Övn. Beatrice

NBC · August 12, 2003

Jag skrev ner en sammanfattning över en minnesvärd övning vi hade under min lumpentid, så här är något för den som vill drömma sig tillbaka lite till lumpen. Alltså inget att diskutera direkt, tänkte att det var lika bra att redogöra det direkt.

OBS!! -Lång text- OBS!!

Sön 1/12 Första advent 2002

Alla kom tillbaka till kasern efter helgledigt och det var mycket snack i plutonen. Vi skulle få en riktigt go vecka med bl.a studiebesök på Barsebäck kärnkraftverk (jag låg på NBC Pluton, därav ett visst intresse av det) på måndagen. Övriga veckan skulle också vara lugn, inga övningar utan NBC utbildning. Många (inkl. jag) låg och snackade till 1 på natten innan vi till slut somnade.

Mån 2/12 04:00

Fänrik Sjöberg sliter upp logementsdörren tänder lamporna och vrålar, "utan vidare förberedelser uppställning i korridoren". 2 minuter senare stod alla yrvakna uppställda i kalsonger med lite morgonstånd. Kn Johansson säger då "välkomna till övning Beatrice, uppställning vid kasun för uthämtning av vapen om 30 minuter i full stridsutrustning och packad stridspackning.. FRAMÅT!". Alla var fortfarande yrvakna, och förstod inte vad som hände... vad hände med vår fina vecka. Det börjades springa som om vi vore yra höns, ut i snön med all utrustning påtagen och packad stridspackning. 05:00 hade vi hämtat ut vapnen, fått en mycket kort info. om övningen samt fått ut ett litet matpaket och var uppsuttna på tgb20. På 20 bilarna så fick vi ladda upp magasinen och göra oss redo så gott det gick.

Fönstrena var förtejpade så man såg inte vart vi åkte, efter en dryg timme så var det avsittning. Dom hade då delat på våra två troppar och min tropp blev avsläppt vid en isbetäckt sjö. Dom gav oss 5 sönderbrända kartbitar samt en plats vi skulle gå till för vidare instruktioner. Det blev till att försöka luska ut vilken av kartbitarna som var rätt och sen försöka använda den så gott det gick. Det var stora hål i den vilket inte gjorde det lättare, när vi väl började gå så var det fortfarande beckmörkt och man förbannade den svenska vintern. Vi fick gå igenom riktigt snårig terräng med breda diken, här är minnet ganska luddigt men det rörde sig nog om ca 1 mil till den första punkten. Dagen fortsatte ungefär såhär med marscherande antingen i skogen eller på grusvägar med 2-3dm snö. När vi kom till näst sista punkten så hade vi gått ungefär 2.5-3 mil och alla började bli ganska trötta. Då kom den jobbigaste delen, vi fick en tunn presenning och en dyngsurt vedträ att göra upp eld med. Kruxet var dock att det var 2 mil till den sista platsen. Vi fick också instruktioner om att vi inte fick synas för fordon, då dom kunde vara fientliga. Vilket betydde att så fort ett fordon kom så skulle springa in i skogen och slänga oss, det blir otroligt jobbigt med packning på ryggen efter några kilometer. Temperaturen började också närma sig 0 gradigt så det var blötsnö vilket inte bättrade på saken. Vi började traska och mörkret föll ganska snart igen.... *stort hopp i tiden, minnet sviker*. Vi kom fram till den sista rakan, 5 km lång och spikrak. Rätt tungt psykiskt när man kunde se bilar komma längst bort och veta att man skulle dit. Väl framme så bröt en G soldat då han slagit ut en tand med AK5 när han skulle resa sig från att ha tagit skydd. Han skickade vapnet rakt i käften, det gjorde nog ganska ont. Framme vi platsen så mötte vi vår Major Eriksson (C 2 komp.) som lastade upp oss på Tgb20. Vi blev körda till Skövde skjutfält där vi skulle upprätta en O-plats vid ett stridsvagnsspår. Lerigt och blött var väl dom rätta orden för platsen. O-platsen kom upp och så även vårt vindskydd, det blev till att skeda ordentligt för det var riktigt trångt. Man hade gett ganska mycket för en sovsäck i det läget men man fick nöja sig med värmerocken. Natten gick och posterna avlöste varandra, sömnen blev ganska lidande och man var inte helt pigg när man vaknade direkt.

Tis 3/12

Vi skulle omgruppera 500 m till en ny O-plats på förmiddagen, där låg vi och spanade i några timmar. Precis när jag ska gå av min post (runt 16:00) så får vi ett radiomeddelande om att vi snabbt ska bryta och bege oss till en ny plats. Snabbt tillbaka till gruppen som sitter och äter... ett ordnat kaos utbryter och vi kommer iväg ganska snabbt, snabbmarsch 2-3 km på leriga stridsvagnspår till Kennelklubben på Skövde skjutfält. Där möter vi Fk Hammar och den andra troppen, vi skall inta en byggnad som har intagits av terrorister eller vad han nu kallade det. Byggnaden vi skulle inta var SIB anläggningen som låg i närheten. Vi gick dit i skydd av mörkret med den andra troppen och gjorde en ÅSA plats där vi också utarbetade någon form av enkel plan. Trots ett ganska klent utförande i mörkret så intog vi byggnaderna och fick order om att hålla dom tills vidare order kom. Poster var ju ett måste och vi hade 2 dubbla lyssnarposter och en patrullerande dubbelpost, det gav inte mycket sömn med så mycket poster men vi hade inga andra alternativ. Kl 21:00 kom order om skyddsmask på, det var stor risk för kemiska stridsmedel. Vi ordnade till ett rum i ett av SIB husen (betonghus utan isolering och fönster, dragiga och kalla som sjutton, betong kyler något enormt), som vi skulle sova i (dom som inte gick post). Natten gick med beskjutningar och tårgasöverfall (skyddsmasken skyddar bra, men det går inte att sova i den, tro mig). Kylan gjorde också att man mest huttrade, efter 3-4 timmar (med skyddsmask på) så börjar man känna sig mosig i huvudet och få en enorm huvudvärk av skyddsmasken. När vi väl fick ta dom av oss så var klockan 8-9 på morgonen, alltså 11-12 timmar med skyddsmasken på. Alla var sega och mådde illa, detta var tredje natten utan sömn (söndagsnatten blev inte mer än 3 timmar lång p.g.a allt tjöt).

Ons 4/12

Vi fick nya order av Lt Johansson om att förflytta oss, min tropp till fots och den andra troppen uppsuttna i en Tgb20. Det var inte mer än 1 mil, det kändes dock längre kan jag lova. Man piggnade dock till efter att man börjat marschera och huvudvärken från skyddsmasken försvann. Det började nu snackas om hur länge övningen skulle hålla på, ingen hade en aning och befälen sa inte mer än våra order. Ca 500m-1km från platsen gjorde vi iordning en ÅSA2 för vi hade fått ett meddelande på radion om att "terrorister" intagit ett mobförråd. Smygandes tog vi oss fram den sista biten, vi kom ganska nära innan vi blev upptäckta och lyckades bekämpa fienden om än med ganska höga förluster från vår sida.

Härifrån så var det äntligen förflyttning med Tgb20, den började köra mot regementet och snacket började genast gå på flaket. Ingen vill tro att det var slut men alla hoppades, när sen Tgb svängde in på kasern så trodde alla bara att dom skulle jävlas med oss. Dom stannade dock och vi gjorde insittning i D-hallen där det var framdukat potatissallad och kassler. Lt & Kn Johansson gratulerade oss till en väl genomförd övning. Alla drog en lättnandes suck och det kändes så himla skönt att övningen var över.

Så här i efterhand så var det ett riktigt bra upplägg av befälen, veckan som vi trodde vi skulle få var planerad månader i förväg och alla visste att det skulle bli en skön och lugn vecka. Att dom sen väckte oss 04:00 och skickade oss rätt ut i skogen var kanon, ja tror att alla i plutonen som slutförde övningen var nöjda i efterhand.

Oförberedda övningar ger mest...! Jag förbehåller mig för eventuella fel, minnet sviker ibland speciellt under såna här förutsättningar.

Ni som orkade läsa igenom allting hoppas att ni inte tyckte att det var förgäves, själv så uppskattade jag den här övningen väldigt mycket och den förbättrade även sammanhållningen i plutonen (vilket sånt här ofta gör).