Jump to content

AMV 8x8


Informatör

Recommended Posts

Om det är så, så skulle det ju vara riktigt pinsamt om vi fick för oss att sitta och vänta på att Hägglunds projekt blir färdigt. Missförstå mej rätt nu bara, jag säger inte att SEP'n nödvändigtvis är dålig på något sätt, men klar e den ju inte.

 

Är det bara jag som sitter och klurar på om inte det vore lämpligt att låta Hägglunds och FMV leka fram lite modifieringar och moduler till AMV, och sedan köpa ett parti?

Du missar väl själva EP i SEP om du köper AMV istället?

 

Och så bråttom är det väl inte att FM ska frångå SEP-tanken?

Rätta mej nu om jag har fel, men får man inte EP i MV "Armoured Modular Veicle"? Självklart tycker jag inte att SEP tanken skall bort, tycker tvärtom att det är skitsmart, främst av logistiska skäl, men det är just därför jag funderar som jag gör. Utveckla egna enheter/moduler till ett i grunden finskt fordon, så underlättas även svensk-finsk logistik.

Det jag menar är självfallet enhetstänket mellan band och hjul, som Nubben riktigt beskrev.

 

Om jag fattar saken rätt ska SEPens bandfordon närmast ersätta pbv 401 och de varianter man kan tänkas vilja ha på den plattformen. Alltså inte något stridsfordon.

Link to comment
Share on other sites

Om inte den marginalen plockas bort vid nästa försvarsbeslut, då en del material-inköp kanske är färdigbetalda?

Med minskand mängd värnpliktiga minskar rekryteringsunderlaget

till insatsförsvarets utlandsmissioner.

Efterfrågan på personal för världsförbättring är näranpå oändlig

och man behöver inte bra tung materiel till alla, det finns gott om

möjliga enklare missioner med lägre profil och risk.

Men vi behöver ha en hög ambitionsnivå för utrikespolitiken, för

inrikespolitiska behov att göra goda saker, för att vara viktiga i EU

och/eller NATO sammarbeten och för att hjälpa till med att motivera

existensen av försvaret.

 

Kan vi inte göra stor nytta med stor volym återstår det att göra

stor nytta med liten volym med högkvalificerade förband som gör

svåra uppgifter. Det betyder att vi behöver satsa på utbildning och

materiel. Så om ambitionsnivån är fortsatt hög och

rekryteringsunderlaget svagt är det rimligt att ha anslag för att

köpa ny materiel för insatsförsvaret i takt med teknikutvecklingen

och inte slitaget. Detta för att maximera förmågan trotts

personalflaskhalsen och för att visa att de som värvas är viktiga

och värda det bästa.

 

Om inte målen ändras och medlen får följa målen är det logiskt

att ha köpt pansarterrängbil 203 häromåret, köpa AMV nästa år om

den håller vad den lovar och SEP några år senare.

 

Och jämfört med det kostar det kaksmulor att ställa pansarterrängbil

180 i torrluftsförråd och sedan i snabb takt 203. Då kan HV snabbt

rustas vid behov och om insatsförsvaret måste utökas snabbt kan

man plocka ut det näst senaste i väntan på ytterligare leveranser av

det bästa.

 

Men visst förutsätter det att man inte ordnar total budgetpanik och

avveckling av försvaret. Undrar vilket rykte svenska försvaret skulle

få efter 10-20 år om man med ett par års mellanrum köper ca

hundra fordon av det yppersta världsmarknaden kan erbjuda?

(Och givetvis övar med samma ambitionsnivå. )

 

Det är en stollig taktik om man skall maximera försvarets styrka

under en viss period och den är orimlig om man har en riktigt stor

armé, som tex USA:s. Men det ger världens bästa svärd i garderoben,

och det näst bästa och näst näst bästa och upparbetade kontakter

och organisation så man vet hur man skall ordna tio till.

 

Dvs försvarsmateriel borde inte vara projekt utan ett flöde av

projekt som i ena änden ger skärpa och nya erfarenheter och i

andra änden ett arv som ger handlingsfrihet.

Link to comment
Share on other sites

Det är ju tyvärr inte bara att köpa, köpa och köpa.

Grejorna man inhandlat ska ju servas också, ha reservdelar och de som servar och brukar ska ju ha utbildning. Även "enkla" pansarterrängbilar och stridsfordon är ju idag ganska avancerade. Det underlättar ju en hel del om man köper in en fordonstyp istället för tre-fyra olika. Detta är ju hela idén med SEP, eller för den saken, CV90. Projekt av den här kalibern är sällan en fråga om att gå till tillverkaren o shoppa loss. Man får nog en mer nära relation till leverantörerna om man istället för att köpa det som de har på hyllan just då (dvs förra generationens utrustning) är med och tar fram nästa generation.

Dessutom så ska ju grejorna hålla i mer än ett par år, och under hela tiden sakerna brukas måste man ju ha kontakt med industrin.

Normalt kostar det ju mer att vara med och utveckla, än att köpa hyllvara. Men fördelarna med ett betydligt mer skrädddarsytt system, och en ökad kompetens inom området uppväger förhoppningsvis.

 

/E

Link to comment
Share on other sites

Det är ju tyvärr inte bara att köpa, köpa och köpa.

Grejorna man inhandlat ska ju servas också, ha reservdelar och de som servar och brukar ska ju ha utbildning. Även "enkla" pansarterrängbilar och stridsfordon är ju idag ganska avancerade. Det underlättar ju en hel del om man köper in en fordonstyp istället för tre-fyra olika. Detta är ju hela idén med SEP, eller för den saken, CV90. P

rojekt av den här kalibern är sällan en fråga om att gå till tillverkaren o shoppa loss. Man får nog en mer nära relation till leverantörerna om man istället för att köpa det som de har på hyllan just då (dvs förra generationens utrustning) är med och tar fram nästa generation.

Dessutom så ska ju grejorna hålla i mer än ett par år, och under hela tiden sakerna brukas måste man ju ha kontakt med industrin.

Normalt kostar det ju mer att vara med och utveckla, än att köpa hyllvara. Men fördelarna med ett betydligt mer skrädddarsytt system, och en ökad kompetens inom området uppväger förhoppningsvis.

 

/E

Hur lång tid tar det att lära sig, dvs organisationen, att hantera

ett nytt system? Jag har väldigt dålig uppfattning om hur lång

tid det tar. Jag gissar gärna på ett halvår om folk är vana vid att

lära sig nya grejer och det kan vara helfel. Hur stor andel av

personalen är begåvningar som hittar på och sållar fram ny

kunskap åt övriga att plugga in?

 

Mitt resonemang är extremt åt ett håll. Ditt är uppenbarligen helt

korrekt, jag håller med dig om det.

 

Den viktiga frågan är nog när man får rätt ballans mellan:

Att shoppa nytt ofta eller arbeta in system.

Att köpa hyllvaror eller jobba med långa framtidsprojekt.

 

Under kalla kriget vart väl projekten längre och längre?

Det kan ge tekniklyft men världen kan hinna ändra på sig och

kunskaperna som systemframtagningen ger hamnar i andra

organisationer än den aktiva delen av försvaret.

Nu har det varit ryck av "Vi måste handla något IDAG", det

kan ge felköp men det är nog bra att lära den aktiva delen av

organisationen hur man shoppar.

 

Vilka system kan ändra sig ofta utan stora problem?

Jag har mest respekt för ändringar i lednings och

kommunikationsystem med mycket fipplande med programvara

samt ändringar i arbetssätt, hur en organisation fungerar.

Fordon, vapen och så har jag en tendens att mera se som att

gå in nya skor men jag resonerar bara, jag är ingen materiel

MÖP som har mekat och surfat världen runt efter info och jobbat

med grejerna.

 

Det här påminner mig om idén att köpa teknikdemonstratorer,

handbyggda prototyper som ej används aktivt så man kan hålla

igång teknikutveckling utan att lägga pengar på materiel som

kanske inte kommer att användas. Jag förderar att lägga det

mesta av pengarna på materiel som används om än för en kort

tid och sedan återigen få ett förhatligt arv av materiel som bara

kostar pengar i väntan på att det kanske kan behövas. Kan man

inte motivera meningen med att lagra förmåga kan man inte

motivera existensen av ett försvar. Men nu håller jag på att angripa

min egen framtida arbetsmarknad om färre ingenjörer kommer

att få lön med svenska skattepengar, attans, det kostar på att

vara idealist. :winner:

Link to comment
Share on other sites

Hur lång tid det tar att introducera ett nytt fordon i FM?

Det tar nog längre tid än ett halvår. Först måste man ju skapa organisationen för utbildning och service med utbildningsmaterial, servicehandböker, reservdelskataloger mm. Sen måste man utbilda instruktörer osv innan man ens kan ta fordonet i drift. Sen får du multiplicera allt med FMV-faktorn :winner:

 

Hur lång tid tog det från första leverans tills dess att Patgb 203 var i tjänst?

Hur lång tid tog det för Strv 122?

 

En del arbete kan iofs göras medan man väntar på leverans.

 

Visst handlar det om en balans mellan utveckla själva och köpa OTS. Vissa saker vill vi vara med om att utveckla då vi behöver en hög grad av integration med våran redan befintliga eller framtida organisation. Vissa saker kan vi köpa OTS då de befintliga lösningarna redan motsvarar våra behov.

Ibland tycker jag mig ha sett att FMV och försvaret försöker uppfinna hjulet på nytt i onödan.

Men i fallet med SEP anser jag det helt befogat, för det ger oss en möjlighet att lära oss mer om bl.a. nästa generations framdrivningssystem.

Det finns en potentiell marknad för SEP som inte ska ignoreras. Alla har inte köpt AMV ännu :uzi

 

/E

Link to comment
Share on other sites

Hur lång tid det tar att introducera ett nytt fordon i FM?

Det tar nog längre tid än ett halvår. Först måste man ju skapa organisationen för utbildning och service med utbildningsmaterial, servicehandböker, reservdelskataloger mm. Sen måste man utbilda instruktörer osv innan man ens kan ta fordonet i drift. Sen får du multiplicera allt med FMV-faktorn :blink:

Det borde finnas goda möjligheter till rationaliseringar i den processen

när organisationen blir van vid att ta emot nya system.

 

F.ö. är även jag förtjust i SEP projektet. Det enda jag kommer på som

skulle kunna gå riktigt ohjälpligt helfel för projektets långsiktiga funktion

är om man har gjort en felaktig analys av funktionsmodulernas storlek

så de blir för små för en haubits, för få bårar per sjukvårdare, för lite

plats för stridsledning, för lite utrymme för jämna rader europapallar på

ett flak, osv. Det är även illa om fordonet blir för stort men det är inte lika

illa för driftsekonomi och funktionsflexibilitet, det skadar bara

flygfraktförmågan.

Link to comment
Share on other sites

Hur lång tid det tar att introducera ett nytt fordon i FM?

Det tar nog längre tid än ett halvår. Först måste man ju skapa organisationen för utbildning och service med utbildningsmaterial, servicehandböker, reservdelskataloger mm. Sen måste man utbilda instruktörer osv innan man ens kan ta fordonet i drift. Sen får du multiplicera allt med FMV-faktorn :blink:

Det borde finnas goda möjligheter till rationaliseringar i den processen

när organisationen blir van vid att ta emot nya system.

 

F.ö. är även jag förtjust i SEP projektet. Det enda jag kommer på som

skulle kunna gå riktigt ohjälpligt helfel för projektets långsiktiga funktion

är om man har gjort en felaktig analys av funktionsmodulernas storlek

så de blir för små för en haubits, för få bårar per sjukvårdare, för lite

plats för stridsledning, för lite utrymme för jämna rader europapallar på

ett flak, osv. Det är även illa om fordonet blir för stort men det är inte lika

illa för driftsekonomi och funktionsflexibilitet, det skadar bara

flygfraktförmågan.

Det fina med ett elektriskt framdrivningssystem är ju att det borde vara betydligt enklare att förlänga fordonet. "Bara" sätta in en hjulaxel till och förlänga kablaget.

Jämför då med vad som skulle krävas för att lägga till ett hjulpar på Patgb 203. Där får du ju ännu en bit kardanaxel och ännu en differential. Dessa borde ju stjäla mer energi än SEP-alternativet med två elmotorer till.

 

/E

Link to comment
Share on other sites

Det fina med ett elektriskt framdrivningssystem är ju att det borde vara betydligt enklare att förlänga fordonet. "Bara" sätta in en hjulaxel till och förlänga kablaget.

Jämför då med vad som skulle krävas för att lägga till ett hjulpar på Patgb 203. Där får du ju ännu en bit kardanaxel och ännu en differential. Dessa borde ju stjäla mer energi än SEP-alternativet med två elmotorer till.

 

/E

Det jag egentligen far efter är att det är lätt att ändra på bärfordonet

och införa nya bärfordon och det är lätt att ändra på rollmodulerna

och införa nya rollmoduler men det är svårt att ändra på gränssnittet

mellan dem. Har man valt fel storlek tappar man väldigt i flexibilitet

om man måste ändra på måtten, då får man två olika generationer

som man inte längre kan blanda fritt emellan.

 

Bra tekniska påpekanden. Det kan även vara så att utrymmet för

batterier och bränsle skalar med fordonslängden. Det man förlorar

är förbränningsmotoreffekt per ton fordon, toppeffekten per ton

fordon kan vara oförändrad om det nya hjulparet har sin egen

kraftelektronik.

Link to comment
Share on other sites

Är verkligen tanken med SEP att funktionsmodulerna kommer vara utbytbara? Trodde konceptet endast innebar att man hade en, fel två plattformar som kunde anpassas till många behov.

En eventuellt förlängd SEP skulle iallafall inte sabba konceptet för mycket. Man kommer ju fortfarande kunna ha en stor andel komponentgemenskap med den mindre storleken.

 

Men jag tror att en för stor SEP skulle förfela tanken/syftet med SEP. Kanske bättre att ha råd med två mindre SEP än en och en halv stor. Vill man ha något större finns ju alltid CV90 eller dess efterföljare. Ty nu är det väl snart dags att kika på en ersättare till CV90-systemet. Någonting med ett framdrivningssystem som bygger på erfarenheterna från SEP kanske?

 

/E

Link to comment
Share on other sites

Det är även illa om fordonet blir för stort men det är inte lika illa för driftsekonomi och funktionsflexibilitet, det skadar bara

flygfraktförmågan.

Ökad storlek skadar även fordonets överlevnadsförmåga, genom att fordonet blir lättare att upptäcka och träffa. En av fördelarna med sovjetiska/ryska pansarfordon är, att de i många fall är mindre än de västerländska motsvarigheterna.

 

Angående transport av förband, så har jag här på SoldF redan flera gånger tipsat om denna rapport, men jag gör det ytterligare en gång, då den tål att läsas och begrundas:

 

The Stryker Brigade Combat Team - Rethinking Strategic Responsiveness and Assessing Deployment Options

Alan Vick, David Orletsky, Bruce Pirnie, Seth Jones

MR-1606

RAND

2002

ISBN 0-8330-3268-2

 

http://www.rand.org/publications/MR/MR1606/

 

Om man medvetet bygger SEP för att kunna transportas i C-130, och svenska försvaret skaffar fordonet, så anser jag att det är på gränsen till vansinne, med tanke på de kompromisser man tvingas göra vad gäller fordonets storlek och skydd. Ett rimligare krav är att SEP ska kunna transporteras i A400M, och då gärna på praktiskt genomförbara och användbara sätt, som faktiskt kommer att användas i verkligheten, och inte bara på "sådär, nu kan vi pricka av den punkten på vår buzzwordkravlista"-sätt. Fransmännen har exempelvis vettigt nog satt transport i A400M som krav för VBCI. Stryker är däremot ett varnande exempel på hur det går när man absolut vill ha transport i C-130 som krav på papperet. Man har fått snåla rejält på fordonets skydd, och ändå fått ett fordon som kräver långa start- och landningsbanor, mycket flygbränsle och delvis nedmontering om det ska transporteras med C-130. Hur länge dröjer det innan svenska försvaret ersätter sina Tp 84 (C-130) med A400M, för jag har något svårt att se att man skaffar C-130J eller C-130J30 istället för A400M, om inte annat så av politiska skäl? Hur länge dröjer det innan SEP kommer ut på förband? Britterna har ju dessutom köpt de fyra C-17 som de tidigare leasade, och dessutom köpt ytterligare ett C-17. Det är plan som kanske kan användas om/när svenska försvaret ska flygfrakta fordon till uppdrag i utlandet. Med C-17 så kan man ju t.o.m. göra roliga saker som att flygfrakta en Strv 122. Det är ju inte heller helt omöjligt att man kan få flygfrakthjälp av USAF.

 

Är det för övrigt någon som har en källa som explicit uttrycker att bandversionen av SEP inte ska ersätta Strf 90?

Link to comment
Share on other sites

Roller

SEP har i nuläget tolv prioriterade

roller, i första hand de traditionella

för trupptransport, sjuktransport,

ledning och reparation/bärgning.

Dessa roller finns i dag i Pansar-

bandvagn 302 och 401. Men vagnar-

na faller för åldersstrecket mellan år

2007 till 2015. Däremot ska SEP inte

ersätta stridsfordon 90, utan ska

fungera som ett komplement i insats-

förbanden, säger överstelöjtnant

Kenneth Tapper, materielsysteman-

svarig inom Försvarsmakten.

 

FMV Aktuellt nr 1 2004

 

Håller dock med dig angående Herka-kravet. Det är väl tal om att skrota våra egna herkor och då ev inte ersätta dem med något annat. Varför då binda upp sig mot en transportkapacitet man inte har.

 

Nu har jag inte läst rapporten du länkar till, men jag har hört en hel del elakt sägas om Strykern och dess transportabilitet. Dock verkar trupperna i Irak vara ganska nöjda med fordonet än så länge.

 

/E

Link to comment
Share on other sites

Roller

SEP har i nuläget tolv prioriterade roller, i första hand de traditionella för trupptransport, sjuktransport, ledning och reparation/bärgning. Dessa roller finns i dag i Pansarbandvagn 302 och 401. Men vagnarna faller för åldersstrecket mellan år 2007 till 2015. Däremot ska SEP inte ersätta stridsfordon 90, utan ska fungera som ett komplement i insatsförbanden, säger överstelöjtnant Kenneth Tapper, materielsystemansvarig inom Försvarsmakten.

 

FMV Aktuellt nr 1 2004

 

Tack!

 

Dock verkar trupperna i Irak vara ganska nöjda med fordonet än så länge.

 

Det är även det intryck jag fått, men de hade förmodligen inte gillat det mindre om det haft ännu bättre skydd.

Link to comment
Share on other sites

Det är även det intryck jag fått, men de hade förmodligen inte gillat det mindre om det haft ännu bättre skydd.

Jo, men den är inte bara pansartjockleken som skyddar. Mer skydd kanske skulle innebära långsammare, klumpigare och mindre pålitligt fordon, och då tar de nog hellre dagens lösning.

 

/E

Link to comment
Share on other sites

Jo, men den är inte bara pansartjockleken som skyddar.

Jag vet att det inte bara är pansartjockleken som skyddar, men det finns förmodligen ändå goda skäl till att exempelvis Strv 122 väger så mycket som den gör.

 

Mer skydd kanske skulle innebära långsammare, klumpigare och mindre pålitligt fordon, och då tar de nog hellre dagens lösning.

 

Eller så kanske man skulle ha ett fordon som är lika, eller åtminstone nästan lika, snabbt, smidigt och pålitligt som det fordon man har i dag, fast med mer pansar. Då tror jag nog att de skulle välja det bättre bepansrade fordonet.

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Hur pass modulär är AMV:n egentligen? Jag har läst broschyrerna, men har inte riktigt fått grepp på om det är tänkt att man liksom på SEP ska kunna lyfta av en funktionsmodul och stoppa dit en annan på samma chassi. Är det någon som har en idé?

Edited by BJE
Link to comment
Share on other sites

  • 18 years later...

Patria Group och Japan Steel Works Ltd. (JSW) signerade ett avtal den 31 augusti 2023 om att licenstillverka Patria AMV XP 8×8 i Japan. Inget har offentliggjorts om antalet fordon som skall tillverkas. Fordonet skall ersätta den japanska Type-96 8×8 Armoured Personnel Carrier som hade tillverkats i 365 ex år 2014.  Enligt uppgift på Wikipedia skall det finnas 400 ex i Japanska armen av Type-96.

https://defence-blog.com/japan-to-produce-finnish-amv-xp-armored-vehicles/

Image-1-Patria-AMVXP.webp.c2329406e07700ce9ef5319a4cd4e624.webp

Edited by vikingman
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...