Lundberg

Den huvudsakliga principen för att gå ner i vikt är att ha ett kaloriintag som inte överskrider förbrukningen. Att dra ner på mängden fett har traditionellt varit den förhärskande metoden, men det har inom näringsfysiologin skett något av ett paradigmskifte på senare år. En minnesregel som är lätt att ta till sig: -Fett gör dig mätt, socker gör dig tjocker. De bakomliggande mekanismerna är att kroppen reagerar olika vid digestion av fett resp. kolhydrater. Mättnadssignallering är ganska komplex och är fortfarande föremål för intensiv forskning. Det sker via såväl hormoner som autonom nervsignallering. Ett av hormonen är CCK, cholecystokinin, som frisätts när fett eller proteinrik föda pytsas ut i tolvfingertarmen från magsäcken. Det transporteras i blod och binder till receptorer i centrala nervsystemet. Det får till följd att man blir mätt, dvs tappar aptiten. Mat med mycket socker däremot stimulerar snarare en annan del av hjärnan som belönar beteendet. Därmed fås en svagare fysiologisk mättnadssignal, som rentav kan undertryckas nästan helt. Jfr att äta en chokladkaka (högt innehåll av både socker och fett) med att äta samma kalorimängd som smör eller bearnaisesås. Detta är en ganska grov bild. Extrent kalorität föda som pommes frites och chips bör definitivt undvikas, då sträckning av magsäcksväggen också har en roll i mättnadssignaleringen. Anledningen till att jag skriver ovanstående är för att belysa att man kan gå ner i vikt genom att dra ner på såväl fett som kolhydrater (och protein), men jag tror definitivt det är lättare att göra det genom att skära ner i kolhydratsänden, eftersom man då får hjälp av den fysiologiska signalleringen istället för att behöva stånga pannbenet blodigt mot lusten att äta lite till av den supergoda maten. Skulle jag idag behövt lägga om min kost hade jag ätit mycket av energisnål mat istället för lite av energität. Kom ihåg att det ÖVERGRIPANDE målet är att dra ner på mängden kalorier du äter. Vilka kalorier du skär ner på en snarare en rent metodologisk fråga. Lycka till! EDIT: Kosten är förstås bara den ena halvan av ekvationen Intag < Förbrukning. Förbrukningen kan höjas ganska rejält med enkla medel. Långa promenader (1 tiim+) anses vara bra för förbränningen och kan kanske vara ett alternativ tills du tappat lite bagage och får ett lättare löpsteg. Plugga iPoden i öronen och ut och promenera i skog och mark, som du ju tycker om. Simning är kalasbra om du har en simhall på orten.

Värt att särskilt poängtera. Kostar i tid, ork och motivation.

Om din bror redan har tillägnat sig goda kunskaper inom programmering vore kanske AUndass något. (Fast det är kanske en utdöd art vid det här laget.)

Grattis till antagningen och lycka till med fortsättningen.

Ett av mina i särklass tydligaste och starkaste lumparminnen är följande: Första fredagsprovet Klockan är 0750, det är fredagen efter den första veckan av glosnötning och grammatiktragglande i Uppsala, dörren till IS-salen har precis stängts med en ödesmättad duns och lektorn står framför tolkkullen och går igenom reglerna inför skrivningen. Tolkeleverna har fortfarande sina m/90-uniformer från K3. Biter man sig kvar fyra veckor får man kvittera ut m/87. För tillfället känns det dock lika avlägset som Pluto. Skrivningstiden är två timmar. Trettio dubbelmeningar att översätta från svenska till ryska. Sexton eller fler fel innebär avskiljning. Varsågoda att börja. Autonoma nervsystemet löper amok. Sympaticus-påslaget är fullt - signalsubstanserna väller ut i synapsklyftorna runtom i kroppen. Hjärtat dunkar så bröstkorgn håller på att rämna, finmotoriken har flugit all världens kos och pennfattningen är en treårings. Första svarspappret är bara att kassera direkt. Den nyvässade blyertspennan har tryckts rakt genom de fyra sidorna och gjort ett tjockt darrigt streck på skrivbänken. Fan. Nytt papper! 30 sekunder åt skogen! SKRIV! Två timmar har nog aldrig passerat snabbare. Såhär i efterhand är jag fullt och fast övertygad om att jag höll andan hela tiden. Andades ut gjorde jag nog först på vårterminen, när sista provet var överlevt.

Har du så ont i foten att du kollapsar i en hög på golvet ska du uppsöka läkare. Pronto.

Jag var i precis samma sits som du är i nu, Zero. Jag såg till att få mönstringen framflyttad, men fick inte påbörja värnpliken förrän det år jag fyllde nitton. Först var jag oerhört förgrymmad över att behöva gå och slå dank i ett år innan jag fick göra lumpen och möjligen kanske hade chans att få den tjänst jag ville ha. Dock vill jag påstå att det såhär i efterhand knappast var någon nackdel att göra lumpen ett år efter gymnasiet - tvärtom. Passa på att jobba lite, gärna på ett par olika arbetsplatser, så samlar du på dig erfarenheter om hur det är att jobba med andra och för andra som en nybakad gymnasiestudent oftast inte har. Jag vet att jag "växte" som person under mitt mellanår, och tror garanterat att du kommer att göra detsamma.

Ja. Sidan innehåller dock en hel del annat som vore roligt att se i fullängd, men priserna avskräcker dessvärre.

Drog mig till minnes att under GU fått det stora nöjet att beskåda filmklipp från den sovjetiska mastodontövningen Zapad-81. Dock har jag alldeles gått bet i mina försök att hitta något därifrån på såväl youtube som google video. Någon som har något tips på var man kan anförskaffa sig denna eminenta film eller delar ur den?

Skulle inte språk-KB flyttas uppåt i landet och läsa med tolkarna i Uppsala? Har för mig jag läste något i den stilen någonstans.

On topic: Om någon ur årets kull mot all förmodan skulle ha en stund över och därtill råka surfa in här av alla ställen vore det roligt att få höra lite om hur det går för er. Off topic: Råkar någon veta om TSUS-kamratsidan ligger kvar online någonstans? Har sökt men inte funnit. Svara gärna via PM.

Värnpliktiga tolkar och undassar fick förra året en crash course i pistolskytte. Mycket uppskattat.

Nå, hur har ni det nu på K3?

Arabiska finns för närvarande ej på TolkS. Att ha ryska som mordersmål är ingen garanti för att bli antagen, vilket en ung herre jag andramönstrade med fick erfara. Vidare innebär inte betyget MVG i ett eller flera språk att ens chanser på något vis är goda. Snarare förväntas det närmast av de mönstrande att de har högsta betyg i så gott som samtliga skolämnen.

->> undass2005 Eller så har din vän fabricerat en bortförklaring till varför han inte kommer att gå TolkS nästa år. Livet är hårt.

Jag får väl passa på att önska dig välkommen in i en värld av particippinor, aspektneuroser, glosglömska, prepositionspanik, gerundiegalenskap och fredagsfradga (i samband med provskrivningen 0750 - 0950). Hade inte velat vara i dina kläder just nu. Att göra om detta... *brrr* Men, som sagt, grattis. ;)

Heh, 1000 mil låter en smula i överkant. Skulle vilja se den dojja som håller för tre mil om dagen i ett år. F.ö. kan jag i skoväg varmt rekommendera Nike Pegasus. Heldämpad och riktigt bekväm. 1000 pix på Löplabbet. Hälsa slutvärnet förresten. Skulle ni ha den stora lyckan att få något av befälen vi hade kontakt med (lt T:n, lt H:n, lt L:c eller kn N:l) är er lycka gjord - de är klockrena. Ach, those were the days...

Snarare är det så att sedan vi hört ryktas att televäpnarna förutom ryskan även får en crash course i serbokroatiska faktiskt är lite småavis. Mvh Lundberg, inneliggande tolkkull

Vsegda bisokimi kolenami stremitelno k uspechy! För alla oinvigda betyder detta: Alltid medelst höga knän målvedmetet mot framgången! Tack för lyckönskningarna allihop.

6 månader. Vem hade någonsin kunnat ana att tiden kan förflyta i samma olidligt långsamma hastighet som en snigel på en tjärsticka och på samma gång rusa fram i hysterisk överljudsfart? Nedan följer en kort redogörelse för sommaren och hösten 2004 som jag upplevde dem. Texten är främst skriven för min egen skull - ett försök att smälta alltihop - men kan förhoppningsvis ge framtida tolkaspiranter en liten hum om vad sjutton det är de egentligen ger sig in på. Datum: 24:e juni 2004 Plats: K3, Karlsborg Händelse: Inryck - en bitchslap in i det militära Så tog det hela sin början. "FEM PAR STÅLGRÅ STRUMPOR - HÅLL UPP!" Jag minns det så väl. Första dagen var något av en chock. Under åtta intensiva veckor ägnade vi oss sedan åt puts och studs, sjukvård, skytte, marscher, undervattenssömn (under en helg i fält störtregnade det oavbrutet - jag förväntade mig nästan att se ett fiskstim komma förbisimmande i axelhöjd), löpning, vård, stridshinderbana, mer vård... Stridshinderbanan ja. På något märkligt vis saknar jag den faktiskt. Dess namne vid F20 är inte värd namnet. Pah. Såhär i efterhand har jag nog, när jag tänker efter, en rätt romantiserad bild av tiden på K3. När jag påtalar hur trevligt vi hade det för mina kära kurskamrater får jag oförstående blickar till svar. Ibland åtföljs de av en förbannelse av någon slumpad K3-feature. Ack, min lott är MÖP:ens. --- -Flashback- Tid: 05:26 en höstmorgon i början av november. Händelse: Eldöverfall under övning N. Tolktroppen har lagt sig i ställning för eldöverfall efter några få timmars sömn. Det är fortfarande ganska mörkt ute, och morgondimman gör vägen svår att urskilja från upphöjningen där vi grupperat, kanske 20 meter upp i terrängen. Så plötsligt uppenbarar sig några mörka silhuetter ur diset. Adrenalinet flödar. Tiden det tar för dem att förflytta sig till den plats där vi skall påbörja eldöppnandet är inte sekunder - det är eoner. Därefter följer förmodligen ett av de mest säregna ögonblicken i mitt liv. Att i egenskap av troppC utstöta avgrundsvrålet "ELD!" varpå tretton karbiner unisont öppnar eld är en riktigt mäktig upplevelse. Öh, tolv AK-5 förresten. Den lustiga historien kring vpl G:s slutstycke finns för evigt inristad i citatboken på TolkS. -Slut flashback- --- De åtta veckorna på K3 var över. Flytten till Uppsala, F16 och TolkS stod för dörren. Rent praktiskt kom detta att betyda att: - Begreppet fritid avskaffades. Ledig tid = studietid. - En del av vännerna från K3 kom efterhand att åka hem. Avskiljningar - ett nödvändigt ont, men med betoningen på ont. - Jag äntligen förstod vad alla försökt förmedla. TolkS är riktigt, riktigt förbannat jobbigt. Man kan överhuvudtaget inte föreställa sig arbetsbördan. - M90 -> M87. Till en början ovant, men ganska snofsigt. Det första fredagsprovet var nervöst. Faktum är att jag nog aldrig varit så nervös någonsin. Med ett krampaktigt tag om pennan försökte jag efter bästa förmåga skribbla ned de än så länge ovana bokstäverna utan att trycka hål genom pappret. Skakigt värre. Fredagsprovsnervositeten är numera nästan försvunnen. Visst händer det att jag får ett hysteriskt mikroanfall minuterna innan provet lämnas ut, men tiden fram tills dess och från när man fått provet och framåt är lugn. På sätt och viss kände jag mig lite lurad när jag insåg att nervositeten var försvunnen. Ungefär på samma vis som julaftonspirret sade "adjöss" någon gång i början av 90-talet, för att sedan aldrig infinna sig igen. Förmodligen kommer jag nog aldrig mer att vara nervös inför en tenta. Inte efter denna höst. Att på kronologiskt vis försöka redogöra för resten hösten är hopplöst. Alltihop har flutit ihop till en enda soppa. Någon beskrev att gå på TolkS som att sitta fast i kvicksand. Man trampar och kämpar, lyckas precis få upp näsan över ytan för att få en nypa luft, bara för att genast sjukna på nytt. Riktigt så fasligt har jag inte upplevt det, mycket tack vare mina kurskamrater som verkligen förgyllt tillvaron, men liknelsen är inte helt fel ute. Att vara hemma känns märkligt. Att faktiskt inte plugga all tid alltid känns ruskigt obekant. I höstas var jag hemma totalt en gång, och då pluggade jag ändå i stort sett hela tiden. --- Snö. Jag har alltid gillat snö. Skidor, snowboard, snöbollskrig, pulka, snögrottor. Underbara påfund. Att snön kom när den gjorde i höstas var bra. Faktum är att snön rejält bidrog till att hålla uppgivenheten och hopplöstheten borta den sista månaden innan jullovet. Ljus i höstmörkret - en hoppets snölykta. --- Förmodligen kommer jag - om jag tar mig hela vägen igenom TolkS - i juni sitta och romantisera kring året som gott. Minnas allt det bra, och förtränga allt vad höstmörker och avskiljningar heter. Just nu känns det hela rätt ok. Jullovet har bjudit på en hel del rekreation och vila hittills, och när skolan väl börjar igen känns det på sätt och vis som om det är utförsbacke till muck. Värnpliktskongress, övningar och Rysslandsresa. 6 månader - tiden som är kvar. En evighet och ett ögonblick. Jag tror att jag rundar av här och går och flippar lite glosor istället. Skulle någon utav dem som ska extramönstra hos oss i januari få ögonen på detta är det bara att PM:a. (Förvänta er dock inget svar efter den 10:e - då har terminen börjat igen) Mvh Korpral Lundberg

Snart får ni sällskap... 28/6 dimper UndSäkpluton ner på K3. B)

Det du skrev betyder: "Jag tänker, alltså är du." Vara heter i infinitiv 2:a pers. pluralis på latin "estis".

Borde en normal MÖP veta vad SSK HSD är för något? Kvalificerad gissning: StadsSKytte HalmStaD? Haha nej det är Sjöstridskompani Härnösand (Men vi ligger inte på båt) Heh. Glöm vad jag sa. 8|

Borde en normal MÖP veta vad SSK HSD är för något? Kvalificerad gissning: StadsSKytte HalmStaD?