Kryptörn

Ja, eller hur det nu var med den saken: En hel jämrans tråd om de påtänkt svenska AH-1:orna! Personligen har jag inte sett en enda belagd källa som predaterar 1988, dvs året för utgivandet av OP Garbo 1 vilket därmed blir det första tillfället som påståendet förekommer. Weibullsk källkritik ftw! Men för att inte BG ska få hjärnblödning så kanske vi ska hålla den diskussionen i den länkade tråden?

Banverket vill disponera "militären" ytterligare en vecka för snöröjning på Hallsbergs rangerbangård. http://na.se/nyheter/hallsberg/1.753678-go...lar-i-hallsberg Få se nu. Snöovädret var den 20 februari, sedan kom det visserligen en ny mindre dosis i måndags. Men får man behålla försvarsmaktspersonal till nästa onsdag, då det blir faktiskt 2 ½ veckas tid som man inte har lyckats ordna fram egna snöskottare. Eller förresten, varför skulle man behöva ordna egna lösningar, incitamentet att ordna saken inom ram blir ju obefintligt när man i händelse av nederbörd kan påräkna handräckning från Försvarsmakten.

Jag ser att LBB (lastbils... förlåt, luftburen bataljon) på sikt avvecklas och istället ersätts av en manöverbataljon lätt. Enligt min uppfattning är det en Bra Sak, LBB var alltför nischat för att det skulle vara ett gångbart koncept för Sverige. Och nu när vi ändå inte har några helikoptrar så...

Säkert. Eller så inser man att man är en (liten) medlem i en (stor) koalition, och konstaterar att man inte har resurser för att klara allting på egen hand jämt. Och koncentrerar sig på att skicka sådant som man har folk och materiel till, alternativt sådant som kan införskaffas utan att göra organisationen personalmässigt och ekonomiskt bankrutt. Men projektet "svenska helikoptrar i afghanistan" har det nog gått politisk prestige i nu.

Det här är inte alls något extremt väder, det har varit ungefär lika snöigt och kallt vintrarna -66, -77 och -87. Minst. Skillnaden då mot nu är att man numera har snålat in på alla marginaler i organisationen, ligger på kapacitetstaket för vad nätet klarar och har eftersatt och glesat ut på underhållet. Problemet förvärras av att man, i avregleringens heliga namn, har delat upp organisationen i beställare och utförare och därmed inte har någon instans som har ett övergripande ansvar, utan alla kan med framgång skylla på alla. Sen begär man att FM ska kratsa kastanjerna ur brasan. Bah. 300 värnpliktiga är färre än 349 riksdagsledamöter - och de senare är fan så mycket mer ansvariga för nuvarande elände än vad beväringarna är - skicka ut dem istället. Det krävs träning, utbildning och intelligens för att vara soldat, inget alls för att bli riksdagsledamot - men nog kan våra folkvalda ändå hantera en skyffel? Under sakkunnig handledning från banverkets ordinare entreprenörer, åtminstone? Fy fan.

Javisst - trots en "bantning" på nästan 10 brigader mellan 60-talet och slutet på 80-talet var låg arméns numerär på ca 600000 man vid båda tidpunkterna. Inte konstigt att ekvationen inte gick ihop till slut. Nja, själva brigadförbanden utbildades till största delen på avsedd materiel. De stora problemet dök ju upp sen, när en brigad omsatts och de gamla brigadförbanden växlades ner till lokalförsvar av typen cykelskytte och busskytte mfl. Där var nog diskrepansen mellan vad som fanns i ladorna och vad man var utbildad på ibland rätt stor. Det som gällde var ju devisen "allt för krigsförbanden". I SoldF Mtrl P står som första stycke något om att "den materiel som används för din utbildning är lånad från ett krigsförband, i händelse av mobilisering ska den återlämnas till mobförrådet. Därför är det viktigt att din utrustning alltid är funktionsduglig" eller nåt sånt. Att man hade "luftbrigader" tycker jag inte är riktigt sant - man krigsorganiserade bara de brigadförband man hade materiel till. I vissa fall dröjde det naturligtvis - jag tror att man faktist aldrig krigsorganiserade en "rent" IB66-brigad. På grund av besparingar blev det i praktiken så att det blev en IB66R-brigad som sjösattes... Det var också så att de olika brigadtyperna ju utbildades parallellt. En högst medveten åtgärd eftersom man insåg att IB77 skulle bli för dyr för att alla IB skulle kunna uppgraderas. Men, och det är viktigt att minnas när man pratar materielförsörjning, en hel del prylar (främst fordon) skulle mobiliseras från det civila samhället, för att täcka luckor inom försvaret, främst då inom lokalförsvaret. Om något skulle jag snarare säga att man underdrev antalet brigader genom praxisen med svartbrigader i form av fostridsgrupper, gränsregementen och pansargrupper och allt vad de kallades. Däremot var det naturligtvis så, att när man av besparingskäl började tillämpa principen om "jämn förslitning" så var det i längden förödande för krigsmaterielens skick, oavsett hur väl prylarna slutvårdades. Speciellt den tunga materielen som stridsvagnar och pansarvagnar tog mycket stryk av denna praxis. Jag vet inte hur sammanhängande det här blev nu, läggdags nu för en hårt arbetande tjänsteman.

De politiska krafter som under efterkrigstiden profilerade sig allra mest som jämställdhetsivrare var i regel mycket också mycket aktiva i freds- och avrustningsrörelsen. Militära spörsmål stod överhuvudtaget inte högt i kurs där, och en del organisationer tog aktiv ställning mot värnplikt överhuvudtaget. Dessutom var det länge en helig ko inom (främst den socialdemokratiska) försvarspolitiken att undvika en återupprepning av den förkättrade kategoriklyvningen från 1925. Detta medförde att i princip varenda (manlig) kotte skulle utbildas, men försvaret fick efterhand problem med att hitta förband att krigsplacera alla i. Att då fördubbla mängden utbildade soldater (som helst skulle krigsplaceras i ett krigsförband) hade medfört drastiskt ökade kostnader utan att alls få motsvarande höjning av stridsvärdet på försvarsmakten. Nog har du FOKK nr 1 "Fel sort och för mycket" i bokhyllan? Se på resonemangen där om den allomfattande värnplikten och dess betydelse för arméns avvägning kvalitet vs kvantitet, och tänk dig sedan hur det skulle blivit med en dubblad årsklass varje år...

Det var ju ett tag sedan järnvägsbataljonerna försvann, dom hade ju annars varit finemang för uppgiften.

Intressant nog var icke-danska NATO-förband non grata på Bornholm under större delen av kalla kriget. Danmark hade nämligen ålagt sig själv hårda begränsningar vilka styrkor man tillät på ön, vilket var en kvarleva från den sovjetiska ockupationen efter andra världskriget. Visserligen planerade man för att förstärka Bornholm i händelse av krig, men eftersom inga icke-danska förband fick besöka ön för att öva sina krigsuppgifter var det ett något egendomligt arrangemang. Så sent som 1982 vägrade Danmark att tillåta att USAF:s marschorkester besökte ön, eftersom dom då 1) skulle vara iklädda uniform och betraktas som ett utländskt förband och 2) skulle landa med ett utländskt (amerikanskt) militärflygplan på Bornholm. 1983-84 gaskade man dock upp sig på danskt håll och tillät amerikanskt och västtyskt militärflyg att tillfälligt basera på ön, visserligen ackompanjerat av sovjetiskt morrande men ändå. De egna danska styrkorna på Bornholm bestod av regementet Bornholms Vaern, som i mitten av åttiotalet bestod bland annat av tre skyttebataljoner, en haubitsbataljon och ett stridsvagnskompani, alltså i praktiken en reducerad brigad.

Tysk läsövning: Tragtiere im Einsatz.

För att det är för dyrt och för komplicerat. Det är dyrt nog att bygga bergrum. När berghangarerna projekterades och beslutades fanns det dessutom inte vapen som hade precision och verkan nog att slå ut ett bergshangar, inte ens den tidens kärnvapen hade klarat det med mindre än att det skulle landat rakt på tröskeln. I och med 1954 års flygbasutredning förutspådde man dock att hotet från framförallt kärnvapen i framtiden skulle öka tillräckligt för att det inte skulle vara tillräckligt att fortifikatoriskt skydda flygplanen. Därav beslutet i FB58 att införa Bas-60 och utspridning istället för befästning.

Vet ej. Men apropå tidsåtgången, så byggde man på Gotland under 1940 värn i en takt där varje arbetslag kunde färdigställa 12 värn i veckan. Och då gjordes ända mycket av arbetet för hand. Under året 1940 byggdes på så sätt över 1000 permanenta värn bara på Gotland.

Naturligtvis är värn i skärgården inget som byggs i en handvändning, men då budgeten inte är obegränsad fick man prioritera. Man lade hellre pengarna på att betala själva vapensystemen, eftersom betongvärn och skyddsrum trots allt går mindre långsamt att iordningställa i ett skymningsläge än ett 12 cm batteri m/70 MT. Kom ihåg att vi inte ens hade pengar att bygga alla de moderna batterier vi ville. Men jag vet också att åtminstone i norra Norrland ska en del värn och skyddsrum ha byggts i form av AMS-projekt, vilket hade den fördelen att de inte belastade försvarsbudgeten. Hotet från hkpll var också under större delen av kalla kriget bedömt högre mot stora delar av Finlands KA, där de sovjetiska helikoptrarna dels bara hade Finska viken att korsa, dels inte hade ett så talrikt jaktflyg att tampas med. Med den begränsade räckvidd som t.ex. Mi-8 hade så skulle ett helikopterburet anfall mot svenska fastlandet i praktiken vara att använda helikoptrar som engångs trupptransport - man skulle inte ha soppa att ta sig tillbaka för att hämta förstärkningar. Räckvidden var också ett problem för den sovjetiska eskortjakten under större delen av kalla kriget, man skulle ha väldigt kort aktionstid i svenskt luftrum för att möta den svenska jakten. Det längre avståndet ger också längre förvarningstider. En hkpll från fartyg är naturligtvis en möjlighet, men mängden trupp och helikoptrar som en sådan operation skulle kunna medföra är klart begränsad så länge man inte talar om en hel landstigningsflotta. Och Planen med stort P om något sådant dök upp på radarskärmarna var ju att E1 mfl skulle lägga sig förhandlingarna.

Hästar behöver mat hela tiden, fordon behöver bara drivmedel när de är igång. Hästar behöver ryttare/kuskar, hovslagare, skötare och (inte allför sällan) veterinärer, fordon behöver förare och (mer sällan) mekaniker. Hästar behöver utfordras, vattnas, ryktas och motioneras, fordon behöver bara tankas och en däckspark då och då (nåja). Hästar kan inte leva på vad som finns i naturen, iallafall inte om man vill ha något utbyte av dom som transportdjur eftersom de behöver både hö och kraftfoder. Hö och kraftfoder är volyminöst och har litet energiinnehåll och kräver mer logistik än diesel och bensin, som är mycket energirikt. Vidare kan en häst bära en man, en bandvagn kan lätt bära en hel grupp. Und so weiter.

Ur FältarbR Fördröj:

Var de avsedda for att skjuta mot landmal, sjomal, eller bade och? Mitt minne sviker mig allmant vad galler eventuell svensk anvanding av aldre stridsvagnstorn som kustartilleripjaser (nagat som exempelvis atminstone anvants pa finska kustfort som komplement till de "riktiga" tyngre pjaserna)... De flesta placerades för att ta hand om sjömål, men det finns säkert exempel på pjäser som placerades vid broar eller andra lämpliga platser. Många av de strv 74-torn som hamnade som värnpjäser vid kusten ersatte gamla eldställningar för lätta kustartilleripjäser.

Det skulle väl varit tornen från de gamla strv 101/102 då... strv 103 diskas av uppenbara anledningar. 104:an var ju i tjänst in på 00-talet, och då var ju redan hela invasionsförsvaret utdömt. Men värntorn med tyngre pjäser (7,5 cm) föredrog man ju tidigare att placera främst vid hamnar och andra ställen där lite mer oomph behövdes. Ikv 91 fasades ju också ut på 90-talet och deras torn hade säkert funkat utmärkt för att pricka BMD:er, nu när chassina tydligen inte gick att använda.

Stellan Bojerud har skrivit lite om försvaret av F 18 Tullinge i en tråd på Skalman.nu.

Det betyder precis vad det står: man skickade upp eldledare i förtöjda observationsballonger, varifrån de kunde dirigera artillerielden. En tidig form av flygspaning. Se t.ex. http://en.wikipedia.org/wiki/Observation_balloon

"kämpade ned" bör nog bytas mot "nedkämpade".

Saab verkar vara inne på att skissa på en SjöGripen, för Inden och/eller Brasiliens behov. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ny-model...pen_4092803.svd

Tyskarnas kulsprutor under VK1 var oftast ganska tunga historier, som hade en vattenkyld mantel. Vattenkylningen gjorde att de kunde skjuta ihållande eld under lång tid, men det gjorde också vapnet tungt och otympligt. Den vanligaste typen var MG 08 och MG08/15 som båda var vattenkylda. Man införde dock till sist en luftkyld modell som var betydligt lättare. Den betecknades lMG 08/18 (en förkortning för leichtes Maschinen Gewehr) och tilldelades ett fåtal tyska förband på försök under de sista månaderna av kriget. Det skulle ju stämma med din fars text. Du har inga bilder av kulsprutan ifråga? Tillägg efter lite google-fu: Bilder på MG 08 med varianter:

Eller tyskans Maschinengewehr. OT: Visserligens är kulspruta den korrekta termen i Sverige, men i Finland heter det verkligen officiellt maskingevär på svenska. Läser man den gamla klassikern "Okänd soldat" av Väino Linna som har fått en finlandssvensk språkdräkt i och med översättningen från orginalets finska, så vimlar det av maskingevär, maskinpistoler, sanitärer och krigsmän i stället för kulsprutor, kulsprutepistoler, sjukvårdare och soldater. Nu var det ju dock inte finlandsvenska som det skulle översättas till, så "kulspruta" blir nog bäst ändå. Även om jag nog inte hade störts av ett och annat maskingevär, lika lite som jag stördes av det i Okänd soldat.

Det är inte så att du menar Generation Kill, en mini TV-serie av HBO med Alexander Skarsgård i huvudrollen? Hans grupp går ju inte vilse direkt, men läget är ju bitvis ganska förvirrat. Grymt bra iaf! Se den om du inte har gjort det! Har sett Generation kill, och den är svin bra. Men inte den jag menar, hmm lite svårt o förklara vilken film det är. Men såg den på nån filmbutik men kommer inte ihåg vad den heter . Enda jag vet är att några soldater kommer vilse och att den är ny. Har för mig att den börja på bokstaven "D". Det är inte "Opium War" från 2008 du far efter? Visserligen Afghanistan och inte Irak, men ändå. http://www.tv.nu/p/10010721152300showtime

Ah, den ultimata "fitted for, but not with".