CaptainZolo

Nu skall vi bara se till att luftvärnet kan skjuta lite längre och hårdare, samt integrera sina system med andra vapenslag - då kommer allt börja kännas bättre.

Håller med. Detta är gammal information som läckts igen. Ett av alternativen i våras...

Jag blir lite besviken på diskussionen just nu. Tycker mest vi pratar om antal värngropar och hur mycket bensin vi skall ha i tanken på TG30n. Min åsikt är att dagens försvarsnivå ger oss några dagars ytterst begränsad stridsaktivitet innan kapaciteten, ledning och material är nedkört. Vi har idag väldigt "långt upp" till den minsta tröskelnivån då vi 1) kan göra ett snabbt återtagande av krigsförmåga 2) genomföra framgångsrika uthålliga operationer i det egna landet och 3) ställa om landet til kris och krig. Ett stort problemen kommer inom några år att bli personalförsörjning - stridsbefälen. Det tar kanske15 år att öva en stridsgruppchef - överste/major, 10 år att öva en kompanichef och 5 år för en duglig plutonchef....och den lilla utlandsstyrkan räcker inte långt i detta avseende. Dessutom är vi extremt sårbara för sk strategisk överraskning. Ta tex våra två kvarvarande flygbaser enligt plan. De är väldigt utsatta. Det räcker med 2 busslaster (2*50man) med "turister" som har tunga vapen och lite annat material skickat i container i förväg hyr ett par bulldozers, svetsar på lite stålplåt. Anfall - så vips har man förstört kanske 90% av våra flygplan. Liknande borde gälla stora delar av flottan. Visserligen farligt uppdrag - men effektivt och de har en chans att bli utflugna eller flyga ut i ngn av våra Hercor. Vi har helt enkelt en på tok för låg nivå just nu. Det är givetvis politikerna som - i min mening - åstadkommit detta misstag. De har - i min mening - grovt underskattat hoten i omvärlden. Så min fråga är ifall försvarsnivån nu är på så låg att många svenskar frågar sig om landet som satsar så lite verkligen förtjänar att försvaras. Kommer någon vilja ställa upp i försvar - eller under kris för den delen. Och hur ser andra EU-länder på vårt försvar ? Tycker Finland att vi går att lita på längre ?

Tack för filmlänken ! Man måste säga att de inte backar för lite rekyl grabbarna. På filmsnutten skjuter en soldat en 50 Cal. utan ngn form av rekyldämpare. Snacka om manlighetstest.

Svar ja, jag spårade ur. Ber om ursäkt. Mitt argument bör betraktas som att alla flygvapeninvesteringar måste anses bidra måttligt till utlandsinsatsen och därmed kan man dra slutsatsen att den nya försvarsdoktrinen är mer ord än konkret strategi.... Jag drabbades av lite trångsynthet inatt. Det är numera klart att JAS - och andra system inte får så mycket resurser. Orden och meningarna i försvarsdoktrinen reflekteras alltmer i hur man årligen beslutar att använda pengarna. Det handlar om mycket pengar och beställningar över flera år. Det är inte så lätt att ändra på detta. På det hela taget tycker jag att användningen av de ekonomiska resurserna speglar den nya inriktning. Man gör ett hyfsat jobb med det lilla man har att spela med.

Jag tror att det hänger ihop med att en motocykel är svår att bepansra. Hahaha. Benämningen ordonnans hänger nog med ett tag till, men befattningen har en massa viktiga uppgifter -förutom att köra order - att uppfylla. Dock är det en farlig och utsatt position med dagens vapen och stridstekniker. Jag läste en bok av den tyska översten Von Luck. Han var med som löjtnant och utbildade de första motorcyckelbataljonerna i Wehrmacht kring 36-37. Helt formidabla spanings och genombrottsverktyg på den tiden. Kanske mest pga av att fienden (Polacken, Fransmannen och till sist Ryssen) inte förväntade sig att det kom 10 st motorcyklar med varsin ksp....i full fart ( själv har jag svårt att se hur mer än två MC kan skjuta verkanseld samtidigt.) En annan "teknik" MC använde var att köra på tills de såg fienden, därefter rakt ner i diket och skjuta rött signalskott för att förvarna de efterföljande pansrade förtrupperna vid Blitzkrieg. Lämna cykeln och springa till skogs. Låter nästan som ett rejält uppdrag.

Som "gammal" prickskytt, utbildad, rejält övad samt sedan instruktör på AG90 ( 50cal Barett rifle) håller jag delvis med om att det var en bedrift att träffa på sådant avstånd. Samtidigt vet jag professionellt att man inte kan beordra angrepp på personmål på sådana stridsavstånd. Det är helt enkelt för långt med tanke på alla faktorer såsom pipans totala antal skott, tempen på pipan och tempen på projektilens, temp på krutet, vinden, luftfuktigheten, ev höjdskillnad, skottställning, siktets kvalitet, skyttens sinnesstämning. Ett bra skott är så mycket, mycket mer än ett bra kikarsikte. Minns att personmål var ca 1800 meter och utrustningsmål ( typ helikopter, elgenerator eller radar) var lite drygt 2250 meter. Redan det var väldigt svåra avstånd. Men det skulle faktiskt vara intressant att veta vilka kikarsikten som US har. Våra var mycket bra, men inte de bästa....någon som vet ?

Svar ja, jag spårade ur. Ber om ursäkt. Mitt argument bör betraktas som att alla flygvapeninvesteringar måste anses bidra måttligt till utlandsinsatsen och därmed kan man dra slutsatsen att den nya försvarsdoktrinen är mer ord än konkret strategi....

Källa på kostnaden? J.K Nilsson Jag läste det i ett öppet politiskt dokument - en bilaga till försvarsbeslutet för 4-5 år sedan. Återkommer med källa. Av de 43 miljarder vi hade i försvarbudget kring år 2000 var ca 20 miljader material. Och ca 15 av dessa var JAS och JAS-relaterat. Det var strax före de "svarta hålens" tid. Nu så - hittade inte rätt dokument, men ändå ett stödjande dokument. Regeringens skrivelse 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse. http://www.regeringen.se/content/1/c4/39/45/20fe6a97.pdf Avsnitt 7.3 Ekonomi. JAS budgetram för ca 200 plan. 103 miljarder SEK. Sedan tillkom 1999/2000 beslut en "refit" för ca 30 miljarder. Total kostnad ca 135 miljader för 200 plan som bara blev ca 100 ( alla är dock betalda eller kommer att betalas.) Slå ut 135 miljader på åren 1995 tom 2005. Vad blir det i snitt ? Jo ca 12-15 miljader per år...... Sorry J.K . Hann inte mer grävande denna sena timme.

Kanon-barn-Tv. Borde även funka på vuxna. ;)

Antalet flygplan bör väl baseras på ngn form av simulerat eller uträknat behov. Den som räknar bestämmer ingångsvärdena har ganska god kontroll över utfallet. Är målet att vi skall försvara oss mot 10 hangarfartyg med 72 timmars varsel kanske vi behöver 1500 plan och 1750 piloter. Skall vi kunna möta och avvisa 3 luftrumsintrång samtidigt behöver vi kanske 12 plan och 36 piloter. Men eftersom JAS-anslaget under lång tid varit kanske 70% av materialanslaget ( som i sin tur har varit 50% av totala budgeten) ger det en indikation att industristöd har varit en viktig komponent i beräkningen av antalet flygplan vi "behöver" Problemet som jag ser det är att under minst 10 år har hotbildsanalysen varit i politikernas händer i allt för stor utsträckning. De har resonerat ur fel perspektiv och lagt en ekonomiskt nivå frikopplad från uppgifter och kravmål. Usch vilken överraskning de fick när Ryssland gick från politiks retorik till militärt väpnad "retorik" i Georgien i somras. Hick, dags att nyktra till. Ur detta perspektiv ser jag det som att politikerna angett målet för utlandsengagemang som ett mål som är bra i tiden, lätt att definiera och innebär en väldigt begränsad operativ försvarsmakt. Kanske det är så att några fd landstingspolitker från olika länder har träffats i Haag och förhandlat - om land 1 håller 100 plan, så håller land 2 60 och land 3 50 plan. Det bli kostnadsmässigt rättvist....underligare saker händer i politikens värld.

Jag ser bara en orsak till anfall(en). Att få långsiktig kontroll över alla olja i mellanöstern och därmed bli det land i världen som drabbas sist av peak-oil. Före första Irak-kriget stod mellan 2500-3000 amerikanska stridsvagnar på olika baser i gamla västtyskland. Nu, efter två Irakkrig (som oavsett anledning genomförts), står alla vagnarna i Saudiarabiens öknar och bara väntar på att se till att USA kan försvara sina intressen i regionen. Att flytta dessa vagnar har ju krävt en hel tel fartygstransporter.... Det är nog detta som historikerna kommer att tycka är intressant.

Som jag tolkar försvarsministerns sista utspel så har dom just nu lämnat över en trave med uppgifter till FM för att få svar. I vår ska besluten tas...snart jul? kort om tid igen? Eller har dom tänkt sig att banta HKV med hjälp av hög arbetsbelastning? Haha ! Historien har visat att i offentlig verksamhet är man mest försiktig med att banta i staber och högkvarter - det är dels dessa som motiverar att ledningen har löner och andra förmåner samt dessa stödjer högsta ledningen informellt. Historien har även visat att vill man röra om i en organisation samt skapa produktivitet så skall man helt lägga ned stora staber. Ett bra exempel är Asea som gick ihop med Brown Boveri och blev ABB på 80-talet. De hade då 5000 man i staben i Schweiz. 4200 fick gå då man decentraliserade ut uppgifterna till divisionerna.....allt gick så mycket lättare efter detta.

Jag tror att vi måste tänka om en hel del. Eftersom politikerna bestämt att vi inte skall klara mer ambitiösa strider på hemmaplan så borde vi kanske låta alla - män och kvinnor - i åldern 18-21 år göra Samhällsplikt. Allt i syfte att bygga ett robust samhälle som klarar elavbrott, stormar, sjukdomar och brist på mat, vatten och värme. Dvs alla ca 100 000 ungdomar lär sig leva nära andra ( kasern eller helst skogsläger a la finsk modell) ingå i en organisation med ledning, ta hand om sig själv och sin utrustning i skog och mark. Fixa och rena vatten, fixa käk, överleva. Jobba i grupp och pluton mm. Köra/hantera fordon, hugga ved, bygga läger. Efter ca 6 månaders grundutbildning (med begränsad frivillig vapenträning) får man välja 1) Väpnade internationella försvaret (10%) 2) Nationella försvaret(10%) 3) Sjukvård/äldrevård ( med inriktining mot Pandemi och smittskydd samt vård av barn i händelse av kris) 20% 4) Kris hanteringsförband 20% - elavbrott, översvämmning, storm. ( Ett exempel kunde vara vägröjningstrupp, eller broläggningstrupp, eftersök) Alla krisplaceras tills de är 40 år. Inkallas man ( av regionalt befäl) under max 21 dagar gäller sjukpenning. Längre än 14 dagars tjänst kräver regeringsbeslut. Mobiliseringsövning genomförs varje år. Tot kanske 60% går vidare 6-8 månader medan de övriga 40% får återvända till civila livet. % - satserna är tagna ur luften. Fundera själv lite på vad som behvös. min tanke var att i händelse av total kris så sköter de 40% marktjänsten medan de som fått specialutbildning sköter sin tjänst. What say you? Är detta en naiv tanke om hur man bygger det robusta samhället ? Jag var tillsammans med en Israeliska för några år sedan, hon var reservare i en Pansarbrigad på Golanhöjderna, hon berättade ofta om hur robust det israeliska samhället var eftersom alla mer eller mindre var övade och vältränade i fältlivet - även dem som nu är 60 år.....

När jag gjorde GU så hade vi en övning där soldater sprang med mål i skjutbanans "markördike" och höll upp mål över vallens kant. Andra soldater sköt på de rörliga målen från 100m. En bra övning i att känna hur kulorna visslar över huvudet men ändå helt ofarlig. Orsaken till övningen var att rälsmålbanans motor hade brunnit och vår löjtnant var aldrig rådlös. I alla tider har soldater stått i markördiket. Dessutom har väl alla kastat både en och två handgranater som briserat 10 meter bort. Många har haft värnresningsövning. Men detta är långt från den djupa känslan av att vara under direkt, riktad, eldgivning med alla känslor av utsatthet, ensamhet, rädsla mm som ibland ger psykologiska men. Det torde finnas många svenskar som befunnit sig i den situationen under sina missioner i Kongo och Afganistan. Ofta ser man inte varifrån elden kommer utan hinner ta skydd och under den tiden försvinner skytten innan någon hinner lokalisera och beordra samlad moteld. Men direkta strider (planerade och över flera timmar löpande med svenskar) under de senaste 10 åren är väl i Kongo - där målet var Peace enforcement - dvs mot de stridande parternas vilja framtvinga fred. Men, det handlar om få tillfällen, mycket vältränad trupp (SSG) samt tillfällen då alla inblandade kan snacka av sig efteråt. Men utdragna strider under veckor, där kamrater stupar och skadas runtomkring och ibland inte kan få sjukvård på flera timmar, det tror jag att Svenskar har varit förskonade från sedan Kongo och 60-talet. Det är denna typ av strid som skadar psyket.