utlandsstyrkan, så ligger det till så att de som sysslar med själva "sjukvårdandet" är sådana som har civil kompetens som sjukvårdspersonal, dvs sjuksköterskor, uskor och ambulanssjukvårdare. Sjukvård i fredstid regleras av civila lagar och därför måste man ha folk med befäst kompetens och erforderliga certifieringar. För att kvalificera till de sjukvårdstunga tjänsterna i US krävs alltså tyngre utbildning än vad värnplikten ger. Den militära bakgrunden är i det sammanhanget inte särskilt relevant. Däremot finns det gott om personal som ingår i sjukvårdsförbanden men inte har sjukvård som sin huvuduppgift: väblar, sjuktransportgruppchefer, ambulansförare mfl. På en sådan tjänst är det definitivt en god merit att ha grundkunskaper i sjukvård. Som du säger är det också bra med fordonskunskaper, vilket i det här sammanhanget innebär tunga fordon. Sammanfattningsvis så tror jag att din utbildning kommer att ge dig en bra grund för att söka en tjänst i någon sjukvårdsrelaterad befattning i US, i alla fall så långt de militära meriterna räcker. Om det sedan imponerar på universitetet kan inte jag svara på, men en kvalificerad gissning är väl att akademiker har föga koll på olika befattningars innebörd. Om du viftar med ett papper där det står "sjukvård" antar jag att de släpper igenom det utan frågor. Skicka gärna ett PM om du vill veta mer. Och ett PS till alla i tråden: snälla, det heter SJUK-transport och inget annat...