prsk

Jag vill minnas att en viss H0lK innan han ryckte in i lumpen va lika entusiastisk :P

Funkar att ta saker från fotvårdsasken för att förbättra komforten under avbärarbältet. Skumgummit som hittas däri kan fästat med ett par remsor elastoplast på höftbenen tex.. Man kommer alltid ha blodiga skavsår där när de riktigt tunga marscherna är över dock, tror inte det är något man kommer ifrån. Hoppas du löser problemet med avbärarbältet. lider med dig om du måste genomföra strapatser med all vikt på axlarna :S Ingen ryggsäck i världen är bekväm att bära när den är överlastad, men lk100 är dock ljusår bättre på den punkten än berghaus, iaf enligt min mening. Visst upplevs den hård och eländig men en berghaus är för mjuk, blir en helt annan smärta av den rackaren

Precis.. Det är inte direkt så man behöver snöra på en pbv bak på ryggan för att det ska bli svettigt. Man måste ha i behållning att de tunga ryggorna vi talar om faktiskt är gjorda för att klara vikterna som diskuteras. Stridssäck 2000 blir snabbt väldigt obekväm att bära längre sträckor om man tex har ra180 i den. En 65liter större ryggsäck som lk100 med ordentlig stålmes och extremt styvt avbärarbälte klarar uppgiften betydligt bättre. Man bär ju mestadels med benen ist för axlarna på det viset.

Det var flertalet marscher då jag satte fast stridsvästen på lk:n bara för att kunna använda avbärarbältet på lk:n på bästa sätt. Kan inte säga om jag vägde ryggan med eller utan västen på för det har jag tyvärr glömt.. Anekdot: Satte alltid fast duelfickan på lk:ns axelband vid de tillfällen så man hade mer än ett mag ifall det skulle smälla.

Nej jag gick inte den sträckan, med den vikten, under mitt baskerprov på k3. Hur noggrant läser vi själva? ;) Och snälla, sluta att ge dig på k3 på min bekostnad då jag har noll behov av att hävda mig själv eller k3s olika förband. Konstaterade bara att det verkligen inte är en omöjlighet. Ifrågasatte som sagt ditt tänk. Menar helt enkelt på att din mening är felaktig här. Vårat allra första marschpass bestod av 2km med 15-16kg på ryggen och jag kan säga att den känslan var snudd på lika obekväm som den känslan att ta på sig en 50+kg rygga efter 7månaders suggesiv vikt anpassning. Självklart struttar förband inte runt konstant med lk:n maxlastad av egen + gruppens materiel, utan dessa prov finns ju för att pröva om önskad kapacitet på förbandet uppnåts, då de är ett krav på själva förbandstyperna. Att konstant utföra långa marscher med avsaknad av sömn och vila är knappast tillvägagångssättet för att uppnå önskad förmåga av dylika, då sådana strapatser bryter ner snarare än bygger upp. Så din önskan om 10 likadana strapatser utöver alla dom som görs vid de flesta övningar i fält skulle öka förmågan tycker jag är felaktig. Det räcker att oftare utföra mindre 2-3milsmarcher med önskad belastning för att vid enstaka tillfällen pressa sig att gå 6-8mil med densamma. Varför man använder sig av övningar, där lång oavbruten marsch utan sömn och chans till större återhämtning förekommer, är ju också för att testa viljan hos soldaten att fortsätta gå fast det tar emot. För inte är det en dans på rosor att gå låt oss säga 20mil på 7dagar. Dessa marscher kan man som du säger inte träna på pga tidsbrist i utbildningen, jag tror dock de hade varit extremt nyttiga om tid fanns! Självklart finns det skarpa scenarion i händelse av krig där lång oavbruten marsch är krav för att fortsätta kunna vara operativ. Bland de enda chanserna du har mot en förföljare med hund är ju att trötta ut hundföraren tex. Fienden kanske börjar gruppera alldeles för stora enheter inom ditt operationsområde och du måste omgrupper snabbare än långsamt, ditt fordon måste du lämna för exfiltreringen kan bara göras dolt. Att inte ha förmågan att bära med sig gruppens materiell innebär ju att den patrullen är förbrukad. Då spelar det ju ingen roll hur mycket övningstid du har spenderat på att utbilda soldaterna i annat, om de slutar vara operativa för att de inte orkar bära egen materiell. Sådana här förband beskrivs ju som lätta och rörliga just för att de har den förmågan, inte för att deras utrustning är gjord av lättviktig metall. Hoppas mina åsikter vart någorlunda begrip bara. Har jag missuppfattat delar du sagt så skyller jag på 2h sömn inför dagens arbete och ursäktar mig i förhand. EDIT: Med lång oavbruten marsch menar jag att man fortfarande marschar som man utbildas: 50min gång 10 min rast, sen en liten längre rast då chef anser att behov finns (osäker på om denna är 30min eller 60min)

Nej det är inte omöjligt att gå med 50-55kg 8-12 mil.. jag gick 6 och hade väderförhållandena varit bättre hade jag säkert klarat ett par till, om det var det utsatta målet. Mycket övnings tid läggs ju faktiskt på marsch vid vissa förbandstyper, där det oftast ingår i fältövningarna. Vore intressant att höra mer specifikt varför du tycker det är ointressant att utbilda svenska soldater i detta, ännu hellre varför nyttan är diskutabel? För mig är det fullkomligt självklart att varje förband som opererar bakom fienders linjer ska ha förmågan att transportera sig själv och sin utrustning till fots en mycket lång sträcka. Att en patrull på 6man ska förlita sig på att tilldelat (beroende på infiltrations sätt) fordon ej kommer gå sönder, behöva lämnas, blir bekämpat,.. ifrågasätter ju hela idén med att ha förband som ska operera avskurna från egna förband. Lika bra att då lägga ner förband som ajb, fbj, kj, div-und, fjs. Jag ser hellre det, än att vi bortprioriterar utbildning som ändå är en förutsättning för att dessa soldater ska kunna klara livhanken om saker ballar under en pågående operation.

Jo de har förmåga på psg90/ag90. Den gruppmedlemen ingår i patrullen med förmågan att verka om order kommer, de har dvs inte bara den befattningen. Det där har experimenterats med på k3 -und också. Vissa år har det varit en prickskyttegrupp som nästan enbart sysslat med prickskyttetjänst medan andra år har prickskyttarna utbildats sen gått in i en patrull. Något år skedde befattningsutbildningen även uppe vid k4 där den största kompetensen inom området måste anses finnas. Utbildningen för att få prskbågen tror jag bara ligger på dryga 5v. De år prickskyttegruppen är en egen del i skvadronen har utbildningen fortsatt med tilllämpade övningar resterande lumpentid ut, och bågen inte sällan fåtts förrän i slutet av värnplikten. Calle_P: Antar att det är vid smygjakt ditt intresse väckts? Kan hålla med om att dessa stunder inom prickskytte är oerhört adrenalinframkallande men det är fortfarande regält långt ifrån tjänsten som helhet. För du är väl inte ute och jagar 24/7 en vecka i sträck då det regnar underkylt regn och det ligger snöblask på marken? Det jag kan tänka mig likna smygjakt mest inom det militära är rörlig spaning, och det är något som en mängd förband använder sig av, så du lär inte gå miste om den känslan iaf

Utveckla gärna det där. jag har blivit intreserad av att söka prickskytt (om jag nu får göra lumpen osv osv). Är det rent av en "skittjänst"? Beskriv gärna hur utbildningen går till, vore väldigt intresant. Hur alla övningsmoment går till finns det otaliga böcker och annat om, precis som kimster säger. Dock kan jag svara på varför det inte va som jag hade föreställt mig: De bitarna jag tyckte va häftigt och coolt med prickskyttar som ungdom, utgjorde knappa procenten av vad vi verkligen höll på med. Ganska snabbt realiserades bilden från det glamorösa. Att ta sig till sin oplats är ett ganska tråkigt jobb i sig. Det är inte särskilt kul att knalla den sträckan infiltrationen behöver ibland, man har ju bara 2st ryggor att dela utrustningen med. Att bara ha sin stridsparskamrat eller sig själv ute i skogen kan vara påfrestande för psyket. Man saknar de små skämt inom en grupp som livar upp stämningen när det är jobbigt. Stor del av ens tid spenderas alltså i tristess någonstans ute i de svenska skogarna. Det behövs nog helt enkelt en speciell typ av människa för att uppskatta tjänsten som prickskytt. Det sadistiska är ju att vi är ganska många

Calle_P: Det krävs nog uteslutande genomförd prskbefattning under GU för att kunna tilldelas en sådan tjänst vid NBG alt. US. Prickskytt är korrekt benämning för det du verkar vara intresserad av. Prickskyttar jobbar ofta i par med en skytt/observatör alt. i grupp då man kan utföra prskuppdrag enskilt eller med enklare observatör från gruppmedlem. Prsk används delvis vid förband som har sitt operationsområde bakom fi:s linjer (fjs, div-und, ajb m.fl). Prickskytt är en befattning man tilldelas, vid det förband man utbildas, så tjänsten är rätt annorlunda beroende på vart man gör GU. Vissa enskilda moment i utbildningen är likadana överallt dock. Skarpskytt benämns de i en grupp som har ak5b alt. psg90. Utbildningen på psg90 va på k3-lbb 02/03 3v. Dessa är ett verktyg för att i strid ta ut nyckelmål med ökad precision. Det ord du inte vill använda i militära sammanhang är krypskytt. Sen tycker jag personligen inte du behöver vara besviken för att du kanske inte blir prickskytt. Tjänsten är väldigt annorlunda mot den bild man skapat sig via skrönor/film/media.

Utförde ungefär hälften av mina uppdrag i lumpen med ak som sidearm. Föredrar att ha psg90 i dragväskan tills man nått oplats/eldställning. Just för att, gud förbjude, ha något att bita ifrån med vid eventuell sammanstöt. Observatören känner sig inte särskilt trygg vid växelvis bakåt om han understöds av psg90 + att det är extremt svårt att se sitt mål med 10x i tät skog (där man förmodligen kommer råka ut för sammanstöt). Som prskpar vid sammanstöt är du förmodligen redan körd från början dock.

Personligen sover jag hellre under bar himmel med livet i behåll än får kraftiga förluster för att få inkvartera under tak? Konstigt resonemang.

Tro mig, det kommer tillfällen nog, varje övning i terrängen brukar betyda en regäl dos fysisk fostran på ett eller annat sätt ;)

Hört talas om sammanstöt? halt eld rök bakåt är ju det enda stridsförfarande en jägargrupp på und verkligen behärskar Sen att du aldrig sett det, well, det är ju skogstroll du pratar om, du ska inte se dom hehe Jag ville bli jägare för jag hade hört och trodde på myten. Det finns nog få människor som verkligen tycker det är skoj att gå så mycket som man får göra. Marsch hit och dit måste vara bland de tråkigaste sysslorna en människa kan utföra. Nä, jägare på und är ingen plats för dom som vill ha skoj, utan för dom som vill testa sin förmåga att bita ihop fast det är tråkigt.

Status för mig ligger på soldatnivå och inte beroende av tjänst. Två personer från samma förband kan, och brukar, ge mig helt olika intryck av den tjänst de bedrivit. Civila går nog på ett förbands renommé i vardagligt tal när de skaffar sig sin statusuppfattning. Det förband som är på tapeten är det som har hög status. Sen underlättar det nog om man kan dra paralleller till det man känner till om militärer (hollywood). Vanlig marknadsföring av "varunamnet" spelar nog också roll. AJB kommer nog tex få leva rätt länge med att vara "norrlandsjägare" som i sin tur för många är = fjälljägare/lapplandsjägare. Det ska helt enkelt läskas i munnen då man nämner förbandet, som man vet allt om *host*, vid ryktesspridningar i bastun.

http://www.sfhm.se/templates/pages/ArmeObjectListPage____700.aspx Ta en titt där och se om du hittar något som liknar den du har. Kolla även på Karbiner, Studsare, Musköter som finns som kategori på samma sida. Återkom gärna om du/ni får veta mer om era gamla vapen.

Sgt Karsberg..... Gör oss bröder en tjänst, knip igen den där lilla skrytluckan! Följ stående order att vara ödmjuk och ett föredöme, är så trött över att behöva skämmas för sådana som dig.

Håller med Medic i mångt och mycket. Jag har haft mina performance sedan 02 och de har funkat fin fint hela tiden. Aldrig släppt in väta, och andats förhållandevis bra. Jag tycker meindl kängorna ska sitta betydligt tajtare än m90 för att vara riktigt bekväma att gå långt i. Jag har riktigt breda fötter så första veckan i skorna va kanske inte den bekvämaste men de vidgade sig helt och sitter nu som stöpta efter mina fötter. Har inte haft något problem med släpp vid sulan eller annan defekt. Kan hända att de är kalla vid lång stillhet vintertid men torra är de så det känns bekvämare än m90s väta + kyla. Använde försvarets nokia gummistövlar (gröna) vid riktigt kalla dagar. Använde också m90 vid långa stridsmoment då sådana sliter hårt på lädret vid tårna. Meindl Performance är ur min synvinkel en riktigt riktigt bra sko, dock har jag inte testat så många andra kängor så det finns säkert de som är minst lika bra + bättre.

Vi testade 2 olika modeller av dragbags på K3 02/03. Ingen av dessa var den som säljs här. En dragbag är en underbar sak att stalka med. Man fäster den i skärpet o låter den släpa mellan benen medan man kryper sådär roligt sakta med hjälp av fingrar o tår var 10:e sekund. Sen är den utmärkt när man har ak5 som sidearm vid rörlig spaning eller liknande.. (pistol eller liknande är ju tabu i fmv). Problematiken med dragbags är när man ska förflytta sig längre sträckor. Att bära på lk100 med allt vad som behövs för 10dagar i fält + en dragbag gör marscherna kopiöst obekväma. Inte just pga vikten utan det faktum att den är omöjlig att fästa på ett bra sätt på lk:n. I vårt fall vägde den negativa sidan över den positiva då förflyttning med ryggsäck var standard i de flesta övningsmoment. En bild på hur baktung en ryggsäck kunde bli:

personliga bilder från dagen någon? dela med er nu

Nope men jag har upptäckt en oplats pga en synlig petflaska... Är man mycket i skogen märker man vilka saker som inte hör hemma där. Och saker som petflaskor, vita raggsockar, färgglada kompanimarkeringar med tejp etc är väldigt iögonfallande om man bara vant sig vid vad man ska leta efter. Självklart är det störst risk att bli röjd på rörelse och ljud. Men är dessa faktorer ute ur bilden så är det visuella kvar, och kanske lukt om man är förföljd. Finputsade kängor utmärker sig också väl då svart inte är någon naturlig färg bland vår fauna.

@Furir razer: Stämmer. Man rör inte inställningarna på siktet efter den är skottställd. Vi gjorde dock ingen skillnad på bt-strid och vanlig skjutning. Värdena mättes och uppsättningen skrevs ner på papper ist för att fysiskt ändra den på siktet.

@Kimster: Jag är nog forumets sämsta på att hitta fakta från webben så jag får gå på mina minnen från vad bt-personalen sa när de hade nån genomgång om det där. Kommer inte ihåg vad det är för teknologi de använder sig av men någon kon-formad stråle har jag för mig det var. Anledningen till att man inte träffa med ak5 på för långa avstånd var att spridningen på konen då hade blivit för stor och därmed styrkan för svag när den nådde prismorna. För att nå långt behövde psg-strålen alltså ha en så avlång kon-formad utvecklig som möjligt, för att bibehålla sin styrka. Därför är diametern på strålen liten vid korta avstånd och man träffar då ofta bara nära en prisma vilket motsvara närträff (ett pip på västen). Ak5:an däremot hade en spridning på runt 30cm vid 100m (osäker) och får därmed lättare utslag då 2-3 prismor känner av strålen vid träff rakt i bröstet. Nåja. Fritt återberättat ur pallet o snart får jag väl en avhyvling utan dess like. Men försökte iaf

Va inte meningen att va dryg, skrev bara vad som va optimalt, och problematiken med att inte använda sig av det optimala. Iof hade Deron nämnt det tidigare så kanske onödig post av mig. Men som jag sa, ställningen känns inte heller som min egna skottställning 100% då man står bakom vapnet och hukar sig ner och kollar i siktet. Rör man kolven med kinden så skakar ställningen tillräckligt för man ska bli osäker på om man ställt in rätt. Ett smidigt sätt att kontrollera är, om övningsledaren tillåter, att placera en bt-väst på avståndet man förutser bekämpa folk på och kontrollskjuta. Jag litade helt på min trollflöjt vid skjutning med skarp ammo. Men vid bt-strid kändes det alltid lite obefogat nervöst om man skulle få utslag eller inte, och det på ett avstånd det knappast behövs psg för att träffa. Sen att som prickskytt smyga runt med hjälm och här-är-jag-prismor kändes inte heller helt okej

jag tror man kan göra det själv precis som på AK, men minnet är inte hundra på det Psg 90:s bt-laser ska monteras med vapnet fastsatt i ställning. Det finns 2 skruvar på denna ställning som justerar vapnet vertikalt och horisontellt. När siktet motsvarar det kors man siktar på efter justering så ställs lasern in att träffa. Det är alltså ingen vanlig figur man siktar på utan en skärm av något slag. Men visst, montera dit den själv och kör på någon annans kikarinställning. Det blir säkert skitbra på lite längre avstånd ;)

Lasern är "komprimerad", dvs den vidgar sig mycket mindre än den för ak5. 800meter ska den nå. Problemet jag stötte på var kalibreringen som görs på 15 eller 25m. På det avståndet är det rätt svårt att få skärpa på korshåret när man ställer in, samt att man inte kan göra det i anläggning utan får titta in i siktet ovanifrån (eftersom vapnet är fastsatt i en ställning som är känslig till tusen), vilket jag kände inte är min direkta skjutställning. Har glömt bort vilket avstånd siktet är parallax-fritt på dock. När jag använde mig av det i bt-strid så funka det utmärkt på lite längre håll, skjöt ut folk på 300m utan problem. Däremot var det svårare på kortare avstånd då man i princip va tvungen att sikta på en prisma på västen/hjälmen för att ge utslag. Laserns diameter på 50meter är bara nån/några cm så att träffa en lika stor prisma under stridens hetta är lite klurigt. Gick väl åt 3-4 skott innan man fick träff och inte närträff (ett pip) fast man sikta rakt i bröstet på folk. Kan sägas att detta var i strid i bebyggelse där långa avstånd sällan gavs. Detta är bara egna uppfattningar o bör väl inte tas som fakta antar jag. Expertis efterfrågas?