AdamAdam

De bloggar jag läser skrivs uteslutande av skribenter som jag känt till från andra källor. Tipset är alltså att kolla upp namn som man uppmärksammat i annan press, tex ledarskribenter eller frilansare med intressant inriktning. Bloggare brukar också länka flitigt till andra bloggare vilket gör att det är lätt att leta vidare. Det finns en del söktjänster som man kan använda, men jag vet inte hur bra de funkar. De flesta bloggare verkar som sagt mest vara till för att beskriva vad bloggaren åt till frukost eller hur hans barn klarar sig i skolan (gäsp). Jag rekommenderar hellre att leta efter kända skribenters bloggar och sedan söka sig vidare via deras länkar.

Mja, vänta lite nu... är det verkligen klokt att välja bort det folkrättsliga skyddet för sjukvårdare och sjukvårdsplatsen? Jag föredrar nog att ha en rödakorsmärkt, folkrättsligt skyddad sjukvårdsplats som kan försvara sig själv. Alternativet är ju att ha en sjukvårdsplats som har kombattantstatus (och alltså får bekämpas helt "lagligt" med splitterbomber och napalm om man så vill) och som dessutom måste skyddas av externa förband. Är det verkligen bättre? Fast det är klart, obeväpnade kombattanter låter ju också rätt ball... Bruce Lee, någon? ;)

Vore det inte bättre om sjukvårdaren tog skydd? Att sjukvårdare plåstrar direkt på skadeplats är varken effektivt eller önskvärt. Istället är det den skadades stridsparskamrat som ska göra de omedelbara livräddande åtgärderna (fundera lite på vad det där paketet i höger benficka är till för...). När den skadade har förts till ett bakre läge kan det bli aktuellt för en sjukvårdare att ta över. Problemet är förstås att ett "bakre läge" inte alltid går att upprätta på det moderna stridsfältet. Alltså lär sjukvårdarna med patienter med stor sannolikhet hamna "mitt i skiten". Och i det läget skadar det aldrig att kunna skjuta tillbaka, om inte annat för att fienden ska stanna upp tillräckligt länge för att notera rödakorsflaggan som hänger i trädet. (en gammal kompanichef jag stötte på menade t.o.m att sjukvårdsenheter borde utrustas med pansarskott, eftersom Ak5 är helt värdelöst som "självskydd" mot en mekaniserad fiende. Det ligger en del i det). Hur som helst: bilden av sjukvårdaren som far runt som en tätting i stridsställningen och plåstrar om skadade är inte riktigt korrekt, enligt min uppfattning. Omhändertagande på skadeplats görs i första hand av gruppkamrater.

Och jag tycker att kvartermästaren ska vara utan vapen för då kan han bära mer godis. :P

Jag skulle vilja tipsa om att läsa lite bloggar också. Påfallande ofta lyckas bloggare avslöja luckor i mainstream-mediernas rapportering. Naturligtvis måste man läsa med urskiljning, men som komplettering till övrig rapportering är bloggar ovärderliga.

Vill man vara lite elak kan man säga att Fox är ungefär lika opartiska som SVT, fast med en annan vinkling... Som komplement till svenska statsmedia och Bonnier-fåren funkar alltså Fox rätt hyfsat, även om jag håller med om bristerna i deras rapportering.

Om jag skrämt någon ber jag om ursäkt, jag ska välja mina ord bättre bland folk jag inte känner... Nå, till saken då: jag var aktiv i Röda Korset under flera år och jag är synnerligen väl informerad om organisationens historik och hållning när det gäller vapen. Som jag redan sagt är jag övertygad om att det är en god policy som tjänar organisationens syften väl. Jag är däremot inte lika övertygad om att det är en policy som passar bra för personal som ska verka sida vid sida med stridande förband. Finns det något i RK:s historia som ändrar på det?

Helt riktigt, sjukvårdare har så vitt jag vet i modern tid alltid varit beväpnade för självskydd, vilket är tillåtet enligt Genevekonventionen. Om sjukvårdaren bär kors eller inte beror på om han har sjukvård som huvuduppgift eller "beredduppgift", men det där känner väl alla till. Hur som helst, jag uppfattar idén med obeväpnade Hv-sjukvårdare som någon slags kompatibilitetsfel mellan Röda Korset och Försvarsmakten: RK-personal är av princip inte beväpnad och därmed har inte heller Hv-sjukvårdare vapen. Att ha obeväpnad personal är förvisso en vettig princip och förmodligen helt avgörande för RK:s förmåga att verka i krisområden. Det jag inte förstår är varför RK överhuvudtaget utbildar sjukvårdare till en krigsorganisation som Hemvärnet? Vore det inte enklare för RK att hålla sig till att utbilda civila, om man nu inte vill befatta sig med beväpnad personal? Att ha "civil" personal bland stridande förband är en tanke som jag inte kan förstå.

Intressant tråd. Någon kanske kan svara på en del frågor om Hv-sjukvårdare som jag funderat på: 1. Vad är tanken med att Hv-sjukvårdare är obeväpnade? Hur fungerar det att ha obeväpnad personal i en stridande (nåja) enhet? 2. Hur används Hv-sjukvårdare rent taktiskt? Fungerar de som den gamla "sjukvårdsmannen" eller finns det en annan organisation? Med tanke på rödakorsmärkning (icke-kombattant) antar jag att sjukvårdarna främst ska verka i någon slags bakre läge. Jag tycker att Hv-sjukvård låter intressant, men jag har inte lyckats bli klok på hur man tänkt med att använda obeväpnade sjukvårdare. Varför har man inte vanliga plutonsjukvårdare eller sjukvårdsmän i Hv? Hur funkar det förresten i insatsplutonerna?

En fundering om FM:s tjänsterutiner seglade upp... Enligt Aftonbladet är kaptenen anmäld och det är begärt att hon ska avskedas. Vilka regler gäller för anställd personal som begår grova tjänstefel i utlandstjänst? Under KS09 gällde att förhållande med lokalbefolkningen straffas med 30 löneavdrag och omedelbar repatriering, vilket jag tolkar som avsked från Utlandsstyrkan. Men vad händer med den som sedan tidigare är anställd i Försvaret? Finns det några regler för dylikt?

Det är rätt, jag läste slarvigt i tidningarnas artiklar (bla DN:s artikel. Det enda man fått veta är egentligen att "sex personer" blivit skadade och det låter som sagt sannolikt att det skulle vara skyttegruppen som tumlat runt. Å andra sidan är det ju inte så illa av en grop att slå ut 6 skyttesoldater heller. Jämförbart med en grg-träff i bakutrymmet kanske?

Ni som kört mycket krigsburk i terränglådan: är sådana här olyckor vanliga? Kräver det maximal otur/klantighet, eller kan det hända vem som helst? Det är värt att notera att hela vagnsbesättningen faktiskt slogs ut av olyckan! Med tanke på besättningens skador (fotfrakturer mfl) kanske man i krigstid inte ens hade lyckats köra vagnen i skydd, vilket gör att effekten av "gropkörningen" ju är i klass med en fullträff i bandet eller liknande. Om även skytten skadats hade man dessutom tappat försvarsförmågan. Alltså i mina ögon en ganska allvarlig incident ur "taktiskt" hänseende.

Så här säger löjtnanten till de värnpliktiga: Se framför er filmen om 5:e grupp på vakt- och insatspluton. Se hur ni tar er fram i terrängen till en låt på hög volym. Vill ni höra en soft Berghagenvisa eller riktigt tung hårdrock? Jag får intrycket att kaptenen vill trumma in att striden ska gå till ungefär som i krigsfilmer. Det låter lite underligt, eftersom mitt intryck är att strid i verkligheten skiljer sig högst markant från hur det går till på film, särskilt om filmen har Rammstein i soundtracket. Min uppfattning är snarare att god färdighet i strid är något som uppnås genom att nöta in grundmomenten genom "tråkiga" övningar. Annars glömmer man antagligen en del fundamenta som är viktiga för soldatens överlevnad även om de gör sig mindre bra på film. Å andra sidan borde ju officeren i fråga veta betydligt mer än mig om hur man utbildar i strid, så han har säkert en del poänger. Kanske är hårdrock bra för att grundlägga ett aggressivt och beslutsamt beteende, vilket inte lär vara fel i stridssituationer. Och det ska ju inte vara förbjudet att ha roligt på övningar.

Någon som är mer insatt får gärna reda ut följande för mig, eftersom det inte framgår av artikeln: 1. Vilken norsk camp är det som omnämns i artikeln? Var ligger den relativt den svenska huvudstyrkan? 2. Ligger den norska campen ifråga i ett särskilt "hett" område? 3. Vad gjorde de svenska soldaterna på campen och vilket förband tillhörde de? Var det ett MOT-team, ett specialförband eller "vanliga" utlandssoldater? Svar på ovanstående frågor skulle ge lite perspektiv på DN:s rapportering.

Finns det verkligen ingen paragraf i SäkI som säger att "erforderlig skyddsklädel" eller motsvarande ska bäras vid skjutning? Med tanke på tex skydd mot brännskador verkar det ju rimligt att en brandskyddad uniform (tex m/90) måste bäras. För övrigt hade det varit bra mycket tuffare om incidenten hade ägt rum på K4. I februari...

Nu kan ni sluta spekulera! Insatsen till Kongo kommer att utgöras av... En jämställdhetsrådgivare! SSG, FJS, BBQ, mfl, släng er i väggen. Med könskvotering och likabehandlingsplaner ska buset tuktas...

Förvisso hittar mycket materiel ut från FM på krokiga lagliga vägar, men överlag tror jag att den allra mesta material är sådant som folk "fått med sig" från värnplikten och inte har några betänkligheter att avyttra på tex Blocket. Är det så långsökt att anta att de flesta persedlar är stöldgods? Det tycker jag att man kan få göra utan att beskyllas för självgodhet. F.ö väntar jag på att F16 ska höra av sig och be att få tillbaka mitt m/59-ställ som jag kvitterade ut 1993... jag undrar om det gör något att jag tappat bort remmarna till brallorna?

Det där tycker jag låter som en konstig inställning. Undrar om man resonerar likadant när man rekryterar kockar, stridsfordonsmekaniker, sjukvårdare eller andra specialister? Och vad finns det egentligen för utrymme att "lägga sig till med ovanor" efter utbildningen när det gäller amröj? Röja OXA är väl inget direkt man pysslar med utanför regementets grindar? Inte desto mindre tror jag att attityden är rätt vanlig. Jag skulle tippa på att problemet egentligen är något helt annat, som bäst kan beskrivas som en variant av NIH-syndromet (Not Invented Here) som florerar på många svenska företag. "Om amröjarna inte är utbildade av mig personligen så kan de inte vara bra", typ. En rätt trist attityd som förmodligen skapar merkostnader för FM.

Ooo, en fin dimma med miljontals små smitthärdar i nanoformat att andas in... hugha!!! Ok, låt oss skyndsamt glömma det förslaget...

Jag kanske är ute och cyklar, men jag kan väl se två åtminstone två anledningar till att hålla bilarna rena: 1. Force Protection: många hävdar att förband som ser skärpta ut löper mindre risk att bli påhoppade. Om det är sant vet jag inte, men det kan ju vara en anledning till att inte köra runt i genomskitiga fordon. 2. Funktionsduglighet: att hålla fordonen rena är förmodligen ett bra sätt att hindra lera och smuts från att krypa in i känsliga system. Sen ska man nog inte förneka att Preussen-faktorn också har viss betydelse, särskilt om det finns unga och ambitiösa officerare i styrkan. Frågan är vad som är en lämplig renlighetsnivå? Finns det inte vattensnåla biltvättar som recirkulerar vattnet, förresten? För att spola bilen behöver man ju inte ha drickskvalitet på vattnet. Ett enkelt filter borde kunna spara stora vattenmängder. Eller finns det bättre sätt att tvätta bilarna? Svamp och hink?

Det var väl framför allt de första inläggen i den här tråden som jag syftade på...

Här är en artikel i SvD, länkad till i annan tråd. Eftersom teamens verksamhet egentligen är superhemlig får du väl bedöma själv vad som är sant i artikeln... ;)

Vid tjänst på Balkan borde det väl snarare vara en merit?

Det är anmärkningsvärt (eller nåt) att Expressens artikel helt fokuserar på "säkerhetsaspekten" och eventuellt läckande av information. Ingenstans i artikeln nämns att FM:s regelverk faktiskt förbjuder Utlandsstyrkans anställda att inleda förhållanden med lokalbefolkning. Dvs, även om det skulle gå att bevisa att officeren ifråga inte spritt någon känslig information så har hon fortfarande begått ett allvarligt regelbrott. Det är ju däri det "oskickliga beteendet" ligger. Jag håller med om att det är lite udda att det första (?) uppmärksammade fallet rör en kvinnlig officer. Jag kan tänka mig ett par förklaringar till det. Med tanke på könsfördelningen i utlandsstyrkan låter det inte helt otroligt att det står en svartsjuk kollega i bakgrunden. Sen har det förstås högre skandalvärde när en kvinnlig officer inleder ett sexuellt förhållande med en "förbjuden" partner, vilket kanske förklarar pressens intresse. Det är i sig rätt intressant med tanke på könsroller, mediabilder och dylikt, men sådana diskussioner hör nog hemma på annan plats än det här forumet. Slutligen kan det ju tänkas att det här är det första "uppenbara" fallet som uppdagats. På inläggen i den här tråden låter det som om det cirkulerar många "misstänkta" fall, men att det är ont om konkreta exempel på förbjudna förhållanden. Eller så är det så att tidigare dissidenter har lyckats sköta det snyggare. Om den här officeren har trampar rejält i klaveret är det förstås helt rätt att FM agerar.

Aj, ett sånt platt däck det blev... gott att se att utrustningen för vägspärrar faktiskt fungerar...