Vad lockar er att åka?

[jonna]

Hej

 

Min kille är just nu i Kosovo på sin första mission och jag håller på att längta ihjäl mig efter honom.

Har en del frågor:

 

1. Ni som varit på mission, vad lockade er att åka?

2a. Om man är tillsammans med någon när man åker, är det då lika jobbigt som för den som är kvar hemma? (Jag menar att det är trotts allt den som åker som valt det men är det endå lika jobbigt att lämna den man älskar och åka som att bli lämnad hemma?)

2b. Om ja, varför åker man då om det är jobbigt?

3. Ni som åkt flera gånger och varit tillsammans med någon, vad säger flick-/pojkvännen om att ni åkt igen?

4a. Har ni varit med om att förhållandet inte höll när ni varit på mission?

4b. Om ja, vad var anledningen till att det inte gjorde det?

 

/ En väldigt nyfiken Jonna

[Born]

Kan rekomendera att du bläddrar och läser lite här , finns flera i din situation som är duktiga på att svara på dina frågor

 

Lycka till.

[Nurse AjAj]

Hej

 

Min kille är just nu i Kosovo på sin första mission och jag håller på att längta ihjäl mig efter honom.

Har en del frågor:

 

1. Ni som varit på mission, vad lockade er att åka?

2a. Om man är tillsammans med någon när man åker, är det då lika jobbigt som för den som är kvar hemma? (Jag menar att det är trotts allt den som åker som valt det men är det endå lika jobbigt att lämna den man älskar och åka som att bli lämnad hemma?)

2b. Om ja, varför åker man då om det är jobbigt?

3. Ni som åkt flera gånger och varit tillsammans med någon, vad säger flick-/pojkvännen om att ni åkt igen?

4a. Har ni varit med om att förhållandet inte höll när ni varit på mission?

4b. Om ja, vad var anledningen till att det inte gjorde det?

 

/ En väldigt nyfiken Jonna

 

Hejsan!!

 

1. Åker för äventyrets skull, för att se mig om i världen och utvecklas i mitt yrke.

2. Har lika stor längtan efter mitt hjärta som hon efter mig.

2b. Hon jobbar mycket och jag respekterar det, följdaktligen kan jag åka. Ett förhållande måste tåla några månaders särskap utan att brista....

 

Har inte varit iväg än och kan därför inte svara på dina andra frågor.

 

Men visst kommer jag att längta hem.......

 

Mvh Nurse AjAj

[jonna]

Hej

 

Min kille är just nu i Kosovo på sin första mission och jag håller på att längta ihjäl mig efter honom.

Har en del frågor:

 

1. Ni som varit på mission, vad lockade er att åka?

2a. Om man är tillsammans med någon när man åker, är det då lika jobbigt som för den som är kvar hemma? (Jag menar att det är trotts allt den som åker som valt det men är det endå lika jobbigt att lämna den man älskar och åka som att bli lämnad hemma?)

2b. Om ja, varför åker man då om det är jobbigt?

3. Ni som åkt flera gånger och varit tillsammans med någon, vad säger flick-/pojkvännen om att ni åkt igen?

4a. Har ni varit med om att förhållandet inte höll när ni varit på mission?

4b. Om ja, vad var anledningen till att det inte gjorde det?

 

/ En väldigt nyfiken Jonna

 

Hejsan!!

 

1. Åker för äventyrets skull, för att se mig om i världen och utvecklas i mitt yrke.

2. Har lika stor längtan efter mitt hjärta som hon efter mig.

2b. Hon jobbar mycket och jag respekterar det, följdaktligen kan jag åka. Ett förhållande måste tåla några månaders särskap utan att brista....

 

Har inte varit iväg än och kan därför inte svara på dina andra frågor.

 

Men visst kommer jag att längta hem.......

 

Mvh Nurse AjAj

 

 

Tack för dina svar.

 

Jo visst bör förhållandet hålla. Jag tvivlar inte på att inte mitt förhållande kommer hålla. Dock vet jag att det är många förhållanden som spricker. Så därför är jag lite nyfiken.

 

Vill gärna ha fler svar från andra.

 

Ha de bra.

[jonna]

Kan rekomendera att du bläddrar och läser lite här , finns flera i din situation som är duktiga på att svara på dina frågor

 

Lycka till.

 

 

Brukar vara där och skriva också. Men vill ha svar från dom som faktiskt varit iväg. Och det är inte så många som varit iväg som skriver i anhörighetsforumet det är mest dom som sitter hemma och längtar som jag som skriver där.

[arune]

Hej

 

Min kille är just nu i Kosovo på sin första mission och jag håller på att längta ihjäl mig efter honom.

Har en del frågor:

 

1. Ni som varit på mission, vad lockade er att åka?

2a. Om man är tillsammans med någon när man åker, är det då lika jobbigt som för den som är kvar hemma? (Jag menar att det är trotts allt den som åker som valt det men är det endå lika jobbigt att lämna den man älskar och åka som att bli lämnad hemma?)

2b. Om ja, varför åker man då om det är jobbigt?

3. Ni som åkt flera gånger och varit tillsammans med någon, vad säger flick-/pojkvännen om att ni åkt igen?

4a. Har ni varit med om att förhållandet inte höll när ni varit på mission?

4b. Om ja, vad var anledningen till att det inte gjorde det?

 

/ En väldigt nyfiken Jonna

 

1. Äventyret, göra något helt annat, grönkläder/gröna firman

2a. Det var nog lika jobbigt för båda, kanske jobbigare för henne som var kvar hemma.

2b. Jag vill inte känna mig bunden, jag skulle tänka mig noga för att åka igen, men en mission ska förhållandet klara.

 

4a. Jag har varit på en mission och förhållandet höll men för flera andra höll det inte.

[JohanErik]

Jag åkte första gången på KS07 och var singel då. Alltså inga problem med förhållanden då. Dock hade flera av mina plutonskamrater tjejer, fruar, fästmöer. En del förhållanden höll och andra inte...

 

På min andra mission, KS11, hade jag träffat en tjej mittemellan ansökan och inryck. Det blev en helt annan resa för nu var vi två som gjorde mission. Mitt svar på dina frågor är därför:

- Jag åkte därför att jag lockades av jobbet, att göra en insats, tjäna pengar, uppleva militärliv utomlands, äventyrslystnad och alla andra orsaker som finns. För mig räckte det inte med en resa utan hungern fanns kvar så det räckte till en andra mission.

- Jag tror nog att det var lika jobbigt för mig som för min flickvän. Skillnaden var att jag kunde fokusera på tjänsten och min grupp (jag var gruppchef) och hade inte nån chans att sitta och deppa.

- Jag sökte innan jag träffade henne och när jag blev antagen bestämde vi tillsammans att jag skulle åka. "-Det är bättre att du åker än att du tackar nej, ångrar dig och skyller på mig." som hon sa.

- Vi hade våra kriser men också härliga återföreningar och vårt förhållande höll! 7 månader efter hemrotation flyttade vi ihop och livet är toppen just nu! Än så länge har jag inte blivit supersugen på att åka igen så dina andra frågor kan jag inte svara på.

 

Ta hand om dig och lycka till!

/Johan

[jonna]

Hej

 

Min kille är just nu i Kosovo på sin första mission och jag håller på att längta ihjäl mig efter honom.

Har en del frågor:

 

1. Ni som varit på mission, vad lockade er att åka?

2a. Om man är tillsammans med någon när man åker, är det då lika jobbigt som för den som är kvar hemma? (Jag menar att det är trotts allt den som åker som valt det men är det endå lika jobbigt att lämna den man älskar och åka som att bli lämnad hemma?)

2b. Om ja, varför åker man då om det är jobbigt?

3. Ni som åkt flera gånger och varit tillsammans med någon, vad säger flick-/pojkvännen om att ni åkt igen?

4a. Har ni varit med om att förhållandet inte höll när ni varit på mission?

4b. Om ja, vad var anledningen till att det inte gjorde det?

 

/ En väldigt nyfiken Jonna

 

1. Äventyret, göra något helt annat, grönkläder/gröna firman

2a. Det var nog lika jobbigt för båda, kanske jobbigare för henne som var kvar hemma.

2b. Jag vill inte känna mig bunden, jag skulle tänka mig noga för att åka igen, men en mission ska förhållandet klara.

 

4a. Jag har varit på en mission och förhållandet höll men för flera andra höll det inte.

 

Tack för dina svar. Du skrev att det kanske var jobbigare för din flickvän och jag har fått en känsla av att det är jobbigare att vara hemma, som jag är nu. Jag vet dock att min pojkvän tycker det är jobbigt också men han har mer att göra och tänka på än jag. Kanske blir det bättre när skolan sätter igån för min del. Då får jag också mer att göra.

 

Jag åkte första gången på KS07 och var singel då. Alltså inga problem med förhållanden då. Dock hade flera av mina plutonskamrater tjejer, fruar, fästmöer. En del förhållanden höll och andra inte...

 

På min andra mission, KS11, hade jag träffat en tjej mittemellan ansökan och inryck. Det blev en helt annan resa för nu var vi två som gjorde mission. Mitt svar på dina frågor är därför:

- Jag åkte därför att jag lockades av jobbet, att göra en insats, tjäna pengar, uppleva militärliv utomlands, äventyrslystnad och alla andra orsaker som finns. För mig räckte det inte med en resa utan hungern fanns kvar så det räckte till en andra mission.

- Jag tror nog att det var lika jobbigt för mig som för min flickvän. Skillnaden var att jag kunde fokusera på tjänsten och min grupp (jag var gruppchef) och hade inte nån chans att sitta och deppa.

- Jag sökte innan jag träffade henne och när jag blev antagen bestämde vi tillsammans att jag skulle åka. "-Det är bättre att du åker än att du tackar nej, ångrar dig och skyller på mig." som hon sa.

- Vi hade våra kriser men också härliga återföreningar och vårt förhållande höll! 7 månader efter hemrotation flyttade vi ihop och livet är toppen just nu! Än så länge har jag inte blivit supersugen på att åka igen så dina andra frågor kan jag inte svara på.

 

Ta hand om dig och lycka till!

/Johan

 

 

Tack för att du svarade.

Precis som din flickvän tyckte att det var bättre att du åkte än att du ångrade dig så godkände jag min killes resa. Han hade velat göra det långt innan han träffade mig och om han inte gjorde det nu skulle han vilja göra det sen. Eftersom vi har ett distansförhållande så tyckte jag det var bättre han åkte nu eftersom jag måste bo kvar i Kalmar ett år till för mitt sista år på gymnasiet. Så när hans mission är slut tar jag studenten och då kan vi flytta ihop.

[Kingecho1]

1 Kamratskapet framför allt. Upplevelsen plus då en massa saker till. Mera kanske du kan läsa här? Varför man söker utlandstjänst?

 

2a Tackade nej till en sen bosnienmission då tjejen inte trodde hon skulle klara det. Var tungt men kändes som ett självklart val just då? Tyvärr så höll bara förhållandet ca 1år till men sånt vet man ju aldrig. Annars så skulle jag nog gissa på att det hade varit jobbigt om jag hade genomfört den med henne hemma och hon hade mått uselt? Men då hade man iofs kanske fått lite mer post än man får som singel .

 

2b Därför att man vet att det är en relativt kort tid (+6 månader som det oftast rör sig runt går faktiskt förvånansvärt fort). Därför att det positiva överträffar det negativa. Tror nog inte att det är särskilt annorlunda till hur folk tänker som vill plugga utomlands eller jobba som AU-pair mm. Kanske något man kan planera och göra samtidigt som partnern gör utlandstjänst? Personligen så har jag alltid ett behov att se och uppleva nya saker och jag skulle inte vara mig själv om jag skulle tvingas spendera resten av mitt liv i en och samma stad...jämt. Sen kan man ju uppleva saker på andra sätt än utlandstjänst men det är ett sätt som jag gillar och ger mig oerhört mycket.

 

3 ------------

 

4 Vågade inte chansa som tidigare nämnts.

 

Ps Var iofs 7 år mellan min första o andra mission så man kan ju ställa krav att de kanske inte åker för ofta men aldrig mer är ju ett hårt krav! Å andra sidan så tror jag majoriteten bara gör 1 mission. Ds.

[jonna]

1 Kamratskapet framför allt. Upplevelsen plus då en massa saker till. Mera kanske du kan läsa här? Varför man söker utlandstjänst?

 

2a Tackade nej till en sen bosnienmission då tjejen inte trodde hon skulle klara det. Var tungt men kändes som ett självklart val just då? Tyvärr så höll bara förhållandet ca 1år till men sånt vet man ju aldrig. Annars så skulle jag nog gissa på att det hade varit jobbigt om jag hade genomfört den med henne hemma och hon hade mått uselt? Men då hade man iofs kanske fått lite mer post än man får som singel .

 

2b Därför att man vet att det är en relativt kort tid (+6 månader som det oftast rör sig runt går faktiskt förvånansvärt fort). Därför att det positiva överträffar det negativa. Tror nog inte att det är särskilt annorlunda till hur folk tänker som vill plugga utomlands eller jobba som AU-pair mm. Kanske något man kan planera och göra samtidigt som partnern gör utlandstjänst? Personligen så har jag alltid ett behov att se och uppleva nya saker och jag skulle inte vara mig själv om jag skulle tvingas spendera resten av mitt liv i en och samma stad...jämt. Sen kan man ju uppleva saker på andra sätt än utlandstjänst men det är ett sätt som jag gillar och ger mig oerhört mycket.

 

3 ------------

 

4 Vågade inte chansa som tidigare nämnts.

 

Ps Var iofs 7 år mellan min första o andra mission så man kan ju ställa krav att de kanske inte åker för ofta men aldrig mer är ju ett hårt krav! Å andra sidan så tror jag majoriteten bara gör 1 mission. Ds.

 

 

Tack för svaren. Ju fler svar jag får, ju mer förstår jag varför min kille åkte.

Du har rätt med att man inte kan ställa kravet att han aldrig ska åka igen, speciellt inte om han tyckte mycket om det och vill åka igen. Men du har också rätt att man kan få ställa kravet att det inte blir för ofta utan att det kanske går några år emellan jalla fall. Dom flesta missionerna är väl ungefär 6 månader? Men den i Kosovo nu är ju nio månader. Om man klarar det här så borde det ju inte vara några problem att klara en 6 månaders mission också. Bara det inte blir för nära in på.

[Krook]

1. Äventyret först och främst.

 

2a. Det är jobbigt men kanske inte lika jobbigt. Nu har jag inte varit hemma med anhörig borta men jag är tämligen säker på att det är värre att vara hemma.

 

2b. Även om det är jobbigt många gånger så kan det vara värt det. Upplevelserna är många och att göra något viktigt gör att man lever upp. Internationell tjänst är en viktig del av mitt liv.

 

3. Min äkta hälft gav sitt godkännande på min senaste som var den andra sedan vi träffades. Hon hade det tungt när jag var borta men det höll.

 

4a. Ja. På min första mission höll inte förhållandet.

 

4b. Det var rätt så nytt och hade nog inte funkat ändå. Stabila förhållanden mellan mogna människor tenderar hålla bättre än nya förhållanden mellan unga människor.

 

/Krook

[jonna]

1. Äventyret först och främst.

 

2a. Det är jobbigt men kanske inte lika jobbigt. Nu har jag inte varit hemma med anhörig borta men jag är tämligen säker på att det är värre att vara hemma.

 

2b. Även om det är jobbigt många gånger så kan det vara värt det. Upplevelserna är många och att göra något viktigt gör att man lever upp. Internationell tjänst är en viktig del av mitt liv.

 

3. Min äkta hälft gav sitt godkännande på min senaste som var den andra sedan vi träffades. Hon hade det tungt när jag var borta men det höll.

 

4a. Ja. På min första mission höll inte förhållandet.

 

4b. Det var rätt så nytt och hade nog inte funkat ändå. Stabila förhållanden mellan mogna människor tenderar hålla bättre än nya förhållanden mellan unga människor.

 

/Krook

 

Tack för svaren. Jo ett stabilt förhållande är nog nästan ett måste om det ska hålla när någon åker på mission. Är glad att mitt förhållande är det. Om man tänker efter skulle ju missionen nästan kunna vara som ett förhållande test. Håller förhållandet, ja då är det ett väldigt bra förhållande som klarar mycket och troligen skulle kunna hålla väldigt väldigt länge. Spricker förhållandet, ja då är det inte särskilt bra och skulle troligen inte hållt så länge en då, med tanke på att det inte höll för en prövning. Ett bra förhållande måste ju faktiskt klara både med- och motgångar utan större problem.

[jonna]

Har en liten fråga till, till er som varit iväg.

Var det svårt att komma tillbaka till det "normala" igen efter ni kommit hem?

[Born]

Har en liten fråga till, till er som varit iväg.

Var det svårt att komma tillbaka till det "normala" igen efter ni kommit hem?

 

Ja, det är betydligt svårare att komma tillbaka till det normala och bli en "zero" igen än vad det är att anpassa sig till livet i missionen.

[SuperTruper]

Ja, det är betydligt svårare att komma tillbaka till det normala och bli en "zero" igen än vad det är att anpassa sig till livet i missionen.

 

Just det jag funderade på i tråden jag gjort under anhörigforum, puffar lite på den..

"Hur påverkas/förändras man av utlandstjänst"..

[Kingecho1]

Har en liten fråga till, till er som varit iväg.

Var det svårt att komma tillbaka till det "normala" igen efter ni kommit hem?

 

Detta beror ju självklart på vart man har varit o vad man har upplevt men jag har då inte haft ett större problem. Först tar det ca 1 vecka att bara njuta av alla de lyxigheter man har i Sverige. Friheten som finns att få sitta i sin egen soffa o välja tv kanal själv utan att fråga alla vad de vill se. . Att kunna ta en öl när man känner för det utan att det måste vara tisdag mellan 20-22 typ. Att slippa berätta att man tänker åka till stan eller PX...nej affären för att köpa allt möjligt, inte bara snus, 2 månader gammal fantomen, choklad och cola. (Iaf som singel som sambo kanske problemen kvarstår :P ) Alla sådana där självklara saker som man tar förgivet. Finns ju massro av dem.

 

Därefter kommer det en vecka när man vill prata av sig lite o man märker att även om folk lyssnar så förstår de inte allt (helt förståeligt), eller så är de bara artiga o låtsas lyssna. Detta är en vanesak o något man lär sig. Tillslut så säger man bara att man var i Afrika, allt var relativt lugnt, ingen sköts och det var en upplevelse. Vad har hänt här hemma då? Jaha har bensinen gått upp med 15 öre det är ju förjäkligt...... Men som tidigare nämnts så är det lika viktigt att lyssna på dem här hemma vilket är lika svårt som tvärtom.

 

Det som jag då gör är att jag slår en signal till valfri KingEcho medlem för att prata av mig lite och vi löser då tillsammans varandras problem och allt blir frid och fröjd.

 

Därefter så är jag mer eller mindre redo att bli en i det allmäna svenska samhället även om vissa saker aldrig förvinner. Mest tydligt för mig är att jag absolut inte kan hetsa upp mig för småsaker typ I-lands problem som inte har någon betydelse i det stora hela. Men även detta suddas sakta men säkert mer ut ju mer bekvämt och självklart allt blir. Som man säger......tiden läker alla sår....

 

[golffoxtrotfive]

Har en liten fråga till, till er som varit iväg.

Var det svårt att komma tillbaka till det "normala" igen efter ni kommit hem?

 

Detta beror ju självklart på vart man har varit o vad man har upplevt men jag har då inte haft ett större problem. Först tar det ca 1 vecka att bara njuta av alla de lyxigheter man har i Sverige. Friheten som finns att få sitta i sin egen soffa o välja tv kanal själv utan att fråga alla vad de vill se. . Att kunna ta en öl när man känner för det utan att det måste vara tisdag mellan 20-22 typ. Att slippa berätta att man tänker åka till stan eller PX...nej affären för att köpa allt möjligt, inte bara snus, 2 månader gammal fantomen, choklad och cola. (Iaf som singel som sambo kanske problemen kvarstår :P ) Alla sådana där självklara saker som man tar förgivet. Finns ju massro av dem.

 

Därefter kommer det en vecka när man vill prata av sig lite o man märker att även om folk lyssnar så förstår de inte allt (helt förståeligt), eller så är de bara artiga o låtsas lyssna. Detta är en vanesak o något man lär sig. Tillslut så säger man bara att man var i Afrika, allt var relativt lugnt, ingen sköts och det var en upplevelse. Vad har hänt här hemma då? Jaha har bensinen gått upp med 15 öre det är ju förjäkligt...... Men som tidigare nämnts så är det lika viktigt att lyssna på dem här hemma vilket är lika svårt som tvärtom.

 

Det som jag då gör är att jag slår en signal till valfri KingEcho medlem för att prata av mig lite och vi löser då tillsammans varandras problem och allt blir frid och fröjd.

 

Därefter så är jag mer eller mindre redo att bli en i det allmäna svenska samhället även om vissa saker aldrig förvinner. Mest tydligt för mig är att jag absolut inte kan hetsa upp mig för småsaker typ I-lands problem som inte har någon betydelse i det stora hela. Men även detta suddas sakta men säkert mer ut ju mer bekvämt och självklart allt blir. Som man säger......tiden läker alla sår....

 

hmmmm man kan ju säja att du tog orden ur min mu8n.....precis så har det vart för mej

[minjaninja]

fantomen... varför denna fantomen...? skickar ständigt gamla fantomen och kryptoniter till min kille i kosovo