canis

Intressant tråd... Kastar in mina fem öre i debatten: Det har väl i ett antal undersökningar påpekats att just bristen på "hjältens mottagande" försvårat för just Vietnamveteraner. Sedan har väl ett antal undersökningar i sin tur påpekat att bristen på tillförlitlig data från första och andra världskriget gjort att man inte kan jämföra de två generationerna av hemvändande soldater på ett tillförlitligt sätt. Vad gäller svårigheter att bearbeta känslor och tankar om sådant man man varit med om under t.ex. en mission, tror jag har mycket att göra med att det inte finns många att prata med. Ord blir torftiga och låter löjliga i ens egna öron när man berättar för någon som "inte var där". Finns hundratals inlägg på forumet om hur man svarar på frågan "hur var det" när man kommer hem från mission. Det går helt enkelt inte att förklara. Man är i en miljö som folk hemma har extremt lite referenspunkter till, och man är i den miljön 24 timmar om dygnet i +6 månader. När sedan något händer, stort eller smått, kan man egentligen inte alls förväntas reagera som man hade gjort hemma. Kommer man sedan hem och försöker applicera sitt "civila jag" på samma situation, kommer tankarna troligtvis att fastna i vinkelvolten ganska snabbt. Att man då har kamrater att samtala med och som är i samma sits ser jag som A och O. Jag kan dra ett exempel, vi hade i min grupp en situation som hade kunnat utvecklas bra mycket otrevligare än den faktiskt gjorde. I korthet hade det med lite mindre marginaler slutat med att jag skjutit ihjäl en människa, att resten av gruppen öppnat eld efter att jag gjort det förutsätter jag. Hursomhaver, efter att vi återvänt till campen kände jag i egenskap av gruppchef att situationen behövdes gå igenom. Ingenting hände som föranlett inkoppling av pastor eller motsvarande. Diskussionen gick dock trögt ända tills jag kastade in "- Vad hade hänt om". Det jag önskat i det läget är att jag som gruppchef hade fått mer utbildning i att hålla i avlastningssamtal, nu gick det bra iallafall, men att haft någon mer grund att stå på annat än sunt förnuft hade känts bra. Detta oavsett om jag läst mig till kunskaper i bok, eller fått dem från någon som i sin tur läst in dem från en bok. (detta var en passning till min vapenbroder born) Slutligen - Det är chefens ansvar att tillse att ens soldaters mentala status är så bra som den kan vara. Samtal fungerar bäst i berörd grupp, på plats i missionsområde eller motsvarande. -Edit: Passning til Born, och borttag av känsliga uppgifter

Om du ska vara "ledig" när du kommer hem, se till att boka en resa eller motsvarande. Kommer du hem till en tom lägenhet, och det är en par veckor kvar till jobbet börjar, lär du klättra på väggarna inom ett par timmar...

Ordentligt bakåt för Leni http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1...ousRenderType=6

Jag hoppas att man skall tolka det där som att ÌNGEN blev skadad, på något sätt... (?)

Don´t feed the troll!

Anekdot: Under en utbildning agerade jag tidtagare under fälttestet, detta p.g.a. ont i ett knä (obra att springa på hårt/halvhårt underlag med utrustning och kängor då..) Var dock inte särskilt orolig för detta utan tänkte att det kommer finnas tid för detta senare. Vid en stridsskjutning en vecka senare var det ordergivning under det tredje genomförandet. Svettigt, varmt och jobbigt, en hel del rännande fram o tillbax. plutch gav sina order, och tillade "FjXXXXXX , du har just klarat fälttestet" Tycker jag tyder på en ganska sund inställning till det hela. (D.v.s. Han stirrade sig inte blind på kilometerslingan som skulle springas, utan att min fysiska status var tillräcklig för att klara min befattning)

Om du är eller blir intresserad av utlandstjänst efter lumpen är du bara att gratulera. Amröjare (kallas EOD i utlandstjänst) är ofta efterfrågade...

I kosovo var det ju en hel del sura miner bland serberna... Och lite allmänt stimmigt i Graccan ngn gång då och då. Albanerna tyckte ju att KFOR/NATO var toppen eftersom man enligt dem "befriat" kosovo. Efter den 17:e mars upplevde jag att situationen var den omvända, serberna tyckte KFOR var toppen medan stämmningen känder betydligt mer "tryckt" när man rörde sig i albandominerade områden. Någon som upplevt samma fenomen?

Gå in på www.lumpen.nu och säk på befattningskoden GA900 Malmen linköping torde innebära flygvapnet - där har du befattningsbeskrivningen.

Inga guiness nu på morgonen, dock lite sviter efter sådana övningar skall villigt erkännas. Min tes (och även min egen erfarenhet från vpl) är alltså att det är svårare att få över X-7-7 av yoff med utlandserfarenhet.

Concertina på insidan? Det låter riktigt combat, är dom oroliga att ni ska göra bajonett på och storma ut från campen ala WW1 ? Spelar ingen roll, jag är ändå lite ledsen att jag inte är med :(

En liten erfarenhet från min egen vpl var att befäl som själva gjort utlandstjänst var aningengs (eller mkt mer) restriktiva vad gällde betygssättningen. Tänker på mitt eget kompani, där över X-7-7 var att betrakta som ett mkt bra betyg, tror den som hade högst hade X-9-8 eller X-9-9 (minns inte riktigt) Grannkompaniet, som hade en officer med utlandserfarenhet hade X-10-9 som högsta betyg. Det har redan påpekats att betygssystemet är lite för subjektivt som det är både i denna tråd och andra. Det jag är ute efter är att höra om fler har samma erfarenhet som mig, dvs att det är "svårare" att få + X-7-7 av befäl med utlandserfarenhet?

Tackar!

Ahh, 88-an ja.. För övrigt en god glass med nasseanknytning om man nu får tro diverse obskyra uttalanden på sistone... Åter till ämnet; Har för mig att jag någon gång, någonstans hört/läst att tyskarna var först med underkalibrerad am , och att detta skulle skett med just 88-an. Nåron som kan bekräfta/dementera?

Humor? Det blir nog inte särskilt roligt om det blir så... Om jag var otydlig var det mest en fundering huruvida det blir kravaller/nytt försök att bränna Caggan i år igen. Själv håller jag det inte alls som omöjligt, tyvärr