Jump to content

TV-serien The Pacific


Recommended Posts

  • 2 weeks later...
  • Replies 76
  • Created
  • Last Reply

Top Posters In This Topic

Är det någon annan än jag som tycker att de flesta explosioner (främst pga indirekt eld) verkar vara mer eller mindre verkningslösa?

Det är någon scen där de anfaller över ett flygfält (tror jag det är) och man ser hur japanskt (tungt) artilleri bombarderar flygfältet. Granaterna slår ner några meter från soldaterna (huvudpersonerna, nån statist dör kanske här och där), men dom springer på ändå, helt oskadda. Kanske lite skraja men inget händer...

Link to comment
Share on other sites

Jag brukar tänka på samma sätt. Men att huvudpersonen/personerna klarar sig alltid är ju ingen nyhet, så är de i alla serier/filmer? Eller enligt mig så är de sällsynt att huvudpersonerna dör.

Hursomhelst, Vem är eran favorit person/karaktär?

Jag gillar Snafu bäst :uzi

Link to comment
Share on other sites

Jag brukar tänka på samma sätt. Men att huvudpersonen/personerna klarar sig alltid är ju ingen nyhet, så är de i alla serier/filmer? Eller enligt mig så är de sällsynt att huvudpersonerna dör.

Hursomhelst, Vem är eran favorit person/karaktär?

Jag gillar Snafu bäst :uzi

 

Fast det kanska ska tilläggas att manuset till pacific är skrivet baserat på 2 böcker, av eugene sledge och Robert Leckie.

Så det skulle ju vara ganska otippat om dom skulle dö i serien ;) .

Link to comment
Share on other sites

  • 2 months later...

BoBs stora fördelar var ju att man fick följa utvecklingen av truppen på ett helt annat sätt, deras träning, Currahe osv, vart fanns det i Pacific?

En annan sak är ju att Slutet på BoB knyter an till Titeln på ett helt annat sätt.

 

Nazzarna var enklare att göra till den självklara fienden som var genomgott gott att skjuta ner, som illustreras i bobs avsnitt Why we fight,

 

Sen måste jag erkänna att jag stör mig något grymt på textningen, inköpt dvd box, 1 marine dv blir på något sätt 1a marin pluton eller om det tom är flott plutonen,

vilket framhäver vikten av att ha en översättare som 1 kan lyssna ordentligt samt 2 vara lite insatt ämnet iaf...

 

Nej, inget eget inköps behov av Pacfic boxen föreligger.

 

Som kuriosa kan nämnas att en av marinsoldaterna den där med krulligt hår och konstiga ögon, spelar hadji/ motståndsman/ rebell i serien Over there...

 

mvh/G

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Serien har en annan infallsvinkel än vad BoB hade. Pacific är inte alls dålig, den är välgjord med bra skådespeleri, autentiska kläder och utrustning och så vidare.

 

Det stora problemet är att Pacific per automatik jämförs med BoB. Hade Pacific kommit före BoB så hade förmodligen de flesta haft högre tankar om serien.

 

Jag har haft stort nöje och stor behållning av att se Pacific. Medan BoB fokuserade på en individ per avsnitt får man i Pacific följa ett antal individer under hela kriget. Det greppet tilltalar mig. Eftersom man kom i kontakt med det civila livet även under andra världskriget så ser jag de episoderna som relevanta och givande.

 

Personligen fastnade jag mest för det sista avsnittet när killarna skulle försöka landa i det civila livet igen. Vid registreringen till college:

 

"Did't the marines teach you anything useful?"

"Miss, they taught me to kill japs. And I got pretty good at it!"

Link to comment
Share on other sites

(---)

Sen måste jag erkänna att jag stör mig något grymt på textningen, inköpt dvd box, 1 marine dv blir på något sätt 1a marin pluton eller om det tom är flott plutonen,

vilket framhäver vikten av att ha en översättare som 1 kan lyssna ordentligt samt 2 vara lite insatt ämnet iaf...

(---)

mvh/G

Köpte boxen för ett par veckor sedan och jag håller med: den är sinnessjukt dåligt översatt.

T ex så översätter man slanguttrycket "gunny" (av Gunnery sergeant) omväxlande med "artilleristen" eller "skytten" :bash:

Och på kartan så översätts "New Britain" först med "Nya England" för att längre fram i serien helt plötsligt bli "Nya Britain" :Malaj:

Link to comment
Share on other sites

Att indirekt eld är relativt verkningslös tycker jag är sant i de flesta krigsfilmer. Splitterverkan i allmänhet verkar fullkomligt bortses från, trots att det utgör större delen av verkan i strid. Dock tycker jag att bob-avsnittet där de sitter i Bastogne och blir bombarderade verkligen lyckas fånga terrorn av att bli beskjuten av artilleri och vara med om regelbundna, slumpmässiga bortfall av kamrater.

 

Pacific för mig kändes jätterörig. Vissa saker var bra och serien överlag var bra, men 6/10, kanske 7/10, är det jag är beredd att ge den. Tyckte inte jag lärde känna någon särskilt bra, ganska bleka karaktärer och jag ser bara grått framför mig när jag tänker tillbaka, med vissa inslag av färg.

Link to comment
Share on other sites

Jag har bara tittat igenom serien en gång, än så länge. Känner att jag borde ge den en andra chans ganska snart, dock. Lyckades aldrig bli fäst vid karaktärerna som jag blev med BoB redan i andra avsnittet. Det kan ha att göra med att man bara följer ett mindre antal personer än BoB, eller så har det helt enkelt att göra med att jag inte har läst på tillräckligt mycket om den delen av kriget. Visst kan jag en del: Battle Cry av Leon Uris - som jag läste i somras - gav mig en större inblick i kriget på den delen av jorden än The Pacific gjorde.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Intressant och problematiserande om "Pacific" i DN. Främst talas det om historiebruk och frånvaron av Japanska perspektiv. Utan att ha sett serien så kan jag inte uttala mig, men visst tusan har Hollywood format vår syn på olika krig.

 

Gällande historiebruk så är ju USMC förbannat bra på att äga historieskrivningen. I David Bellavias "House to House" har en av hans kamrater en lång harang över hur marinkåren tagit all ära från stilla havskampanjen och därigenom förpassat arméförbandens insats i samma område till skuggorna.

Link to comment
Share on other sites

Är det någon annan än jag som tycker att de flesta explosioner (främst pga indirekt eld) verkar vara mer eller mindre verkningslösa?

Det är någon scen där de anfaller över ett flygfält (tror jag det är) och man ser hur japanskt (tungt) artilleri bombarderar flygfältet. Granaterna slår ner några meter från soldaterna (huvudpersonerna, nån statist dör kanske här och där), men dom springer på ändå, helt oskadda. Kanske lite skraja men inget händer...

 

 

Att indirekt eld är relativt verkningslös tycker jag är sant i de flesta krigsfilmer. Splitterverkan i allmänhet verkar fullkomligt bortses från, trots att det utgör större delen av verkan i strid. Dock tycker jag att bob-avsnittet där de sitter i Bastogne och blir bombarderade verkligen lyckas fånga terrorn av att bli beskjuten av artilleri och vara med om regelbundna, slumpmässiga bortfall av kamrater.

 

 

Förr exploderade väl granaten först när den träffat marken och gått en bit ner. Någon vet säkert bättre när granater med zonbrisad, anslagsbrisad och allt mad det heter kom. Har i bakhuvudet att det är någon gång i slutet av VK2.

Link to comment
Share on other sites

Förr exploderade väl granaten först när den träffat marken och gått en bit ner. Någon vet säkert bättre när granater med zonbrisad, anslagsbrisad och allt mad det heter kom. Har i bakhuvudet att det är någon gång i slutet av VK2.

Om det är zonrör du tänker på så kom det nog i slutet av VK2, ja. Däremot så har VT (Variable Time, dvs granater med urverk) funnits sedan VK1 och granater med tidrör (dvs brinnande lunta eller motsvarande) har funnits mycket längre än så.

Link to comment
Share on other sites

En fråga till de av er som känner till kriget i stilla havet bättre än mig själv.

 

Japanserna hade före Guadalkanal skövlat, plundrat och sparkat röv från Manchuriet till Singapore. På vägen hade man tvålat till alla från Chiang-Kai-Shek och hans glada kineser till salta skottar och (förhoppningsvis nyktra) australiensare. Detta är inget som skogstokiga fanatiker utan militär förmåga lyckas med.

 

I "Pacific" för all del även i verkligheten nyttjade japanserna så kallade "Banzai-charges" ("Tusenårsanfall" på suedi?), något som man i Europa gav upp långt före 1942. Var dessa anfall något man nyttjade under de tidigare striderna (mot Kina och det Brittiska imperiet)? Lyckades de bättre där? För även om jag vet att de faktiskt hände verkar det helt jävla skogstokigt att med käcka "hurra"-rop och höga knäuppdragningar ge sig på kulsprutenästen fulla med amrisar...

 

 

 

/Lew, som tycker att krig utan stridsvagnar i centrum är tråkiga :baskerPa:

Link to comment
Share on other sites

I "Pacific" för all del även i verkligheten nyttjade japanserna så kallade "Banzai-charges" ("Tusenårsanfall" på suedi?), något som man i Europa gav upp långt före 1942. Var dessa anfall något man nyttjade under de tidigare striderna (mot Kina och det Brittiska imperiet)? Lyckades de bättre där? För även om jag vet att de faktiskt hände verkar det helt jävla skogstokigt att med käcka "hurra"-rop och höga knäuppdragningar ge sig på kulsprutenästen fulla med amrisar...

 

I slaget om Port Arthur 1904 stred man hårt om bland annat 203-meterskullen. Japanerna intog den med ett slags självmordstaktik, banzai-anfall med svåra förluster. 10 000 man ska det ha kostat. Även tidigare i japansk krigshistoria, som vid Nagashino 1575, användes "dödsskölden": packade i flera led fortsatte man bara fram mot fienden, även sedan de främre fallit. Till sist var ingen kvar i just denna strid där Takedaklanen hade sin sista stora dag.

 

Japanernas fatalistiska inställning, deras osentimentala förhållande till döden möjliggjorde dylika självmordsanfall. Var man soldat var man redan död ansågs det bland annat (se "Jag var en kamikazepilot" av Ryuji Nagatsuka). -- På sidan 90 i följande fil berättar jag mer om kamikazeanfall i stillahavskriget och tidigare:

 

http://www.fandom.se/svensson/Japan.pdf

 

Boken i övrigt innehåller lite om samurajer, Hagakure och zenbuddhism, kanske relevant i sammanhanget.

 

(Edit: stavfel)

Edited by lampros
Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Konversation i juletid ---

 

Jag firade jul hos mina föräldrar. De har bl a en tjusig storbilds-TV. Den var bra att se Tolkiens Ring på.

 

Sedan visades ju Pacific också, den hypade TV-serien. Aktuell mellandag sa min far sa till mig:

 

- Ikväll är det Pacific, det är något för dig!

 

- Ja, sa jag, men nej. Jag tänker inte se den.

 

- Varför inte?

 

- Det är bara klichéer. Dyr, påkostad dynga.

 

- Aha.

 

Till saken hör att far också är intresserad av AVK men han är inte så mycket för TV i sig. Han ser mest nyheterna.

Link to comment
Share on other sites

@Lampros:

Att kalla det för dynga är nog att ta i. Klichéfylld dynga var det jag såg igår (Windtalkers f.ö.), Pacific är väl snarast en rätt kompetent historia om soldaterna på den fronten. Det senaste avsnittet som sändes när de var på R&R i Melbourne fick verkligen serien att växa för mig (de två första avsnitten har i min värld varit...sådär).

Link to comment
Share on other sites

Lampros, om vi tar de fyra första avsnitten som exempel, vilka specifika delar av dessa tycker du var klichéer, respektive dyr påkostad dynga.

 

Jag tyckte också att de två första avsnitten var sådär. Mycket kompetenta stridsscener, men lite blekt i övrigt.

I del tre hände något. Jag trodde jag skulle tycka Melbourne-avsnittet var tråkigt, och "hallå, tillbaka till kriget tack", men tvärtom. Avsnittet var riktigt bra.

Avsnitt fyra var ännu bättre. Mycket bra tv-drama.

 

Svårt att efter fyra avsnitt säga om serien är bättre eller sämre än Bob. Snarare annorlunda.

 

Jag ser fram mot fortsättningen.

 

EDIT: Förtydligande av frågan till Lampros, och att jag vid närmare eftertanke ändrade mig ang. att man var nära klichéträsket.

Edited by stefanf
Link to comment
Share on other sites

Vet inte riktigt vad jag skall tycka om Pacific. Den håller mig i alla fall vaken. Lite för röriga stridsscener i min smak. Pang-bom-pang, spring, skrik, kameraåkningar, närbilder, röra, röra. Svårt att hänga med vad som händer Jag retar mig också på den osynliga symfoniorkestern som alltid skall vara med i Hollywoodkriget. Jag vill inte ha musik, som skall tala om för mig när det är spännande. Djungeln i sig själv utgör ju en fantastisk ljudkuliss speciellt om natten. Långa uttryckslösa närbilder på ansikten är något som Hollywoods regissörer gillar. Kanske för att scenerna är billiga eller också vill de leka Ingmar Bergman.

 

I filmen "Okänd Soldat" kunde man höra snön knarra och grenar knäckas. Kameran var stilla bakom ksp-skytten när han sköt anfallande ryssar. osv. Detta skapar spänning och förståelse utan onödig musik och ryckig bildväxling.

 

Håller med om att det verkar mer fyrverkeri än granatbrisader, men fantastisk rekvisita och scenuppbyggnad. Vapen, uniformer, miljö, fordon, båtar, allt finns ju där. Det gör filmen sevärd. Tank om de hade låtit bli "MTV-flimret". Jag vill hinna med att titta på alla de intressanta detaljerna. Det blev lite gnäll här, men det är ju ett av de privilegier man har, när man nått aktningsvärd ålder.

 

Skickar med en bild från min djungelerfarenhet. Bilden visar en gränspatrull i ett djungelområde vid Kaminabasen. Jag tycker att deras vedermödor i djungeln är bra skildrade i filmen.

 

Hälsn Sten

 

kongo-busch.jpg

Link to comment
Share on other sites

Personligen tycker jag de var lite många huvudroller, utan att man fick någon överblick över hur det går i Hela operationsområdet. tidvis kändes jag det som de var fullt upp med att fundera över vem som är vem och var de nu.

 

Kort sagt svårt att lära känna karaktärerna och snudd på omöjligt att få något grepp över helheten. vilket är synd då den tidvis var lysande.

Link to comment
Share on other sites

Lampros, om vi tar de fyra första avsnitten som exempel, vilka specifika delar av dessa tycker du var klichéer, respektive dyr påkostad dynga.

 

Generellt kan jag tycka att stillahavskriget redan är behandlat i så många filmer, högprofilerade saker, "klassiker" (Sands Of Iwo Jima, The Naked And The Dead) så att det är svårt att bidra med något nytt. European Theatre Of Operations är jämförelsevis mindre uttjattat så här kanske filmmakare ännu kan bidra med något (q v Band Of brothers).

 

Jag är allergisk mot klichéer i krigsfilmer, så är det bara och Pacific är den fetaste klichéfest som korsat min väg. Edit: dyrt - ja, påkostat, ja, men manuset...

Edited by lampros
Link to comment
Share on other sites

Jo, men kan du inte från den första hälften* av serien lista upp 5-10 stycken händelser/detaljer som du anser klyschiga.

 

Som jämförelse hade jag ansett det var en kliché med det erfarna underbefälet som sköter plutonen, medan 1st lt. står bredvid som ett fån (när han inte gör bort sig totalt).

En kliché hade varit "åh, jag dör, men jag dör för flaggan, äppelpaj och min flickvän som fortfarande är oskuld" (vänder sedan huvudet och dör).

En kliché hade varit den överdrivet "entusiastiska" drill-sergeanten. Jag trodde vi skulle träffa honom i avsnitt fyra, men istället var det en vettig instruktör.

 

 

* Bara för att det inte ska bli någon spoiler. Vem vet, kanske Japan vinner den här gången. ;-)

Nä, seriöst, jag vill inte veta i förväg om vem som dör när eller hur.

 

EDIT: stavning.

Edited by stefanf
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.




×
×
  • Create New...