AdamAdam

Ok, så interventionen i Kosovo (undantaget Clintons bombkrig) föregicks alltså av beslut i säkerhetsrådet och klassas som "FN-insats". Dessutom deltar länder utanför Nato (Sverige, Schweiz, flera?). Den stora frågan jag då ställer är mig: vad är skillnaden mot en "blå" fredsbevarande insats? ISAF är alltså också en insats efter FN-resolution. Räknas ISAF som en "blå" mission? Om nej, varför inte?

Tack sCratCh för det enda meningsfulla inlägget i den här diskussionen... Jag är framför allt intresserad av de beslutsmässiga och organisatoriska skillnaderna. Hur tas egentligen beslutet om en NATO-mission? Och hur ursäktar den svenska regeringen att Sverige deltar? Det är ju långt ifrån självklart varför Sverige som ickeNATO-land ska delta i något som egentligen inte borde beröra oss. Var ligger skillnaden mellan att skicka svenska förband till Kosovo, Afghanistan eller (hypotetiskt) Irak? Det vore också intressant att veta hur det är med mandat, FN-sanktionering och annat. Hur ligger det till med tex missionen i Kosovo? Är det frågan om en ren NATO-operation, likvärdig med Irakkriget, eller finns det ett FN-mandat i botten?

Som en polare brukar säga: "det enda verkliga steg mot jämlikhet som har tagits, är att vissa killar slipper göra lumpen" Fast det är ju en helt annan diskussion...

På P10 vill jag minnas att det inte fanns något fotoförbud på kasernområdet. Jag tror att det var för att den fotogeniska musikkåren höll till där. Finns inget fotoförbud borde det inte heller råda filmingsförbud. Däremot var det fotoförbud på motorområdet och en del andra ställen.

Om vi tar det från början: varför i helsike tar man in en civil timmerbil som B-styrkefordon??? Om vi börjar med att svara på den frågan, så misstänker jag att resten av diskussionen blir onödig... Nåja, det enkla svaret borde vara att Hv ska följa SäkI som alla andra. End of discussion.

Är kurserna alltså det som pågår i FVRF:s regi? Ordnas det inga övningar ute i förbunden eller på högre nivå? Min bild av friv-verksamhet är att de centrala kurserna bara är en liten del av vad som pågår i föreningarna, men det kanske inte händer så mycket mer i FVRF?

Så LOMOS är alltså nerlagt? Tja, jag antar att en rätt stor del av FVRF:s existensberättigande ryker iom det. Vad finns det mer man kan hitta på i FVRF? Transporttjänst, skytte, underhåll, flightspotting, soldatprov, annat? Hemsidans information är tyvärr ganska knapp.

Det verkar pratas ganska lite om Flygvapnets frivilligrörelse här. Pågår det något kul i FVRF, eller vad det kallas nuförtiden? Finns det några representanter här på forumet? (och ja, jag vet var hemsidan ligger, men jag vill gärna ha förstahandsinformation). I forntiden hade jag kul i FVRF-ungdom, är det lönt att engagera sig igen på vuxensidan? Lite mer friluftsliv, flyg och militaria i tillvaron skulle ju inte skada...

Låter inte otänkbart, men behövs verkligen rollcage i ett pansarfordon? Att "knyckla" ihop en Piranha-kaross känns svårt, även om den hamnar på taket.

Både Piranha III och IV har individuell fjädring på alla hjul. Piranha III (nr 63715 på bilden ovan) har McPherson-armar med spiralfjädrar på de två första axlarna och pendelarmar med torsionsfjädrar på bakhjulen. Piranha IV har gashydraulisk fjädring på samtliga hjul.

På den här bilden från interiören på Mowag Piranha IV ser man två "stolpar" på varje sida av trupptransportutrymmet: Det första paret syns två säten bak från rampen, och det andra paret syns ytterligare två säten in. Vad är det för "stolpar"? Jag misstänker att det kan vara stötdämparbenen eller kåpor för dessa ; Piranha IV har enligt uppgift lååånga stötdämparben pga hjulupphängningens utformning. Kikar man på den här bilden så stämmer läget ungefär med stötdämparnas läge: Kan det stämma?

Haha! Var det ni! Det där minns jag, det var ju hur kul som helst. I min teknikersjäl blev jag också djupt imponerad av de färdigheter som måste ha krävts för att få till det skämtet. Avancerade practical jokes är de bästa!

I helgen kvistade jag in i "gör det själv"-hallen på min lokala Q8 för att lämpa av ett gammalt bilbatteri. Flera personer höll på med stor vårtvätt av sina bilar, och det låg liksom en dimma av avfettning i luften. Doften av avfettning påminde mig väldigt starkt om den gången det hamnade MYYYCKET olja i sisun, och fick använda ett par dunkar avfettningsmedel för att få rent. Bollhavet luktade ungefär som den där gör-det-själv hallen när vi var klara...

Som vanligt triggar jag lite på beskrivningen "officer". Sist det handlade om "officerare" så var det i själva verket journalister med baccisgrad som avsågs. Kanske gäller det här också en baccisofficer? Det gör förvisso inte misstaget mindre, men det känns lite fel att dra skam över officerskåren baserat på vad en "cornflakes-kapten" företar sig. (det är förstås inte uteslutet att det faktiskt är en YO som fulat ur). Alkoholproblematiken är intressant. Min uppfattning är att i en tillräckligt stor grupp hittar man utan undantag ett antal individer som helt enkelt inte kan hantera alkohol (utan att de för den skull behöver vara alkoholister). Som jag ser det finns det bara två lösningar: antingen förbjuder man alkohol helt, eller så ser man till att minimera den skada som dessa personer kan ställa till med. Jag tror att Utlandsstyrkan har lyckats hyfsat med sin "skadebegränsande" taktik, baserat på att jag inte har hört talas om några allvarliga incidenter (dvs med skador på personal eller materiel) som inträffat på fyllan. Men det kanske är jag som är dåligt informerad.

Helt riktigt! Mycket bra inlägg! I den diskussion som förts ligger väldigt mycket fokus på avlastningssamtal efter hemrotation. Försvarets handledning i fältpsykiatri fastslår dock mycket tydligt att det psykiska omhändertagandet i första hand är något som sköts genom kamratstöd. Det åligger varje gruppchef att utföra "psykisk första hjälp" på gruppen, och fånga upp avvikande beteende hos gruppmedlemmar. De som visar prov på att ha påverkats negativt blir sedan ärende för vidare utredningar. Precis som Sljivo säger så har gruppkamrater och närmaste chef ett mycket bättre underlag för att detektera avvikande beteenden än en psykolog som inte känner soldaten sedan gammalt. Den personkännedom som finns i gruppen är en resurs som ska utnyttjas. Mot detta kan man invända att vissa symptom inte gör sig gällande förrän ett bra tag efter hemkomsten, och då blir det naturligtvis mycket svårare. Jag skulle ändå vilja flagga för att uppföljningen av soldatens mentala hälsa under missionen i första hand är ett ansvar för chefer på alla nivåer, och inte för ett fåtal specialister utanför förbandet. Frågan är om alla chefer är tillräckligt informerade om detta?

Får jag föreslå att moderatorn knoppar av en tråd där hemvändande utlandssoldaters psykiska hälsa, och Försvarsmaktens ansvar, kan diskuteras separat? Alternativt startar en ny tråd på ämnet. Jag tycker att frågan om psykiskt omhändertagande är för intressant för att sammanblandas med en diskussion om TV4:s arbetsmetoder. Helt OT: pluspoäng till "syltryggen" för grymmast alias ever...

Diesel är nog en av de dofter som jag starkast förknippar med tiden i utlandstjänst. Så här års bjuds det på nostalgi nästan varje morgon på väg till tunnelbanan: minusgrader, frustande lastbilsmotorer och dieselångor kan väl få vem som helst att dagdrömma sig tillbaka till campen. En annan och mer oväntad flashback fick jag häromdagen. Under en period var Niveas tjejdeo den enda deodorant som PX:et på CV sålde, det var väl ingen prioriterad vara. I helgen snodde jag flickvännens deodorant eftersom min egen var slut, och plötsligt fick jag en påtaglig flashback av hygienbarre och morgonrutin...

Jag missade inte din poäng, och jag tycker att ditt tidigare inlägg förklarar väldigt bra vad du är ute efter. Om jag förstått dig rätt menar du att det vore önskvärt att media uppmärksammar att det faktiskt finns riskmoment förknippade med utlandstjänst, vilket framgår dåligt om medierna skriver om våfflor och begränsad duschtid. Det finns ett par saker jag kan säga om det. För det första kanske man ska skilja på syftet med Utlandsstyrkans närvaro, och den praktiska verksamheten. Face it: livet i utlandsstyrkan är för många en ganska stor del lata dagar och våfflor, betingat bla. av mycket dötid och beredskapsverksamhet. Men det betyder ju inte att solandet i sig är anledningen till att US är på plats. Jämför tex med poliser, brandmän eller ambulansförare: även om dessa inte "jobbar" 100% av tiden så är det ingen som tvivlar på att deras verkliga uppgift är den de fyller under utryckningar. På samma sätt hoppas jag att svenskarna förstår att man inte skickar stridsfordon och personal över halva klotet utan att de har ett jobb att göra. Om förhållandena på platsen sedan tillåter att man solar och gymmar sig igenom ett halvår så är det ju lyckosamt, men det ändrar inte skälet till varför man åkte dit från början. Det kanske en den skillnaden man borde försöka få folk att förstå. För det andra: att din omgivning inte har förståelse för Utlandsstyrkans arbetsförhållanden låter tråkigt. Jag tycker att du ska pröva ett experiment: nästa gång någon vill göra gällande att missionslivet är en överbetald tillvaro i sus och dus, fråga då: "så varför har inte DU åkt på mission?" Jag lovar att dina belackare kommer att skruva på sig och bli tvungna att komma upp med någon ursäkt för varför de inte kände för att åka iväg själva: vill inte lämna flickvännen, har barn hemma, det är för farligt, etc, etc. Då har de ju också avslöjat sig, för iom att de inte vill åka själva så tvingas de också erkänna att det "bekväma" missionslivet faktiskt medför vissa uppoffringar. Det borde ta död på diskussionen om lata dagar och våfflor.

Tja, enligt din profil har du inte heller varit i Afghanistan... så hur ska jag kunna bedöma om du vet vad du pratar om? Hur som helst, jag tycker att dina åsikter är relevanta och man kan naturligtvis diskutera vilken bild av Utlandsstyrkan som folk ute i stugorna har. Frågan är väl om någon egentligen på allvar tror att saker som våfflor, ikea-möbler och skoputs är huvudtjänst i tex Afghanistan? Jag tror faktiskt att medelsvensken har förstått att fredsbevarande uppdrag handlar om just fredsbevarandet, och att småsaker som begränsad duschtid snarare bidrar till att ge en lite mer hudnära skildring av en tillvaro som för många kan te sig abstrakt. Men jag kan mycket väl vara fel ute, du kanske har andra erfarenheter? Har du stött på folk som tror att livet i utlandsstyrkan går ut på att lata sig och äta våfflor? Det skulle vara intressant att höra. Något som ingen har nämnt är att försvarsmakten faktiskt har en egen rapportering från utlandsstyrkan, på www.mil.se/int. Där kan man ju läsa om både patruller, MOT-team och humanitära insatser, såväl som våffelsöndagar och hårt arbetande kylmekar. Alltså en bredare rapportering som täcker in mer av den dagliga verksamheten. Kanske vore det bra om Aftonbladet länkade till den "officiella" rapporteringen, för den som vill veta mer? Eller har de redan gjort det?

Mycket bra sagt! Jag håller med till fullo, och jag tycker att det är trevligt att man lyfter fram även de mindre spännande och glamorösa delarna av utlandsstyrkans verksamhet. Trots allt tror jag att en stor del tråkig rutinverksamhet är vad de allra flesta minns av sin utlandstjänst. Jag instämmer också i att det ger ett lagom moget intryck att uttala sig om "bilden av militär verksamhet" utan att redovisa sina egna referensramar. Ett tips för att få folk att lyssna är alltså att först fylla i sin profil.

Krook: tack för en bra genomgång! Min spontana tanke är att nämnda "uppsnäppning" av tjänstetecken borde resulterat i rätt många gruppchefer/stf med vita gradbeteckningar, för det är väl inte helt ovanligt med gruppchefer som muckat som meniga och jobbat sig upp på ett par missioner? Eller är det ett krav med befälsutbildning för att få bli tex skyttegrpC i US? En fråga till: de som har gul fk-stjärna och vita/röda band, vad har de för bakgrund? Vpl fänrik och civilanställd? Eller är det en knaskombination?

Jag noterar att "stridsvagn" är ändrat till "stridsfordon". Det räcker för att göra mig nöjd! :P I övrigt tycker jag det är kul att det rapporteras om Utlandsstyrkan i en stor tidning. Vem och vad som det skrivs om är väl mindre viktigt så länge det är i positiva ordalag?

Nåja, när brallorna har legat ett tag i trunken är det nog inte så underligt med markerade veck den första tiden man använder dem. Däremot kan man kanske anmärka på att baskerstuket är lite operfekt. Skyttet brukar ju ha koll på det där med baskerstukande...

En fd arbetskamrat berättade att han en gång pratat med en kille som jobbade professionellt med sprängningar (yrkestitel?). Denne sprängare menade att ett stort skägg var bra att ha eftersom det skyddade mot splitter! Om det är sant vet jag inte, men det kan ju tänkas att skäggtraditionen hos ingenjörsförband har liknande rötter. Hår kan vara känsliga saker. I Roald Dahls självbiografiska bok "soloflygning" beskriver han mötet med en skallig affärsman som bär peruk och strör salt ("mjäll") på axlarna för att inte uppröra sina kunder, som är sikher. En rättrogen sikh klipper aldrig sitt år utan lindar upp det i en turban. En skallig affärsman hade alltså varit en allvarlig förolämpning mot sikherna! Det är således inte omöjligt att förekomsten av skägg har viss påverkan på hur man som främmande soldat bemöts av afghaner. Kanske är det något sådant som ligger bakom C FS11:s skägg-policy. Eftersom hans argument tydligen inte låter sig sammanfattas i ett forumsinlägg lär vi få fortsätta undra, dock. Skön tråd i alla fall. Fram för mer skäggsnack!

Nice! Justa pressveck på brallorna också... Skämt åsido, jag tycker det såg ut som en bra figur. Särskilt kul att man fått till små detaljer som handskarna inknölade i stridsvästen, och pet-flaskan med vatten. Vad tycker ni andra kalenderbitare?