1314

Håller med Vinceres. Tanken med verksamheten är väl ändå att ungdomarna skall finna en framtid i FM? Där kommer de har fördel av att känna till kalibern på en KSP58B, t ex. En stor del av utbildningen är att få förståelse för FM:s verksamhet, och FM:s kärnverksamhet är väpnad strid. Det framgår med all önskvärd tydlighet i de skrivelser som myndigheten släppt de senaste åren (eller alltid släppt egentligen). Följdaktligen bör ju ungdomarna få förståelse för väpnad strid, och det viktigaste där är då att avdramatisera strid, skjutning och vapen. Och hur bekämpar man felaktiga uppfattningar och missförstånd? Med fakta naturligtvis! Att helt tabu-belägga strid och understödsvapen och annat "ballt", är enligt min erfarenhet totalt kontra-produktivt. Ett sådant beteende skapar bara myter och romantisering kring strid. Och ni vill väl inte att ungdomarnas bild av FM:s verksamhet är skapad av "The Unit", polarens storebrorsas lumparhistorier och Flashback forum? Nä, att ge fakta och ha "högt i takt" diskutionsmässigt är i min mening det enda rätta. Svara på frågor, lägg fram fakta och håll dig till utbildningsplanen ser jag som viktigt. Men att ge fakta, innebär inte att bryta mot författningarna! Att förklara vad saker innebär på ett jordnära sätt är en sak, att de facto utbilda i strid är en helt annan. Mina 2 ören..

För att reda ut begreppen, ALL utbildning med automatvapen för ungdomar under 17 år är förbjuden. Ungdomar över 17 år måste har grundläggande gevärsutbildning (.22 long). Det gäller alltså MED automatvapen. Därmed kan man genomföra orienterande utbildning om t ex AK5. Bland annat kan man orientera om kaliber, vikt, längd, eldhastighet, V0, funktionsprincip och liknande. Utbildning med understödsvapen får inte bedrivas. Varken teori eller praktik. Punkt. Det borde ju (om man läser bestämmelserna som fan läser bibeln) betyda att man inte ens får berätta vilken kaliber KSP58B har, men man kan ju tänka lite själv också. Min bedömning är då att jag kan berätta vilken kaliber 58:an har, men inte skjutregler eller handhavanden. All verksamhet som går utanför dessa bestämmelser förstör för vår verksamhet, och bidrar till att byråkraterna knyter ett ännu finmaskigare nät kring vår redan begränsade verksamhet. Alla som kommer i kontakt med brott mot dessa bestämmelser bör orientera övningsledare om att det bryter mot dessa bestämmelser. Man bör INTE berätta om den balla övningen för alla man känner och bidra till att rykten sprids. Man bör heller inte hitta på "balla" övningar så att rykten sprids, även om man bara drar skrönan för "nån polare". Slut!

@seglande: Skönt att någon vågar säga vad de tycker EGENTLIGEN om den könsneutrala Försvarsmakten. Det finns många saker att förbättra, minst sagt. Om man jämför med t ex US Army så ligger vi ljusår efter, både gällande uniformer/utrustning och könsneutral personalpolitik. Det jag däremot tycker är märkligt i det stora hela, är att ett manligt lejon skiljer sig markant från ett kvinnligt även utan könsdelar, så det framgår ju ganska tydligt att det är en hane i vilket fall som helst. Sedan så står ju falossymbolen traditionellt sett för stridsduglighet och kraft, även hos de mest avlägsna och isolerade stammar i djupaste regnskog, men det kanske är något gammalt som även det måste brytas för att nå jämlikhet? (Ingen ironi avsedd.)

Nu kan det vara så att jag är färgad då jag kommer från en UBEF/UOFF-släkt, men jag ser inga nackdelar med en uppdelning mellan kategorierna specialistofficerare och (TO-)officerare. Snarare gör det hela systemet tydligare. En Fanjunkare uppfattas som en S/OFF som har goda kunskaper inom sitt skrå, och mycket erfarenhet, medan en Löjtnant generellt sett är en TO/OFF som har några års erfarenhet av truppföring och ledarskap på plutonsnivå, och som är på väg upp för karriärsstegen mot Kapten osv. Det gör att befäl som väljer att specialisera sig kan känna sig stolta över det, och inte riskerar att betraktas som officerare som "fastnat" i hierarkin. Man får också ett system som är lättare att jämföra med andra länder, och underlättar interoperabilitet. En annan bra effekt är att om S/OFF bemannar tjänster från gruppchef, så finns kontakten med manskapet på ett mycket tydligt sätt. Det medger att manskapets tankar osv kan föras upp genom S/OFF kedjan (motsv. NCO-support channel) och till den nivå där man kan påverka. Det kräver naturligtvis att man har S/OFF upp till minst batlednings-nivå. Vidare håller jag med tidigare inlägg om (åter-)införande av tjänstegraderna vicekorpral och förvaltare, även om man byter namn på graderna. Att framstående soldater kan få en befordran till vicekorpral, och genom det en något högre lön, kan betyda mycket för effektiviteten i anställda förband. Tack för mig!

Att ha flera olika ungdomsverksamheter är ju egentligen inget annat än ohämmat vansinne. Naturligtvis ska man kunna välja vilket vapenslag man är intresserad av, men vad är skillnaden mellan verksamheten i HV-U och Försvarsutbildarna-U? Förutom märket på vänster ärm så ser jag inget. Ett förslag, som troligtvis aldrig kommer någonstans, är att Försvarsutbildarna tar hand om U-vht och har olika möjliga inriktningar för avdelningar, Marinen, Flygvapnet eller Armén. FöUtb genomför sedan ordentlig försvarsutbildning där ungdomen får vägledning för en eventuell framtida karriär. På detta sätt rekryteras folk direkt till HV t ex.

Vill bara hävda motsatsen till tidigare påstående om britterna. De som jag träffat på har haft väldigt fria händer gällande egen utrustning. Egna typer av västar, smockar, handskar och annat förekom frekvent. De själva sa att det inte var något tjafs om egen materiel. Men det kan väl skilja mellan förband.. ..som i Sverige, typ?.. Jag tror att det här är ett problem som kommer blekna när vi börjar få lite rutin gällande yrkessoldater.

FBET: M4800-5XXXXX Någon som kan hjälpa här? FBEN: 5,56 AK G 36 Det är vad jag fått fram i fråga om benämning.

Det finns ansedda länder som utbildar soldater på 9 veckor... Om man tar bort exercis, orientering, fältvana osv, som de får under U-utb så får dessa ungdomar lika mycket utbildningstid i soldategenskaper som många andra länders soldater. Argumentet att ungdomarna inte skulle ha lättare att ta till sig stridsutbildning än "civila" ungdomar faller hårt i min värld. I terrängtjänst, som ingår i utbildningsplanen, ingår förflyttningssätt och grupperingsformer. Redan där finns ett enormt försteg. Dessutom är ungdomarna redan dugliga skyttar, då de genomfört grundläggande PEK-övningar på AK4 och AK5. Det vi behöver lägga till är när de ska skjuta, hur och var samt säkert handhavande av vapen under strid. Vi får inga skyttesoldater av detta system, men dock soldater. Det som saknas är befattningsutbildning, repetition av grupps strid samt utb plutons strid. Detta är enkelt att lösa. Skicka soldaten till GRG-, KSP-, skarpskyttekurs med mera. Startar vi dessutom upp kurser som kan komplettera upp ytterligare, t ex sambandstjänst grupp-pluton, spaningstjänst och liknande kan vi få högst dugliga soldater. Naturligtvis kommer soldaterna att fortsätta behöva utvecklas, vilket de gör när de deltar på utbildningar. Mina 0.02

Sen kan man ju ställa sig frågan varför inte NBG-märket kan sitta på vänsterärmen under insats. Man blir inte skottsäker bara för att det står "SWEDEN" på ärmen...

Borderline-OT: Vad för typ av bestraffningar är tillåtna då? Och för vilka förseelser är de tillåtna. Är det skillnader på bestraffningsrätt mellan VPL och anställda soldater?

För att FM skiljer sig väsentligt i sin natur från övriga myndigheter kanske?

Det säger jag dock inget emot. Det jag ville framhäva var att man inte är olämplig för utlandstjänst bara för att man är under 25. Självklart är en blandad sammansättning bäst, både gällande ålder, bakgrund, ursprung osv. Detta betyder ju inte att man ska ha 8 soldater som är mitt-emellan-gamla, från standard jobb osv. Mixen är som sagt det viktiga. Sen beror mycket på uppgiften också. Ta-rensa fungerar nog lika bra om man är 20 som 30.

Jag tycker inte att man ska lägga soldaterna till last för följderna av ett krig. Det känns som en återgång till Vietnam-tiden (med viss modifikation). Jag skulle vilja säga att USA har duktiga soldater. Speciellt för att ofta ha så kort utbildning i grunden (10 veckor Basic Combat Training och 13 veckor Advanced Individual Training) innan de skeppas till kriget. Skall man lägga någon till last för krigets följder skall det vara politikerna, ledarna. OT: Att krig leder till krig, ja, så har det väl alltid varit, eller? Kriget är lika gammalt som mänskligheten. Väpnade, våldsamma konflikter kommer existera så länge det finns människor. Vad kan vi göra? Slåss för att det i så liten utsträckning som möjligt ska drabba civila. Att krigets offer blir så få som möjligt och att grymheter stoppas. Mina 0.02

Jag skulle gärna se en Svensk FM-reklam som är lite mer åt "det amerikanska hållet". In med lite mer stolthet och ära i Armén! Jantelagen verkar återigen ha tagit över FM, efter att ha varit borta ett tag. Synd säger jag, och går och syr på nationsmärke M/94 på alla tillåtna plagg.

När man skjuter PSVINGGR94, aka Strix, skall man ha 3? sek mellan FYR på respektive pjäs. Detta för att inte flera granater ska slå ner i samma mål iom IR-målsökningen.

Personligen har jag träffat fler soldater över 25 år som verkat olämpliga för utlandstjänst, än under 25. Det verkar inte särskilt sofistikerat att fastställa att man är för omogen för utlandstjänst om man är under 25 år. Hur ser man då till att olämpliga personer inte åker på utlandstjänst? Jo, genom att anställa lämpliga soldater in i ett stående förband. Dessa kan man sedan kicka om de är olämpliga, och ta in en ny soldat. Detta ger ett förband där chefen känner sina soldater, och på så sätt kan lita på dom. Att nu som replik påstå att ett yrkesanställt förband inte kan interagera lika bra med civilbefolkningen för att soldaterna inte känner till annat än armén är inte genomtänkt. En anställd soldat är inte lika med en "stridis". De flesta har olika yrkesbakgrunder och utbildningar, och olika mål efter armén. Någon kan ha varit rör-krökare, och gör 2-4 år i ett beredskapsförband för att efteråt gå tillbaka till firman, medan en annan kommer från gymnasiet och tänker plugga till jurist efteråt. Sedan finns vi oförbätterliga människor som inte tänker lämna armén förrän armén lämnar oss, och vi behövs nog också.

OT: Det var inte så jag menade, om du trodde det. Kanske var jag otydlig, men jag menade att marinens var ett bra exempel på en snygg och uppseendeväckande daglig dräkt (motsv.). Som du säger, M/87 borde bytas ut och M/30 återinföras. Då skulle jag vara nöjd iaf. SLUT OT. UnirFM bör begränsa utsvävningar gällande hållande av skägg och hår. Iaf för anställd personal, men helst även värnpliktiga. Jag börjar bli trött på alla värnpliktiga med tomteskägg och gigantkrull på huvudet. Det är ganska få andra arméer där det skulle få förekomma. Det är dags att släppa 70-talet.

Det är inte så svårt att begränsa vad soldaterna får göra för utsvävningar, utan en "nolltolerans" i grunden. Fastställ att endast olivgröna fickor (eller liknande färg) får användas och ett grundmått av utrustning som skall medföras. Om jag väljer att t ex bära med mig gaffatejp, esbitkök, "canteen cup", arbetshandskar, viksåg, 4 första förband, extra strumpor, överlevnadsask och sjukvårdsetui utöver fastställd utrustning så är det upp till mig, så länge grejerna ligger i gröna fickor. Och tro mig, jag har burit mer, under längre tid. Vill man ha ytterligare stringens kan man fastställa att en flerbruksficka stor skall sitta på den platsen och innehålla bla bla bla. Magfickor skall sitta där och på i övrigt är det valfritt. Fördelarna med att fastställa vissa fickors position är att t ex första förband kan bäras på ett ställe alla hittar, förutom höger benficka som är rätt svår att komma åt ibland. I övrigt så är det ett modulärt system för att man skall kunna anpassa det efter sina förutsättningar. Dessutom är ju tanken att befattningsspecifika fickor skall kunna fästas på västen, och iom att dessa fickor blivit kvar på ritbordet i de flesta fall får man väl lösa det själv!

Word! Det är dags att skapa en "Class A"/finuniform man kan bära med stolthet. Marinen har en snygg, men arméns ser överj*vlig ut. Det skulle inte vara helt tokigt att all FM personal blir tilldelad Uniform M/08 som är välsittande och snygg med tecken och märken som är uppbyggda på någon typ av logik.

Det här var nog det bästa jag läst på länge. Humormässigt alltså. I övrigt tycker jag det är märkligt att man i HV(/IP) på vissa ställen begagnar sig av striktare KompO än de flesta GU-förband. Rädsla för individer som tänker själv och agerar därefter är tyvärr vanlig i militärväsendet, och det kommer nog inte ändras inom rimlig tid. Det är ju märkligt att man mer eller mindre uppmuntrar folk till att "jägarfixa" kronprylar ("fler magfickor än reglementerat får bäras men inga egeninköpta fickor"). Detta undergräver hela logistiksystemet och gör att de som VERKLIGEN behöver prylarna till slut får vänta på dom för att det måste köpas in nytt. Det är också märkligt att så mycket kraft läggs ner på att förhindra egna vapenremmar eller ryggsäckar när man borde lägga tid på att skicka skrivelser till HKV om att magfickorna som tilldelas med SV2000 inte rymmer 2 AK4 mag utan att båda följer med upp ur fickan samtidigt. "No combat-ready unit has ever been ready for inspection. No inspection-ready unit has ever been ready for combat."

Det hela är ju ganska enkelt. Tillåtelse att bära den mörkgröna, ljusgröna och vinröda (samt i viss mån den svarta) baskern har alltid givits efter kvalificering (baskerprov). Det ska inte ändras för att författaren till UnirFM tycker att det verkar modernare med basker på alla. Samma sak finns i de flesta arméer. T ex har US army fastställt att personal som inte är auktoriserade att bära grön (SF), beige (Rangers) eller vinröd (Airborne) basker bär (tillsvidare) svart basker. Ska det vara så svårt att göra motsvarande? Innan man klarat baskerprov för t ex grön basker tilldelas man, och bär, den blå armébaskern. Visst, jag hade gärna sett att båtmössan kom tillbaka, men det tror jag vi kan glömma, särskilt då de lär vara utrangerade vid det här laget. Mina .02

Iom att soldater i "stridande befattningar" blir tilldelade de tillbehör som oftast ses på amerikanska M4/M16 känns det inte som att dessa skulle vara i en farozon för att inte veta vad dom sysslar med när dom vårdar sitt vapen. Jag skulle nog snarare tro att det är soldaterna i "stridande befattningar" (ja, de med tillbehören) som lägger ner pengar på egna vapenvårdskit och lägger ner tid på vapenvård. Sedan tror jag inte att folk som är så engagerade i sitt jobb att de lägger ner egna pengar på att köpa dyra tillbehör till sina vapen inte slappar till när det kommer till vapenvård. Det känns snarare som att man då är mer angelägen att ta hand om sitt vapen och vårda det enligt konstens alla.

Mina puckar: AK5 bör användas som grundvapen i HV för att; 1. Enhetligt vapen i hela armén/FM. 2. Lättare att hantera för de flesta soldaters kroppsvarianter. 3. Lättare ammunition -> Lättare log för fotburet förband -> Mer ammunition kommer med till striden 4. Smidigare vapen att strida/förflytta sig med. 5. Möjlighet att vika in axelstöd för t ex förare, ordonnans m fl. 6. Ökad rörlighet vid dubbel beväpning, t ex KSP58 med AK på ryggen. 7. Möjlighet att byta till kortare axelstöd. (KRSK+Stridsväst+stridssäck+anläggning någon?..) AK4 har följande fördelar; 1. Bättre köttförstöring och "stopping power" i målet. 2. Bättre ballistik/precision. 3. Befintlig möjlighet att låsa patronläge för hemförvaring. 4. Rödpunktssikte "out of the box". 5. Robustare och mer hållbart. 6. Samma ammunition som övriga finkalibriga vapen i HV (PSG, KSP58). Om vi nu tar och väger dessa argument mot varandra: 1. Lättare ammuntion kontra bättre köttförstöring och precision. Då HV i huvudsak är fotburet pga frånvaro av stridsfordon är det naturligtvis trevligt med en lättare ammunition då man då kan få med mer pang per kilo. Köttförstöring osv är ju bra, men hur ofta är det tänkt att HV ska strida mot upptjackade insurgenter eg.? 5,56 med dess stora chockverkan i köttet duger mer än väl för att nedkämpa en motståndare som inte är betydligt påverkad. 2. Mer lätthanterligt kontra rödpunktssikte: Rödpunktssikte är bra. Mycket bra. Det underlättar betydligt för nya skyttar och gör även mer erfarna skyttar snabbare till skott. Men om man har ett vapen som är så pass tungt och/eller långt att det är en börda bara att gå upp i anläggning känns det plötsligt väldigt sekundärt med rödpunktssikte. Är det dessutom så att magasinsbyten blir utdragna pga att vapnet är för långt i förhållande till sin kropp (det finns killar i beredskapsförband som fått detta problem med AK4), känns saken klar. 3. Rörlighet/smidighet kontra robust och hållbart: Det värsta som kan hända (nåja, bland det värsta) under en strid är att ens vapen går sönder. Detta har hänt och kommer att hända särskilt AK5 (oftast hanen). AK4 är ett vapen som håller för jäkligt mycket stryk och är driftsäkert. Dock är ammunitionen till AK4 mer känslig enligt min erfarenhet (OBS! MIN erfarenhet). Det är ju också väldigt smidigt att kunna förflytta sig med sitt vapen på ett vettigt sätt och samtidigt kunna upprätthålla en god eldberedskap. Äh, jag vet inte, jag kallar det oavgjort. 4. Enhetligt vapen i armén kontra enhetlig ammunition i plutonen. Ett enhetligt vapen i hela armén är mer kostnadseffektivt. Det gör att oavsett vilket förband man hamnar i eller jobbar med så kan man åtminstonne hantera sitt EHV. Å andra sidan är det inte svårt att lära en människa ett nytt vapen och det är ju smidigt att slippa ha med sig olika ammunitionstyper ut. Men sen kan man fråga sig, hur stort problem är det att ha både 5,56 och 7,62. Jag har varit på flera förband där man har det så, och har inte märkt några problem med det. Om man är enhetligt beväpnad med 5,56 måste man ju likförbannat beställa är NBAND till KSP90. Jag ser egentligen inga större fördelar alls med att ha enhetlig ammunition i förbandet förutom att QM sparar en rad på AM-beställningen. Avslutningsvis vill jag framhålla att jag gillar AK4 väldigt mycket, men inte i rollen som huvudbeväpning, utan hellre som skarpskyttevapen. Nu sitter det ju rälsar på allihop. Det är bara att smälla på ett bra 4x kikarsikte så vips, har man ett väldigt dugligt skarpskyttevapen med hyffsad penetrationsförmåga genom trä, väggar osv. Att soldater i Irak och Afghanistan sedan länge har använt M14 (7,62) borde kanske lära oss att ett skarpskyttevapen i 7,62 är på gränsen till ett "need-to-have". Mina fem öre...

Med risk för att gå i andras spår undrar jag om det är någon vänlig själ som har en länk till skrivelsen, eller kan skicka/publicera den i sin helhet på lämplig plats. Sen har jag en fråga hur man ska tolka följande: [KLIPP] "Tidsbegränsat placerad militär personal behåller uniform från tillsvidareplaceringen och anlägger tjänstgöringsplatstecken på höger bröstficka för den nya arbetsplatsen. (Regeln om byte av uniform med anledning av tjänst vid enhet längre tid än 6 månader är avskaffad.)" [/KLIPP] Vad är tillsvidareplaceringen jämfört med den tidsbegränsade placeringen? Är det rätt uppfattat att om man jobbar på ex vis K3 och blir tidsbegränsat placerad på I19 så fortsätter man att bära K3-uniform, dock med renen på bröstfickan?

Kommer ihåg att Trängbat på I5 fick granen, och bar den på uniformen. I övrigt tror jag inte att några bar den, även om flertalet fick utbildningen. Och vi KB fick ju orakelmärket, som det dock var tabu att bära på uniformen under tiden jag låg inne. Synd med tanke på att det bedömt är FM:s snyggaste märke.