Jump to content

Ajaj


Guest

Recommended Posts

Jaha, då har man lyckats med konststycket att försätta sig själv ur stridbart skick. Det är en lång historia (närmare bestämt 10 dagar) som bl a involverar en slö yxa, ett granatgevär och försvarliga mängder av smärta. Det värsta är dock att jag har mig själv att skylla i mångt och mycket.

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

För två veckor sedan (mån den 4/11) skulle plutonen hugga så mycket ved som vi bara kunde inför nästa tältförläggning. Omständigheterna gjorde att vi fick ett berg av färdigkapad ved att leka med - en oväntad lyx som vi bestämde oss för att göra det bästa av d v s hugga tills vi fyllt alla säckar vi kunde lägga beslag på. Så jag var en av dem som högg ved oavbrutet i två timmar...utan handskar - det första i en rad av misstag som det skulle visa sig.

 

Resultatet blev kraftiga skavsår i vardera handflatan, det högra betydligt värre och djupare än det vänstra. Så jag kurerade och bandagerade höger hand...men inte vänster - misstag nummer två.

 

Under veckan som gick så läkte skavsåren, även om det vänstra förblev anmärkningsvärt mörkt.

 

Så när jag vaknade på tisdagsmorgon (11/11) var vänster handflata inte bara mörk utan även betydligt större än på måndagskväll.  :0

 

Vi hade utbildning på GrG, så terränglådan skulle föräras ett besök av vår pluton. Sjuksköterskan var borta så befälen gjorde bedömningen att jag skulle överleva fram tills lunchen, då jag skulle anmäla om handen förvärrats. Jag samtyckte - misstag nummer tre.

 

Varpå drog jag på mig stridshandskarna och behöll dem på hela dagen - misstag nummer fyra. Min stridspartner för dagen visade sig sedan vara för liten för att kunna hantera ett GrG under några längre stunder, detta ledde till att jag sprang runt med ett GrG i tio timmar i sträck - misstag nummer fem och definitivt det största av dem alla.

 

När jag väl lyckades dra av mig stridshandsken på logementet så insåg jag det på ett mycket konkret sätt då man i mitt tycke kunde se hur handen svällde upp.

 

Den natten blev myyyyyycket lång för min del då tilldelningen av smärtstillande medel visade sig vara allt annat än generös.

 

Efter det så finns det väl inte så mycket att berätta, dels för att inte tråka ut er, dels för att dagarna liksom flytit ut i ett töcken p g a de preparat som jag fick för att ta livet av infektionen.

 

Tyvär så gick de bet på den uppgiften, så i fredags fick de skära upp muskeln (under lokalbedövning) för att komma åt härden - drygt en halv kaffekopp med klägg blev resultatet (en obligatoriskt äckeldetalj att förgylla varje samtal med :P  ).

 

Så nu sitter jag här med handen i högläge, kroppen full av medicin och framtiden oviss. Går allt bra så kommer jag undan med pencilin, smärta, ärrbildning och nedsatt rörlighet i vänsterhanden. Går det illa så måste jag avbryta utbildningen plus nyss nämnda faktorer. Går det riktigt, riktigt illa så...det vill jag inte ens skriva men jag tror ni förstår vad jag syftar på.

 

Ta lärdom av det här, sköt hygien och ta hand om även det mest obetydliga sår. Pannbena er inte igenom någonting bara för att ni tycker att ni känner grupptryck - sjävbevarelsedriften finns där för en anledning. Och kommer någon dragandes med:"smärta är bara vekhet som lämnar kroppen" så kan ni ju fråga om vederbörande någonsin har spytt av smärta.

 

Jag återkommer (med alla äckliga detaljer :P ) när jag vet mer om den nu så dunkla framtiden.

Link to comment
Share on other sites

Tänkte först skriva nått i stil med "spik i foten..." och under kriget skulle folk varit glada för att ha en svullen hand. Men nu gör jag inte det för jag tycker allt att det lät lite otrevligt.

 

Hoppas allt går bra och att du får något gott ur farbror doktorns roliga låda. Och att du slipper av några besvär i framtiden.

 

Passar på att rekommendera Hasse å Tages "spik i foten" show. Den e trots allt lite rolig, och passar i samanhanget.

 

Ha det så bra.

Link to comment
Share on other sites

Guest Lt. payne

krya på dej,grabben!

 

Tag lärdom av detta ungdomar, håll småsår rena och omplåstrade.

 

Ingen är osårbar, i terränglådan finns miljarder små kryp som gör livet surt.  ;)

Link to comment
Share on other sites

Wohoo! Jag får behålla handen, även om det blir i bättre begagnat skick.  

 

Läkarna var nöjda med hur infektionen gått tillbaka och såret läkt (mer eller mindre). Enligt dem så bör jag vara fullt stridsduglig vid juletid (sjukskriven minst två veckor till). Kruxet är bara att vi avslutar utbildningen den 20 december :( . 4 veckors frånvaro blir (för) mycket utslaget på 3 månader.

 

Så, som landet ligger nu vill jag hellre avbryta utbildningen och börja om när handen är kurerad än att vara kvar och få skitbetyg för att jag missat så många moment (om någon undrade så suger I 19 ganska hårt om man inte har nått att göra på dagarna).

 

Är det någon som vet vem som bedömmer om man måste avbryta utbildningen? Befälen? Läkare/psykolog? Kungen?

 

Vill inte direkt gå till fel instans bara för att upptäcka att det ligger en till last vid ett senare tillfälle.

 

Tack för eventuella svar.

Link to comment
Share on other sites

Var det möjligtvis Lt Olsson som tvingade på dej Grg:t?...

Är det bara jag som inte känner alla anställda inom försvaret? ;) Nåväl, försvarsmakten är allt bra liten. :)

 

Nej, det var det inte, som jag tidigare nämt så var det en rad misstag som ledde till min nuvarande situation. Att skylla det på en enskild faktor/person skulle visserligen vara bekvämt men ack så felaktigt.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.



×
×
  • Create New...