Avhopp

[Dini]

Hade en diskussion med grannen idag och det slog mig. Tror ni det blir vanligt med avhopp? Alltså mitt scenario är att du tjänstgör vid ett förband i Sverige, du får reda på att i december ska ni till afgha (exempel) och det är nu juni. Hur vanligt blir det tror ni att folk säger upp sig säg i augusti för att slippa åka med?

[Guest Tanner]

Rent spontant tror jag inte risken är alltför stor. Tar man anställning som soldat i dagens läge är man medveten om att man förväntas åka utomlands och jag tror inte att man går med på det om man inte vill.

[903Lew]

Amrisarna har haft (begränsade) avhopp under Irakkriget (speciellt i början) där folk likt under Vietnam åkte över gränsen till Kanada. Nu blir svenskar soldater av andra anledningar än vissa amerikaner (utbildning osv) men nog tusan ska det kunna bli avhopp. Har inte FS-styrkorna haft avhopp pga att folks bild av missionen inte matchar verkligheten?

[Guest Tanner]

Men frågan var om det skulle bli vanligt, vilket jag tolkar som att väldigt många är med tills det blir dags för skarpt uppdrag, för att då kasta in handduken. Tror inte att det kommer bli särskilt utbrett även om det säkert kommer att förekomma.

[Dini]

Nej precis. Jag hade själv inte hoppat av som jag känner idag. Däremot föredrar jag, och säkert många med mig, mission i t.ex Kosovo framför mission i Afghanistan av orsaker som att dels är risken att bli attackerad lägre, och fram för allt är risken för psykologisk påverkan mycket lägre då du inte lever i konstant "fruktan" på samma sätt i länder där du lätt kan identifiera fi.

[Chassi]

Något jag isf skulle tro blir vanligare än avhopp inför mission är att folk efter genomförd mission avslutar sin anställning då många kommer på att det kanske inte var så jäkla roligt ändå.

jag tror att majoriteten som hoppar av hoppar av efter sin första mission ist för innan.

[Halldén]

Jag har själv gått i samma tankar, för min del ser jag framemot utlandstjänst - företrädesvis utanför Affe. Det vore alltför oschysst mot familjen (speciellt på mammas sida) att åka ner dit såsom situationen ser ut idag. Skulle det däremot bli tal om att åka ner dit ändå i framtiden så ställer jag mig väldigt tveksam till att jag skulle hoppa av. Då är man säkerligen såpass "tajt" med alla andra som man ska iväg med att det inte finns något annat alternativ hos en själv än att åka.

[Jikan]

Jag tror inte att det blir många avhopp pga. att man inte vill åka, däremot tror jag att vi kommer att få uppleva ett nytt fenomen. Tidigare har ju alla varit helt frivilliga och då har de passat med ens liv här hemma. I framtiden då hela förband skall fara kan vi nog se att flera kommer att ansöka om att slippa för att det inte passar med livet här hemma. Man kanske skall bli farsa snart eller man har en sjuk moder man inte vill lämna t.ex. Kommer FM att tvinga dessa eller kommer man att få slippa. Jag tror inte man är så skärpt om man släpas till Afghanistan mot sin vilja då man har en sjuk moder hemma som behöver ens hjälp.

[Chassi]

Jikan@ man kommer att få slippa, det är dels pgra av sådana situationer man kontraktera folk som fortsätter jobba civilt ist för fast anställning på regemente.

om några utav de tillsvidareanställda inte kan åka så rekryterar man bland kontrakterade.

[Maverick]

Kanske blir som det var för USA innan Irak och Afghanistan

Den vanligaste "sjukdomen" som medförde hemsändning från Bosnien (trumvirvel) Graviditet.... Källa: Chefsläkaren på amerikanska "fältsjukhuset" på Tabben omkring millenie skiftet.

Blev lite förvånad över det svaret men tydligen var det tjejernas utväg från en trist mission. Sedan när de kom hem fanns det ju oftast möjlighet till abort eller adoptera bort..

 

Däremot om man har tveksamheter att bli sänd till ex Affe Somalia Kosovo eller för den delen antarktis så skall man nog inte ta anställning... Detta då jag har en uppfattning att om man väl har tagit ett jobb så är det att lyssna på de som bestämmer och gillar läget..

Det är ju som sagt frivilligt att söka och ta anställning... Har man skrivit på det så får man vackert finna sig att antingen stå gatevakt på Campo Butmir i Sarajevo och lissma för generaler eller utöva mek strid i Hellman provinsen, det är ju trots allt så att man genom att skriva på anställningskontraktet verifierar att jag erkänner mig som varandes det yttersta politiska redskapet avseende säkerlhetspolitik och att det är Sveriges parlament/regering som avgör min arbetsplats lokalisering inte jag själv...

Detta på samma sätt som jag själv inte anser mig ha rätt att protester och vägra om min arbetsgivare tycker att jag skal sitta hos en kunds dotterbolag i Tyskland och konsulta i en vecka..