Vidare angående oljan: Ändå sen den första så kallade "Oljekrisen" har de flesta stater agerat för att komma undan beroendet av olja från mellanöstern. USA har börjat exploatera fyndigheter i Alaska och ökat andel handel med Venezuela; Europa har börjat handla allt mer med Nigeria och ökat andelen av naturgas i den totala energiförsörjning, de senaste tio åren har man dessutom börjat utnyttja mer rysk olja och gas. Japan och Kina handlar fortfarande i stor grad med mellanöstern, men har även agerat för att komma närmare de ryska fyndigheterna. Denna tendens brukar forskare som P. Odell kalla för "regionalisering".
Skälet till detta är dels att man inte vill hamna i den beroende situation som uppstod under 70-talet, och dels att man i och med de högre energipriser som funnit sedan oljekrisen har kunnat finansiera utnyttjandet av reserver som tidigare var ekonomiskt ohållbara att utvinna, helt enkelt - varför pumpa upp olja från alaska till ett priset av x-antal mer dollar fat än vad man kunde få från mellanöstern innan prishöjningen? Oljepriset gick från 4,25 $ 1970 till toppen på 51,40 $ 1981. Detta gjorde att man började utvinna allt mer olja i andra delar av världen. Beroendet av mellanöstern är inte så stort som många tror, men regionen kan naturligvis inte negligeras för detta.
Lästips till jul: "Oil and World Power" (Odell, 1986).
Studietips till alla: Några poäng ekonomisk geografi skadar ej.