Kaliber600

Om man kan dra eller skita i att fullfölja kontrakt, instruktioner och direktiv om det blir lite kämpigt, faller ju lite poängen med att ha ett kontrakterat försvar med skyldighet till utlandstjänst för varje soldat. Då har man ju inte löst någonting.

Att binda sig under åtta år är väldigt lång tid. Värt att reflektera över är att det, för många av dem man tänker sig att rekrytera (åldern 18-25), rör sig om nästan hälften/en tredjedel av den livstid de tilltänkta uppnått vid kontraktsskrivningen. Jag har extremt svårt att se någon, över huvud taget, oavsett vad det rör sig om, som är villig att skriva på ett kontrakt med den varaktigheten. Bindningen är helt enkelt alldeles för stark och för långvarig. Med den typen av varaktighet skulle det krävas även ingångslöner på avsevärt mycket högre än det föreslagna värdet, helt enkelt eftersom den tappade flexibiliteten och kontrollen över den egna livssituationen för väldigt många är värd otroligt mycket i det tidsperspektiv som man talar om.

SVT sände ikväll ett avsnitt av "Korrespondenterna" med fokus på Afghanistan. Kanske något kort, men helt klart intressant.

Säger de. Jag ser inget på någondera hemsidan...

Kan någon för den ovetande förklara skillnaden mellan Insatsorganisationen och Krigsorganisationen? Jag förstår det som att min Krigsplacering inte innebär att jag är placerad i Insatsorganisationen (vilken ju tydligen bara består av 17 500 i olika beredskapsförband...), medan däremot ifall det blir "krig" har jag en placering. Eller? Hittar ingen information om detta någonstans. Kan ju i och för sig vara så att ingen vet. Det var en rad olika bud till oss under min värnplikt, och frågan har aktualiserats av ett nu nedkommet brev. EDIT2: Av bristen av svar att döma är jag nästan beredd att sluta mig till att ingen riktigt vet...

Det är dock inte första årgången som kan ha anledning att känna att "Fan, Försvarsmakten/Pliktverket kanske inte riktigt vet vad de pysslar med.". Det är ju trots allt inte första gången under de senaste åren som allt ändras över en natt med inryck, med mera. Och den bilden av en Försvarsmakt, vilken både tack vare medialäget och deras eget agerande, som man riskerar att skapa - det är knappast idealbilden av en arbetsgivare för människor i åldern 18-25. Och definitivt inte för någon däröver. Nu är vi ju visserligen på väg fruktansvärt OT, men jag menar att det att - i sista stund precis innan man skall påbörja en av de största rekryteringssatsningarna någonsin inom Försvarsmakten - visa sig vara opålitlig, kanske inte är så smart. Hur stor vikt det har i det långa loppet får vi ju se (du har nog rätt i att det inte spelar någon avgörande roll), men varje årskull man betett sig mot på ett liknande sätt de senaste åren är förmodligen en årskull med minskat intresse för Försvarsmakten som arbetsgivare. Och det är faktiskt rätt många år som man har agerat lite lätt märkligt med inryck, utryck, och allt vad det innebär.

Visserligen. Men att de gör så här mot en åldersgrupp skickar ju inte direkt superdupersignaler till resten av rekryteringsbasen, eller hur? Alla bäckar små, när det gäller rekryteringen, och såna här grejer är faktiskt inte så fruktansvärt små.

Jag kan mycket väl förstå frustrationen. Att tvingas vänta först fram tills efter sommaren innan man kan ha en chans att börja, och därefter ytterliggare ett halvår i det militära innan man ens vet om det kan bli någon fortsättning, är faktiskt väldigt frustrerande. Det här kommer för de flesta i ett skede i livet då det är väldigt mycket annat som pockar på uppmärksamhet, och man faktiskt måste börja planlägga sin framtid lite. Då funkar det inte om Försvarsmakten/Pliktverket hela tiden håller på och ändrar datum hipp som happ och hit och dit. Slutresultatet blir att de enda som dyker upp på inryckningsdagen är de som antingen är så pass desperata/inne i det militära redan att inga andra alternativ verkat intressanta; och de som är så pass hopplösa att de inte har något som hindrar dem från att dyka upp (alltså arbetslösa, motsvarande). Om Försvarsmakten tror att man kan rekrytera driftiga ungdomar genom att ändra deras förutsättningar stup i ett, tror de förmodligen fel. Det är detta, tror jag, som ingår i frustrationen över att inte veta vad som det ska bli av dem. För om man inte vet det förrän ett eller två år efter studenten, kan det bli så att man tappar ett par år jämfört med sina jämnåriga - både vad gäller arbete och socialt liv.

Enl. kontakt med FHS försöker de göra så i år också. Tanken är att man bara ska behöva göra ett test, på en ort, oavsett om man sökt flera vägar.

MÖP = Militärt Överintresserad Person. I det här fallet alltså troligen något som även de mest förhärdade militärnördarna skulle godkänna.

Det beror väl på packning. En stridspackning (för ett dygn) väger in på ca 12-15 kg. Men när man börjar lägga till den övriga utrustningens vikt, och om du kanske vill slänga med lite extra grejer i stridssäcken, kan vikten rätt lätt skena iväg. Min uppfattning är att en vanlig soldat med full utrustning för 1 dygn (stridspackning, pansarskott, fullt med am, kroppsskydd, stridsväst, med mera) rätt lätt kommer upp över 30kg i utrustningsvikt.

Det beror ju på vad du är ute efter. Aspirantutbildningen verkar, just nu, erbjuda flest och störst möjligheter. Problemet är bara att det här kan ändras över natten, så vore jag i din sits skulle jag vänta tills det nuvarande läget stabiliserat sig ytterliggare (vilket du ju skriver ovan att du nog kommer göra). Jag hade personligen, om jag skulle välja utbildning nu omedelbart, valt Aspirantutbildningen.

Lösammunition kommer efteråt (om inte HV har någon spörshal-variant av den grundläggande utbildningen), eftersom det är en del extra meck och saker man bör kunna innan man använder det. I övrigt exakt som vi hade det när jag låg inne.

Det finns dock gott om människor från Baltikum (om det så är Estland, Lettland eller Litauen) och deras ättlingar i Sverige, varav det säkerligen finns några med språkliga- och fackkunskaper som är relevanta för ämnet. Om inte annat kanske du kan kontakta akademiska kretsar i Lettland? Med tanke på dagens nära förbindelser mellan Sverige och Baltikum, och det intresse för historia som enligt min erfarenhet är relativt starkt där, bör det vara relativt enkelt att hitta intresserade för något liknande.

Verkligen. Den borde ju göras om till bok, och tillhandahållas alla soldater.

För att göra ett litet tillägg till min tidigare frågeställning verkar det som att man har frångått principen att befordra folk "automatiskt" efter muck, och istället verkar göra det om man anser att synnerliga skäl föreligger - istället för att, som tidigare, endast låta bli att befordra dem som var olämpliga. Det är ju en viss skillnad. Om det är på det här sättet skulle det ligga i linje med vad andra skrivit om vad som händer och hänt på sina förband, och också i linje med vad som hände under min värnplikt. Det förekom då en del fall av uteblivna "höjningar" inom systemet på andra grunder än misskötsamhet - istället var det organisatoriska överväganden som förelåg, och befordran förekom mer för att "belöna" och tydliggöra olika individers roller och befattningar. Någon med bättre insyn i systemet får gärna säga om det här antagandet är korrekt eller inte, men jag tycker att det verkar logiskt.

Något sådant har inte kommit i mitt fall (muckade som Vicekorpral). Eftersom det verkar variera mellan regementen och tid - är det någon här på forumet, som muckat inom den närmaste turbulenta tiden, som fått hem något liknande? Eller som vet att de befordrats, och kan beskriva hur de fick reda på detta? Fortfarande kanske en "icke-fråga", men den verkar ju ha skapat lite debatt...

Med andra ord har det här, precis som allting annat, blivit något som förbanden ändrar lite som de vill.

Surfade runt och kollade igenom den här tråden, och hittade den här pärlan: https://www.flashback.info/showthread.php?t...9229&page=3 Den där killen måste ju bara ha varit ett befäl eller annan FM-anställd som ville driva med folk. Kom någon på vem det var, egentligen? EDIT: Suck. Länkfippel.

Av ren nyfikenhet, hur vet man vilken grad man har efter muck? Befordran sker ju inte förrän ett par veckor efter utryck, om jag förstått saken rätt? Kanske inte så jätteviktigt, egentligen, om man inte ska fortsätta inom hemvärnet eller dylikt, i och för sig.

Lycka till. Er första fältvecka lär bli nog så spännande om kylan håller i sig. ;)

Låter som att ni har fått en helt okej tjänst. Mängden högvakt verkar inte ligga så mycket över vad som verkar vara "standard" för skytte överlag (vi hade ungefär två veckor 2009, och Amfibie 09/10 har ungefär samma mängd). Tänk på Helikotperflottiljen som tydligen fick göra 70-80 dygn. Kul att höra att ni är motiverade och att tjänsten fungerar, även om materielbiten kan vara sådär.

Hur det blir för GB verkar vara lika över hela landet - Vicekorpraler blev vi hela bunten, och då alltså Korpraler efter muck. Om det du skrev stämmer, varierar det för PB. Vi hade en drös som blev Korpraler under året, och som alltså torde blivit Sergeanter efter muck.

Är det något specifikt kan jag nog svara, men några generall lumparstories kanske inte riktigt hör hemma i den här tråden, så det kanske vi ska ta via PM istället. Fanns med min tjänstgöring precis som alla både bra och dåliga saker - även om de bra givetvis överväger de dåliga. ;) Mycket av det som gällde för oss gällde också för skyttesoldaterna. Även vi fick under -09 bli Stadsskyttesoldater och genomförde flertalet övningar med detta i åtanke. Den stora skillnaden låg väl egentligen under övningarna, då mycket av vår tjänst var centrerat på vagnarna och vagnstjänsten - vilket ofta ledde till betydligt längre dagar och kortare nätter, men också mindre spring i skogen. Det hörde också till att vi inte hade all tjänst med skyttesoldaterna, utan ofta eget schema och egna rutiner både på och utanför kasern och övning. Vagnarna måste helt enkelt rulla - driftstörningen för en pluton (och ibland, ett kompani) om en av vagnarna inte kan rulla på en tre-dagars-övning blir ganska omfattande. Sedan måste den dessutom skjuta - och skjuta bra! Materiel-delen av tjänsten var ofta mycket omfattande, och tidskrävande, och utbildningen på den var mycket lång. Befattningsskolan för oss var betydligt längre än för övriga delar av kompaniet. Jag skall inte säga för mycket här, men för att avsluta, så skall väl sägas att man gör andra och ofta mindre synliga saker jämfört med skyttet, men det man gör är ofta av stor vikt för både gruppen och plutonen.

Intressant! Tack för svaret (lat som man är). Ser att samtliga uttagna soldater inledningsvis kommer att rycka in på Livkomp, men att de sedan delas upp beroende på befattning. Om jag förstår det rätt innebär det att GSU sker på Livkompaniet (eller i alla fall i Livkompaniets regi) för samtliga, medan resterande värnplikt sker på respektive kompani?