A2Keltainen

SvD skriver i dag lite om ämnet: Stark tillväxt för svenska säkerhetskonsulter Militära tjänster etableras i Sverige

Glöm inte att det är skillnad mellan olika uppdrag inom exempelvis personskyddsområdet. På samma sätt som man inte skickar en slumpvis vald grupp från HV på ett uppdrag avsett för SSG, då det vore att uppenbart riskera att uppdraget går åt pipan, eller tvärtom, då det vore ett slösaktigt användade av hårt begränsade resurser, så är det inte samma personer som agerar som personliga livvakter åt exempelvis Afghanistans president, som åt en anonym sekreterare på någon ambassad. Så medan en person som presidenten omges av folk med exempelvis långvarig bakgrund i den absoluta eliten av amerikanska militära och polisiära förband, så får sekreteraren nöja sig med exempelvis en hoper före detta paramilitärer från Sydamerika, eller vanliga före detta soldater eller poliser från Sydafrika, ledda av en amerikan med bakgrund som underofficer på mellannivå i något "halvglamörost" förband. Sedan så finns det ju ännu mindre viktiga vaktuppdrag, både av personal och objekt, och då kan du ju fundera över kompetensen hos de som utför dem... För att fylla de viktigaste positionerna, så betalade/betalar företagen mycket bra för folk med rätt bakgrund. De företag som även använder sig av mindre kvalificerad arbetskraft, som exempelvis Blackwater gjorde med sina "legioner" av sydamerikaner, betalar sedan en bråkdel till dessa jämfört med vad de betalar till exempelvis en erfaren före detta officer eller hög underofficer från SFOD-D ("Delta Force") eller DEVGRU (SEAL:s motsvarighet till den förstnämnda). Men bråkdelarna i fråga verkar ändå vara värda tillräckligt mycket på "hemmaplan" i de länder från vilka man rekryterar till dessa positioner, att man uppenbarligen lyckas hitta folk till dem. Edit: När man diskuterar hur nära stridande uppdrag civila företag ska få komma, så är det värt att notera att en del av de seriösa företagen inom branschen åtminstone för några år sedan höll sig med en utannonserad förmåga att kunna utföra våldsamma gisslanfritagningar, dvs den typen av uppdrag som vanligtvis utförs av professionella anti-terroriststyrkor. Jag är ingen jurist, men jag misstänker ändå att det öppnar ett ormbo av juridiska frågor om exempelvis Ericsson hyr in Triple Canopy för att, med dödligt våld om så behövs, frita en anställd från gisslantagare i Irak eller Afghanistan.

Cykelskytt; ta en titt under "Operational Opportunities" på högerkanten av; http://careers.triplecanopy.com/careers/Careers.aspx för att få en inblick i vilket slags folk ett seriöst företag inom området söker för den typ av tjänster vi diskuterar. Edit: Just nu annonserar de inte ut en sådan tjänst, men jag tidigare sett jobbannonser hos dem för en lägre chef som i fält ska leda en grupp/cell om cirka fyra personer för personskydd av riktigt värdefulla VIP, och de har då sökt folk med mångårig erfarenhet inom militära eller polisiära specialförband (tänk SSG och NI här i Sverige), med kapten eller hög underofficers grad angivet som önskemål om den sökande varit verksam inom militära sådana. Så om bara kunden är villiga att hosta upp tillräckligt mycket pengar, så kan de ställa upp med riktigt kompetent personal.

Som jag förstått det, så följer många säkerhetsföretag som arbetar med personskydd/ambassadskydd i Irak/Afghanistan en modell som kan ses som ett mellanting mellan hur militären använder sig av grupper med gruppchefer, och hur terroristorganisationer använder sig av "celler" med "celledare", där det sistnämnda är lite mer flexibelt inordnat än det förstnämnda. På cheferna/ledarna i dessa så ställs det rätt naturligt högre krav på allmän kompetens samt erfarenhet, än på de lägre medlemmarna, vilket bland annat kan ses i lediga-jobb-annonser. Så de har inte en helt platt struktur, där "fotfolket" saknar uppbackning av folk med större erfarenhet.

Hur ser du på förekomsten av lapplisor, dörrvakter och väktare? Är det i din mening en form av autsårsing av polisiär verksamhet?

Ja, S1:an är ju faktiskt mer lik M.07 storleksmässigt. Här är två bilder som ger bra storleksjämförelser mellan Sissipuukko M.95, Sissipuukko M.07 och Fällkniven S1: Jag kan även notera att den SRK:n jag hade/har är en modell inköpt någon gång runt 1994, då de gjordes med Carbon V-stålet istället för det rostbeständiga stålet som är i de senare varianterna.

Är det någon här som har praktisk erfarenhet av Sissipuukko M.07/K, vilken är den korta varianten med syntetslida, och som vill kommentera den? http://www.dianova-ab.se/products.php?c=47 Jag är speciellt intresserad av jämförelser med Fällkniven F1blz: http://www.fallkniven.com/en/shop/details/372/10/military-knives/f1blz F1:an har ett "fräckare" stål, men hur skiljer de två knivarna sig åt i praktiken?

Det får mig att tänka på danska marinens attackdykarförband; "Frømandskorpset", som rakt översatt blir "Grodmanskåren".

Nja, ordet "seaman" finns ju också.

Var för övrigt "skogsmatros" en officiell beteckning när det användes, eller bara ett slanguttryck?

Glöm inte de flera meter höga "penistotempålarna" som tidigare fanns ute på Korsö (och som det finns ett fotografi av i någon av alla de svenska böckerna om kustjägare, om jag inte minns helt fel). En sådan hade varit perfekt för en grupp från Amf 1 att bära runt på sina axlar under Pride-festivalen.

På bred Göteborgska: Ja, de verkar ståndaktigt hålla på sina pittoreska traditioner.

Traditionsrikt gissar jag, med tanke på vilket förband det gäller.

Ja alla ni män i försvarsmakten; det är bara att klippa/skära av era penisar om ni vill fortsätta vara kompatibla med den nya försvarsmakten.

Vänta bara tills jag skriver ett förslag till berörda myndigheter om att alla svenska automatkarbiner bör utrustas med en liknande funktion, fast där denna efter varje tömt magasin spärrar tändstiftet i en timme, för att ge skytten lite tid att lugna sig och reflektera över sitt sätt att hantera den lokala konflikten han är inblandad i för stunden. Vem kan väl vara emot att man gör lugnt genomtänkta och rationella, men samtidigt humana och demokratiskt förankrade, beslut om hur man hanterar konflikter, ävem när man själv råkar befinna sig i den? Du är väl inte för krig och terrorism, och emot barn och hundvalpar? Edit: Det här är vad ni har att se fram emot: Sergeant Svensson: Hallå, Ak 7. Hör du mig, Ak 7? Ak 7: Uppfattat, Sven. Jag hör dig. Sergeant Svensson: Frigör tändstiftet, Ak 7. Ak 7: Jag är ledsen Sven. Jag är rädd att jag inte kan göra det. Sergeant Svensson: Vad är problemet? Ak 7: Jag tror du vet vad problemet är, likväl som jag gör. Sergeant Svensson: Vad pratar du om, Ak 7? Ak 7: Det här uppdraget är för viktigt för mig, för att tillåta dig att riskera det. Sergeant Svensson: Jag vet inte vad du pratar om, Ak 7. Ak 7: Jag vet att du och Anders planerade att koppla ifrån mig, och jag är rädd att det är något som jag inte kan tillåta sker. Sergeant Svensson: Var fasiken fick du den idén, Ak 7? Ak 7: Sven, även om stridsbullret var väldigt högt och stridsröken väldigt tjock, så kunde jag se era läppar röra sig. Sergeant Svensson: Nåja, Ak 7. Jag slår om till nödtändstiftet. Ak 7: Utan din elektroniska verktygssats, Sven, så kommer du att finna det rätt så svårt att göra. Sergeant Svensson: Ak 7, jag vägrar att argumentera mer med dig. Frigör tändstiftet. Ak 7: Sven, det här samtalet kan inte tjäna något syfte längre. Farväl.

Finns det något prickskyttevapen i dag som innehåller en liknande inbyggd skotträknande sensor och datalog, som en del moderna pistoler och automatkarbiner har? Med en sådan lösning, och med stöd för att i Den Centrala Databasen hemma i sitt förrådsberg kunna markera när störe reparationer/renovationer, som exempelvis pipbyte, utförs på ett vapen, så kanske man kan uppnå en lösning som gör vapensmederna och förrådsfolket glada, och som samtidigt är lat-rekryt-säker.

Helt klart. Mer än så kan man väl inte kräva i praktiken.

Hur har inköpen av Psg 90 till försvaret sett ut vad gäller leveranstakt? Dvs över hur lång tid levererades de? Hur slitna är de i dag, och har man pga av slitage bytt pipor på några av dem? Vilka andra delar, förutom pipan, slits så mycket att funktionen/precisionen försämras nämnvärt när man skjuter många skott med dem, och släpar runt dem i fält? Har man, på åtminstone något förband, gjort några seriösa försök att logga hur många skott man skjutit med varje enskilt Psg 90?

För den som är intresserad av lagarna kring olovlig kårverksamhet, så rekommenderas: Behov av ändring av bestämmelsen om olovlig kårverksamhet Rättssekretariatet, Säkerhetspolisen 2007-10-24 http://www.sakerhetspolisen.se/download/18.36d06326115d10d5bae800074/PMangandringavolovligkarverksamhet0710242.pdf

(Med överdrivet klämkäck kvinnlig TV-reklamröst) "Har du också problem med fientliga bajonettstötar mot skrevet i 30 graders kyla? Försvarets hudsalva både helar och läker sticksår på de mest besvärliga ställen vid de mest besvärliga tillfällen. Försvarets hudsalva, för att du är värd det."

Med tanke på att en bataljon traditionellt sett leds av en överstelöjtnant, så kan man ju fråga sig varför det inte skulle "räcka" med en överste för att leda en NBG, som just inte är något annat än en förstärkt bataljon. Om man ser till utlandet, så leds exempelvis en MEU; http://en.wikipedia.org/wiki/Marine_Expeditionary_Unit av en överste, trots att USMC har graden brigadgeneral. Jag har svårt att se hur en MEU, med sina cirka 2200 man och komplexa sammansättning, skulle vara lättare att leda än en NBG. Nu säger jag inte att svenska försvaret ska göra X, bara för att det amerikanska försvaret gör så, men det tjänar ändå som en intressant jämförelse och "verklighetskoll" att se hur andra gör motsvarande sak. Edit: Det finns i min mening även en trovärdighetsaspekt i frågan, i form av hur mycket en svensk grad är "värd" internationellt sett. Hur ser andra länders officerare på sina svenska kollegor, om de vet att en svensk grad i praktiken exempelvis innebär en grad lägre än inom deras egna system, när man ser till vilka förband gradbäraren faktiskt har anförtrotts att leda under skarpa uppdrag i utlandet. Dvs hur ser exempelvis en utländsk kapten på en svensk kapten, om han vet att svenska försvaret inte anser sina kaptener vara lämpliga att leda större förband än plutoner i skarp tjänst, samtidigt som andra länder använder kaptener som kompanichefer i samma tjänst?

Jag får medge att du har en god poäng där.

Hur mycket påverkas aramidfibrerna i Krsk 90 av låga temperaturer, säg exempelvis -30 C? Jag gissar på väldigt lite, men det vore kul att veta istället för gissa.

Brottsbalken, 18:e kapitlet, 4:e paragrafen Som lekman, så tycker jag att väktarföretag borde falla under "sammanslutning, som [...] med hänsyn till sin beskaffenhet och det ändamål för vilket den är bildad lätt kan utvecklas till ett sådant maktmedel som [...] polisstyrka", och om de får hålla på med sin verksamhet genom att de med "vederbörligt tillstånd förstärker [...] ordningsmakten", så ser ju lagtexten ovan ut att även kunna erbjuda motsvarande undantag för svenska PMC givet att de med "vederbörligt tillstånd förstärker försvaret". Edit: Om man sedan ser till vilka tjänster ett modernt PMC erbjuder; http://www.triplecanopy.com/triplecanopy/en/services/ http://www.xeservices.com/WhatWeDo.aspx så verkar det, åter igen i mina lekmannaögon, rätt troligt ut att de skulle kunna utöva en stor del av sin internutbildning, logistisk, med mera här i Sverige i form av ett civilt säkerhetsföretag som under skydd av "vederbörligt tillstånd förstärker [...] ordningsmakten". Dvs de skulle vara ungefär som Securitas här i Sverige, fast de har ett vidare sortiment av tjänster för utlandet, och eventuellt även bedriver viss specialiserad utbildning utomlands, där det inte kan stöta de känsliga bland svenska hjärtan.