BW-393

Ett bra exempel (igen) för att belysa ungefär vad det är frågan om. För punkt (1) är vad i precis de flesta fjärrspaningspatruller i krigstid skulle göra. Också svenska förband. Garanterat. Och det är precis vad t ex brittiska kommandoförband gjorde under andra världskriget. Vad gäller Falluja så är det ganska tydligt att det finns en "shoot-to-kill-policy" från den amerikanska armén. Andelen dödade fientliga kombattanter i förhållande till tillfångatagna kombattanter talar sitt tydliga språk. Å andra sidan så är det svårt att se att USA har något alternativ. Det är synnerligen praktiskt och önskvärt att de blodtörstiga terrorister som avrättar irakiska och utländska civila tas ur ekvationen en gång för alla. Det är också praktiskt - om än något mer moraliskt betänkligt - att lokala kombattanter som bara hänger med terroristerna också betalar ett högt pris. Det kommer att leda till betydligt färre tanklösa rekryter till framtida kamper i Mosul, Tikrit, Nazariya. Notera att Margaret Thatcher sannolikt gav ett motsvarande direktiv inför Princess Gate-stormningen 1980 och sedan dess så har terroristerna valt andra länder att slå till i ... Nu kan man invända att terroristerna bara kommer att svara med fler övergrepp, men just i detta fall så stämmer inte den hypotesen eftersom terroristerna i Irak redan för kriget med totalt förakt för alla krigsregler och med total grymhet. Att USA svarar med vad som tekniskt sett är övergrepp mot fientliga kombattanter - som dessutom har oklart skydd under Genève-konventionerna - är inte så konstigt. Det är ungefär vad man gjorde i Bastogne efter SS-övergreppen i Malmédy. Amerikanerna har alltid svarat "robust" på motståndarsidans övergrepp ända sedan nationens födelse av lika skäl som jag inte går in på här. Jag förlorar ingen nattsömn över att en irakisk motståndsman som valt att föra strid mot koalitionen utifrån en moské utan uniformskännetecken avrättas. Jag tycker att det är betydligt mer tragiskt att Margaret Hassan - en civil kvinna som levt i Irak i 30 år och som dessutom var emot kriget - kallblodigt mördats av några fega as som dessutom inte haft modet att stanna kvar i Falluja och möta riktiga soldater. Jag noterar att al-Jazeera medvetet valt att inte visa denna video samt att de som så kraftig fördömt marinkårssoldatens handlande i Falluja i denna tråd inte med ett ord nämnt Margaret Hassan ... Jag skulle dock inte kunna acceptera det hypotetiska mordet på den 10-åriga flickan som ventilerades i ett annat - sämre - exempel. Sådana mord förekommer dock i Irak i dag. Av terroristerna.

På kort sikt: Mer våld. Dels finns nu ingen som ens formellt kan hålla Hamas under kontroll - inte för att det i praktiken var aktuellt när Arafat levde heller. Dels kommer de många sinsemellan stridande fraktionerna av det palestinska (väpnade) samhället nu att slåss om ledarskapet. T o m i "bästa" fall innebär det tyvärr fler attacker mot Israel - för att öka sin egen "tuffhetskudos" visavi det egna folket - och i värsta fall innebär det ett riktigt blodigt inbördeskrig (vilket det finns historisk precedens för och där tecknen funnits senaste par åren, senast: http://english.aljazeera.net/NR/exeres/5CC...F03DBBFA1AF.htm ) Det finns en pytteliten chans att de viktigaste palestinska ledarna kan enas snabbt utan våld, t ex kretsen som samlades kring Mohammed Dahlan i opposition mot Arafat för över två år sedan. Eftersom Marwan Barghouti är i fängelse så tror jag att det blir svårt, tyvärr. Det kräver att Sharon och hans regeringskolleger framförallt från Likud är seriösa om att acceptera en stark och legitim - men i slutändan fredlig - motpart. Det verkar man inte ha varit villiga till förr, speciellt som man fört en politik som gjort Arafat till nationalhjälte varje gång den senare varit nära att bli fälld av sina egna. Det kräver att man uppger tankarna på ett Yeretz Israel. Om israelerna skulle ha modet att titta på Barghoutis fängelsestraff och i slutändan fria honom samtidigt som man glömmer Dahlans eventuella egna kopplingar till våldsdåd så kunde dessa två palestinier tillsammans bilda en trovärdig ledarskapsduo med brett folkligt mandat samtidigt som det finns indikationer på att de till skillnad från Arafat både skulle vilja och faktiskt förmå kunna genomdriva en effektiv fred med Israel. Bl a genom att kunna acceptera nödvändiga kompromisser rörande t ex Jerusalem och de palestinska återflyttarna samt genom att på allvar ta upp kampen mot Hamas. Det kräver stor vision och stort mod av Sharon & Co och det palestinska ledarskapet llikväl som av Bushadministrationen. Å andra sidan var allt detta helt omöjligt så länge Arafat levde. Nu finns i alla fall ingredienserna (en Sharon som redan tagit risker för Gaza, en amerikansk president som inte behöver tänka på omval och som t o m har chans på Nobelpris samt ett palestinskt ledarskap där några t o m lärt sig hebreiska). Så därför, på lång sikt: Förhoppningsvis ett bättre förhandlingsklimat och chansen till två stater som lever sida vid sida utan våld. Det kan dock ta flera år och många blodiga bakslag. **** Jag skriver som om Arafat redan officiellt har dödförklarats, eftersom jag tror att han helt enkelt är död och att man är lite handlingsförlamad - alternativt fruktar fullt inbördeskrig direkt - i Palestinian Authority och därför väntar med det officiella dödsbudet tills man vet vad man ska göra.

Speciellt som det inte saknas utländsk (=nordisk) konkurrens ...

Nej, det verkar inte finnas någon smoking gun. Och i detta fall ska UNSCOM (i synnerhet) ha all respekt. Det visar att FN-systemet fungerar om det tillåts fungera. En läxa för George W Bush. Jag är personligen lite kluven till Hans Blix roll. Å ena sidan är han en rutinerad tjänsteman med utmärkta engelskakunskaper och bra förmåga att hantera diplomatiskt rävspel i FN. Å andra sidan kan det också anföras emot honom, dvs att man ger honom en mer apparatjik-liknande framtoning där de diplomatiska medlen är viktigare än den slutliga avsikten. Vilken är det klara och verifierbara avrustandet av massförstörelsevapen. Blix missade t ex som IAEA-ledare totalt Saddams uppbyggnad av kärnvapen på 80-talet. I stället berömde han vid den tiden Saddams samarbete. Misstaget upptäcktes endast efter det första gulfkriget. Detta har USA:s neokonservativa aldrig glömt. Det är orsaken till deras senare misstro mot Blix. I korthet så hade Blix därför inte den personliga auktoritet som t ex Ekéus kanske skulle ha haft i neokonservativa ögon. "Realism" i deras ögon stavades "Münchenavtal", peace in our time, med Blix något anakronistiskt som en slags sentida Dahlerus. Jag vill inte personligen kritisera Hans Blix men jag kände faktiskt på samma sätt våren 2003. Risken inför kommande "showdowns" med Iran och Nordkorea är att FN-systemet fungerar uselt om Säkerhetsrådet och FN:s tjänstemän inte är - eller upplevs - som seriösa i sin strävan att uppnå avrustning av pariastater. En läxa för FN. Allt det du skriver rörande ovanstående är korrekt. Huruvida det fanns en agenda att med flit överdriva hotet eller huruvida allt faktiskt var en massiv underrättelsemiss är en fråga för historikerna när allt väl deklassifiserats som 50 år (eller mer i brittiskt fall). Det här är en väl argumenterad åsikt och helt klart ett av de starkaste argumenten mot kriget. Det finns dock motargument, nämligen att sanktionerna var på väg att ge vika - om inte direkt så i alla fall i en nära framtid - samt att Saddam hade korrumperat Food-for-Oil-programmet: http://msnbc.msn.com/id/6214647/site/newsweek/ (Duelfer-rapporten är länkad i tidigare inlägg. Det finns flera oberoende undersökningar kring korruption, sanktioner och Food-for-Oil, bl a en kommande FN-rapport.) Det är intressant att FN ville ha kvar sanktioner också efter att Irak var befriat och dess WMD definitivt inte kunde användas av Saddam: http://www.nytimes.com/2003/04/18/opinion/18ROSE.html Jag tror att också FN:s roll kommer att undersökas närmare av historiker när man tittar på Irakkriget i framtiden.

"Billigt trick" att "tjata" om användning av kemstridsmedel? Som ingen annan diktator i modern tid gjort? Dom "döda kurder" du snackar om var civila män, kvinnor och barn. Det är inte "gammalt", det är inte "irrelevant". Din definition av USA:s säkerhet är för snäv, ungefär som om ett land som - liksom Sverige och hela västvärlden (!) - är beroende av energitillgångar i Mellanöstern, och som är en transoceanisk handelsmakt kan stänga in sig innanför sin egen kontinentalsockel. Men som sagt, det är din trivialisering av WMD-hotet som gör din ensidiga tes om grunderna till Irak-kriget ohållbar. Du skulle vinna på att acceptera att WMD kan ha spelat en roll. Min åsikt om den nuvarande administrationen baserar sig på dess utrikespolitik, inte på inrikespolitiska frågor som skyddas av den amerikanska konstitutionen och som oftast lagstiftas lokalt på delstatsnivå. Min åsikt om Bush intelligens skiljer sig från den gängse. Jag är absolut övertygad om att USA:s industri påverkar dess utrikespolitik. Starkt. Garanterat. Precis som jag vet att fransk industri påverkar fransk utrikespolitik. Eller svensk industri påverkar svensk utrikespolitik i önskad riktning. "Now who's being naive, Kay?" Jag behöver ingen lektion i rätt eller fel ifrån någon som viftar bort folkmord på kurdiska män, kvinnor och barn.

Jag är enig i dina - som vanligt - välargumenterade kommentarer. Punkt 2 är som du säger en rätt vanlig konspirationsteori. Att gå emot den skulle föra oss väldigt OT, och det kanske inte ens är möjligt att fullständigt sopa bort den. De mest långlivade konspirationsteorierna är ju svåra att sopa bort, hur absurda de än är. Punkt 1 är definitivt fulltständigt giltig. Det är faktiskt en möjlighet, speciellt om man köper den gängse bilden av den nuvarande administrationen som inkompetent. Jag tror dock inte att USA huvudsakligen gick in för oljan (även om det givetvis spelade roll när man först förde kriget), jag är fullständigt övertygad om att Blair inte gjorde det och anser vidare att man inte så lättvindligt som vissa gjort i denna tråd kan dissa WMD eller t o m demokrati som grundorsak (Bush verkar vara ganska idealistisk/sentimental på vissa punkter beroende på hur man ser på det). Men punkt 1 kommer ändå inte att kunna läggas på is så jättelätt. Speciellt om det blir så att den ende framtida maktspelaren in ett förvisso lugnt och relativt demokratiskt Irak blir ett "Iraqi Aramco" eller Halliburton. Här har Bush mycket att bevisa om han får sin andra period. Det är också en väl argumenterad åsikt och något som jag inte invänder emot. Ett välskrivet inlägg som jag i huvudsak delar - och som jag tror de flesta på bägge sidor debatten kan enas kring - om jag bara kan påpeka att oskyldiga irakier blir lidande vad som än händer. Det är min personliga åsikt att det största lidandet - ett riktigt blodigt inbördeskrig - följer om USA drar sig ut innan landet stabiliserats ordentligt. Det tog f ö flera år att stabilisera Japan och Tyskland efter andra världskriget och då var de länderna ändå krigströtta.

Men du skulle fortfarande ifrågasätta Irakkriget lite grann om Saddam hade haft halvfärdiga kärnvapen och en uttalad vilja att använda dem t ex mot Kuwait? Nåväl, Saddam har bevisligen haft WMD: http://www.un.org/Depts/unscom/ Saddam har - till skillnad från andra länder som har tillgång till massförstörelsevapen - faktiskt använt dem sedan det andra världskriget. Är du så dåligt påläst på användandet av nervgas och senapsgas vid Halabja 15-18.10.1988? Sedan är det en annan sak att det hittills inte påträffats några större eller allvarligare mängder WMD. Det troliga är att FN-inspektörerna faktiskt lyckades demontera Saddams massförstörelsearsenal. Det här tar du - och många med dig också i USA - i efterskott som direkt förödande kritik mot Bush. Men kom ihåg att Saddam inte samarbetade med världssamfundet. Världssamfundet kunde alltså inte veta att Saddam inte hade behållit en viss kapacitet, eller rustat upp den efter att vapeninspektörerna tvingades lämna Irak 1998. Varför ligger då bevisbördan för krigets legitimitet på Bush? Flera gånger i ditt inlägg så försöker du hamra in din kärntes: (1) Irak hade inga WMD (2) Bush visste detta och ljög därför om orsakerna till kriget (3) Jag - och de som tycker som mig - är med på noterna Samtliga punkter av din tes är felaktiga eller svaga: (1) Saddam har haft WMD under 90-talet, har använt WMD under 80-talet och han har velat skaffa nya WMD i framtiden. Det sistnämnda är en ofta förbisedd del av denna rapport: http://www.cia.gov/cia/reports/iraq_wmd_2004/ Du polemiserar som om inget av ovanstående var sant. Ungefär som om Saddams Irak var fredliga Sverige, Schweiz eller Costa Rica. Det är totalt absurt, faktiskt. Att Saddam sedan lurade alla (inklusive ryssar, fransmän och sitt eget försvar) när det visade sig att han tack vare FN:s vapeninspektörer inte hade kvar massförstörelsevapen i några markanta mängder inför invasionen våren 2003 är faktiskt inte den amerikanska administrationens problem. Saddams agerande - när fullständigt öppna kort och villkorslöst accepterande av FN:s resolutioner hade avstyrt en invasion - kan bara hans psykiater förklara. Kanske. (2) Det är därför tendentiöst att anklaga Bush för att ljuga inför invasionen, bara för att man i efterhand sitter med alla kort på hand. Det är givetvis fullständigt acceptabelt - klar yttrandefrihet - men att bygga detta på att Irak och WMD inte går ihop och att USA:s handlande är irrationellt är svag argumentation. (3) Jag anser - och kommer alltid att anse - att Bush och Blair tog sitt ansvar genom att ställa Saddam till svars när han inte ville samarbeta med inspektörerna. Saddam har under 12 år ljugit, bedragit, mutat sin väg bakom och ignorerat alla sanktioner. Hans hantlangare hotade t o m inspektörerna till livet, och gjorde allt för att sabba. Det här är okej med Frankrike och Ryssland, och tyvärr med Sverige och många andra länder också. Det är inte okej med mig. Jag är extremt väl påläst på Mellanöstern - religion, historia och kultur - och det inkluderar orsaker och bakgrund till Irakkriget. Såsom det beskrivs av alla sidor (således både Bob Woodward, och Jag blir alltså inte imponerad när någon som - till skillnad från mig - inte brytt sig om att läsa rapporterna från t ex UNMOVIC, UNSCOM, och IAEA (vilka samtliga utgör de "fabricerade rapporter" du verkar tala om), söka efter analyser från t ex MEMRI eller Council on Foreign Relations, och som inte brytt sig om att faktakolla tidningar från NY Times till The Guardian till Le Monde (samtliga av dem f ö klart emot Bush) så kör det billiga tricket att betrakta mig som någon slags simpel Fox News-tittare. Jag vill inte göra det här personligt, FL, men du har i dina inlägg hittills inte visat den bakgrundskunskap eller breda källkritiska forskning över flera olika - sinsemellan oeniga - media för att kritisera mig på det sättet. Det gör din hätskhet ganska oursäktlig. Man kan ta sida för den ena eller andra sidan rörande t ex brådskan i att gå till krig och nivån på Saddams program 2003, men man har definitivt en agenda om man totalt ignorerar Iraks kända WMD-program, skriver om historien och ignorerar eller omtolkar etablerade fakta (Halabja, kriget mot Iran, hela UNSCOM-historien) för att på värsta sätt ge de starka demokratiska ledarna skulden, och samtidigt ursäkta de svaga eller rentav korrumperade (Chirac) ledarna samt diktatorerna. Att dra fram Nordkorea/Iran som kontrast eller att ändå hävda olje-/privata hämndaspekten (George Bush no 41) som viktigare än WMD för Bush är däremot helt relevant och jag förstår att det kan finnas olika åsikter i den debatten, som många i denna tråd f ö för väldigt skickligt (även om jag är oenig med dem ;) ). Att kritisera administrationens hantering av kriget är klart relevant. Där finns mycket kritikvärdigt. Det sistnämnda är också orsaken till att starka Irakkrigsanhängare röstar på Kerry (t ex Andrew Sullivan) eller i alla fall inte vill stöda Bush (Cristopher Hitchens). Att jag är oenig med dem rörande just deras avståndstagande från Bush är för att de inte lever i ett Europa som för tillfället genomgår en hätsk anti-amerikansk fas och där minsta lilla medgivande om taktiska svagheter i administrationens krig alternativt politisk oenighet med Bush i övriga frågor vrids till generella strategiska angrepp på nationen USA. Om 9/11 aldrig inträffat, om talibanerna inte stött terror och om Saddam Hussein inte utmanat världssamfundet så hade jag också varit mer skeptisk till Bush. En Kerry-seger får utvisa vad som kommer att utlösa nästa anti-amerikanska våg. Jag hade en enorm respekt för Madeleine Albright när hon var utrikesminister och faktiskt hade ansvar och var tvungen att anpassa ord och handlingar till varandra.: http://www.cnn.com/US/9812/17/albright.trans/ Det finns f ö massor av källor rörande Clintons, Christophers och Albrights åsikter om nödvändigheten i att byta regim i Irak före 2001. Kanske ska man vara lite försiktig med vad Albright eventuellt säger i valkampanjens hetta och stället fokusera på hennes analyser i professionella fora: http://www.mideasti.org/articles/doc281.html (Jag är f ö enig med Albright angående Abu Ghraib, som liksom den juridiska statusen för Guantanamofångar är allvarlig och relevant kritik av Bushadministrationen.) Och det visste du redan innan dom gick in? Är du synsk? Du drog in det genom din allt-eller-inget-tes: Om USA går in i Irak så bör man också gå in överallt i den odemokratiska världen. Vilket givetvis skulle implicera ett världskrig. Så även om ordet "världskrig" är mitt, så är själva tesen din. Inget annat land? Inte Kina över Taiwan? Inte Nordkorea när dess regim blir svagare och känner sig tvingad att attackera Japan/Sydkorea? Nåväl, då säger jag bara: klassisk anti-amerikanism. Bara av intresse, vilken konservativ högerideologi är det du refererar till? Den kristna högern? Den invandrarfientliga högern (t ex Bill O'Reilly)? Den libertära högern? Den neokonservativa högern? Den "kortsiktiga och trångsynta" politiken har hittills inte fört till krig i Nordkorea eller Iran och den förde inte till invasion av t ex Saudiarabien rätt efter 9/11 trots att många konservativa tyckare starkt förespråkade det. Till skillnad från trevliga, frihetsälskande nationer som Sovjetunionen, Saddams Irak och Milosevics Serbien som givetvis aldrig ljög. Och jag förstår genuint inte hur svårt det kan vara för folk att inse att Saddam var huvudorsaken bakom kriget. Din demagogiska hätskhet står inte riktigt i förhållande till din oratoriska förmåga. Jag finner inget skäl att låta dig avsluta en debatt bara för att du hamnat på hal is. Det är dock givetvis ett fritt val. Du tror tydligen att hanteringen av demokratiska nationers säkerhet fungerar på samma sätt som intern polisiär eller judiciär praxis? Saddam var inte misstänkt för att ha rånat 7-11 eller att ha slagit ned en pensionär, utan för att vilja skaffa och använda massförstörelsevapen. En responsabel statsledare väntar inte tills svampmolnet växer ovanför Tel Aviv eller Kuwait City. Det är bra att du tydligt visar var du står. En demokratiskt vald ledare - med fel och brister - likaställs alltså med en av de grymmaste och mest mordiska despoterna i modern historia. Det likaställningen får stå för dig. Om dess säkerhet är allvarligt hotat, självklart. Och det finns inget större hot än massförstörelsevapen. Historiskt så har FN sedan 1945 fungerat ganska bra som stabiliserande faktor. I dag - anser jag - är FN och dess mest okritiska anhängare farligt nära att bli ett nytt Nationernas Förbund. NF och dess demokratiska medlemsstater svek sitt värv under 30-talet - det är ett historiskt faktum - och FN riskerar det samma. I en diktatur så är den makthavande individen nationen. Det här är f ö elementär statsvetenskap. Du undviker fortfarande att kommentera det specifika i att 16 000 människor dött i Irak under USA:s krig, medan antalet döda i Sudan rör sig mellan 50 000 - 80 000, och över en miljon flyktingar. Massvåldtäker är systematisk policy från regeringens sida. Visst fan är USA mer utvecklat, och visst fasen agerar USA bättre hur man än ser det. Det ursäktar dock inte Sudans handlande. President Bush personliga skattehistoria är öppen för allmän insyn och har varit det sedan 1996. Det är synnerligen lätt att visa att presidenten inte har tjänat ett öre på Irak. Fallen med Halliburton och Cheney är mer komplicerade (även om t ex Cheneys personliga ekonomi också är öppen för insyn). Det finns dock lättare sätt att göra storföretagen rika än att idka krig i Irak. T ex genom ändrad skattelagstiftning för aktiedividender. Vidare diskussion tar oss väldigt OT. USA har som helhet fört en exceptionellt lyckad utrikespolitik, både för egen del och för den fria världen. Givetvis finns mindre trevliga kapitel i USA:s historia (Vietnam, Chile och El Salvador på 80-talet är omedelbara exempel) men det hindrar inte att USA varit framgångsrikt både för egen del, för de flesta asiatiska stater (inte minst Japan) och för t ex oss européer. Att du inte vill diskutera detta, samt att du drar 5 demokratiska och 5 republikanska presidenters utrikespolitik över en kam, kan bara tolkas som anti-amerikanism. (Det är okej, det är en fri värld. Men man ska inte försöka dölja att man hatar USA när man debatterar landet. Som om det nu vore möjligt ... ) Man kan lugnt säga att jag är påläst på det andra världskriget. Vilket är varför jag genast ser att din kommentar om Lend-Lease som enda amerikanskt bidrag till Storbritannien är fel. Om du är hälften så påläst så kan du säkert mycket lätt finna ett annat bidrag innan 7 december 1941 som var strategiskt viktigt. Och om du är riktigt påläst så kan du hitta en preventiv attack som övertygade USA om det vettiga i Lend-Lease när situationen var riktigt mörk ...

Jag har valt att kraftig förkorta följande inlägg under redigerandet. Det finns fler punkter jag skulle vilja bemöta, men detaljrikedomen får offras i lättläshetens och tydlighetens intresse. Speciellt som det annars bara leder till tråkiga cirkelresonemang och upprepandet av motstridiga åsikter och positioner. Överlag skulle jag vilja att FL inte konstruerade en straw man fallacy, dvs konstruerar argumentet åt oss och sedan attackerar det (Machiavelli) eller använder dåliga analogier som sedan måste försvaras med att det inte "är relevant för diskussionen" ("pappan" som ömsom flyr, ömsom stannar kvar. I verkligheten flydde Saddam och blev infångad av amerikansk trupp. Den viktiga distinktionen återfinns inte i metaforerna.) Jag har också förkortat vissa svar, så att den intresserade själv får fundera hellre än att i detalj gå in på alla möjligheter. Därför bemöter jag endast vad jag anser vara de största faktafelen eller felaktigheterna i resonemangen. Jag undviker också intressanta sidospår (betydelsen av att använda ordet "prostitution" om försäljning av svenskt försvarsmateriel). För det första, inte sant. För det andra, detta "något" inkluderade oftast inte militär intervention. Detsamma gäller f ö Afghanistan. Att de som då var emot intervention i det forna Jugoslavien och Afghanistan nu har glömt det och använder Irak som något slags exceptionellt graverande exempel på amerikanskt handlande är intressant. Är det felaktigt att befria ett land från en massmördare som Saddam? Är det fel att gå in i ett land som sökt massförstörelsevapen, använt massförstörelsevapen och som inte samarbetat med det internationella samfundet för att visa att man inte har massförstörelsevapen? Varför ligger bevisbördan på George Bush och inte på Saddam Hussein? al-Qaida är genom sin ideologi, sina handlingar och sina avsikter totalt anatema med samtliga i dag existerande stater. Att USA fokuserar på al-Qaida är strategiskt korrekt, och efter 9/11 en självklarhet. Irak var en annan typ av hot och representerade skurkstater med massförstörelsevapen. Den klubben är som en följd av USA:s agerande mycket mindre. Är inte detta ett tydligt tecken på att också president Bush och hans administration är kapabelt att på ett fullständigt sofistikerat sätt följa flera olika strategier samtidigt: Kina - långsam demokratisering i ett alltmer marknadsekonomiskt land Saudiarabien - stöd till kronprins Abdullah (samt prins Turki, prins Bandar etc) i den interna ideologiska kampen mot prins Nayef och de religiösa fundamentalisterna Nej, det är inte godtagbart. Så frågan kvarstår fortfarande varför 16 000 döda i Irak - som har chansen att bli stabiliserat som en demokratiskare och rättvisare nation än någonsin förr - är värre än miljontals döda i Sudan där avsikterna inte alls är demokratiska? Det främsta problemet med de missvisande "konkretiseringarna" är att auktoritära regimers handlande - styrda av vuxna människor - bildligt jämförs med barns agerande. Det är ett demagogiskt grepp som - om man accepterar det - gör auktoritära länders agerande lättare att acceptera. Mugabe som treåring? Saddam? Man trivialiserar agerandet hos makthavare i länder genom felaktiga analogier. Saddam är en massmördare med två invasioner och flera folkmord bakom sig. Det är inte att leka med en spade. Men nej, "Pelle" förstod inte att det var fel att invadera Iran utan attackerade Kuwait. "Pelle" förstod inte att det var fel att använda kemvapen utan ville ha biovapen och kärnvapen också. Det är just precis för att "Pelle" inte förstod - och det var så tydligt att han inte skulle ändra sitt destruktiva och allmänfarliga beteende - som USA till slut invaderade Irak. USA går till val på Irakkriget. Det gör inte Burma, vars generaler förtrycker sitt eget folk. Så till frågan om det tredje världskriget: Det var i allra högsta grad en seriös fråga. Om man vill forcera ett regimskifte i Kina, Ryssland, Saudiarabien och de övriga kanske 100-120 nationer som är korrupta, auktoritära eller totalitära så får man räkna med ett riktigt världskrig. Som sagt, rädsla för att en psykiskt obalanserad diktator skaffar sig massförstörelsevapen är inte ett felaktigt argument. Det är fullständig rationellt argument. Jag lägger heller inte "demokrati" i citationstecken. Irak är redan mer demokratiskt än vad det någonsin varit under Saddam. Det kommer att bli än mer tydligt efter valen i januari. Den frågan kan också ställas rörande Sverige, som t ex har historiskt goda relationer med Kuba. Det finns givetvis argument också för den svenska positionen rörande Kuba, vilka kan överföras på USA i lika mått. De argumenten har jag gjort ovan. (Här får läsaren tänka till lite ;) .) Så vi ska utgå ifrån rent privata ekonomiska vinstintressen hos familjen Bush och Dick Cheney, men inte ifrån Saddams bevisligen stora stöld av rikedomar från sitt eget folk? Intressant. Som de amerikanska företagen dock betalar för. Jag råkar faktiskt vara oenig med Bushadministrationens politik här. Det hade varit bättre rent etiskt - och smartare rent politiskt - att dela återuppbyggnaden av Irak med t ex brittiska, spanska, polska, italienska och danska firmor i större grad än man bevisligen gjort. Men faktum kvarstår att utländska företag som investerar i ett land fortfarande hjälper till att bygga upp landet. Om det här är svårt att förstå, kan jag hjälpa till med en riktig konkretisering: GCC-staternas befolkning har definitivt vunnit på sina oljerikedomar trots att storföretag utvinner deras olja. Det finns ingen anledning att tro något annat i Irak. Den viktigaste poängen är dock att Irakkriget kostat USA så mycket pengar - $120 miljarder hittills och stadigt ökande - att det är fullständigt absurt att påstå att USA skulle vinna ekonomiskt på invasionen. Osakligt? Kasst? Nej, det är ju själva poängen. USA:s agerande under - och efter (!) - två världskrig, samt agerandet under det kalla kriget, pekar på att den amerikanska utrikespolitiken är framgångsrik. Mer framgångsrik än t ex den franska utrikespolitiken under samma tid. Nu anser t o m apologeterna för Saddam Hussein att Afghanistan och Kosovo var framgångar. Vad är det som säger att samma krafter inte kommer att förbigå ett stabilt och demokratiskt Irak med tystnad om säg fem år?

Det är den i Paris också. Eller åtminstone var. ;) Om man nu inte planerar att anmäla eventuella beväpnade elaka terrorister till censeuren för lite kvarsittning, förstås. :P

Det är nog inte omöjligt, nej. Å andra sidan har Nordkorea enorma väpnade styrkor och de skulle med säkerhet retaliera mot Sydkorea eller Japan. Så även ett flyg/missilangrepp skulle fort eskalera till ett fullt krig.

Visst. Men varför Sverige och inte Tyskland, Spanien eller Frankrike, som också hyllas på de samma amerikanska vänsterforumen? Att Osama följer med amerikansk trashkultur - som Michael Moore - vet vi. Frågan är ju om han också har någon form av bas (liten ordlek ;) ) också i Sverige?

Därför att det USA gör får återverkningar över hela jorden på grund av USA:s inflytande. Oerhört många fler människor påverkas om USA får för sig att agera världspolis utan mandat än om någon beter sig illa mot någon annan i Centralasien. Jag respekterar ditt argument, men jag är inte helt säker på att det faktiskt är giltigt. Låt mig ta ett hemskt - och cyniskt - exempel (bara för att sätta frågeställningen på sin spets): Hur pass påverkade är du och jag egentligen av att det dött 16 000 irakier sedan USA gick in? Varför skulle det påverka mig eller dig mer än att t ex miljoner människor dött i Rwanda, Somalien eller Sudan? Varken Irak eller Sudan tillhör vårt närområde. Och varför skulle t ex indier vara mer påverkade av dödsfall i Irak än av dödsfall i det angränsande Tibet? Och så storsläggan: Om t ex Kina anföll Taiwan, eller Nordkorea Sydkorea, skulle det inte påverka oss alla i väst mycket mer än av det som nu sker i Irak?

http://www.theblackwatch.co.uk/newsite/his.../2nd/index.html Notera att Royal Highland Regiment of Canada (ett kanadensiskt regemente) också kallas Black Watch och att de t ex deltog i räden mot Dieppe 1942.

Lyckligtvis verkar det inte som om Sveriges ställning i den demokratiska världen solkats av att bli sammankopplad med Bin Ladens "beröm". Den mannen snackar så mycket goja att jag inte tror att någon skulle kunna hävda någon form av "linje" av den svenska regeringen som grund för Bin Ladens svammel alls. Däremot är det intressant - och oroande - att Bin Laden väljer just Sverige och inte t ex Norge, Danmark eller Tyskland: Länder som inte är inblandade i Irak och som för ungefär samma Israelpolitik som Sverige, men som är inblandade i Afghanistan. Vilket iofs Sverige också är. (T ex FS08.) Taget i samband med att Norge, Danmark och Tyskland har hotats av al-Qaida så verkar det onekligen som om risken för terrordåd i Sverige är lägre än i t ex Norge, trots att bägge länder nästan för en identisk utrikespolitik i stort (ja, jag vet att Norge är ett NATO-land). Det är synnerligen intressant. En möjlighet är att Sveriges - åtminstone officiella - avsaknad av terroristbekämpande trupp i Afghanistan (fast hur var det nu egentligen med SSG?) spelar en stor roll. Den andra möjligheten är att al-Qaida ser ett behov att behålla Sverige som en inte alltför hostil plats att rekrytera terrorister eller hantera logistik ifrån.

Fast du svarade inte på frågan: Varför är det massiva protester mot USA:s krig i Irak, men inte mot Sudans interna statsorganiserade folkmord, Rysslands krig i Tjetjenien eller Kinas förtryck av Tibet? Det är ren demagogik att "vända på argumentet" innan man faktiskt svarat på den ursprungliga frågeställningen. Vill du verkligen ha ett tredje världskrig? Exemplet haltar betänkligt: (1) Den "första pappan" har inte fått "löpa". Saddam Hussein är i irakiskt fängelse och kommer att få stå till svars för sina folkmord i en irakisk domstol. Hela hans gamla regim är borta. (Det tillhör faktiskt den mer intelligenta kritiken mot Bush att poängtera att t ex Baathpartiet på lokal nivå kunde ha behållits, likaså den baathistiskt influerade gamla irakiska armén/polisen.) (2) Inte heller är det USA som plockat på sig "hans feta sedelbunt". Saddams personliga förmögenhet finns kvar i schweiziska och andra bankkonton, medan statens förmögenhet, oljan, kommer det irakiska folket till del. Vilket det f ö inte gjorde under Saddam. Varför tror du att Irak fortfarande är ett fattigt skithål? Med all den olja de haft i 30 år? (3) Det fattiga "andra barnet" har visst fått hjälp: Afghanistan. Det finns ingen olja i Afghanistan, ingen kust, ingenting av materiellt värde. Alls. Precis som i Kosovo/Bosnien. Där en - annan - amerikansk president helt korrekt ställde upp. Och vems förtjänst är det? FN:s? Sveriges? Saddam Husseins?

Min gamla skola i Bryssel var på 3000 elever plus lärare och annan personal. Fyra grindar - varav två låsta och de andra två bevakade av en pensionsnära vakt vardera - och oräkneliga hål i staketen. Omfattade fem byggnader, förmodligen runt 300-400 rum. Det hade fått bli en mycket stor insats, som du säger. Gissar nog att ett par tre hundra skuille behövas för att återta den om hela området var övertaget. (Beroende få fi insats, förstås) Ren spekulation, naturligtvis. Men intressant att fundera på. Det hade varit ganska intressant att ta en skola som t ex Brussels I (UCCLE) ;) eller t ex Lycée International som exempelfall. Den typen skola är i en större riskzon än vanliga nationella skolor, har ofta stora elevtal och säkerheten är usel. Jag gissar nog att du har rätt i dina spekulationer om cirka 300 specialtrupper för inbrytning. I Parisfallet skulle krävas att samtliga franska specialenheter (GIGN, RAID, 1eme RPMA) skulle delta. Jag misstänker att man ändå skulle behöva ytterligare enheter för inbrytning, vilket skulle kräva internationellt samarbete. I Frankrikes fall ligger med all sannolikhet italienska NOCS och tyska GSG9 närmast till. Storbritannien skulle - om t ex en större skola som Eton eller Lycée Charles de Gaulle blev attackerad - normalt inte kunna klara sig med SAS, utan tvingas ta hjälp av SBS samt av t ex SO19. Den brittiska koordineringsförmågan är dock - tillsammans med etablerade rutiner och juridiskt skydd i common law - den bästa i världen. Tillsammans med USA är kanske Storbritannien det enda land i världen som inte skulle behöva dra in utländsk hjälp i ett Beslanfall, eftersom i princip varje Sabre Squadron har CQB-kompetens. Eftersom SAS är tänjt över Afghanistan och Irak så är det ändå troligt att britterna inte skulle säga nej till GSG9 (med vilka man har haft framgångsrikt samarbete), kanske holländarna (igen, massor av samarbete), och eventuellt SFOD-D, DEVGRU samt kusinerna ifrån antipodala väderstreck. I det belgiska fallet skulle - liksom i Sverige - internationell hjälp vara än mer påkallad än i Frankrike eller Storbritannien, eftersom den lokala kapaciteten är mindre (numerärt, alltså, inte kvalitativt, åtminstone i Sveriges fall). Belgarna skulle sannolikt söka stöd i första hand av fransmän, tyskar och holländare.

Det är en väldigt välformulerad åsikt, faktiskt. Ska varken argumentera emot eller acceptera utan vidare, men noterar åsikten och berömmer i alla fall argumentationen. Det är inte korrekt att säga att Saddam haft aktivt stöd av vare sig de stora europeiska länderna eller USA i något av ovanstående. Det är inte ens korrekt att påstå att Saddam haft något som helst stöd av dessa länder under Kuwaitkriget eller av USA och dess allierade sedan 1991. Vi bör komma ihåg att det på inga villkor är så att krisen rörande Irak började i januari eller september 2001 eller senare. Saddam valde själv aktivt sin egen undergång. Vid varje enskilt vägval så valde han det sämre alternativet. Det är lite grann tröttsamt när USA och dess allierade i den demokratiska världen konstant får skulden allt som händer. I detta fall för vad som hänt i Irak. Aldrig Saddam. Såtillvida blir Irakkriget ytterligare ett led i den antiamerikanism som t ex Jean-Francois Revel beskriver i sin bok med samma namn. Nåväl, det är min åsikt och som GC1 själv skriver så är det svårt att 100% veta vem som har rätt eller fel. I fallet Irak så får väl tiden utvisa, som i det mesta annat.

@ Saddam och al-Qaida: Eftersom Christopher Hitchens gör det här bättre än någon: http://www.slate.com/id/2108636/ @Saddam och WMD: Låt oss titta på situtationen som den såg ut 1999. Följande artikel publicerades i vänstertidningen The Guardian den 1 juli 1999: http://www.guardian.co.uk/Iraq/Story/0,,206518,00.html Men felaktiga underättelser är inte detsamma som "gut feeling". Och det intressanta är att underättelserna inte bara kom ifrån t ex CIA utan också ifrån ryska SVR. T o m rörande planerade irakiska attacker mot USA: http://www.sptimes.ru/archive/times/979/news/n_12787.htm Nej, det är som att döma en känd seriemördare på fri fot för ett mord han (ännu) inte begått. I västliga rättssystem så är det fortfarande fel (om än effektivt). Det hindrade dock inte t ex den amerikanska rättvisan från att åtala Al Capone för skattebrott för att kunna komma åt honom för mord. Sedan är det också intressant att polisen i Sverige kan åtala någon för annat brott i efterhand än man ursprungligen misstänkts för. Exempel: Medborgare X misstänks för att bränna sprit hemma. Polis gör laglig husrannsakan. Finner ingen kokare, men däremot så visar det sig att medborgare X driver bordell. Medborgare X kan nu åtalas och dömas för koppleri. Och det är nästan i princip vad USA gjort ... ;) Och vapen- och oljeindustrin styr inte t ex en fransk presidents handlande i överdrivet stor utsträckning? Men allvarligt, jag föredrar faktiskt en president som engagerar sig i världen hellre än en "pragmatiker" som liksom Kissinger struntar i all moral bara det gagnar det egna landet: http://www.techcentralstation.com/100704B.html

Fast det är nog det enda raka. Man är tvungen att balansera upprätthållandet av disciplin med en korrigering av eventuella orsaker till disciplinbrottet (inom rimliga gränser). Så länge man inleder disciplinåtgärder mot de ordervägrande så kan man mycket väl förbättra materielet som de klagade på i efterhand. Ett exempel ur filmens värld - med rötter i verkligheten - är när överste Sink hanterar underofficerarnas revolt mot kapten Sobel i första episoden av "Band of Brothers". Underofficerarna har helt rätt - Sobel är en katastrof - men Sink kan inte acceptera ett kollektivt disciplinbrott av dem i vilket fall som helst, så han kastar ut en sergeant ur regementet och degraderar en annan till menig. Skäller ut allihop. I övrigt ingenting. Och sedan förflyttar han Sobel från regementet till en träningskommendering. Så ska en slipsten dras ... :P

Det roliga är att när Bill Clinton och Tony Blair tvingade Milosevics styrkor ur Kosovo så var faktiskt inte "the usual suspects" glada då heller. Jag kommer väl ihåg skriverierna i svenska tidningar och "experternas" åsikter som de framfördes i t ex Le Monde. Två av de senare skribenterna var Ingvar Carlsson och Mauno Koivisto - den senare kom i direkt debatt med Martti Ahtisaari som ju var för en NATO-intervention. Argumentet då som nu var "folkrätten". Rätten för en erkänd regering att göra precis vad den vill med sitt folk. Inget nytt under solen m a o ... ;) Det är precis det som är poängen. Många amerikaner - och inte bara neocons och Bush-republikaner - anser att européerna och världssamfundet antingen är korrupta, handfallna eller både och. Det gör amerikanerna mycket mer villiga att intervenera. Med några få undantag där de definitivt inte borde ha blivit inblandade - Vietnam t ex - så har ju amerikanerna överlag också varit väldigt framgångsrika. Med undantag av USA:s klara allierade, så är européerna helt frånvarande vad gäller fredsskapande operationer. Däremot generellt bättre på fredsbevarande operationer. Det råder ingen tvekan om att John Kerry ställer upp i denna kampanj med en bättre CV än vad George W Bush gjorde i kampanjen 2000. Skillnaden är dock att Bush nu har fyra års erfarenhet som president. Han må vara en C-student, men är han en C-president? Jag tycker personligen att Bush har växt sedan 9/11. Kerry är heller ingen Clinton-demokrat (orsaken till att jag stödde Gore 2000 vilket i efterhand kanske var fel). Kerry kan trots det mycket väl bli en bra president. Risken är att han mycket väl kan vara fast dels i 70-talets Vietnamsyndrom (precis som 90% av de som verkar kritisera Bush mest i Europa) och dels fast i 90-talets "al-Qaida och den nya terrorismen är en rent polisiär angelägenhet"-tänkande. Det finns alltså, enligt min mening, starka intellektuella skäl för socialliberala européer att vara tveksamma till Kerry och finna starka sidor hos Bush. Hur bra vore det med en ny Jimmy Carter för att möta dagens utmaningar? Den sistnämnda beskrivningen har för mig en lite antisemitisk smak. Det var säkert inte avsikten, men man måste vara försiktig med att använda ordet sionism annat än i rent historisk mening ... I rent historisk mening är samtliga partier och ledande politiker i USA "sionister" i den mening att de stöder staten Israels rätt att existera som en judisk stat. Då bör man notera att demokraterna traditionellt har haft starkare band till Israel än vad republikanerna haft. Notera också att John Kerry inte överhuvudtaget har kritiserat Bush Israelpolitik utan tvärtom ställt sig bakom den 100% (!). Notera dessutom att Kerry när han diskuterade sin Irakpolitik drog fram Israels säkerhet före USA:s (vilket är lite udda i en TV-debatt som inte riktar sig till en specifik demografisk population utan till hela USA i krigstid). Jag är oenig med Bush och de neokonservativa i att "vägen till Jerusalem går via Bagdad" (jag tror det är precis tvärtom), men jag tror inte att Kerry kommer att modifiera just den politiken. I övrigt känns Israelpolitiken delvis OT när det gäller USA:s Irakpolitik. USA:s "religiöst fundamentalistiska president" har heller inte lyft ett finger för att hjälpa Iraks kristna, som utgör 6% av befolkningen och vars tillvaro har blivit sämre som följd av kriget. Bara ett påpekande.

Samt det lilla faktumet som många glömmer att G.W Bush har en bachelor's degree från Yale University och en Master of Business Administration från Harvard. Spöar man själv det så är man berättigad till att nedvärdera hans utbildning, annars bör man hålla "tand för tunga". Följande artikel är ganska intressant: http://www.nytimes.com/2004/10/24/politics...ner=rssuserland Ta informationen med en viss nypa salt, eftersom NY Times citerar en webbsajt skriven av en konservativ skribent (dvs källan är en Bushsupporter). Jag tror emellertid inte att det är omöjligt (eller rent ut sagt, jag tror personligen också att Bush är intelligentare än Kerry), och skriver definitivt under på följande citat: " 'People will often be misled into thinking someone is brighter if he says something complicated they can't understand,' Professor Gottfredson said."

Vilket Europa? Rumsfelds kommentar om det "gamla" och "nya" Europa var krass, men faktiskt inte helt fel. Jag vill också påminna om att franska diplomater redan för flera år sedan klagade på Bill Clintons USA med motiveringen att det var den "mest unilaterala amerikanska administrationen någonsin" .... Det är vad Kerry verkar ha byggt sin Irakstrategi på, åtminstone under valkampanjen. Det är dock mycket osannolikt, eftersom Frankrike för tillfället bygger hela sin utrikespolitik på "en multipolär värld", dvs i praktiken försöker motarbeta amerikansk hegemoni i hela östra hemisfären (betydligt mer än vad t ex ryssar och kineser gör). Det finns vissa tecken på att fransmännen börjat tänka om. T ex var man inte riktigt helt glada över att den nya spanska regeringen faktiskt drog ut sina trupper ur Irak så snabbt efter terrordådet i Madrid och franska ambassadörer har nyligen fått nya och mer USA-vänliga riktlinjer från den nye franske utrikesministern. Dock är det föga sannolikt att Frankrike ändrar utrikespolitik före neogaullisten Chirac (förhoppningsvis) avgår 2007 och någon som t ex Nicolas Sarkozy tar över. Och såsom Frankrike leder, följer t ex Belgien. Spanien kommer inte att ha trupp i Irak under den nuvarande regeringen. Likaså Sverige. Så i korthet kommer Kerry inte att få någon markant förstärkning av europeisk trupp i Irak av de länder han verkar åsyfta. Privat tror jag inte att Kerry räknar med det heller. (Om han skulle göra det så vore jag riktigt orolig.) Nej, inte för tillfället när fredsskapande åtgärder är nödvändiga. Om problemen i Irak däremot minskar till Kabul-nivå inom några år, så skulle jag kunna tänka mig att en liten svensk fredsbevarande trupp skulle kunna stationeras i t ex Baghdad (eller ännu hellre Basra). I fallet Irak så kommer en svensk regering - nästan oavsett partifärg - inte att flytta trupp till Irak före Tyskland (och kanske också Frankrike) gör detsamma.

Jepp.

A2Keltainen och Danne, tack för all info. I stand corrected! ;) (@A2K: Fick friska upp minnet igen genom att läsa på om Selous Scouts, och frittfallshoppning var mycket riktigt en del av utbildningen. Den där boken måste jag beställa någongång.)

För all del inte helt orealistiskt. Men ett klart worst case scenario. Totalt orealistiskt att Sverige skulle agera ensamt. Om Sverige skulle gå in i NATO, så skulle emellertid Sverige troligen vara förpliktigat att hjälpa alliansen återställa ordningen under Artikel V. Dock inte nödvändigtvis med militära medel. Det kunde t ex lika bra vara genom Räddningsverket eller genom annan civil hjälp. Jag tror inte att något fritt land vill bli annekterat frivilligt. Allraminst de baltiska staterna som har byggt upp fredliga demokratier av egen kraft på kort tid.