Stridsvagnsladdare

[A2Keltainen]

Dock är jag inte helt med dig varför skyttegruppen inte skulle kunna vara fordonsbesättningen till hjälp. Jag menar inte att skyttesluskarna skulle meka med vagnen, det kan ju de tre i besättningen syssla med, men resten. Vakttjänstgöring när "campar", matlagning, sätta ut bajamaja och allt det där andra som man sysslar med när man ligger i fält istället för att sova. I de exempel du nämner där vagnen är frånskilld skyttegruppen är ju både vagn och skyttegrupp i strid. Inte riktigt rätt tillfälle att göra daglig tillsyn kanske?

Vi verkar överens om att när vagnen är i strid så är inte skyttegruppen till mycket hjälp för att utföra en del av de uppgifter en mänsklig laddare skulle ha utfört. Men om vagnen inte är i strid, varför då inte ta den utvilade mannen som följt med i trossen till "camping" och underhåll på vagnen istället för att tära på skyttegruppen, som behöver all vila de kan få inför följande strider? Notera även att i fallet stridsvagn så har man ingen skyttegrupp som man hjälpa till med "camping", så där står det mellan ingen alls, laddare eller den extra besättningsmannen som följer med i trossen. En fördel med en extra besättningsman i trossen är ju även att denne kan hålla sig i skydd för att när det behövs ersätta sårade besättningsmän, även fast detta kanske inte alltid kan ske under själva striden (host... harkel...).

 

Har det någonsin någonstans funnits tankar på att använda multipla besättningar, som byts av någon gång per dygn, till varje stridsvagn för att på detta sätt försöka hålla ett mycket högt tempo i striden? Vet inte riktigt hur detta skulle fungera i praktiken, men det verkar vara billigare i en värnpliktsarmé än i yrkesarmé. Hur är det med svenska flygvapnet, har de exakt en (1) flygförare tilldelad per flygplan?

[achilleos]

Inf:

 

Som sagt så är det svårt att säga vad som är "bäst" i fall som dessa. Jag håller med om att vagnen borde vara optimerad för strid och inte för vård. Det är nog också en fråga om tradition, samt teknikens förmåga att gå söder och strula. Hur ofta krashar inte din dator t.ex? En annan faktor är möjligheten att förvara ammunitionen avskiljt från stridsrummet i speciella utrymmen med "blow-out panels". Detta saknas på ryska vagnar med laddautomat. Förmodligen är det inte omöjligt att bygga en automat som klarar detta, men den skulle då förmodligen bli större än automat a´la rysk modell. Och då kan man ju lika gärna ha en mänsklig laddare.

 

Faktorn "lågt i tak=sämre dumpningsförmåga" talar också för mänsklig laddare. Prismorna var bara ett exempel helge

 

En annan sak är de många stridsfältsreparationer/bärgningar som sker. Bandkrängning är betydligt lättare avklarat på 4 man än 3 med bibehållen radiopassning och bevakning. Då har man förmodligen sällan tid och möjlighet att kalla fram nån extrapersonal utan besättningen får klara sig själv.

 

Det går att diskutera detta fram och tillbaka, men det är en fråga om prioriteringar helt enkelt. Fördelar och nackdelar finns ju med båda systemen.

[SFC]

Har det någonsin någonstans funnits tankar på att använda multipla besättningar, som byts av någon gång per dygn, till varje stridsvagn för att på detta sätt försöka hålla ett mycket högt tempo i striden?

Nu kan jag vara ute på djupt vatten i och med att mina kunskaper inom denna förbandstyp är begränsade.

 

Men jag TROR att det på Lvkv-plutonerna finns 4 besättningar till 3 vagnar, detta för att kunna ha lv-förmåga dygnet runt över tiden.

 

Någon som kan bekräfta eller dementera detta?

[A2Keltainen]

Men jag TROR att det på Lvkv-plutonerna finns 4 besättningar till 3 vagnar, detta för att kunna ha lv-förmåga dygnet runt över tiden.

 

Någon som kan bekräfta eller dementera detta?

Ströläste Luftvärnsreglemente Luftvärnskanonvagn, 2002 [1] förra veckan och kommer ihåg att det nämndes där. En snabb titt visar att man på sidan 30 bland annat kan läsa:

"Lvkvgruppen utgör en eldenhet, där tre grupper utgör en lvkvpluton."

"Plutonen organisation är anpassad så att strid mot luftmål kan genomföras dygnet runt."

"Gruppen består av 7 man. En fjärde avlösningsbesättning transporteras i en bandvagn 206 som är gemensam för plutonen."

 

[1]

http://www.fmuhc.mil.se/fmpub/publikation.asp?cmd=868

Edited January 19, 2003 by A2Keltainen

[Erik_G]

A2Keltainen, jo, visst skulle den utvilade killen i trossen kunna vara behjälplig på ett bättre sätt än krigströtta skyttesoldater. Men det som gör mig lite skeptisk är att det är väl inte alltid som trossen är i närheten. Det är dessutom lite skillnad på stridsfordon, vars uppgift är att transportera och understödja infanteri, jämfört med stridsvagnar som ska operera mer självständigt. Min tanke är att det kanske kan vara svårt att alltid få fram folk till där stridsvagnen står. Tänker närmast på en episod i en bok skriven av en ryss som var vagnschef på en M4 Sherman "emcha" under "det stora fosterländska kriget". I episoden hamnar de på en plats där de ligger skyddat, men enda vägen till deras position ligger öppen för en tysk Tiger som i bra skydd från ryssarnas pansar kan plinka på allt som rör sig till och från ryssarnas ställningar. Detta innebär att ryssarna inte får nåt käk, vilket gör dem ganska gramse.. Sen löser de iofs situationen med lite prickskytte medelst 75mm kanon och Nagant psg. Hursomhelst, kontentan var väl att trossen inte alltid kan komma när man ropar..

 

Sen att jag alltid är skeptisk till franska lösningar... sade han som funderar på att köpa en Peugeot..

 

Ett litet sidoargument till varför man litar mer på autoladdare på Strf AKAN skulle kunna vara det att det är lättare att göra en pålitlig laddare till en akan eftersom ammunitionen är mindre. Antingen kan man ha den bandad som Bushmastern (tror jag) eller så kan man ha på kanonen fast monterade magasin så som på 40mm Akan. Bandad 120mm, det vore väl rätt häftigt

Laddautomaten till 103an, som ju egentligen är enligt principen "fast magasin" eftersom kanonen inte kan eleveras, innehåller ju rätt många rörliga delar. Nu vet jag inte hur pålitlig den var. Det vore intressant att höra om någon som har erfarenheter därifrån. Däremot har jag hört att bland de många grejor som inte var bra med 103an så var det att en fjärde man saknades. Så tydligen används nummer fyra till mer än laddning.

 

Igentligen så handlar väl denna debatten mer om hur många man behöver vara i en stridsvagn än huruvida man ska ha automatladdare, för jag tror att det självklart går att bygga en laddautomat som är pålitlig, lättservad och blixtsnabb.

 

Kanske debatterades det bland stridsvagnskonstruktörerna i mitten på 40-talet huruvida ksp-skytten/radiooperatören som satt bredvid föraren egentligen behövdes. Efter kriget försvann han ju från alla stridsvagnskonstruktioner. Under WW1 fanns det ju en vagn som bar 29 man, om jag inte minns fel. Jämför det med Strv S som kunde köras och skjutas med bara en man.

 

Nu pågår ju dessutom forskning som går ut på att ta bort alla besättningsmän. Så då kan man ju se denna debatten som avslutad :-D

 

 

/E

[A2Keltainen]

A2Keltainen, jo, visst skulle den utvilade killen i trossen kunna vara behjälplig på ett bättre sätt än krigströtta skyttesoldater. Men det som gör mig lite skeptisk är att det är väl inte alltid som trossen är i närheten. Det är dessutom lite skillnad på stridsfordon, vars uppgift är att transportera och understödja infanteri, jämfört med stridsvagnar som ska operera mer självständigt. Min tanke är att det kanske kan vara svårt att alltid få fram folk till där stridsvagnen står. Tänker närmast på en episod i en bok skriven av en ryss som var vagnschef på en M4 Sherman "emcha" under "det stora fosterländska kriget". I episoden hamnar de på en plats där de ligger skyddat, men enda vägen till deras position ligger öppen för en tysk Tiger som i bra skydd från ryssarnas pansar kan plinka på allt som rör sig till och från ryssarnas ställningar. Detta innebär att ryssarna inte får nåt käk, vilket gör dem ganska gramse.. Sen löser de iofs situationen med lite prickskytte medelst 75mm kanon och Nagant psg. Hursomhelst, kontentan var väl att trossen inte alltid kan komma när man ropar..

att en fjärde man saknades.

Det något liknande som föranledde mitt hostande och harklande ovan. Jag hade en fin vision om hur den extra besättningsmannen i trossen skulle springa långa sträckor över öppna fält under pågående pansarslag för att ersätta en skadad besättningsman eller hjälpa till med någon reparation.