Ragulin

@Sir Fredde Kritik är alltid känsligt och jag har förstått att du och flera från ditt komp nu kanske upplever att du/ni blivit påhoppade och kritiserade på fel plats och på fel sätt. Den kritik jag framfört har varit av allmän art och det har jag varit tydlig som fan med. Jag visste inte vem som var ansvarig för övningen och jag tyckte inte att det var en så Big Deal att jag ville efterforska detta heller. Det har gått upp för mig här i detta forum att det var Hemvärnet själv och inte, vilket jag trodde, var YO eller RO från mamma-regementet. Jag har inga problem att säga vad jag tycker till folk rätt upp och ner -och det vet de som känner mig. Jag finner heller inget nöje i att begå lustmord och hugga folk i ryggen -och det var heller inte min avsikt med mitt första inlägg. Någon har berättat för dig att det snackas skit om din övning på detta forumet och det är jag den förste att beklaga. Jag begår dock ingen pudel och gör avbön. Det jag skrev först gäller fortfarande och detta framfördes också på plats. Om ingen yttrade sig vid utvärderingen efteråt, så kan ha flera orsaker: 1. Man kanske inte hade något negativt att säga. Allt var frid och fröjd (ungefär som Call of Duty) 2. Man ville kanske säga något, men vågade inte för att man inte ville framstå som en gnällspik inför en massa folk och befäl man inte känner. 3. Man är tillvand vid att det går till sådär på övningar och fann inget märkvärdigt. 4. Man kanske kände att något var fel, men visste inte riktigt och ansåg sig inte kompetent att bedöma om så varit fallet och ville ventilera detta med utomstående först. 5. Man hade kritik, men hann liksom inte med att formulera den på ett vettigt sätt. 6. Alla var trötta och ville hem till kärringen. 7. Man var inte där längre. 8. "Atmosfären" vid utvärderingen inbjöd inte till konstruktiv kritik. OM nu det skett avsteg från SäkI, så såg i varjefall inte jag något av det på övningen eller efteråt. Avsteg från SäkI är hellkajko och obra. Jag såg personal med AK5 som jag misstänkte saknade utbildning på detta vapen, men jag var osäker på hur det egentligen låg till med den saken och reagerade inte tillsnärmelsevis så hårt på detta som jag kanske borde gjort. Fast å andra sidan var den pucken inte mitt ansvar (men å tredje sidan var det kanske det ändå. Det är ALLAS ansvar att reagera på det som förefaller felaktigt). Nu har det kanske gått lite prestige i den här frågan och det är förmodligen det mest kostsamma ordet som finns i vår verksamhet. Även jag drar nu ut kuken härifrån.

happ happ happ! Nu tar vi det lilla lugna här grabbar. Den här tråden har redan skenat iväg en del och numera kommit att handla lite väl mycket om enskildas göranden och låtanden. Vissa har tydligen känt sig trampade på tårna och reggat sig som medlemmar för att kunna svara på kritik och delta i diskussionen -det är självklart deras rättighet. Liksom det är min rätt att säga, tycka och skriva vad jag vill inom anständighetens och av forumsmoderatorn reglerade gräns. Det skall till en del detektivande för att klura ut vilken övning vi egentligen började diskutera, eftersom inga namn på platser, deltagande personal eller förband anslagits här och det tycker jag att vi skall fortsätta med. Killen som tjänstgjorde som Pc för en tillfälligt sammansatt pluton under övningen är inte medlem i detta forum och kan inte uttala sig på denna plats om hur han uppfattade situationen. Det är en bra karl, en utmärkt chef och en god soldat, så det finns ingen anledning att falla ut mot honom. Vad jag vet har inte han framfört någon kritik mot ö-led varken på plats eller efter övningen. Den pluton jag ingår i är INTE en samling primadonnor eller stidskukar som tror oss förmer än andra och ser ner på soldater från andra förband. Ingen (jag understryker INGEN), förutom jag själv, från min pluton har yttrat kritik mot denna övning i detta forum. Min kritik var initialt allmänt hållen och riktade sig mot dåligt disponerad övningstid och att jag valde att vräka ur mig här, berodde på att jag ville diskutera just detta fenomen med likasinnade. Det kunde lika gärna varit en annan dåligt disponerat övning (och sådana finns det gott om) som triggade mig. Vi håller just nu på att sammanställa en utvärdering, eftersom det inte blev av i samband med övningen och jag tycker att vi skall avvakta denna utvärdering innan vi börjar slugga offentligt. I min värld är vår gemensamma uppgift att med gemensamma ansträgningar värna vårt land och vår frihet -med våld om så krävs. Gemensamma ansträgningar medger inte att man ser ned på kollegor inom andra vapenslag, tjänstegrenar eller förband. Det har vi inte råd med! Vi inom vår pluton har samverkat, samarbetat och samövat med andra förband förr och det hoppas jag att vi kan göra framgent. Jag ser fram emot fler övningar tillsammans med Sir Fredde.

Eftersom det var jag som startade tråden, vill jag gärna ha ett ord med i laget. @Lt Payne och Sir Fredde: Er diskussion bör nog inte föras vidare på denna plats. Tag detta enskilt via PM eller motsv. Min inledande kritik av övningen lades fram enligt följande förutsättningar: Jag visste inte att det var "egna" som planerade och genomförde övningen. Jag trodde att det var YO eller RO från vårt lokala regemente som vanligt. Min kritik var inte initialt av säkerheten, utan av dispositionen av övningstiden/truppen och där vidhåller jag min uppfattning och den delgav jag även blågul innan jag avrustade för kvällen och åkte hem (detta var föranmält och hade inget med övningen att göra).

Jag har varit med i elva år och under den tiden har jag bara varit med om att en person blev avpolleterad på grund av olämplig vapenhantering. Vi fick höra talas om en yngre kille som var ny i plutonen och som betedde sig lite väl märkligt. Vi fick höra rykten om att han ofta bar kniv eller vapenatrapper när han var ute på stan och att gärna tog fram och förevisade vapnet när han hade folk på besök hemma. Han blev konfronterad med uppgifterna, medgav att det stämde och fick lämna in direkt. Den sociala kontrollen fungerade. Under GU fick jag tyvärr se kamrater som siktade och gjorde blindavfyringar mot varann i början när vi fått ut vapnen, men det tolkar jag som en omogen och ovan attityd till skjutvapen och det försvann också snabbt. Det finns rötägg och dumma människor överallt i alla organisationer och det kommer vi aldrig att kunna undgå. Det finns poliser som begår brott, präster som sätter på barn och läkare som är massmördare på sin fritid. I alla dessa fall skadar den enskildes olämpliga agerande organisationen som helhet i högre eller mindre grad. Är det en grupp (läkare, präster, poliser) som vi normalt har stor tilltro till, är skadan begränsad. Men när det rör sig om Hemvärnet, som av media gärna framställs som ett gäng skjutkåta åsa-nissealkisar, krypto-fascistiska vapenfetischister mm, blir skadan avsevärt större. Det är bara att försöka hålla rent och kasta ut idioterna. Jag ser både för och nackdelar med centralförvaring och för min egen del har jag valt att förvara mitt vapen i kassun tills läget kräver annorlunda.

Utvecklingen i Irak blev vad jag befarade. Att besegra den Irakiska krigsmakten i en serie operationer och slag var inget större problem för USA et consortes, men att vinna FREDEN blir ett helvete. Det är svårt att komma med direkta lösningar på situationen, men ett gott alternativ vore att sätta större press på fredsprocessen mellan Israelerna och Palestinierna och verka för en av båda parterna godtagbar lösning. Så länge USA betraktas som Israels stöddige storebror kommer man att ha allvarliga problem att brottas med när man skall samverka med regeringar och folk i regionen. Läste nyss att även delar av den opinion i Irak som var positiva till USAs militära ingripande i landet, har svängt över och anser att amerikanerna bär sig illa åt, samarbetar med "fel" människor och bör avbryta försöken att bygga upp en administration. De som valt att samverka med USA under återuppbyggnaden betraktas som quislingar och förrädare och det eventuella folkliga stödet försvinner som en smörklick i öknen. Jag har svårt att se FN skulle börja uppträda som ockupationsmakt där nere idag. När även humanitära NGO:s betraktas som fiendens förlängda arm och som legitima måltavlor av motståndsrörelsen, är det lätt att föreställa sig hur de blå baskrarna skulle kunna komma att bli serverade den ena bajsmackan efter den andra. Som grädde på moset har vi Turkiet, som inte gärna vill se en autonom Kurdisk statsblidning och som därför är komprometterade som part i en internationell insats... En väg att gå vore kanske att ge ett ultimatum om Saddams utlämnande och därefter helt enkelt annnonsera ett inte allt för avlägset slutdatum för ockupationen, stödja ett autonomt Kurdistan, säkerställa en fungerande uppgörelse mellan Israel/Palestina och sedan dra röven i kokset därifrån!! Irak är Fisens Mosse på riktigt!

Jag har kollegor som blivit rejält pepprade med NI:s FX-ammo. En blev rejält påskjuten rätt på rakad svål, men ingen pep om det. Det skall svida om man blir träffad... Förutsatt att man följer säkerhetsbestämmelserna så klart. edit: remmatissm-finger

Jag är ju inte nationalekonom eller ens ekonomsiskt utbildad, men jag fattar inte vad som gått snett med landet. ALLT är ju åt helvete! Trots snuskigt höga skatter, skatt på skatter, avgifter och moms på skatter och avgifter har vi varken råd med vård, skola, omsorg ELLER försvar och polis värd namnet... Jag läste någonstans att på varje intjänad 100-lapp får man behålla 25:- när alla skatter är betalda.. Var fan tar alla stålarna vägen? Nu glider vi kanske in på politik här och det är ju förbjudet område, men kriget är ju faktiskt politik med "andra medel" så det är kanske OK?

Som svensk, soldat och skattebetalare är jag djävligt störd av alla turer som gått runt försvaret, dess kostnader och uppgifter. Jag vågar inte ens tänka på vad realkostnaderna hitintills uppgått till och det ser inte bra ut för kommande heller. Man skall t.ex SKROTA alla striv och pbv som köptes in och renoverades för dyra pengar för inte tio år sedan... Precis som i skolans värld, så är FM en genomideologiserad företeelse som alla har något att tycka om, säga om eller ändra på. Resultatet blir att personalen aldrig får arbetsro och produktionen förvirrad och kvalitén blir lidande. Har man en viss politisk åsikt, så är allt militärt fult och ondskefullt. Våld bekämpas bäst med manifestationer och namninsamligar. Våra bröder och kollegor i öst, Finland, har valt en helt annan väg och baserar sin säkerhetspolitik på andra slutsatser. Varför? Kan man söka asyl i Finland och bli finländare? Nu är det "NÄTVERKSFÖRSVAR" som gäller och vad som slår mig är att man tänkt djävligt mycket på hur indikering och upptäckt, men väldigt lite på "slå ihjäl". Nu med det senaste förslaget har vi ett behov av 60-80 JAS och vi har beställt 240... Jag ser bara en lösning på det här: Tag konsekvenserna och gå med i NATO för helvete (om de nu vill ha oss).

U-båt, så klart. CPorr på en U-båt!!

Jag slog en signal till SWEDINT och blev hänvisad till en herre på PersE och enligt denne var det självklart att befattningen styr grad och lön. Eftersom det således finns praxis inom FM etablerad är saken sannolikt biff. Jag blir i så fall en finare och bättre betald människa. Ni kommer att få lära känna mig! ANMÄLAN!!!! JAG VISITERAR!! Jag kan tänka mig att kohandla om man inte vill konstituera mig... Jag köper det om jag blir Flaggstyrman eller Förvaltare.... B)

Det är en insatsstyrka som är anmäld till Petersburgprotokollet. Jag vet inte om det kallas US eller beredskapsförband. Man har kontrakt och åker om man blir inkallad.

Det kanske är OT, men har någon av er funderat på om man från "överheten" egentligen tycker att vi behövs/duger och är värda att satsa på, eller om vi bara är ett gäng entusiaster som är ett alibi för den omhuldade tanken om "folkförsvaret"?

Jag har just erbjudits en tjänst som egentligen skall beklädas av en officer. Blir jag konstituerad som officer och får dennes lön om jag tar jobbet eller? Tilläggas kan att tjänsten erbjuds på civila meriter och inte är en stridande befattning. Använder man i utlandsstyrkan de gamla hederliga graderna Fanjunkare och Överfurir?

@Fk Satan Bra idé! Kanske kunde Webmäster ställa ett litet utrymme till förfogande som man kunde skriva lite förslag på och så kör vi en omröstning med jämna mellanrum? Medger att jag inte tänkt igenom riktigt hur det skulle fungera rent praktiskt, men det är en vacker tanke.... Autonoma Hemvärnssoldaters Forum!!

Just den demokratiska biten av Hv har jag lite dåligt grepp om. Det är alldeles för långa och komplicerade vägar fram till beslutande organ. En motion som inte gillas av "närmaste" instans i kedjan kommer inte vidare alldeles oavsett hur bra och genomtänkt förslaget är. Det är ett fåtal i organisationen som är intresserade och/eller vet vilka möjligheter man har att påverka och jag, som varit med i snart elva år, kan inte säga att jag är speciellt orienterad om hur demokratin i Hv fungerar. Hur många vet exempelvis att det överhuvudtaget GÅR att lägga förslag till tinget och vem talar om för dig vad som händer? Min bild är helt klar: I den "Högsta Sovjeten" till Hemvärnet sitter en massa gubbar som nogsamt vårdar sina platser och är djupt ovilliga att "demokratisera" organisationen i någon större utsträckning. Man träffas och bevakar sina intressen, medaljerar sig själv och passar sig för att stöta sig med någon "överhet". Om jag har fel i min syn på saken, så är det illa nog. Då har inte "sovjeten" lyckats orientera mig om hur det fungerar egentligen! Om nu jag själv skulle vara intresserad av at bli med i nomenklaturan och tror att jag kan tillföra något... Hur går man till väga då? Nej, det är allt för svagt underbyggt och allt för kluddigt uppstyrt med "demokratin" för att den skall vara värd namnet. Vår egen tidning har ett djävla ansvar i den här saken och jag tycker att de borde passa utmärkt om tidningen Hemvärnet ägnade ett nummer åt att informera och presentera hur demokratin i organisationen ser ut, hur man bär sig åt för att bli vald till ting och styrelser och hur man lägger motioner. Personligen anser jag att demokratin i en militär organisation är av tvivelaktig nytta och skulle väl helst sett att Hv i högre grad fungerade som vilket annat vapenslag som helst. Kanske hade det tillochmed blivit lättare att genomföra de nödvändiga uppsnäppningarna och uppstyrningarna då!! Hemvärnsmannen i allmänhet har inget intresse av att engagera sig i "föreningslivet" utan är med av andra orsaker.

Jag har faktiskt också funderat lite i de här banorna den senaste tiden... Främst tänker jag dock på krav relaterade till utbildning mm. Jag har funderat lite utifrån temat att vi faktiskt delvis är att betrakta som "kund" i förhållandet till FM i så motto att vi "beställer" vissa "tjänster" och "varor". Om vi är missnöjda med den utrustning vi tilldelats eller med kvalitén på den utbildning vi får, så borde det gå att agera. Jag gillar dina ideer, Lt Payne!! Frågan är emellertid hur statsmakterna ser på Hv och dess funktion i försvaret. Vi vill gärna ta för oss bland uppgifterna, ser oss allt för ofta lite styvmoderligt behandlade och tycker själv att vi är så viktiga -men hur är det egentligen? Vi har retat oss på att för oss attraktiv utrustning hamnar i baltikum, men säkerhetspolitiskt är satsningen inte dum alls. Kanske inte hedervärd (Sverige försvarar sig till sista balt), men fullt begriplig. Det förefaller som om det finns en stor tröskel man skall över innan man tar beslut om att sätta in frivilliga krafter om det gäller annat än att trava sandsäckar och gå skallgång. Vi övar ibland i att lösa IKFN-uppgifter och på vissa håll i landet är kompetensen att klara en sådan uppgift god inom vissa delar av Hv, men hur sannolikt är det egentligen att vi får den pucken? Man verkar inte lita riktigt på att kompetens och förmåga finns inom Hv och jag undrar var den attityden härstammar från? Är det inte en gammal etablerad bild av Åsa-Nissesoldater i vadmal som plirar över långbössan och med kaffekask i termosen, som lever kvar? Lösningen tror jag står att finna i ett differetierat frivilligförsvar. Jag har på andra platser på detta forum argumenterat både för ett namnbyte och en differentiering av frivilligförsvaret och jag tror att detta är ett måste om det skall bli något av det hela. Idag diskuterar man att kunna kontraktsanställa nymuckade i upp till tre år i en stående incident/beredskapsorganisation och det blir förmodligen där man kommer att lägga pulvret -om man nu får det hela att fungera det vill säga. Hur många nymuckade är beredda att lägga tre år av viktig utbildnings och karriär-tid på att jobba inom FM? På vilket sätt skall detta kunna bli attraktivt? Jag är förvånad att man inte inventerat Hv i det här sammanhanget. Vi borde ha en större plats där.

OT: Är inte "mingång" något i stil med Chuckens "Duckwalk"?

@Wilk Är det som du säger med Åkerman, så skulle jag rösta på honom om det var presidentval idag! Åkerman for prez!!! Men det blir väl en gummirygg som förvaltar ett avvecklingsföretag i stället för en Krigare. Jag är beredd att tillochmed acceptera en någorlunda "skarp" civil GD för FM istf Moore eller Kihl som ÖB. OT: Undrar hur hela helikoptersoppan slutade? MUST hade väl indikationer på att Kihls bägge nävar varit nere i syltburken i samband med FM:s inköp av hkp....

Johan Kihl är jag skeptiskt mot....

En gång i tiden fanns en intruktör på HvSS som hette Lars Oderup. Han delade ut betyg/vitsord efter utb och vad jag fått höra, så blev det ett visst gurgel om detta. Jag kan för mitt liv inte begripa VARFÖR det skall vara så oerhört kontroversiellt at man får sin utb-ståndpunkt och lämplighet bedömd efter utb. FBU paraktiserar, så vitt jag vet, någon form av vitsord.. @Lt Payne: Det var nyheter för mig at det var Hv-bef som var ö-led, men förklarar kanske tyvärr alla de brister som uppstod. Det gör mig dock än mer förvånad att Hv-bef låter så mycket tid gå åt till att öva 3/4 av styrkan i "väntläge i eldställning när inget särskilt inträffar", men kanske kan förklaras av orutin och bristande förmåga att plocka fram relevanta uppgifter. I Insatsplut har vi så gott som alltid YO eller fd YO som instruktörer, därav min tro att detta även gällde övriga Hv. Kvalitén på utb/övningar med Insatsplutonen kanske haltar ibland av skäl jag angett ovan, men SäkI har i varje fall jag aldrig sett att man tummat på. Jag ser det som absolut nödvändigt att vi snarast etablerar SOP att ö-led och plutonsledningen samverkar inför övningarna och det stärker min argumentation att så synes vara fallet inom andra MD.

Något ledningen från min pluton framhållit vid flera tillfällen är att instruktörerna skall träffa förbandets chefer för genomgång av planeringen och innehållet i utbildningen/övningen. Det har blivit kalla handen och budskapet har varit: Ni skall vara på plats klockan K och så tar vi hand om resten... Med resultat att övningarna och utbildningarna i flera fall varit av undermålig kvalitet. DET retar mig så jag får skum i mungiporna... Vad gör man då?

@Capt Jag tror att det utvärderades på Söndagen, det har blivit SOP med utvärderingar och det brukar man sköta. Dock var jag förhindrad att själv medverka, men jag tror att Lt Payne sa sanningen. Problemet är att jag tror att det inte finns så mycket tålamod längre. Förtroendekapitalet är, som sagt, rejält bortnött och jag menar att Hv inte har råd att dabba sig så mycket mer nu. Nu skall jag inte göra mig till talesman för alla i Hv eller ens i min pluton, men vi som varit med ett tag har sett det här allt för många gånger och när man en gång för mycket upptäckt att det man ville göra visar sig vara ett gigantiskt slöseri med tid, så lägger man av. Det är, som vi alla vet, inte helt problemfritt att få folk till övningarna redan som det är. Vår fritid blir en allt dyrbarare del av livet och konkurrensen är stor. Alla med familj, villa, skiftarbeten, älgjakt, engagemang i idrottsföreningar, ungarnas sportande och allt annat civilt mörker, utkämpar en mindre strid inför varje övningstillfälle och då vill det till att man känner att det är mödan värt att delta. Nu fattar säkert alla att allt inte kan hända på en gång och att ett visst stando är naturligt i all militär verksamhet, men det är djävligt illa när huvuddelen av den dyrbara utbildnings/övningstiden ÄR just koma och stando. Det har börjat ställas krav på oss i Hv nu, och det är bra. Vi har krav på att fullgöra viss tid och detta kommer att skärpas, det är tal om att vi skall i högre grad uppträda och klä oss som vilket annat militärt förband som helst, man kräver att våra vapen blir inventerade och visiterade med jämna mellanrum och det snackas om att göra delar av Hemvärnet till en i högre grad integrerad del av FM:s insatsorganisation. Jättetoppen det också, men då får man baske mig se till att snäppa upp en hel del annat också. Kanske hade det blivit mycket bättre om de som skall jobba som instruktörer hade fått en liten grundutbildning i vilka vi är? Som det är nu, misstänker jag att det rör sig om en del avlagda Lt och Kn från regementen i närområdet som drygar ut sin inkomst med att göra inhopp som instruktörer och så kör man på precis som man gjorde när man utb GU-soldater... Jag känner mig skitdum inför de människor jag peppade att komma inför den sista övningen. Jag har gjort det förr och då har det till viss del blivit pannkaka också, men nu trodde vi verkligen att det skulle bli riktigt bra...

Tack för alla sympatier och goda råd. Jag kunde själv inte medverka vid den slutliga utvärderingen. Lt Payne fick i uppdrag av mig att framföra min kritik och känner jag honom rätt, så gav han ö-led ett jag-budskap så lösgommarna skallrade. Jag vet inte vilka som var ö-led vid denna övningen, jag har aldrig sett dem förut och det var inte samma killar som brukar hålla i våra övningar. Jag reagerade också över att personal utrustades med AK5 trots att utb saknades och det var ju fördjävligt att man höll på att larva sig med ljuspistolerna... Vad faen var det här för lökar egentligen? De skall ju fetbort!! Lt. Payne: Jag föreslår en sittning tillsammans med PC och att vi gör en skriftlig utvärdering, så yxar vi loss de här döskallarna för evigt...

Nu är jag gnällig som fan, men det kan inte hjälpas. Min toleranströskel för vad jag är beredd att acceptera är för närvarande djävligt låg och snart är måttet rågat och inlämningens dag rycker närmre. Jag måste få tala ut med likasinnade, helt enkelt... I helgen medverkade delar av den pluton jag ingår i på en övning ute på ett militärt övningsfält. Med på övningen var även delar av ett annat kompani och sammanlagt var vi ett förtiotal soldater som övade + lite löst folk i kompanistab. Det var lite halvruggit väder med duggregn och snålblåst (riktigt övningsväder alltså) och vi skulle öva med BT46 (simfire-systemet). Som alla vet är detta nästan ett unikum inom Hv och jag som varit med i elva år har bara upplevt detta vid ett (1) tidigare tillfälle. Det är dyra grejor, finns få enheter och övningarna drar med sig extra kostnader i det att ett speciellt befäl måste medfölja. Simfireövningar är en sällsynthet, med andra ord. Förväntningarna var höga och jag hade slagit på den Stora Trumman inför övningen för att få med så mycket folk från min grp som möjligt. Vi kommer till platsen, kittar upp oss och gör färdiga för strid, ordergivning genomförs och så trycker vi på knappen och framrycker. Ute i skogen ligger en B-styrka (likaså försedd med BT46) och lurar och anspänningen och motivationen är på topp. Det blir en sammastöt som ger oss alla ett och annat att tänka på. Man blir ju bokstavligen bortskjuten och hur skall gruppen göra då? Simfire är ett utmärkt pedagogiskt redkap för den enskilde soldaten, gruppen och alla cheferna i en stridsutbildning, så efter den första sammanstöten, som kanske varade i 30 minuter, var det djävligt många erfarenheter och tankar som tumlade runt hos oss alla. Nu väljer emellertid övningsledningen att påbörja ett segt, långdraget och totalt korkat moment i grupps strid. En grupp skall lösa en uppgift i terrängen, sedan nästa grupp och så vidare, men momenten tar tid... 8 man är i aktivitet medan övriga ligger i eldställningarna och fryser, har tråkigt och vet inte vad som händer i över fem timmar.... Allvarligt talat: Hur bra var detta då? När vi nu äntligen fått klorna i de här dyra och svåråtkomliga grejorna, skall vi då öva oss i att VÄNTA i fem timmar???? Folk har alltså kommit till övning som man har propagerat tungt för, man tar konflikten med hemmet det innebär att åka på övning under allhelgonahelgen, folk har bytt skift på jobbet för att kunna vara med.... Har Hemvärnet verkligen RÅD med det här? Är det inte dags att man tar vårt engagemang på lite större allvar och slutar ta oss så djävla förgivet? Jag menar att det FINNS INGET förtroendekapital att ta av längre när det gäller övningar med Hemvärnet för min del i alla fall. Det var flera av killarna som lackade till. Ett par man hade åkt dit fast de kände sig hängiga och lite småsjuka, men ville inte missa den här grejen. De avvek också en bit in i övningen. Jag tror att en stor del i problematiken ligger i att alla instruktörer är YO eller fd YO som är vana att leda och planera utb för vpl som kommer för att de måste och som inte har något annat för sig. Om vi däremot övar vid ett tillfälle i kvartalet, så skall väl för fan inte huvuddelen av övningstiden gå åt till att frysa arslet av sig och LIGGA OCH VÄNTA!!!! Alla har säkerligen vettigare saker att pula med under en allahelgonahelg? Detta är absolut inte första gången något sådant händer och jag vet bara inte hur man skall kunna göra någonting åt det här.

@gpd Sorry att jag blandade ihop delikatesserna... Det blir gärna lite förvirrat mellan Bollingern och Belugan