Inf

Tredimensionell PV-strid på nytt sätt, kombinerat med akrobatik! Intressanta spekulationer, men betänk för det första att Pskott 86 har en armeringssträcka på 30 m. Detta har inte tillkommit av ren elakhet, det är bl a farligt för en oskyddad soldat att vara närmre ett mål man träffar än så. Detta ger ett ganska litet antal möjliga eldställningar där man kan verka "rakt ner i taket på vagnen". För det andra har pskott 86 har en ganska ordentlig avfyringssignatur, detta kombinerat med att en stridsvagn sällan kommer ensam gör att man bör undvika eldställningar kan observeras (och bekämpas) av övriga fi strv. För det tredje bör man naturligtvis ha tillbakaryckningsvägar klara, kan var svårt i så höga byggnader. I övrigt är väl just att hänga i knävecken i byggnadsställning på kaknästornet ungefär det enda tillfället pskott 86 är bättre än rb57, om man inte räknar med storkrig mot okvalificerad motståndare och måste tänka på ekonomi också.

De civila FNC/ak5 som finns bland privata ägare i Sverige kommer från i huvudsak från fyra olika håll: *FMV. ca 25 såldes till hugade köpare på 1980-talet. Gröna *Försöksvapen. Har valsat runt bland handlare och nu är de ute på maknaden. Svarta som synden *Importerade civila FNC, från bl a Gun South i USA. Svarta *Importerade civila och ej civila FNC från Belgien/kontinenten. Svarta

Jag tycker det börjar bli dags för en smula nyansering. Jag har sett en hel del av både FMs och civila k-pistar. På FMs har det förekommit vapennummer på skarppipan och det har förekommit skarppipor utan nummer, sedan kan man säga vad man vill om detta faktum och hur det borde varit istället. På samma sätt har det varit möjligt att gå till förådet/teknikern och fixa fel eller brister på vapen, givetvis efter kommunikation med ansvarigt befäl. Inget svårt, inget konstigt. Jag förstår inte varför en hoper helt plötsligt ifrågasätter allt Tforce säger? Ok, han bröt mot en regel, men det var knappast det värsta brottet någon begott i den branchen. Ok att det är skillnad på tävlingsvapen och FMs vapen, men en del verkar tycka att FMs vapen per automatik SKA skötas på ett sätt som går tvärt emot all beprövad erfarenhet från tävlingar. Återigen är tävlingar och FM två olika saker, men IBLAND kan man faktiskt lära sig saker av hur andra gör. Uppsatta regler ska alltid följas, men man kan verka för att ändra på mindre bra regler. Att skruva av pipan för rengöring av k-pist varenda gång framstår för mig som ett tydligt exempel på en sådan regel.

Tyvärr BJE tror jag att dumsnålheten satt sig i väggarna på berörda lokaler på HKV och FMV. Den tid när man inte behöver snåla kommer helt enkelt aldrig att komma!

Var det en m/96 eller en m/98? Vi vill se bilder! Det finns stora likheter, men rätt stora skillnader med. m/96 konstruerades egentligen som m/93 och antogs som mekanism i sverige till karbin m/94 och som gevär m/96. Sedan gick Paul Mauser vidare och förbättrade konstruktionen som antogs som gewehr m/98 i tyskland, och så småningom kar m/98(k). Att bara titta på slutstycket handtag hjälper inte mycket. Det finns visserligen inte så många m/98 med rakt handtag, men de finns. På samma sätt finns det alla varianter på m/96 handtag, m/38 kan ha böjt handtag, men det kan också ha rakt. De flesta armemauser m/96 har rakt handtag, men inte ens där är det helt säket efter att en tekniker vairt framme och bytt till ett böjt... Karbinerna m/94 med varianter har genomgående böjda handtag. De flesta svenska jaktmausrar har böjda handtag. Det säkrast sättet att skilja m/96 från m/98 är att m/96 spänner slagstiftsfjädern vid stängning sv slutstycket, den sista centimetern av slutstycksgången är märkbart tyngre om man känner efter (vilket man inte ska till vardags). m/98 spänner i stället vid öppningen av mekanismen, och det kan man också märka om man gör en lite mjäkig mekaniskrörelse. Slut på historielektionen. Mmm... mauser

Intressant info, vet du varifrån den kommer? Jag hade uppfattningen att de två nu tillverkade archer var just prototyper. Om man sedan går in på hårklyverier och kallar dem förseriepjäser är ju en sak, men hittills har väl vi inte sett egentliga seriepjäser levererade?

Som kuriosa kan nämnas att Neuan finns/fanns inom FM som pistol 2121 tror jag det var, på samma sätt som Walther GSP fanns som pistol 3101. Dessa vapen var så klart avsedda för tävling på den tid det var rätt stort med tävlingar inom FM. Neuan har som sagts ovan även ett historiskt förflutet som tjänstevapen. Mannen som sköt den svagt laddade amen gjorde sig dock skyldig till regelbrott. Om det var för tio år sedan så stod det i reglerna att am till A-vapen skulle vara helmantlad fabriksam eller egenladdad med motsvarande egenskaper. Halvautomatisk funktion ska erhållas. Att det sedan var många som bröt mot just de bestämmelserna i tävlingsreglementet och allt för många såg genom fingarna med är en annan sak. Nyfiken som jag är undrar jag varför Tforce skjuter just med glock 17 och 9/39B, det är för de flesta inte direkt att ge sig själv det optimala förutsättningarna i A-vapenklassen. Det finns dessutom en hel del mellan glocken och neuan och det behöver inte vara så värst dyrt heller. En lätt moddad cz brukar fungera rätt bra för de flesta och den är inte dyr, och den borde väl vara ett "riktigt tjänstevapen" vad nu det är för övrigt. Ljuddämpade 22:or har ju av och till använts som tjänstevapen, kanske ska vi ta in dem i vapengrpp A Jag vet så klart inte om det stämmer i just Tforce fall men jag har träffat mer än en Glockskyttar som verkar sitta och vänta på nästa stora fosterländska krig/motsv och som tycker att alla inom SPSFs verksamhet i allmänhet och A-vapenskyttet i synnerhet som inte delar deras förkärlek för just Glock är i det bästa fall fuskisar. Rätt trist inställning tycker jag, visst får man förbereda sig för försvaret av Sverige eller den egna stugan om man vill, det är sunt inom vissa gränser, men man ska inte begära att alla andra har samma världsbild.

Jag förstår inte riktigt vart du vill komma? Menar du att det INTE är mycket energi i en kula bara för att man kan hålla i en bräda som träffas? Man kan hålla i en bildörr med medan den träffas, och kulan kommer att skära igenom som smör. Man kan ju hålla i en människa med när han blir träffad, men han kommer ju fortfarande att utsättas för betydande skador. Att kulan inte ställer till med så mycket i brädan beror nog mest på att den inte hinner leverera sin energi i den särskilt bra innan den är penetrerad. Prova att hålla i en vattendunk eller ännu hellre en julskinka och prova samma sak.. Ok, då fortsätter jag att i denna ovanligt urflippade tråd förklara vad jag menade. Visst finns det en hel del energi i en kula, men det är inte alltid så enkelt att det betyder så mycket alla gånger. Självklart beror fenomenet med brädan på att kulan inte hinner leverera särskilt mycket energi innan den redan visslat igenom och är på väg någon annanstans. Min poäng är att samma sak bör gälla vid träff i en arm och i ännu mycket större utsträckning vid närmiss. Energin hinner inte levereras fullt ut innan kulan passerat. Filmupptagningar och berättelser från människor som blivit träffade säger samma sak, men nu var det ju inte enkla fakta som gällde utan snillen spekulerar precis som vanligt på SoldF.com... En helt annan sak är givetvis om man får en träff i bålens mitt, då är din julskinka mer relevant att jämföra med. Jag har iofs inte skjutit på just julskinkor, jag tycker bättre om att äta upp dem, men vattendunk har jag skjutit en del på och resultatet varierar rätt kraftigt. Allt från spektakulärt vattenmoln med sprängd dunk som farit åt fanders till litet hål och dunk som på sin höjd välter. Jag har väl ett par teorier om orsakerna till de olika resultaten, men du verkar ju kunna detta så du kan kanske berätta mer. Fast då kommer vi ju tillbaka till fakta och håller oss inte OT.

Ok, detta är OT så att det förslår men exemplet är inte helt bra formulerat. Det är framför allt inte klart utsagt hur de logiska strukturerna ser ut, formuleringen är mångtydig. Helst bör man tillgripa predikatlogikens kraftfulla begreppsvärld, men det är kanske trots allt överkurs i detta sammanhang. Exempelvis är det en rimlig tolkning att översätta exemplet ovan till satslogikens A->B Om ett djur är ett däggdjur så diar det B&C ergo där står ett lamm och det diar alltså C->A om ett djur är ett lamm så är det ett däggdjur vilket är ett logiskt felslut, eftersom det till exempel skulle kunna finnas diande djur som inte är däggdjur. Det finns så klart inte, men det är ett biologiskt faktum och inte en rent logisk slutledning. Premissen måste i så fall formuleras om till "om och endast om ett djur diar så är det ett däggdjur". Man får då A<=>B om och endast om ett djur diar så är det ett däggdjur B&C ergo där står ett lamm och det diar alltså C->A om ett djur är ett lamm så är det ett däggdjur vilket är en helt ok slutledning. Logik handlar bara om strukturer mellan olika satser eller påståenden och inte om själva innehållet. Logiskt är det absolut inget fel på exempelvis J-Stars resonomang ovan, det är ett klassiskt motsägelsebevis. Just den typen av logiskt bevis brukar dock vara väldigt svåra att ta till sig och för många nybörjarelever i logik är det helt mot allt sunt förnuft. Om man är intresserad av logik är det bara att hänga i och lyssna på dem som hållit på lite längre. Det brukar lossna för de flesta efter ett tag. Är man inte intresserad av logik kan man fortsätta vandra i mörkret Lite mera onT Det finns inte så mycket energi i finkaliberprojektiler som man lätt kan tro. Det är förmodligen ungefär (grov uppskattning) lika svårt att trycka valfritt föremål(kniv, syl, kula) genom en människoarm som genom en bräda. Att hålla i en bräda som träffas av en kula är inte särskilt obehagligt. Förr, då när allt var bättre, fick man använda personal i markörgravar för kreativa målspel. Man kunde då råka ut för att den halvfigur man knatade omkring med på gravens botten fick en träff i brädan som höll den uppe. Detta var lite obehagligt, men inte mer. Det var inte så att man tappade figuren eller så. Men det kan ha något att göra med flogistontransmutationen vid gränsövergång mellan gas och fast fas. Och innan alla säkianer får spatt: jo jag vet att man inte få göra så nu, men förr fick man som sagt. Således är detta ingen uppmaning att göra om detta, men en berättelse från forntiden.

Visst är sig 550 toppen, men det kommer alltid med ett pris. I sigens fall är priset närmare 20 000 SEK, och det är kanske också en förklaring till att schweiziska ingenjörer inte flyttat till sverige i någon större omfattning...

Jag är osäker i just detta fall, men artilleriet brukar mäta i hm, dvs hektometer eller 100 meter. Det verkar rimligt med 54x100=5,4 km max skottvidd för aktuell projektil.

Det internationella programmet är de förutsättningar som gäller när det skjuts på VM, EM och i förekommande fall OS. Det är alltså frågan om vilka regler som gäller för tävlingen, utrustningen osv. Skyttets formel ett med extrema vapen och oftast mycket duktiga utövare. Inga kikare är dock tillåtna.Detaljregler finns på http://www.issf-shooting.org/rules/english...e_2005_2nd.html Det nationella programmet är de regler som gäller vid bl a SM. Oftast lite enklare (billigare)utrustningskrav. De duktigaste nationella skyttarna är ofta väldigt duktiga, och skjuter ofta även det internationella programmet, men det finns också en stor bredd, där de "sämsta" kan jämföras med korpfotboll och division 5 eller så. Intresserade och duktigare än de flesta icke aktiva, men utan chans mot eliten. Vapen som används för 300 metersskyttet är mauser m/96 och varianter cg63, cg80, fsr 89 samt det "nya" sauer 200 STR. Mer info finns på http://www.fsrskytte.se Det finns en massa andra skyttedicipliner också, jaktskytte och metallsilluet t ex. Vad man ska syssla med beror så klart på vad man är intresserad av. Det är behöver inte vara något fel på ett genuint vapenintresse, men det kan vara svårt att överhuvudtaget komma in i en förening om man visar allt för tydlig fokusering på själva vapnen. Tråkigt för nybörjaren kanske, men inte så konstigt om man tänker efter. Med t ex en sauer 200 STR i lämpligt kaliber och ett bra kikarsikte kan man med en del övning träffa en människa på 800 meters avstånd. Inte så kul om en gevärsskytt blir galen och börjar skjuta ner folk. Det finns alltså galningar i samhället som inte bör syssla med vapen. Bedömningen av vem som är "galen" kan vara svår för gubbarna på skytteföreningen att göra, och det hjälper oftast inte att högljutt säga "Jag ÄR INTE en vapengalning, jag lovar!". Det är inte alltid så lätt att komma igång med skytte, särskilt om man inte känner någon som själv är aktiv skytt, och det är ännu svårare om man har en ungdomlig och energisk attityd, men som sagt är det inte så märkligt att förstå att det är på det viset om man tänker efter en stund.

Jodå, det är ett bra gevär. De flesta gevärsskytteföreningar i sverige skjuter med en nära släkting till sauer 205, nämligen sauer 200 STR. Vilka vapen man får använda är detaljerat angivet, det går oftast inte bra med vilket gevär som helst. De lite mer exotiska vapnen typ sauer 205 hör hemma på det internationella skjutprogrammet som organiseras av sportskytteförbundet. De disciplinerna har inte så många utövare i sverige. Som en avslutning heter det skytteförening, inte vapenklubb. Detaljer kanhända, men de flesta skyttar är rätt petiga med att det är skytte de sysslar med först och främst och inte vapnen även om vapen är en mer eller mindre trevlig bieffekt av skyttet. Människor med allt för stort intresse av själva vapnen brukar ha svårt att passa in i de genomsnittliga skytteföreningarna.

Ahh! Linjegrupperat artilleri! Härligt nostalgiska bilder. Själv är jag förtjust i den sovjet-ryska stilen med 18 pjäser på linje och en lite gubbe med signalflaggor som signalerar skjutelement och eldkommandon till alla pjäserna.

Fu XX: Om din far är vapensamlare borde det framgått att det fungerar på följande sätt: Man ansöker om att få en godkänd samlarinriktning. Inriktningen ska vara klart avgränsad och helst åtminstone i princip möjlig att få komplett, det måste i vart fall alltid vara möjligt att avgöra om ett vapen tillhör den aktuella samlingsinriktningen eller ej. Mycket aktiva samlare kan få tillstånd för fler än en samlingsinriktning. När man väl fått sin samlingsinriktning godkänd och hittat ett intressant vapen som passar inriktningen söker man licens för varje enskilt vapen. Normalt ska sedan polismyndigheten endast göra en prövning av huruvida vapnet uppfyller kriterierna för den aktuella samlingsinriktningen och sedan skriva ut licensen om så är fallet respektive komunicera före avslag och så småningom avslå licensansökan i det fall myndigheten menar att vapnet av ett eller annat skäl inte uppfyller kriterierna för den aktuella samlingsinriktningen. I praktiken lägger polismyndigheterna ofta många andra synpunkter på samlandet. Varje lagligt licenspliktigt vapen har alltid en licens med en ansvarig ägare. På licensen anges alltid ändamål, exempel på ändamål är jakt(får även användas till målskjutning), målskjutning, samling, skydd samt annat ändamål.

Faktiskt inte det sämsta förslaget med tanke på hur det som det ser ut på många håll idag. Om man får drömma skulle alla utbildare i FM hålla en lika hög nivå och ha en lika genomtänkt helhetssyn på markstrid som MSS. Om vi håller oss till den verkliga världen kommer det dröja minst tills nästa försvarsbeslut innan det blir så. Efter nästa försvarsbeslut är möjligen inte SPSF en frivilligorganisation längre och om man sedan lyckas med konststycket att behålla de mest kompetenta officerarna i nästa nedläggningsrunda så är åtminstone pistolproblemet löst!

Vilket betyder att man tar in folk utifrån... ....men det är tydligen bara ok om de kommer från ett demokratiskt land i mellanöstern och är anslutna till det officiellt godkända FM systemet. Visst är det bra att det finns planer, det är ju toppen till och med. Det kan bara bli bättre än det är idag, det kommer säkert bli jättebra, helt ärligt. Efter nästa FB behövs det förmodligen ännu färre pistoleras så då går utvecklingen ännu fortare. Personligen muttrar jag i likhet med Andrew fortfarande något om att det kan vara bra att vara öppen i för olika kompetenser.

Visst är det roligt att SPSF t ex avslog förslaget att ta upp IPSC på programmet och sedan glatt drar nytta av skyttar med erfarenhet från just det dynamiska skyttet. Kul dessutom att IPSC inte omnämns i artikeln överhuvudtaget, den politiskt mer korrekta PPC nämns däremot. Nåja, inställningen till SPSFs roll som frivillig försvarsorganisation varierar i leden, det finns trots allt en hel del klubbar som tar den delen på stort allvar även innan m/39b började delas ut till klubbarna. Och har kul under tiden OCH är allvarliga och seriösa ändå.

Jovisst kan det gå på röven, men ansvaret för det är vilar sällan på bara en av de två som ingått i samarbetet. Det kräver erfarenhet och kompetens av att ta in externa förmågor för att det ska bli bra. Som jag skrev tidigare t ex avseende den externa partens kompetens och kvalitetssäkring. Görs inte detta kommer det gå åt skogen förr eller senare. En del glad optimister tror att det är bara att traska på och köpa in. De brukar antingen inse sitt misstag och sedan gå vidare och utveckla sin uppghandlingsmetodik avsende externa tjänster eller så inser det en del av sitt misstag och säger att all extern upphandling är skit. Många inom FM är snabba att dömma ut allt utom det egna av ren princip som det verkar. Insnöat om ni frågar mig. Ibland är det bra med enbart intern kompetens, oftast är det bättre med en väl avvägd blandning av interna och externa kompetenser. I huvudfrågan finns det ett reportage i senaste nummret av tidningen Nationellt pistolskytte en artikel om samarbetet. Se http://www.pistolskytte.org/NP/NP-4-05_lopsedel.htm för en kort sammanfattning. Jag hittade inte själva artikeln på nätet (än). Jag blev något mindre positiv till samarbetet efter att ha läst artikeln, men det kan kanske bero på vad jag uppattar som artikelförfattarens bristande sakkunskap.

Visst finns det ett par problem med att ta in kompetens utifrån. Det är helt rätt att ett sådant problem är att det kan vara lite svårare att avgöra seriositet och kvalitet, men fördelarna överväger. Ställ krav på den externa organisationen, kontrollera deras kvalitetssäkringssystem och arbeta vid behov tillsammans för att utveckla samarbetet. Det är precis så man jobbar utanför kaserngrindarna, konsultbolagen gör det varje dag och det finns (utanför kaserngrindarna) inte många som på allvar tror att det inte går att få konsulterna att hålla kvalitet och seriositet tillräckligt högt.

Jo visst vore det bäst med helt vattentäta skott mellan alla verksamheter. Poliser får inte lära av millitärer eller civila, millitären inte av civila eller poliser och civila får absolut inte lära sig något av varken poliser eller millitärer. Eller inte. Tror man att kunskapen bara kan komma från ett håll är man snett ute. Pistolstrid är något som enbart ett fåtal människor i FM eller för den delen Sverige behärskar fullt ut, så långt kan jag hålla med. Men att tacka nej vad som i dagsläget och under överskådlig framtid trots betydande brister ändå ter sig som en betydande kompetensförstärkning är rätt korkat enligt mitt sätt att se på saken. Det är inte så att det anses topprioriterat att utbilda alla instruktörer som skulle behövas för att i sin tur utbilda t ex utlandsstyrkans alla pistolbärare. Visst vore det i en perfekt värld bra om det alltid fanns tillräckligt med överdjävliga pistol/närkampsinstruktörer av Jakes säkerligen överlägsna modell, men i dagens FM får man ofta nöja sig med andra än optimala lösningar. Att t ex använda en pensionsmässig och mer än lovligt fantasilös vaktchef som instuktör för pistolbärare är inte heller optimalt, och det är den kategorin som är alternativet.

Jovisst, det är väl i det närmaste självklart, jag tror t ex inte många ifrågasätter närkampsinstruktörernas kompetens, inte ostraffat i alla fall. En mer relevant fråga är väl hur många procent av officerskåren det är som "KAN skjuta ganska bra". Nästa fråga är hur många/hur stor andel av dessa som utbildar värnpliktiga/US. Det finns brister i utbildningen och de kommer nog inte rättas till i en handvändning. Bristerna blir förmodligen inte mindre av att använda externa, kvalitetssäkrade instruktörer. Närkampsinstruktörerna har så mycket annat som också ska klaras av, egen truppföring i US, skolor osv att de inte räcker till i dagsläget. Sedan kan en del officerskårens bristande kompetens diskuteras i all evighet tillsammans diskussionen om kravprofilerna, ev kompletteringsutbildning och användning av eventuella externa instruktörer.

@Magnus-Redin: Samma idé som en smått legendarisk bataljonchef vid nedlagda P6. Snacka om rörlig stabsplats! Det hela fungerade enligt uppgift betydligt bättre än att trängas i en radio-11, stripbv eller slå upp stabstält.

Är det jag som är chef är det mitt ansvar. Säjer jag att det är ok med ett eget vapen, så är det det som gäller tills nästa kontraorder. Om jag säger att det inte är ok av en eller annan anledning så är de inte ok, punkt slut. Att mer eller mindre lämna över ledningen för förbandet till en rekylfjäderfantast med egen arsenal kommer inte hända med någorlunda dugliga chefer. Lydnaden är viktigare än någonsin när det är krig. I Vietnam fanns det soldater som hade egna vapen med chefens goda minne, men i dagens Irak är det inte många chefer som tillåter det. Undantag förekommer, men det är just frågan om undantag.

Om din förman ger dig en order som du vägrar lyda och du dessutom "inte vet vad som händer" ligger du risigt till, vare sig han är bokmal eller ej... Från brottsbalkens 21 kap, Brott av krigsmän 5 § Vägrar eller underlåter en krigsman att lyda en förmans order eller dröjer han otillbörligen med att fullgöra ordern, skall dömas för lydnads- brott till böter eller fängelse i högst två år. Till ansvar skall dock inte dömas, om det är uppenbart att ordern inte angår tjänsten. Lag (1986:645). 6 § Är ett brott som avses i 5 § att anse som grovt, skall dömas för grovt lydnadsbrott till fängelse i högst tio år eller på livstid. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara. Lag (1986:645). 8 § Förgriper sig en krigsman med våld eller hot om våld mot en förman i dennes tjänsteutövning eller för att tvinga honom till eller hindra honom från att utföra en tjänsteåtgärd eller annars med anledning av hans tjänst, skall dömas för våld eller hot mot förman till böter eller fängelse i högst två år. Med förmän likställs vaktposter och andra krigsmän som tjänstgör för bevakning eller upprätthållande av ordning. Är brottet att anse som grovt, skall dömas till fängelse i högst sex år. Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningen har begåtts under strid eller då brott mot krigslydnaden annars medför särskild fara. Lag (1986:645).