Är det inte du som brukar hävda att våra militära insatser i utlandet i grunden är motiverade av nationellt självintresse?
Kriget som fortsättning av politiken med andra medel, så att säga.
Själv så är jag djupt tveksam till just Afghanistaninsatsen på två plan.
Rent nationalegoistiskt så ser jag inget direkt svenskt intresse där, bortsett från en vilja att skaffa billiga kompispoäng i Washingon och Bryssel, och jag ser faktiskt inte billiga kompispoäng som ett i sig tillräckligt skäl för att skicka svensk trupp ut i världen. Jämfört med Jugoslaviens sammanbrott, så är detta bara ännu ett krig ett krig en halv värld bort.
På det solidariska planet, så tycker jag inte vi skall delta i något som verkar dömt att misslyckas. Ett halvhjärtat försök som går i stöpet är sämre än inget försök alls. Sämre för lokalbefolkningen, sämre för våra soldater, sämre för vårt samhälle och vår försvarsmakt.
har du hört detta citat av en för länge sen bortgången poet: Bättre lyssna till den sträng som brast än den båge som aldrig spändes.
dessa för länge sen diktade ord kan ha betydelse än i denna dag