wmstpau

Man tackar och bockar så mycket. Där ser man den fanns kvar på bild nästan 10 år senare. wow.

Min erfarenhet från Bosnien säger att man måste själv mentalt förbereda sig på tanken att saker kan inträffa. Är man väl mentalt förbredd på att "shit happens" så tenderar den väl inövade ryggmärgen sköta resten. Har man inte mentalt förberett sig så tenderar personen att få en chock som kan utlösa Panik/Freeze Jag har själv upplevt sk Blackouter i Bosnien när vi råkat ut för beskjutning. Från att ligga i sängen till att helt plötsligt vara uppsutten i sin lilla PBV och egentligen inte veta vad som hände längs vägen. Tunnelseende är en vanlig sak som också jag har blivit utsatt för, man reagerar helt enkelt instinktivt och utan att tänka. Det är när man börjar att tänka som det går fel. Man måsta alltså vara VÄL förberedd med stridsövningar sk "Worst case" men bara du kan förbereda dig mentalt att saker kommer att hända. Psykiska problem/skada manifisterar sig oftast efter en situation och inte under om man inte råkar ut för panik/Freeze som är en psykisk reaktion. Dessa skador kan man nog inte förbreda sig mot då de oftast är knutna till just den specifika händelse och vem du är som person. Stressreaktioner får nog majoriteten med sig hem hur väl förberedd man är psykiskt, det är bara ett naturligt fenomen orsakat av att kroppen "stänger av" för att ryggmärgen skall sköta sitt och att dun inte skall börja tänka. Många av oss inklusive mig själv hade och har fortfarande vissa stressrelaterade problem efter bosnien. De problemen hade funnits där oavsett hur väl "psykiskt" vi hade blivit förberedda. Vi gjorde dock vad som krävdes av oss i skarpa situationer och tack vare den otroliga utbildning vi fick så var det ingen i vår bataljon som dog utan vi klarade oss med ett fåtal skadade (ok,lite tur var med i spelet också).

Va kul. Själv letar jag efter material som har sänts på Nyheter typ Aktuellt Rapport tv4 etc etc. Är det någon som har dylikt kan de väl höra av sig också. Det är alltid lite enklare att visa med bilder när familjen frågar vad man har varit med om i Bosnien.

Hehe .... härifrån är det väldigt lätt att denna tråd kan övergå till allmänna bosnien historier. Som den gången vi plöjde över åkrar och staket med vagnen för att gruppera robot 56......... nä just det var inte det denna tråd handlade om...en annan gång kanske.

Oj. Hängde den med så länge så är det ju en bravad bara det. från BA01 till KS04 en mindre evighet. Va kul att kunna spåra upp sin gamla vagn så här långt efteråt.

Den är tilldelad FörsE Mälardalen enligt senaste registreringsbeviset. Där ser man...den lever fortfarande. Och i närheten med. Undrar om den har blivit "uppgraderad" eller om den forfarande är i sitt "orginalstadie"

Tabellen är i km såvitt jag kan se, så det blir väl då hellre 753,8mil? Opps en liten groda. KM skall det naturligtvis vara.

En liten uppdatering. Jag hittade en C-Uppsats som en major hade skrivit ang underhåll och tagit BA01 som exempel. Vad hittade jag inte där om inte en lista på alla pvb302 som rullat i Bosnien under BA01 http://www.annalindhbiblioteket.se/publika...ansson_2039.pdf 204010 rullade 7538 mil under BA01.

Hej. Jag blev lite inspirerad när jag läste en tråd om xa-180 och fick se vårt kompanis(BA01 10psk) gamla repvagn. Vår gamla trotjänare PBV302 med regnr:204010 efterlyses härmed. Finns det någon som har tjänsgjort med denna underbara vagn som vid ett flertal tillfällen har sett till att man kom hem i ett stycke. Kan det möjligen vara så att det tom finns en bild på denn underbara skapelse därute någonstans? Tango Lima,Delta Tango,Echo Delta Primus Acies!

Som The Swede påpekade så hade vi under BA01 ett antal träffar på vagnarna. Den erfarnenheten man kan dra av det är att de omständigheter som krävs för att man skall få genomslag inträffar nästan aldrig i verkligheten då strid är kaotisk och man sällan ställer upp vagnen vinkelrät mot eldriktningen, inte en längre stund i alla fall. Man kom dock därifrån med några häftiga märken i vagnen, speciellt om man kom i kontakt med de lite grövra kaliberna. Det kan också tilläggas att det låter djävligt högt.

Alltså ........ Fasiken vilka rälsmål man har varit. När man ser utsikten från sockertoppen blir man ju helt spak. Fram och tillbaka, fram och tillbaka .... Rälsmål ,jag hittar ingen annan benämning. Rörande att se dem gamla ställena som man tillbringade sån stor tid på. OPCAB, T2.

Den kallades sockertoppen så det fanns lite olika "SÖTSAKER" på den toppen. GRK,ART,STRIDSVAGNAR ........... u name it ....så fanns det där. Jag kommer ihåg då danskarnas stridsvagnar åkte vägen från sarachiplan och mot Alfa Zero första gången. Vi var med och stannade eftervägen och pekade ut de olika ställningarna för danskarna så att de kunda lägga in alla positioner i deras ledningssystem. När vi sedan kom fram till understödsplatsen vi grusvägen mot fronten, dröjde det inte länge förrens serberna hade levererat ett meddelande till staben att om inte stridsvagnarna försvann direkt skulle hela helvetet bryta ut. Och med tanke på att vi höll på med en eskort just då kändes det inte som om det vore läge att utmana dem just då. Men det var roligt att se hur det annars sega sambandet ( som kunde dra ut på en eskort i flera flera timmar ) helt plötsligt hade levererat ett meddelande till oss på bara några minuter. Den roligaste kommentaren den dagen var från en dansk vagnschef som just hade lagt in en T55 i systemet. "JA KAN SKUTE HIM FRA TOPPEN". hehe ja djävlar.

Alltså den överlevnadsutbildning som man genomför under GU har nog liten om ingen påverkan på den psykiska styrkan för den enskilda soldaten i en utlandsmission. Den stress man upplevver under en sådan utbildning är inte på långa vägar samma stress man känner i en "SKARP" situation. Så ur den synvinkeln så har den ingen betydelse. Den övriga utbildningen man genomför i sverige fokuseras på att man kan genomföra sin uppgift i sömnen om det vore så, det vill säga man tränas och tränas så att saker "sitter i ryggmärgen", detta medför av erfarenhet att när det blir ett "SKARPT" läge så gör man som man har blivit lärd under GU. Reflexmässigt med andra ord. Under ett "SKARP" läge fungerar inte hjärnan på samma sätt som i det civila läget , utan den vanliga känslorna som rädsla, sorg kommer inte över en förrens efter missionen är slut och man är civil igen. Man är inte rädd, man får adrenalin kick ... detta är en skyddsmekanism som räddat många liv.. inkl mitt. DÄREMOT kommer alla känslor över en när man är hemma och kan slappna av, detta är inget man tränas för och inte heller förbereds för efter en mission. Detta är helt mina reflektioner av egen erfarenhet, och inte att betrakta som någon sanning.

Ja, lustigt också hur dagarna i Vares är så pinfärska i minnet även nu 13 år efteråt. Dastansko, Plundringarna i Vares, Kanadensarna som stack, Främlingslegionärerna som kollade konstigt på oss, SKY News rapporteringar som konstaterade att vi var helt galna, Skolan i Vares, Skarp gruppering med Robot system på höjderna runt Dastansko. 20mm bulor som slår ner FÖR nära. Ja man kan gå på hur länge som helst......... och minnena försvinner aldrig. Lustigt.

Tja .... Jag var med på Ba01 Första bataljonen 93-94. 10:e Kompaniet. Duger det ?

Har skjutit spräng,RSV + Lys med Grg Även skarpt P-Skott

Hmm... Jag har sett liknande saker i Bosnien. Men de sakerna var från stridsvagnsgranater och GRK 8 or och 12 or. Det mellersta trädet ser ut att ha nästan yxliknande skador. Men om det skall ha varit något min relaterat så jaa du. Undrar om truppminan är stark nog MIN GISSNING: Fordonsmina 13. Försvarsladdning 21 kan vara för klen om man tittar på skadorna.

Jo då, lite konstiga känslor kommer upp fortfarnade när man läser saker som påminner en om livet därnere.

Jag måste nog erkänna att jag var så innan jag åkte på BA01. Lite av en kombination av "Fan va häftigt" till "jag måste hjälpa". Väl därnere villa man att det skulle hända saker. Man gick och bara väntade på första gången man råkade ut för en beskjutning. Dagen kom, grk granater regnade ner över en OP plats som skulle etableras, "Tango 2". Coolt tyckte man då ..... med på nyheterna kom man med, ÄNNU coolare. Så kom Vares, massakern i stupni do. Svenskar kidnappade av serbiska extremister, Jag personligen var med en grupp (9 personer) som var stationerade utanför Vares när staden höll på att falla, vi stod i en liten by som jag har glömt namnet på, utanför en skola som under natten hade fyllts med kroatiska flyktingar. Natten gick och flyktingarna med den, istället började byn fyllas med frustrerade kroatiska soldater. Vi var tillslut omringade av ca 150 - 200 kroater som drack hejdlöst avfyrade ett magasin i lyften för att det var kul. Då kan jag säga att den coolhetsfaktor man hade letat efter helt plötsligt inte längre var så viktig. Den var helt bortblåst. Tilläggas kan göras att mitt i allt detta så kom det fram att 7 muslimska kvinnor och en liten pojke befann sig, så nu fick vi ytterligare ett problem att oroa oss för. Vi blev tvungna att försöka smuggla dem över fronten som nu börja forma sig strax utanför byn när de muslimska styrkorna började avancera, till våran camp där vi hade upprättat ett flyktingläger. När vi hade passerat alla checkpoints med flyktingarna gömda inuti vagnarna, redo att skjuta den första kroat som öppnade dörrarna så kan jag säga att efter den dagen letade man inte längre efter action, man hade fått sin dos så det räckte för resten av livet. Jag tror att många har den attityden innan man åker ner, men man förändras där nere om man kommer till ett område där det "händer saker". Jag tror att han inte känner på samma sätt om han råkar ut för en allvarlig incident.

Apropå beskjutning av OP Tango 2 Vår grupp Echo Delta avlöste en annan grupp ur vår pluton på OPt som just hade blivit beskjutna och 5 granater landade på området, köksbyggnadens tak var helt borta. En granat landade precis framför postbunkerns utsiktshål och skickade splitter in i bunkern och om posten som 20 sekunder tidigare hade kallats in till skyddsbunkern hade suttit kvar hade han haft ett splitter i sig ungerfär 10 cm stort.Hans kommentar till plut chefen som kallade in honom var "Varför då ??" Det var det splittret som slog sönder radion i bunkern innan den gick rakt igenom ryggstödet på platsen man satt och observerade från (The lucky battalion). Jag blev kommenderad att reparera alla larmminor som fanns runt Tango 2 efter att dom hade gått av under beskjutningen. Jag befann mig på baksidan av huset i en slänt som fanns där bakom , längst ned på tomten. Jag hade precis blivit klar med att sätta upp en mina då jag hörde det .... Det dova utskjutningsljudet ..... TJOFF Jag stelnade till slängde en blick upp mot huset ... insåg att jag aldrig skulle hinna fram till sandsäckarna som låg 15 meter bort i en uppförsbacke. Jag såg mig febrilt om efter någonstans att ta skydd men i en slänt beståenda av enbart gräsmatta fanns det inte ens en liten sten.Jag insåg att det fanns ingenstans att ta skydd så jag tryckte mig så hårt mot marken jag kunde. Jag lovar hade någon gått förbi hade dom inte sett mig,så platt blev jag. Visslingen som kom därefter verkade vara i all oändlighet den ville liksom aldrig ta slut(i verkligheten varade den bara i ett par sekunder). Jag tänkte "Nu dör jag" samtidigt tog jag farväl av mina föräldrar,bröder flickvän, då kom nedslaget .... men det var långt bort, granaten hade gått över vår postering ...det var inte oss dom sköt på nu .... inte denna gång .... Det var den enda gången jag kände rädsla under min tjänstgöring i bosnien, varför vet jag inte. Men JÄVLAR vilken adrenalinkick jag fick efteråt jag bara hoppade omkring på gräset och jublade och skrattade för mig själv. Det hade nog varit roligt att ha sett för en utomstående. En av många incidenter man var med om i bosnien.