HMS Sjölejonet

Kika på denna...rätt intressant... http://www.forcedlandingcollection.se/

Aha....ev. en demo...resten skåpmat....

http://www.militaryphotos.net/forums/showthread.php?84527-Gripen-News-Thread&p=5404073&viewfull=1#post5404073 Kommentarer till detta? 3 st. demosar....hmm...här vilas det inte på hanen.. Hur har det gått med radarn man monterade ur...några kända förändringar? Är någon av de 3 (?) "Sea Gripen" demo? Ny cockpit layout/avionik?

Jaha....då var det dags för ett av mina sällsynta inlägg... (Har i hela min SoldF karriär varit passiv men i alla år uppskattat era trådar) Tänkte kasta in ett litet vedträ i debatten om 35:an. (Nu när den sedan ett tag inte längre är operativ) Då jag under många år varit bekant med flertalet 35-förare & dess tekniker tänkte jag ta upp det här med Drakens svängprestanda & fartresurser. Enl. vad jag fått berättat så fanns det inte en enda J35 F2 el. eller J35 J som någonsin var i närheten av några mach 2. Visst...under utprovning och utveckling så flög man vid några fåtal gånger i hastigheter runt mach 2 men inte under de senare åren. Det var t.o.m. så att när man uppgraderade 24 st. J35D för leverans till Österrikes flygvapen så kämpade man med näbbar och klor för att få åtminstone någon maskin att passera mach 2...men icke...detta ledde till ett intensiv "mörkläggningsarbete" enligt f.d. provflygare på FC. Enligt dem så gjorde man allt man kunde för att trimma, skruva och justera motorerna på några individer men utan lycka. Visst motorerna hade ju några år på nacken med allt vad det innebär. Jag uppfattade det som att denna situation inte skiljde sig så avsevärt jämfört med andra flygvapen och dess maskiner i jämförelse. När det gäller s.k. kurvstrid så tänkte jag inte gå in så mycket på aerodynamik eller liknande utan även i detta fallet försöka återge vad jag fått berättat av folk som själva "suttit där" (såväl 35 som 37 & 39 förare). Till mig gav de flesta intrycket av att viktigast är och förblir att upptäcka sina motståndare först och då helst från ett håll & avstånd som gynnar dig själv och din grupp. I det läget är tanken att den eller de individer som ligger bäst till för säkra radarskott (med sina egna signaturanpassningar så låga som möjligt) avfyrar sina radarrobotar. Denna typ av taktik och uppträdande är Gripenförbanden, såväl Svenska som utländska användare väldigt duktiga på. När väl detta var gjort verkade det ofta vara ren matematik som avgjorde resten....man får dock ej förglömma motståndarnas motmedelsåtgärder....de kan vara oerhört effektiva och försämra möjligheterna för träff. Gripens EWS39-system är ju väldigt effektivt vilket man sett vid en del internationella samövningar man haft... kanske mest mot markhot iofs....Men visst... Rafale:s SPECTRA anses ju också väldigt effektivt o.s.v. Är inte vapnen lika viktiga än planen..jo kanske, ta ex. Meteor...vi vet att den roboten har en enorm prestanda i jämförelse med det som finns operativt idag (såväl räckvidd, hastighet, manöverbarhet & störkänslighet). En Gripenprovflygare kallade den för en "dödsstråle" typ...tryck på knappen....poff...game over. Att en stor del av utprovningen av den roboten gjorts i samarbete med SAAB & Gripen känns ju inspirerande Detta i kombination med Selex/SAABs AESA-radar ES05 Raven & övrig "sensorfusion" gör att Gripen kommer att kunna bli en obehaglig överaskning för många motståndare. Nog om modern teknik...åter till vad jag fått berättat. Skulle BVR-insatser misslyckas fanns det nog en hel del taktiska instruktioner hos de inblandade som gjorde att man mycket väl drog sig ur för att invänta ett bättre läge senare i kampanjen. T.ex. vet jag med bestämdhet att i slutet av 35-förbandens operativa verksamhet så gav man sig inte in i områden där det fanns s.k. kvalificerad jakt där. Om det till slut ändå inträffade att man hamnade i ett läge då man var tvugna att använda ögonen och sin maskins fulla prestanda för att få ett avgörande så gjorde man vad man kunde för att bibehålla sin höjd och hastighet. Att i det läget ställa sig på stjärten...göra kobror, kullerbyttor eller liknande menade dessa vara vansinnigt eftersom man ganska fort står förhållandevis still...framförallt med 35:an och då kommer obönhörligen en radar eller IR-robot att träffa (naturligtvis med hänsyn taget till eventuella motmedel & övriga förhållanden). Enl. de flesta öppna källor så verkar det ju som om att dagens maskiner kan belastas mellan -3G och +9 G men minsta lilla man hänger på last så förändras detta drastiskt. Vad jag vet så flyger inga flygvapen i fredstid speciellt ofta över 7 G...dels för att man vill spara maskinerna men framförallt för att det inte går med last. Fan vet om inte antalet grader/sek säger mer om maskinens överlevnadsmöjligheter. Dessa siffror är ju tillverkarna ganska duktiga på att "dölja" på uppvisningar etc. Jag hittade faktiskt en med 39:a som gör en "360" på cirka 17 sekunder....skulle vara spännande att se något liknande på andra maskiner. Åter till 35:an...Jag minns en diskussion jag hade för 15 år sedan. En mycket erfaren 35-förare och jag satt jag uppe hela natten och han berättade att i bland visade det sig att man vid utvärderingen fann att 35:orna hade "slagit ut" den mångfaldigt häftigare JA37. Detta helt enkelt p.g.a. av smart taktik och kännedom om sina vapenprestanda innan de gick in i striden. Man visste att i ett "head to head" anfall med 37:orna skulle de naturligtvis upptäckas tidigt. RB71 Skyflash hade medelmåttig räckvidd och var semiaktiv...men den stora grejen var dess hastighet. Även om man var uppptäckt så fick 37:orna vänta tills målen (35:orna) var inom vapenräckvidd med viss marginal. När 71:an väl avfyrades dröjde det inte länge förrän 35:an också fick låsning och avfyrade sina Falconrobotar. Dessa å andra sidan hade mycket högre hastighet och eftersom 71:orna var semiaktiva var 37:orna tvugna att ligga kvar i stort sett på samma kurs för att bibehålla mållåsning. Vad hände? Jo, Drakens Falconrobotar "träffade" först...därefter tappade 71:orna sin ledning och "missade". Hans budskap var att strategi & taktik samt kännedom om ditt egen och dina motståndares prestanda och geografi var nyckeln till framgång. Nåväl...slut på mitt svammel för denna gången...jag understryker...jag är ingen expert, jag förskte bara återge lite av vad jag fått berättat för mig.

Det tar sig.....iofs B varianten....men ändå..... http://www.aviationweek.com/aw/blogs/defen...mentId=blogDest Undrar hur det ser ut med last...o olika vind o väder förhållanden....

På tal om någonting helt annat...vad handlar detta om? http://www.youtube.com/watch?v=EadnS-tTjUY...feature=related Hur stor inblandning har den Israeliska försvarsindustrin (amerikanska) i Gripen? EWS 39?....typ...eller? Tacksam för lite info.

Den går ju inte en dag utan att man läser i internationella försvarsmedier hur illa ställt det är med Autraliensiska ubåtsvapnet...tänker då på de kockumsdesignade Collinsklass ubåtarna som i stora drag var "uppskalade" Västergötlandubåtar (visst...med mycket lokala anpassningar ..men ändå....). Jag tjänstgjorde vid tiden för affären på en annan äldre ubåtsklass men kände en hel del som hade den äran att segla dessa nya "flipperspel" Det man fick höra då var ju hur enastående bättre denna ubåtstyp var i jämförelse med alla kända konventionella ubåtar. Men det Australiensiska äventyret tycks inte ha fallit ut så väl....milt sagt. -Tänkte höra med er om ni sitter inne med lite fakta om vad som hänt, vad är problemet....o.s.v.

Tyvärr så kommer inte presidentpalatset att lyssna på han. Rafale eller ingenting... sådant är läget. http://www.militaryphotos.net/forums/showt...l=1#post4738285 kommentarer någon....Danne....Sign...??

Då börjar du bli rätt ensam. För även om det talats om att USAs flotta kan komma att skrota sina planer på F-35 och köra på Super Hornet istället så är exempelvis F-35 enmotorig. Är det någon som sitter på lite information om enmotoriga "Moderna maskiners" haveristatistik där motorbortfall (utan inblandning av förarfel) har lett till totalhaveri? Jag vill minnas ha sett något ditåt där det lutade åt att det knappt är mätbar skillnad under de senaste 20 åren. Under dryga 130000 h Gripenflygning har inte ett enda haveri berott på motorfel...

Farsen fortsätter... http://www.militaryphotos.net/forums/showt...l=1#post4685498

Så har det fruktansvärda hänt igen.... http://www.expressen.se/Nyheter/1.1838587/...d-i-afghanistan Mina tankar går till soldaterna & dess familjer...Samt min fulla respekt för våra danska "brödrar" som inte viker en tum trots extrema förlustsiffror i förhållande till deras personalinsats. Vad är det som orsakar detta? Är deras situation/uppdrag svårare, deras verksamhetsområde farligare? (Jämfört med de andra "riktiga" Natodeltagarna) Jag vägrar att tro att det skulle röra sigom utbildningsnivå eller utrustning... där tror jag mig veta att de är MYCKET kompetenta.

Ytterliggare rykten.... http://www.militaryphotos.net/forums/showp...;postcount=2036 http://www.militaryphotos.net/forums/showp...;postcount=2033

Nya bud?? http://defense-studies.blogspot.com/2009/1...sea-gripen.html

Den uppenbara skillnaden är väl att danskarna har en 35mm automatkanon. Den är ju bandmatad vilket borde ge en högre bibehållen eldhastighet än den svenska magasinsmatade 40mm kanonen. Den danska vagnen har förstärkt pansar i form av påbultade moduler. Detta ger den en högre skyddsnivå jämfört med våra Adam- och Bertilvagnar, men Caesar är nog bättre skyddad. Jag har för mig att man även trimmat motorn för att ge den minst lika bra prestanda som en 9040A/B trots en högre vikt (32 ton mot 23 ton). De danska vagnarna verkar ha separata sikten för VC och skytt, vilket borde ge lite bättre möjlighet till hunter/killer förmåga än vad de svenska vagnarna i vilken VC bara har utblickar och skyttens sikte att kika i. Andra beställare har fått sina vagnar med bildskärmar i bollhavet som visar siktesbilderna för passagerarna, så de får en förbättrad lägesbild. Om danmark har detta i sina vagnar vet jag inte. Sen tror jag inte att skillnaden rent taktiskt är så stor som trådpostaren på militaryphotos vill framhäva (kan det vara någon härifrån förresten, vill minnas att det finns någon på Soldf som tjänstgör som fordonsförare på 9035dk), utan att det mest är stolthet över att få köra runt i något som är lite fräckare än vad svenskarna har. Danskarna, som ju faktiskt gärna använder sitt pansar internationellt, har ju på det hela taget snäppet fräckare grejor än oss. De danska Leopard 2 som just nu används i en offensiv tillsammans med amerikanerna i afghanistan är ju något bättre rustade än de svenska 122orna t.ex. /E Men visst är väl 9040C versionen att betrakta som betydligt "häftigare" än de äldre Adam & Bertil eller? Är det någon som vill berätta vilka förbättringar som gjorts (annat än det som går att utläsa här på SoldF)? O i såfall..är de att jämföra med danskarnas version?

Sprang på det här.... http://www.militaryphotos.net/forums/showp...p;postcount=138 Vill gärna höra med er som känner till varianterna vilka skillnaderna är...såväl tekniskt som operativt. Speciellt vill jag få kommenterat postskrivarens sista kommentar (Det verkar vara en svensk kille som tjänstgör i det danska försvaret...)