Jikan

NEJ. Lander den typen av inlägg är sjukt irriterande. Om du tänker rätta någon så får du gärna förklara. Istället för att bara (som jag uppfattar det) vara dryg.

Ja ha du är militärt utbildad! men då är du samlad under svår stress, du klarar av stora tempoväxlingar och svåra förhållanden under en längre tid. Dessutom har du nog ett par utlandstjänster under bältet vilket innebär att du är van att samverka med myndigheter på en internationell arena. För att inte tala om alla "people skills" du troligtvis besitter efter alla dessa möten och patruller bland civilbefolkningen. Med största säkerhet är du Ambitiös, lojal, en social kameleont och en hejare på att snabbt identifiera problem och att komma med en lösning... Nä riktigt så går det nog inte till. Istället kommer det en kille med en hel bibba med papper. på dessa står det följande. Tidigare tjänstgöring KS10 Samverkans ass KS14 Stabs ass FS 20 Skytte grp C 302. Skytte komp AS Skytte grp C (i två års tid) Utbildningar CMD 1 & 2 PSO O1 UNJOC BISC IOC De flest här kan tolka vad grp C står för men inte ens det kan de flesta HR strategerna. Dessutom så sitter killen helt tyst framför intervjuaren och väntar. Han har lärt sig att han skall vara tyst för att visa sin överordnad respekt, bara svara på tilltal. HR strategen ser det inte riktigt på det viset dock. Kulturkrock? javisst. Som jag upplever verkligheten. Om det passar i ens liv för övrigt så säger jag kör. Du kommer att ha kul. Men min något pessimistiska syn på det hela väntar fortfarande på att bevisas som felaktig.

Då detta är ett helt nytt system så tror jag tyvärr att det kommer att ta en stund innan den civila marknaden förstår vad en tjänstgöring som anställd soldat innebär. Då menar jag att ett antal kullar med dessa människor måste komma ut till arbetsmarknadens förfogande. Så företagen hinner bedöma vad detta kan innebära. Vart finns vinsterna, om några, med att anställa dessa personer. Alltså kan denna fråga troligtvis inte få ett svar förens om 8 till 10 år. Jag själv hur ju arbetat inom försvarsmakten i ett antal år och nu arbetar jag för ett företag med ca 2000 anställda där jag är delaktig i våran rekryteringsprocess. Jag kan själv se hur väldigt få utav mina kollegor förstår att tyda militära vitsord och utbildningsbevis. Jag har sätt hur man har ratat personer med militär bakrund av den enkla anledningen att man inte kan referera till den utbildningen som de har genomgått. Nu spekulerar jag ju bara och jag vill inte på något vis övertala dig att inte ta en anställning som soldat. Själv tycker jag att min tid i försvarsmakten var den bästa i min yrkeskarriär fram tills nu. Jag har nog inte haft någon nytta av mina militära utbildningsbevis då jag har sökt arbete, men dessa utbildningar och erfarenheter har varit mycket viktiga för mig som person. Den tiden har ju hjälpt till att forma mig till den jag är idag. Det är väl på det viset som Försvarsmakten har hjälpt mig fram i karriären. Så jag tror att det i dagsläget är få till inga företag som ser en tidigare anställning i Försvarsmakten som en ren tillgång (såtillvida du inte är officer med en högre grad), däremot tror jag inte att särskilt många ser det till din nackdel på något vis. Som sagt, nu spekulerar jag ju bara. Men om du frågar mig, så säger jag. Om det känns rätt så gör det. Jag skulle inte vilja ha mina år ogjorda. Men om du förväntar dig att detta skall leda dig vidare till en civil karriär bör du nog tänka om. Jag tycker det är viktigt att vi är ärliga i detta. Det vore förfärligt om personer tar en anställning som soldat. Arbetar i, säg åtta år, genomför ett par utlands tjänstgöringar bara för att bli besvikna när de hänger av sig uniformen.

Här i Sverige (liksom resten av europa) har vi anammat Britternas system för det här med SÖK. I Sverige har vi ju ganska så god erfarenhet av att sätta upp "vanliga" sökgrupper. Alltså AAST = All Arms Search Team. Men detta för mina tankar till (om man nu fortsätter att följa Britternas sätt att göra det på) HEST = Hazard Environment Search Team. Skillnaderna är just att gruppen övas på att genomföra sök under en högre hotbild än vad ett vanligt AAST är utbildad för. Jag har själv tjänstgjort i AAST vid mer än ett tillfälle och jag kan säga att vi flera gånger genomförde sök där vi egentligen borde ha sagt ifrån. Men då det inte fanns några mer kompetenta enheter att tillgå var det vi eller så lät man helt enkelt bli. Med Hazard Environment menar man alltså områden som strålar, områden med högre hot om försåtsminering, grottor, höga höjder, byggnader med fallrisk. Platser där det saknas syre osv. osv. Jag kan tänka mig att man fokuserar lite på safety regulations vid alla tänkbara miljöer. Samt att man tillför utrustning för att arbeta under dessa förhållanden. Knepigt tycker jag, för vart sätter man gränsen. Det finns liksom oändligt med miljöer att söka i och alla skulle behöva särskild utrustning och utbildning. Låter som om du har fått en mycket intressant tjänst. Jag borde ha läst artikeln innan jag började skriva för jag ser nu att nästan allt jag har skrivet tas upp där. Ja, Ja, så kan det gå. Du fick i alla fall ett nytt sökord för google. HEST, Hazard Environment Search Team.

Det är en reklam/rekryterings sida för Svensk militärhistoriskt bibliotek. SMB är en förening/bokklubb som säljer och även ger ut egna militärhistoriska böcker. På detta forum lär det finnas flera som kan berätta om denna organisation

Jag tror inte att det blir många avhopp pga. att man inte vill åka, däremot tror jag att vi kommer att få uppleva ett nytt fenomen. Tidigare har ju alla varit helt frivilliga och då har de passat med ens liv här hemma. I framtiden då hela förband skall fara kan vi nog se att flera kommer att ansöka om att slippa för att det inte passar med livet här hemma. Man kanske skall bli farsa snart eller man har en sjuk moder man inte vill lämna t.ex. Kommer FM att tvinga dessa eller kommer man att få slippa. Jag tror inte man är så skärpt om man släpas till Afghanistan mot sin vilja då man har en sjuk moder hemma som behöver ens hjälp.

Dini ja du kommer att påverkas. Hur man upplever sin vistelse utomlands är högst personligt. En till synes liten händelse, som att träffa på en familj i ofattbar fattigdom, kan sätta djupa spår och det man generellt skulle se som en stor incident kan man komma över ganska lätt. Eller vise versa. Det är din person och dina tidigare erfarenheter, samt naturligtvis hur mycket du har förberett dig, som kommer att påverka hur du upplever olika saker. Jag har själv upplevt att kamrater har förolyckats (ej i försvarsmaktens regi) detta är något jag alltid kommer att bära med mig, men det är ingenting som har fått mig att må värre än väntat. Antagligen för att detta är någonting man själv sitter och funderar mycket kring innan man far. Däremot har andra händelser satt djupa spår. Detta är händelser jag inte kunde föreställa mig att jag skulle ställas inför, som att behöva välja vem som skall få mat och vem som får svälta och troligen dö. Det är viktigt att man inte intar någon form av macho inställning till dessa ting. Det är viktigt att man deltar vid After action review och planerade debrefingar men viktigast av allt att man har ett sådant förhållande till sina gruppkamrater att man kan tala fritt om sådant som påverkar en. Detta är någonting som brast väldigt mycket på de tidigare BA missionerna och där kan vi idag se en stor grupp människor som lider av psykisk ohälsa pga. sin mission. De visste inte vad de gav sin in på och sedan så var man från försvarsmaktens sida inte förbered på att ta emot dessa när de kom hem. Mycket har förändrats sedan dess. I dessa sammanhang kan man göra det lätt för sig och dela upp den "psykologiska påverkan" i två delar. Hemkomstsymptom och PTSD (Post Traumatic Stress Dissorder). Hemkomstsymptom: Missionslivet är mycket speciellt man lever efter helt andra regler. Man är aldrig ensam, du kan inte alltid påverka din situation, du lever under ett ständigt hot, inte alltid verklig men likväl upplevd, livet är väldigt inrutad. Du äter på samma tider, du behöver aldrig laga mat, du behöver aldrig tvätta dina kläder osv. Människan är ett vanedjur och missionen är tillräcklig lång för att du skall anpassas till detta sätt att leva. Hemkomstsymptom är något man populärt brukar säga att upp till 70% av alla soldater upplever. I regel är det inte farligt så länge som man är medveten om att det är just det, hemkomstsymptom. När man kommer hem rycks man från det sätt man vant sig vid att leva och man ställs inför ett samhälle där kraven är helt annorlunda. Vännerna börjar ställa frågor men när de inte förstår vad du säger blir de ointresserade. Detta har varit en viktig upplevelse i ditt liv men för dem är det business as usuall. Till dessa symptom brukar man räkna, sömnlöshet, humör svängningar, ångest, rastlöshet, apati, torgskräck, överkänslig hörsel, ljuskänsliga ögon och en hel del andra. Som sagt, de flesta soldaterna upplever några av dessa symptom, kanske utan att ens märka det själva. Det är helt naturligt och ingenting att oroa sig för. Inledningsvis. Om dessa symptom inte har avtagit när du åker till återsamlingen 6 mån efter missionen är det mycket viktigt att man berättar det för Prehab personalen. Då har man uppenbarligen någonting man behöver tala om. PTSD: Jag vill inleda med att säga att sorg, efter en fallen kamrat, inte är PTSD. Det är snarare någonting sunt. Jag tänker inte gå in så djupt på PTSD då jag inte är helt insatt i detta. Men jag kan väl säga att att symptomen är lika många som det finns personer som lider av det. En mycket allvarlig sådan är vanföreställningar och känslan av att vara förföljd. PTSD utvecklar man efter att ha upplevt en händelse som man inte kan bearbeta själv. Man utsätts för ett själsligt trauma som man inte kan läka utan hjälp. Jag har varit utomlands, både i försvarsmaktens regi och för andra aktörer, i många år och upplevt saker som jag inte berättar på första dejten direkt. Trotts detta är jag en väl fungerande individ. Om någon frågar mig om man skall åka så säger jag i regel ja, om du får chansen. Men man måste vara medveten om vad det är man ger sig in på, om du någonsin vill komma hem igen, både i kropp och själ. Idag arbetar jag åt en aktör i en branch med stort behov av kamratstöd och debrefing så det är ifrån min nuvarande yrkesroll jag jag har delat med mig. Jag är inte psykolog eller terapeut. Om någon nu skulle tro det. Hoppas du fick lite hjälp från mitt väldigt långa utlägg.

Man får inte glömma bort att varje besök föregås av en hotbildsbedömning. Säkerhetsarbetet på denna nivå är mycket dynamiskt och storleken kan variera ofantligt. Norge besöket har ju varit känt sedan flera månader vilket har get en eventuell fiende lång förberedelse tid. Just tidsaspekten är ju ett bra vapen vid all contraterror arbete. Jag var inblandad i säkerhetsarbetet vid ICI (International Compact with Irak) som ju hölls i Upplands väsby. Vid det mötet medverkade hela den Irakiska regeringen och Condolezza Rice. (Text borttagen med hänvisning till §14.) Genom att använda tiden på detta sätt har man ersat de stora säkerhetsbehoven med att istället komma innanför fiendens beslutcirkel. Ett Obama besök till Sverige skulle säkert hanteras på liknade sätt. Så kan flygvapnet klara av att hantera ett obama besök. Absolut. Det hela handlar om vilken nivå som blir aktuell för just det besöket. Desutom blir ju flygvapnetsroll ganska så minimal i det stora sammanhanget. Ja mina tankar på ämnet.

Jag har spenderat 3 år i internationell tjänst och har upplevt ett dödsfall per år. Det är farligt att åka på mission. Så är det. Om du inte kände oro inför din första mission skulle jag råda dig att inte åka. Men som det är nu så säger jag, sitt i båten och vänta tills du kommer till gardet. Där lär du känna dina nya kamrater, får en insikt i hur det är tänkt att du skall lösa din tjänst och där får du den senaste lägesuppdateringen. Jag är säker på att din oro kommer att släppa. Folk går faktiskt bort och en del blir skadade under sin tjänstgöring utomlands. Det är någonting man bör ha funderat över innan man åker. Du själv kanske klarar dig medan andra i din närhet tar skada. Det kan vara nog så traumatiskt. Jag innledde mitt inlägg med att skriva att jag har upplevt tre dödsfall. Alla tre har varit olyckor och endast en gång i tjänsten (de två andra under Leave). Utöver sin eller sina kamraters fysiska hälsa så är det mer än troligt att du kommer att uppleva någonting som tär på dig psykiskt. "Lokals" som far illa, barn t.ex. Livet under missionen är väldigt speciell och med hundra procents säkerhet kommer du att råka ut för en eller ett par hemkomst symptom. Det är inte alltid lätt att komma hem. Att anpassa sig till det normala livet. Trots allt detta så ångrar jag inte en dag jag har spenderat utomlands. När mina vänner frågar hur var det? var det bra? så svarar jag. Det var fruktansvärt, men jag åker gärna igen. För så är det Det bra är bättre än vad det dåliga är dåligt. Jag har inga statistiska belägg för det jag säger nu, men jag tror att antalet skador och dödsfall inte är värre än vad de skule vara hemma, med likvärdiga arbetsuppgifter. Precis som du skrev verkar läget i Afganistan bli värre och IEDer är svåra att skydda sig mot. Men svenska soldater har befunnit sig i svåra och farliga miljöer i över 50år det har blivit något av ett nationellt tidsfördriv ;) Det gick bra för oss då, det går bra för oss nu och det kommer gå bra för oss sedan. Lycka till och ta tillvar på missionen. Det blir en upplevelse du aldrig kommer att kunna beskriva.

Ni får inte glömma bort den FM reggade pippi gula Seat Ibizan som huserade nere på Camp Victoria under någr år. Det var nog den grymmaste FM bilen jag sett.

I organisationen jag arbetar för använder vi Speer Gold Dot (samma som polisen använder) till både Pistoler och K-pistar. Patron ur och magasin i genomförs i regel flera gånger per dag. Magasinen förflyttas också från hölster och stridsvästar till väskor och vapenskåp. Projektilen är ju som bekant förfragmenterad och "öppen" upptill. Vi har märkt att ammunitionen lätt blir kantstött. Detta gäller naturligtvis främst det översta skottet i magasinen. vissa har blivit så skadade att deras bana markant har förändrats, de blir helt opålitliga på avstånd över 25m, naturligtvis oacceptabelt för tjänsteam. Om detta är något unikt för Speers ammunition eller om det är vanligt för den här typen vet jag ej. Detta har dock lett till att vi använder en helmantlad projektil överst i magasinen samt att vi byter ut ammunitionen regelbundet. Speer har sagt att de skall titta över den legeringen de använder men säger att värmen alltid kommer att påverka ammunitionen på ett liknande sätt. Är det någon annan som har upplevt samma sak? Att Speer Gold Dot är för mjuk? Kalibrarna vi använder är 9x19 och .45 ACP

Jag är nere nu och i de logistiska spåren talar man om en nedskärning till en styrka på ca 250 pers. En del av dessa nedskärningar kommer att ligga i logistik kompaniet som, vad jag har förstått, kommer att förlora stora delar av sin maskinpluton redan till KS16. Vart de andra nedragningarna kommer att ligga vet jag ej men LMT...Hmm... Blackadder vi har fått indikationer om det totalt motsatta när det gäller LMT. LMT organisationen utvidgas ju bara mer och mer och önskemål om fler team kommer med jämna mellanrum. En glädjande nyhet för alla som vill åka till Kosovo är dock att man har skrivit avtal om att bemanna Camp Victoria i 5 år till. Så det lär nog bli några missioner till här nere.

Kängor och ficklampor går att köpa billigt hos jänkarna. Ska ni dock ha en kamera så kan ni lika görna köpa den hemma. Bättre modeller och för det mesta faktiskt billigare.

Min syster tar examen nu i vår och blir då RO i Marinen. Som den snälla brorsan jag är tänkte jag naturligtvis köpa en sabel till henne i present. Problem nr 1. Jag tycks ha förlagt min UnirFM och vet inte vilken hon skall ha. Problem nr 2. Var F-n hittar man sablar numera? alvarligt, vart? Jag bor i Sthlm men jag vet inte vart jag skall leta. Jag har sökt hos dom flesta uniformsskräddarna( ja jag har kollat med MEA). Jag är övertygad om att någon på forumet kan hjälpa mig, detta är trotts allt det bästa underrättelse och informations organet i Sverige

Suck...Jag blir så trött...

Vakt escort

:( :( :( :( Fick ett samtal i förra veckan av en plut C men... Jag skall ju till Kosovo. Jag försökte förklara för honom att alla skulle förstå om jag ville följa med honom istället men jag tror inte han ville vara den som kontaktade pershandläggare kosovo i det ärendet. Nej ja e inte bitter

Den informationen jag fick från min blivande PC så kommer 3st skplut framrycka i Sisu, sökplut i GW som vanligt och sedan en skplut i Land rovers. under Ks14

VI SYNS PÅ CV ERA POTTSORKAR HA HA

Jag försöker härmed att rätta mina felskrivningar. 1. Länstyrelsen och vapen. Det är endast polisen som utfärdar licenser för vapen. Jag avsåg att klargöra att vid dom stora branchmötena finns länstyrelserna oftast representerade i egenskap av auktoriserande myndighet. Och således deltar med tolkningar vid stora övernskommelser. 2. Vad gäller skyltning av skyddsobjekt. Jag fick ta fram den stora boken för att kontrollera mina rostiga kunskaper. Jag kan själv inte finna att det står att man måste märka ut ett skyddsobjekt "So I stand corrected". Däremot står jag fast vid att det är den tolkningen som gäller för tillfället. Och sist riktad till er BJE och VÄKTARN. Jag skall nogrant kontrollera den stora boken och återkomma när jag funnit rätt stycke som beskriver rätten att besöka den statliga administrationen ( det har med författningsskyddet att göra om jag inte minns helt fel). F-n nu har jag skapat en mastodont till läsuppgift för mig själv. Att man aldrig kan hålla tyst. ;)

En person begick ett inbrott. Denna person blev påkommen och gripen under dragna pistoler av skyddsvakter. Det visade sig att han var på ett skyddsojekt, ett utryck som han aldrig hade hört tidigare. Åklagaren yrkade på att inbrottstjuven gjort sig skyldig till Sabotage (själva inbrottet), brott mot skyddslagen(tillträdesförbudet) samt försök till Spionage (den blivande stölden). Börjar man räkna inser man att han skulle kunna dömmas till en herrans massa år Efter en prövning i HD dömdes han till slut för just ett inbrott och ingenting annat. Orsaken till det var att tjuven inte kunde veta att det var ett skyddsobjekt. Det var ju inte skyltat. Efter det prejudiserande målet, beslutades det att skyddsobjekt skulle skyltas och dom skulle skyltas mycket.

Då ska vi se hmm... 1. All bevakningspersonal anställda vid auktoriserad bevakningsföretag får rent juridiskt utrustas med tjänstevapen. Det som krävs är att företaget innehar en huvudlicens för dom aktuella vapnen samt at bevakningsmannen i fråga har en lånelicens. Länstyrelserna och företagen har dock kommit överens om att det knappast ligger i branchens bästa att utrusta alla med skjutvapen t.ex värdetranporter. Så ja det finns beväpnade väktare (oftast personskyddsväktare), ja det finns beväpnade Orningsvakter och ja skyddsvakter är beväpnade. 2. Det finns ett mycket stort antal civila skyddsobjekt i Sverige dessa är ALLA undantagslöst skyltade med dom gula skyltarna, då det finns inskrivet i lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar. Alla skyddsobjekt bevakas av skyddsvakter. Militära eller civila. Civila skyddsvakter utses av länstyrelsen efter nogrann säkerhetskontroll och klassning. Alla skyddsvakter är inte utrustade med vapen tillvardags dock har alla tillgång, på ett eller annat vis, till ett vapen om det så skulle krävas. 3. Sedan finns det naturligtvis ett antal slamkrypare t.ex byggnade tillhörande den STATLIGA administrationen alltså inte komunala byggnader aller dyligt. Dessa byggnader har alla medborgare rätt att besöka/beträda enligt svensk grundlagstiftning. Dessa byggnader är alltså inte skyddsobjekt med lagstadgad tillträdessbegränsning t.ex riksdagen. Desa objekt bevakas tillvardags av Ordningsvakter (beväpnade sådana). Länstyrelsen utser skyddsobjekt/vakter på uppdrag av regeringen. Alltså är det egentligen dessa som utser dom och ingen annan Som alla kan lista ut kan samhället hamna i en situation där man måste skydda statliga instutioner lite mera. Vid ett sådant tillfälle kan riksdagens talman på stående fot utse dessa till skyddsobjekt. och på så vis höja säkerheten. Detta får dock endast ske tillfälligt då det som jag tidigare skrivit inskränker på svensk grundlagstiftning. Ordningsvakterna blir då skyddsvakter och folk är inte längre välkommna Jag hoppas att jag klargjort det hela lite och inte trasslat till det ännu mera och betänk att det jag skriver i sak gäller civila skyddsobjekt. Försvarets skyddsobjekt och regler kring dem bestämms ju inte utav länstyrelsen direkt...

Och ni undrar varför försvarsmakten inte har några pengar Skämt o sido, jag tror inte att alla är helt ärliga. För nog finns det väl fler stridsfordonsbesättningar på det här forumet. Jag har trots allt arbetat på ett pansar regemente och sett hur många fordon det är som rasar. Ja ni vet, folk som kör igenom stängda garageportar eller varför inte väggen på tvätthallen det finns till och med folk som tycker att det är klokt att köra ner för "pallkanten" på Toftaskjutfält med en pbv302. Det är högt och det gör väldigt ont Någon som känner sig träffad och som vill berätta mer

Kasernerna visiterades KS10 är oskyldiga För*an JAG VET JAG VAR DÄR.

Det beror ju på vilket typ av fordon som du nu ska köra. om du är förare på en terrängbil kommer du att genomföra din värnplikt som en "riktig" skyttesoldat med det lilla tillägget att du kör bilen. Men om det fordon som du ska framföra är ett pansrat sådant dvs patgb, pbv, cv90 etc så kommer hela din värnplikt att cirkulera kring fordonet, det är i och för sig ingenting negativt. Det troliga är dock att du helt enkelt utbildas på en vanlig terrängbil eftersom tjänsten annars skulle ha hetat stridsfordonsförare/skytt.