evsim

Har det verkligen funnits en ksrr där? Det fanns en på Känsö och en på Marstrand som du nämner. Det verkar orimligt att det skulle ha funnits en ksrr i Torslanda då.

Alltså, det vore inget konstigt om värnpliktsutbildningen försvann från FJS. Det skulle gå alldeles utmärkt att rekrytera fallskärmsjägare som gjort sin grundutbildning vid andra förband och sedan får någon slags "jämkningsutbildning" och sedan utbildning i de delar som är speciella för FJS. Så har den tidigare befälsförsörjningen fungerat; officerare från alla möjliga förband gick en fallskärmsjägarbefälskurs (A31, 0231) utan att dessa i bland hade den minsta aning om jägartjänst överhuvudtaget. På så sätt skapades en kader med befäl lämpliga att tjänstgöra vid FJS (och de har då också en "tillräckligt hög" nivå på sina kunskaper). Ur denna kader rekryterades sedan officerarna till FJS på kommendering på cirka tre år eller lite mer. Under hela tiden tillhörde de sitt hemmaförband, till vilket de senare återvände, men tjänstgör vid FJS. För att få stadga hade vissa betydligt längre kommenderingar. Detta system innebar att man i och för sig odlade en "FJS-kultur" men att man hela tiden fick tillskott på nya idéer från helt andra kulturer. Samtidigt kom återvändande officerare tillbaka till sina hemregementen med många nya, annorlunda erfarenheter som kunde tas tillvara. Jag är övertygad om att denna modell med framgång kan tillämpas också på värnpliktga i ett framtida "anställt" FJS: Låt de värnpliktiga göra huvuddelen av sin (grundläggande) utbildning på andra förband och "förädla" dem sedan mot fallskärmsjägartjänsten. Men, om det gick vore det naturligtvis roligast om värnpliktsutbildningen kunde vara kvar. Jag tror dock tyvärr inte det kommer vara så.

Som jag förstår det var sidobasförbandet (plut eller komp) en organisatorisk del vars storlek berodde på just sidobasens storlek och "möjligheter". Helt skräddarsytt förband alltså.

Kalixlinjen: Siknäs - Töre (67:1) 8 st 15 cm m/03-55 ( http://www.i19.mil.se/images/local/berglund.jpg ) Isaksberget - Morjärv (67:2) 2 st 15 cm m/12-66 ( http://web.telia.com/~u92023097/pict0079.jpg ) Miekojärvi - Överkalix (67:3) 2 st 15 cm m/12-66 Parviainen - Sangis/Haparanda(67:4) 3 st 12 cm m/24C Kursunpalo - Pajala (66:1) 3 st 12 cm m/24C Junosuando (66:2) 3 st 12 cm m/24C Tärendö (66:3) 3 st 12 cm m/24C Vittangi (66:4) 3 st 12 cm m/24C Utöver dessa ett antal mindre anläggningar inom skyddsområdet (och en bit utanför också). Luleälvdalslinjen: Luleå (63:1) 2 batterier, Sunderbyn 2 st 15 cm m/12-66 respektive Hertsöberget 3 st 15cm m/98-50 Bodens fästning ( http://www.rodbergsfortet.com/historia.htm ) Vuollerim (63:2) 4 st 15 cm m/12-60 (Zizka, fanns det verkligen 5 pjäser där?) Edefors - Harads (63:3) 3 st 15 cm m/12-60 XXX (63:4) XXX Oljeberget (63:5) XXX Gällivare (66:5) 2 batterier, Malmberget 3 st 12 cm m/24C respektive Stenbron 3 st 12 cm m/24C Utöver dessa ett antal mindre anläggningar, normalt sett lokalförsvarskanonkompanier (och liknande), med alla möjliga kalibrar.

Möta - Fördröja - Hejda - Slå … Så var principen för striden från Torne älv till Lule älv. Lule älv var i försvarsplanering den så kallade avvärjningslinjen, d.v.s. angriparen skulle blivit så försvagad på vägen från gränsälven att han kunde slås där. Å andra sidan kan man vända på resonemanget - det skulle gå åt så mycket förband och folk under dessa hårda strider att om angriparen gick över Lule älv så skulle den organiserade striden vara över. Eftersom det aldig var tal om att svenska förband skulel gå över gränsälven för att söka strid i Finland behövdes bufferten mellan älvarna för att bryta angriparens anfallskraft. Man kan ju fundera lite över varför det över huvud taget fanns ett pyttelitet försvarsområde i trakterna runt Kalix och varför det inte var en del av fo66 eller fo63. Svaret är ju att det här fanns så många förband att det behövdes en kaderorganisation för krigsplanering redan i fred. Fo 67 hade ju som bekant inte något utbildningsförband. Planeringen för striden i gränszonen var ytterst komplicerad, och för min egen del var jag på planering så gott som varje år i samband med SÖB:ar med eget och andra förband. Tänk planeringen så här: Ett lager med förband som avsågs ligga i området och bedriva underrättelsetjänst (läs jägar- och gränsjägarkompanier) oavsett hur striden fördes i området. Ett lager med förband som avsågs ligga i området och bedriva strid (läs jägar- och gränsjägarkompanier och norrlandsjägarbataljoner) i princip oavsett hur striden fördes i området. Målet var ju naturligtvis samordnad strid över ytan, men man förberedde för hyfsat självständig strid för jägarförbanden. (Av säkerhetsskäl gjorde man så att dessa förband inte förde in varandras lägen och uppgifter i respektive stridsplaner. Det var därför viktigt att träffas "redan i fred" så vi inte skulle köra över varandra i ofred.) Ett lager med områdesansvariga lokalförsvarsförband för strid (läs gränsregementen och fristående lokalförsvarsskyttebataljoner med mera). Ett lager med rörliga fältförband. (Glöm i princip brigader men tänk fristående bataljoner) Det var en enorm apparat att sammanjämka intressen och uppgifter här. Speciellt mitt eget kompani (jämte ytterligare 3 jägarkompanier i fo67 och fo66) som var ganska "hemliga", och där vi hela tiden var tvugna att orientera oss om vad som planerades i våra "manöverområden".

Precis som alla andra fort längs Lule älv från Boden till Jokkmokk: hindra fienden från att komma längre - d.v.s. gå över Lule älv.

Vuollerim, alldeles vid samhället.

En fråga till Bocken 853: I början av tråden efterlyser jag lite ksrr, och (eftersom vi kunnat klarlägga ps-08, ps-65, ps-66 och ps-15 OCH eftersom vi utesluter ps-860 och ps-870 ur diskussionen) det vore intressant att få med dem också. Har du någon pejl på dessa söder om Göteborg? Den södraste anläggningen ksrr jag hittat är ksrr-troppen på Känsö i Göteborgs södra skärgård. Nästa anläggning söderöver var R70. Men sedan? Det borde ha funnits anläggningar (tillhöriga Marinen) typiskt kring Halmstad, Bjärehalvön, Kullen, Helsingborg, Landskrona, Malmö och Falsterbo. Från Trelleborg sedan fanns ju en del PS-15 som nämnts i tråden, men åtminstone på några ställen borde det funnits både och. Några ställen jag skulle kunna tänka mig är Trelleborg, Ystad, Simrishamn.

Jag är lite fundersam då det gäller Hagshult om den kan ha hört till F12, jag vet åtminstånde att de varit baserade där under kriget Var F12 verkligen grupperade där? Jag hade för mig att åtminstone huvuddelen var baserade på Hasslösa - åtminstone från 1943 och framåt. Till somligas stora glädje kan jag också säga att jag hörde häromdagen att det pågår (just nu - och aktuellt) ett omfattande dokumentationsarbete avseende krigsflygbaserna och de senare 60- och 90-baserna. Inblandade i detta arbete är FV, FortV och Svensk Flyghistorisk Förening. Så snart (vad det nu kan betyda) finns den: "Boken om de svenska flygbaserna" (namnet är mitt och helt påhittat).

Utan att veta borde väl åtminstone Hultsfred ha tillhört F12.

Samma lokal, annorlunda vinkel:

Fast de var ju redan ianspråktagna på annat håll... Men knappast något så viktigt som att försvara flygbaser Jag kollade förresten lite på de göteborgska flygplatserna och deras "beväpning". Säve hade sammanlagt 6 värnpjäser (37 mm Värntorn 3 (strv m/41)) Torslanda hade sammanlagt 4 värnpjäser (37 mm Värntorn 3 (strv m/41)) Landvetter hade sammanlagt 6 värnpjäser (37 mm Värntorn 2C (strv m/40)) Dessutom fanns det i området 3 stycken Värntorn 2C i förråd som ersättningspjäser.

Just _det_ är ju inget problem. Det är ju bara att byta ut rasket mot värnkanon 74

OK, ändringarna går lite för snabbt nuförtiden … Finns det inte längre några förband i Flygvapnet med transportabla länkar (för att skapa nya stråk, ersätta länkar, ansluta till FTN)? I så fall, var återfinnes dessa nu?

Jag tycker vi börjar närma oss en gräns här. I alla fall, så här ser de olika radarstationerna ut ovan jord: PS 825: http://www.f17.mil.se/images/local/mteps825.jpg PS 860: http://www.f17.mil.se/images/local/mteps860.jpg http://www.f21.mil.se/images/local/ps860.jpg PS 870: http://www.f17.mil.se/images/local/mteps870.jpg För ledning av flygplanen behövs sedan radio: http://www.f17.mil.se/images/local/mteradiouhf.jpg http://www.f17.mil.se/images/local/tmr30_rl472.jpg (radio närmast, länk i bakgrunden) För att binda ihop anläggningar och radarstationer behövs länkar: http://www.f17.mil.se/images/local/mteradiolank.jpg Slutligen, för att ersätta anläggningar (radio och radiolänk) finns det ett särskilt radiokompani vid F17 (tidigare RaL-plutoner vid samtliga (?) flottiljer): http://www.f17.mil.se/article.php?id=4022 http://www.f17.mil.se/attachments/f17bladetdec04.pdf (pdf-fil c:a 7 MB) Observera att samtliga länkar leder till FM egen webbplats. Med risk för att låta dryg, men den används för att spana efter flygplan... PS-870 levererar anpassad bild också till Marinens sjöbevakning.

Sett ur min synvinkel är det tveksamt om FJS kommer ha värnpliktsutbildning mer än möjligen denna omgång 06/07. Fallskärmsjägarbataljonen (som krigsförband) skall avvecklas under året, och delar av denna skall användas som bas för ett eller båda av specialförbanden. Eftersom båda specialförbanden (FJS och SSG) numera rekryterar officerare (yrkes- eller reserv-) eller möjligen värnpliktiga som har behörighet att söka reservofficersprogrammet så finns det en del som talar för att FJS försvinner som värnpliktsförband. Dock håller jag tummarna för att ni som sökt får prövas och testas och genomföra utbildningen.

... Ponera att vi skulle skicka iväg en division (16 plan?) på en utlandsmission. Det skulle ju knappast krävas 9000 man till detta men hur många skulle det behövas för att serva planen (antar att det bara skulle behövas ledning, klargöring, underhåll och viss brandskydd)? Om inte jag minns helt fel var basbat85 dimensionerad för att klara hantera 80 flygföretag per dygn, d.v.s. 80 starter och landningar. Samtidigt skulle basbat85 kunna verka även under fientlig påverkan (dock med nedsatt effekt). Men i vilket fall, det var inget klargöringstekniskt problem att hantera fler än 4 eller 8 flygplan. Problemet ligger istället i att man gick från en äldre basorganisation som var rätt "tajt". Markförsvaret var hyfsat gott, men skyddet mot flyanfall var sämre. Basbat 85 löste det problemet genom än större spridning, men samtidigt ökade då svårigheterna att bemästra markförband. I slutet av 70-talet och början av 80-talet var de så kallade diversionsförband väldigt populära, och man antog att små förband med t.ex. lätta luftvärnsrobotar skulle kunna ta sig in på basen och relativt enkelt verka mot flygplanen under de kritiska momenten start och landning. Motmedlet mot detta var dels en helt ny närskyddsorganisation med hyfsat rörliga närskyddsplutoner närmast banorna och flygbasjägarplutoner längre ut. Genom ny teknik och taktik, utökat användande av hundar m.m. skulle man kunna fånga upp de här hoten. Spridningen av flygplanen och basfunktionerna var "skyddet" mot flyganfall, och skyddet mot markanfall (med större förband) fanns inte. Man resonerade helt enkelt så att om större förband kunde hota basbat verksamhet så hade man börjat fundera på omgruppering för sent. I den mån man hade något skydd mot större förband så var det arméns brigader och lokalförsvarsförband som stod för det - såvida de inte var bundna i någon annan riktning. Om inte jag minns helt fel hade basbat 85 organisation mellan 180 och 190 hårdgjorda banor inom konceptet huvudbas (huvudbana/kortbana) och sidobas (typiskt civila flygplatser). dessutom fanns ett antal "nedlagda" banor som reservbaser (dessa krävde dock omfattande arbeten för att kunna användas).

Jo, det är ganska kul att se det här. Likaså start och landning på kortbana - helst allmän väg. [OT] Men det absolut häftigast jag har varit med om i flyg(-vapen-)väg var när 40 (!) flygplan sköt raketer och fällde bomber mot anfallsmål som brigaden på P18 (under minst lika häftig beskjutning) sedan tog. Var: Tingstäde, När:1983, Varför: Sista skedet i FMÖ 83 "Ostkust" (där momentet tillika var förevisning). [/OT]

Såvitt jag vet ligger Falköping ett par tre mil S (SV) Skövde (vilket jag menade om det nu var oklart). Man kan ju tänka sig flera skäl till detta, men givet den aktuella huvuduppgiften: Det vore taktiskt olämpligt att mobilisera i basområdet (begränsad handlingsfrihet), Om det ändå skulle vara taktiskt möjligt så vore det nog logistiskt dumt (för hög truppkoncentration), Ett mobiliseringsläge söder basområdet ger handlingsfrihet för alternativuppgifterna (som knappast var norrut i någon större grad, men däremot väster-, öster- men framförallt söder ut).

Efter 80-talet … Det lättaste är att snacka med vilken pansarknekt som helst från Skövde (eller för all del FV basare från F7) som var med för 5, 10, 20 år sedan .

En liten kommentar till detta. PB 9 (senare MekB 9) var utgångsgrupperade i det här området med huvuduppgiften att skydda hela basområdet. Brigaden mobiliserade inom ett par, tre mil syd och sydväst Skövde. Detta gällde åtminstone hela 80-talet. Därefter utgick en av bataljonerna och underställdes IB 4 på Vikbolandet.

En till två krigsbaser till 4 divisioner? Inte mkt att hänga i granen... vilka ska behållas då? Hagshult och Jokkmokk är väl de som det övas mest på nu för tiden. Nä, men "Det nya insatsförsvaret" är ju bara en omskrivning för "Rekryteringsbas för utlandsinsatser". Meningen är att de två nya flygbasbataljonerna (basbat 04) skall ha alla resurser för att upprätta en flygbas varhelst det finns en tillräckligt bred, lång, jämn och hållfast väg. Det skall helt enkelt inte behövas några större förberedelser. Därmed faller också behovet av att ha färdiga installationer (tänk speciellt på ledningsplatser, kablage för sambandssystem med mera). Dettta är ju jättebra, för har man förband som inte kräver annat än en väg för att sedan med egna resurser medföra all för att det skall bli en flygbas så har vi ju skapat ytterligare ett förband som kan verka någon annan stans än i Sverige. Frågar du mig om vad jag tror så tror jag inte det kommer finnas någon krigsbas alls om ett par, tre år. Möjligen en för att man skall kunna öva lite med att bygga små fortifikationer och dra erforderlig mängd kabel/fiber för sambandssytem och så. I övrigt är det flottiljerna som behålls som också blir krigsbaserna.

Nu hade vi inte så många baser och betjänande basbataljoner 1982, men det var kanske 30 stycken i alla fall. I samband med Bas90/Basbat 85/88 införande reducerades antalet baser till 24 (till cirka 16 divisioner av olika slag). Troppchefen har varit inne på det hela och beskrivit lite Bas90/basbat85, men jag repeterar och förtydligar lite grand: Baserna som betjänas av en basbataljon kallas flygbasgrupp. En flygbasgrupp består av en huvudbas och till denna fogas en eller flera sidobaser. Dessutom finns det normalt reservbaser. En huvudbas består normalt av en huvudbana (d.v.s. en vanlig flygplats fast ofta "mitt ute i skogen") och ett antal kortbanor (som också kan ligga "mitt ute i skogen" eller vara raka avsnitt av allmänna vägar som breddats för att kunna ta emot fllygplan). Typsikt omfattar huvudbasen själva huvudbanan och en 3 eller 4 kortbanor. Alla banor sammanlänkas av ett vägnät och i direkt anslutning till detta vägnät finns ett antal flygplanplatser som helt enkelt är parkeringsplatser för flygplan. Avståndet mellan flygplanplatserna skall vara stort (skydd genom spridning). De flygplanplatser som ligger närmast respektive banände (d.v.s. 8 - 10 stycken) är avsedda för klargöring och för att kunna hålla flygplanen i hög startberedskap. Principen bygger på att man har helt rörliga klargöringsresurser, och det innebär att man kan låta ett flygplan landa på en kortbana, direkt börja klargöra det (i princip bara några sekunder efter att det stannat på sin flygplanplats) för nästa uppdrag vända det och starta det igen på kortbanan. Men man kan också låta flygplanet använda basens vägnät för att taxa till annan kortbana (eller huvudbanan) för att starta därifrån. En sidobas i flygbasgruppen är normalt sett en civil flygplats eller en äldre militär flygplats. Gemensamt är dock oftast att de inte är speciellt utbyggda med kortbanor eller flygplanplatser. Lite av reservalternativ alltså. En reservbas är egentligen inget man använder i basen utan betydande utbyggnader. Enbart ett krigsalternativ alltså. Men som sagt, detta är historia nu. Meningen är att vi om något år skall ha minst 1 och högst 2 krigsbaser.

Tja, resonemanget byggde på principen att det är lättare att återställa en sönderbombad bana (alternativt köra flygplanet till en kortbana och verka därifrån) än att bygga 4 - 8 nya flygplan. Varje basbataljon hade ett särskilt kompani, flygfältarbetskompani, för att kunna göra större eller mindre reparationer av banor förutom det dagliga underhållet av banor i form av fälthållning (tänk t.ex. snöröjning).

Men var inte den principiella grunden för baserna att jakten baserade gruppvis (4 fpl) på sina baser, och attacken divisionsvis (8 fpl) på sina? Spaningsdivisionerna uppträdde i bashänseende ungefär som attackförband. 1982 hade vi: 11 jaktflygdivisioner (ca 220 flygplan) 5 medeltunga och 5 lätta attackflygdivisioner (ca 150 flygplan) 6 spaningsflygdivisioner (ca 55 flygplan) Detta skulle med mitt resonemang krävt cirka 20 jaktbaser och cirka 15 attackbaser, d.vs. cirka 35 baser.