skaya

Det var ju cyniskt något i överkant... Vad säger storbritannien, norge, finland, frankrike, italien, nederlenderna, belgium mfl. efter samma sagda krig och efter understödjande av främmande makt?

Pröva åka bv 206 i några meters lösnö, eller simmandes över vatten, sedan återkom om du fortfarande inte ser några fördelar Framkomligheten är i särklass, helt klart.

"En brigad i varje stad". klng känns lite... åttio, och som en garant för vår samtidiga totala utplåning. Starkt LV/flyg, stark flotta, brigader i varje "stor hamnstad" för att hindra fi övverraskande få fotfäste. He blir dyrt! Ska man titta på vad för intressesfär Sverige har, östersjön med omnejd känns det kanske inte så främmande att satsa på flotta och flyg? Våra grannländer med mycket markgränser satsar säkert mer på armén, och då kan vi ju stödja dem med våra flyg och marinresurser, och vice versa?

Jag tror inte att soldater står för resistenta-bakterieproblematiken. Dessutom är det kanonfint att tillföra perorala antibiotika i ett tidigt skede (då den skadade fortfarande kan) - denne kanske inte kan senare och då måste man ha iv-regim som blir jääkligt mycket krångligare att ge. Skottskador är det smutsigaste man kan åstadkomma. Jag tror på jänkarnas koncept, det är beprövat och insatt av en anledning. Men det är klart, vi måste ju såklart uppfinna hjulet några gånger själva först...

En perifer venkateter (PVK) spolas inte med heparin. Du refererar till centrala infarter vilka "hepariniseras". En inflammation uppstår inte omedelbart, men sitter nålen kvar mer än 12 timmar finns en ökad risk för tromboflebit (inflammation in blodkärlet), ehuru är praxis att nålar byts upp till var tredje dag på sjukhus. De mer akuta riskerna är främst artär- men också skador på annan vävnad som senor och nerver. Utöver detta vävnadsskada vid administrering via en PVK som är felaktigt satt... Läkare och sjuksköterskor sätter perifera nålar. Jag undrar också vad syftet är.

Är denna konflikt så hopplös och uttjatad, att det inte ens skrivs någonting här? Vad tror ni, 15-20' soldater möter nu Israels armé. Hur ska detta sluta?

Tack för responsen. Är detta vad HV behöver? Kom med mer respons, motivera med mera. Fyll i med faktakunskaper.

Tack bushman! Som jag fick skratta när du skrev "gutamo"... du höll på att avliva mig rätt och slätt! På kompaninivå skulle man kanske tillföra gamla bv 2069 länk som ersättning till en ordinär sjvtpbv, men jag är osäker. Jag tror att det mer skapar oreda och elände där patienter kan "fastna", men jag ser absolut taktiska situationer som kan kräva detta, ex när bataljarden täcker mkt stora ytor mm.. Inte dåligt att ha förmågan, dock går det att lösa genom att surra fast sjvtält 6 på taket på en sjvBV, då har du en fungerande sjukvårdsplats på mkt kort tid också... vad det nu ska tjäna till Sjukvårdsutrustningen lastas i containrar, så det blir lätt och flexibelt att förflytta dyl över långa sträckor. Nationellt finns det avdelat transportförmåga för bandvagnarna. Systemet byggs upp för att vara modulärt, för att passa in i ett framtida mobilt och lätt gripbart försvar. Skicka eldsjälar på utbildning hos FSC för jägsjvkompetens/motsv. Sambandet överlåter jag till eldsjälar som kan detdär, bushman ditt förslag lät mkt bra.

F: Fullständiga vitala parametrar (ekg, puloxymetri, KAD, v-sond, familjens närvaro) G: God omvårdnad, smärtlindring, beröring H: Historik och "head-to-toe" I: Inspektera baksidan enligt mina papper. Mitt förslag för sjvorg: Stridsparsnivå: Snabb kamrathjälp när det livsfarliga läget undanröjts. Emfas på utbildning i hjälp till självhjälp, dvs CATapplikation med en arm, dito för första förband, högläge mm. Åtgärder syftar primärt till att undanröja det omedelbara hotet från katastrofblödning. Individuell tilldelning enligt förslag ovan. Smärtstillande autoinjektor. Personlig peroral läkemedelstilldelning av antibiotika samt smärtstillande. Gruppnivå: Sjukvårdsman ansvarar för utrustning på grupp- och delvis plutonsnivå. Bär mer förbandsmtrl, CATs, rudimentär fixationsutrustning för nacke, extremiteter, svalgtuber, pocketmask, enstaka venflon (för plutsjv vid behov). Utbildad ungefär som hv-sjv är idag, naturligvis som tilläggsutbildning till deras huvudsakliga stridande uppgift. Gruppsjv kan ta över vården av den skadade, skapa fri luftväg förstärka lagda förband, enklare fixationer, övervaka patienten mm beroende på stridssituationen. Samverkar med plutsjv. Pluton: En sjukvårdare som genomgått Akutsjukvård i fält 10p(15hp), sjukvårdare jägare/motsv. Har kompetens att sätta nål vid kritiska tillfällen, exvis om plutonen är isolerad. Kan ventilera övertryckspnthx. Har en mtrlgömma i något fordon, eventuellt syrgas, sugutr, venflon, någon liter vätska, mer smärtstillande läkemedel, plutonsapotek mm. Ingår i plutonsstaben, håller reda på hygien stridsvärde mm i lugnt läge. Plutonssjv/grpsjv har eget PMR-nät för flexibelt samarbete inom plutonen. Kompani: Dagens förvirrade sjukvårdsgrupp omdefinieras till en sjuktransportgrupp. Bemannar 3 st bandvagnar ombyggda för sjuktransport. 1 fö/sjv, 1 vagnchef/sjv, 1 sjv, 1 jägarsjv. Bakvagnen kan bära 1-4 liggande skadade vid behov, plats finns för cirka 3 sittande skadade i framvagn. Utrustning för intravenös vätska, sug, syrgas, helkroppsimmobilisering, ventilering av ötpnthx, naturligtvis för blödningskontroll. Bär ersättningsmtrl till grupperna. (Bataljon: Läkare som kan genomföra fältmässiga livräddande åtgärder för att köpa tid, SSK, sjukvårdare - lättare kirurgi. På bataljonsnivå bör det också finnas en förstärkningstät som kan upprätta och betjäna en kompanis uppsamlingsplats för skadade vid behov.) Pool av SSK som kan följa med sjuktransportfordon vid behov. Möjlighet att bryta upp denna förbandsplats och fördela personal på motsv kompanis samlingsplatser vid operativt behov. Naturligvis beväpnas samtliga sjukvårdare, och de som sätter sig på tvären får åka på politiskt omskolningsläger. Sjukvårdsorganisationen samövar med civila katastrofmyndigheter för att möjliggöra användandet av denna vid civil katastrof. Tankar? (första utkast, på tok för sent på natten, ska jobba på tok för tidigt imorgon...)

Men det var då viktigt... Jag vill ventilera en patient som antingen har nedsatt förmåga (flail chest, svår smärta mm) eller utslagen förmåga (medvetslöshet et.al). På skadeplats kan jag då välja att söva patienten, muskelrelaxera denne, stoppa in åttans tub och kuffa alltså bränna rätt mkt tid och skapa rätt mkt intressanta problem för den ovane, och därefter ventilera mha rubens som absolut passar till till endotrachtuben. Eller kan jag, förutsatt att det räcker och fungerar, ventilera patienten non-invasivt med de hjälpmedel som detta kräver. Sen förekommer det tillfällen då det inte är alternativt med non-invasiv ventilation. Kan vi föra diskussionen framåt istället för att snöa in? I övrigt är jag syrra som mer än gärna lägger tid inom hv-sjv org. Min åsikt är att sjukvårdslogistiken är det största problemet. Det är som att man inte tror att man kommer att behöva oss i ett skarpt läge, så man hyr hertz-volvo (billigaste och det mest osannolika alternativet. när jag började fick jag en smärre chock när jag såg fordonsparken...), därefter sjukvårdsorganisationen som helt saknar uthållighet, helt saknar djup och saknar förmåga att lösa logistiska problem. Dessutom är vi ganska statiska. Alltså, de största problemen är att vi inte kommer att kunna göra vårt jobb på ett vettigt sett (komma till patienten, få patienten därifrån). I tredje hand kommer utbildningsståndpunkt där jag vill kompetensutveckla och samöva med civila myndigheter vid tex katastrofövningar, och tillföra mer kvalificerad personal och skapa befattningar åt dem, så delegationer och utrustningsfrågor löser sig. Sen räcker inte det måhända, men då tycker jag att vi har kommit långt.

Helt rätt moon och bamse, när jag läste sidan hoppade jag över ordet "diagnos". Pinsamt, men då är vi iallafall överrens i sak! Som jag skrev åtgärdas sannolikt katastrofblödning av stridsparskamraten. Är inte en katastrofblödning åtgärdad vid hv-sjvs ankomst har soldaten blött ur i regelfallet, hv-sjv har upp till 30 minuter på sig att ta sig till den skadade. Naturligtvis ska sjukvårdare också betänka katastrofblödning, men i det regelmässiga fallet är det den första halvminuten som spelar störst roll. Och då har du ingen hv-sjv på plats, tyvärr! Vid uteblivet förväntat behandlingsresultat utvärderar man naturligtvis tidigare insatta åtgärder. Det finns alternativ, behärskar man rubens är den ganska behändig. Om inte funkar pocketmasken utmärkt. Det jag menade är att dessa är alternativ till intubation, i synnerhet när det finns möjlighet till snabb transport till traumateam. Naturligvis använder du hjälpmedel som näskantarell eller svalgtub tillsammans med rätt handgrepp för att skapa och upprätthålla fri luftväg, om det så är nödvändigt. Hur menar du att jag ska skilja på traumaomht civilit från militärt? Vi lämnade hv-sjv när vi började diskutera ventilpntx. edit: lite väl vresig ton, my apologies.

Nu är det väl ändå så att utredning inte är samma sak som diagnos? Diagnos = Ja det är ventilpneumothorax/nej det är det inte. Utredning = Ja det var ventilpneumothorax, orsaken var x och den satt på y plats i lungan. Fixade vi problemet eller finns det saker vi måste göra? Jämför med lungemboli: http://www.praktiskmedicin.com/sjukdom.asp?sjukdid=786 Utredningen görs inte nödvändigtvis innan man börjar behandla. Jag kan inte tolka länken på annat sätt än att de rekommenderar röntgen för att ta reda på om det är en ventilpntx. Efter inlagt drän röntgas alltid lungorna, men då med frågeställning dränageläge, pnthx, vätska mest troligt, inte ventilpntx?. Källa: Lennquist, S. (2007) Traumatologi Liber ISBN: 978-91-47-05216-5 - En mycket bra och beskrivande bok i ämnet. Fk. Satan; Jo, jag har stött på begreppet katastrofblödning. Jag är av åsikten att i verkligheten är det stridsparskamraten som åtgärdar katastrofblödningen, för när hv-sjv har hunnit fram är soldaten utblödd om kamrathjälpen ej fungerat. Dessutom är ramsan L-E(fghi..) ett minnesstöd av ett vant traumateam, eller en välövad sjukvårdsgrupp om du så vill, och inte ett manus där flera personer står intetgörande undertiden en enskild bedömer och skapar fria luftvägar. Arbete påbörjas omedelbart med flera av "bokstäverna" samtidigt. Allt arbete syftar till att äga energitransporten till cellen, för det krävs fungerande gasutbyte OCH cirkulation. Därefter syftar behandlingen till att minimera följderna av skadan personen ådragit sig, samt "do no harm".

Utveckla gärna detta. Man måste väl ändå prioritera fri luftväg? Är det just intubering man inte skall göra eftersom det är svårt? Fri luftväg kan bevakas och upprätthållas medelst non-invasiv behandling, vilket traumatologiskt rekommenderas. Dvs via pocketmask eller mer sannolikt rubens ventilera patienten under snabb transport till traumacentra. Fri luftväg är alltid högt prioriterat. Det handlar om att äga energitransporten till cellen.

Det nya civila traumatologiska tankesättet är att load'n'go alltid är att föredra framför stay'n'play, tiden som läggs på skadeplats utöver det mest basala investeras bäst på plats för definitiv behandling. Exempelvis skall man inte intubera på skadeplats, eller ge vätskeersättning i onödan (nånstans vid 30 minuters förväntad transporttid är brytpunkt för annan bedömning) - detta gäller vid trauma. Internmedicinska tillstånd kräver dock en helt annan behandlingsapproach! Finns ingen skillnad mellan civil och miltiär sjukvård, ventilpnthx är en klinisk diagnos och skall åtgärdas med ventilering eller inläggande av drän innan rtg, då utvecklad ventilpntx är extremt kritiskt, som du säkert vet. Vill bara påpeka detta. Den stora frågan är väl egentligen, hur ska vi kunna genomföra någon förändring? Jag har försökt driva frågan inom min utbildningsgrupp, att vi ska få ut bandvagnar men det har fallit i "död" jord. (obs, som ett försöksprojekt.)

bushman: intressant länk du hänvisade med ventilpntx, som rekommenderar RÖNTGEN som utredning!!! Ventpntx är en KLINISK diagnos som skall åtgärdas omedelbart utan fördröjande röntgenundersökning. Slut förtydligande. I övrigt håller jag i stort med. Fordonsparken är helt värdelös. Terrängframkomligheten skall vara lika bra som de enheter vi är satta att understödja. Organisationen suger, uthålligheten är obefintlig och den löjeväckande tanken att en grupp på kompaninivå dels ska serva ett stridande förband med sjukvård (tar rätt mkt resurser..) och bemanna en sjvtrnspkedja till ett sjukhus som kan vara långt bort är helt vrickat. Eller till en omlastningsplats för mer tidsspillan och omak för patienterna... Som om att civila ambulanser ej har tillräckligt att göra... Snark.

Har du tänkt att enskilda soldater ska härja med evakuering av ventilpnthx? Mitt förslag är att återinföra plutonssjukvårdare och sjukvårdsman på gruppnivå. Prylarna såg jag inget fel på, dock tycker jag att alvedon kan ligga kvar i plutonsapoteket som det nu gör.

Den enskilda person som har största rollen att spela när det gäller att stoppa livshotande störtblödning är den sårades stridsparskamrat. Inom HV skall sjukvårdare finnas på plats inom 30 (!!) minuter, och då är ju naturligvis en kritiskt blödande patient utblödd sedan länge. Alltså TOS till fotfolket, sen tycker jag verkligen att alla sjukvårdare också ska ha det, dessutom TOS-instruktörsutbildning så de kan se till adekvat utbildning till enskild soldat. Emil: Jag håller inte med dig. I ett lugnt läge är det naturligtvis att föredra en snabbt och säkert applicerad nackkrage innan avtransport, om man inte kan avskriva misstanken om nackskada. Beror naturligvis på skademekanismen. Trafikolycka är ju inte så ovanligt, och vid sådanna är kinetiken aningen komplex, riktning av våldet, hur har kroppen påverkats med mera, där finns det klara fördelar, det fåtal sekunder det tar för en rutinerad sjukvårdare är säkert väl investerade. <- beroende på läge, om möjlighet finns för "stay'n'play" (även om det traumatologiskt ej är gynnsamt med "stay'n'play") En skottskada mot underben i en stridssituation är någonting helt annorlunda, i synnerhet om patienten/soldaten är medveten, sprattlar och vrålar.

Om det är katastrofsjukvård eller ej beror helt på tillgängliga resurser. TOS är, tycker jag, mest jämförbart med civil räddningstjänst. (släpa ut kritiskt sårade ur brinnande bilar, hus med mera) Brandmän och poliser har ju en grundläggande sjukvårdsutbildning, vet dock ej exakt hur den ser ut.

Bushman; du skriver i stort såsom jag tänker. Krigssjukvården kan man rimligtvis inte jämföra med akutsjukvård med få skadade och tillräckliga resurser, det skall naturligvis jämföras med katastrofsjukvård. Militärt som civilt med tillräckliga resurser finns inget behov av triage i dess slagfätmässiga mening. Vill du utveckla vad du menar med att FM är mer inriktade på stora blödningar? Inre, yttre? Tänker du TOS-sjukvård där man buntar ihop dem med CAT och släpar iväg de sårade, eller hänvisar du till BATLS?

Mer info tack!

Jasså, intressant iakttagelse. Det måste således finnas stora skillnader landet runt. Jag står med ena foten i försvarsmaktens sjukvård och med den andra i landstingsvården. Det jag har sett och upplevt är att BATLS och PHTLS/ATLS/TNCC är i stora drag lika. Brutalitet bara för att det är militär sjukvård, det tycker jag låter lite motbjudande. Däremot kan man måsta vara brutal mot en militär skadad, precis som en ambulanssyrra kan måsta vara mot en skadad i riskmiljö. Utsätter man de båda organisatoriska modellerna för motsvarande press blir slutresultatet så gott som detsamma.

Jag ser fortfarande inte skillnaden. Du poängterar att det vid massor med skadade krävs en brutal prioritering, vilket görs inom FM. Ja det är sant. Jag påpekar att man gör samma sak inom landstingsvården, vilket är, om jag inte är totalt vilseleden, sant. Triage av 5 patienter kan nog upplevas som brutalt, både civilt som militärt. Dessutom vill jag tillägga att det handlar inte om hur många patienter det är som avgör hur många som blir bortprioriterade, det är hur mycket sjukvårdsresurser man har (upp till en viss gräns, då man omöjligt kan nå alla patienter inom rimlig tid). Katastrof = när det inte finns tillräckligt med resurser, (en lite liberal tolkning gjord av chefsläkaren som åkte till thailand under katastrofen) 5 patienter kan alltså vara en katastrof, både militärt och civilt.

Vid katastrofer i den civila världen gör man samma prioriteringar som man gör i stridszoner, och likaväl sätter väl militären in all tillgänglig sjukvård för att behandla en patient om resurserna räcker till? Civil sjukvård kan vara nog så brutal (gottröra, diskoteksbranden gbg) Men förlåt, det var OT. I vart fall, jag bär en sjukvårdsväska med tejp, småfix, sax, skavsårskit, nacl, sterila kompresser, pincett, spritsuddar packad i en flerbruksficka stor. Har säkert lite annat jox däri. Höger benficka, 2 första förband + dauerlinda, höger stridsvästficka första förband, vänster dito elastabindor. CAT i duellfickan.

Kan ni fördjupa vad ni menar när ni skriver att det skiljer sig ljusår mellan civil och militär sjukvård?

Hemvärnet är förvisso mycket vassare än tidigare, men det är väl fortfarande lite utav ett glorifierat köttstaket? Utan splitterskydd slår man ingen mekaniserad fiende... Det finns inte ens något kvalificerat pv-system för våra infanterister. Heller inget artilleri. Lejonparten av Hemvärnet är bevakningsförband, som knappt har förmåga till anfallsstrid. En del av hemvärnet (insatskomp) har anfallsförmåga men lider av pv-art-brister vilket inte gör någon general lycklig. Däremot om HV går mot ett koncept som liknar Nat. guard kan vi ta om diskussionen - men i dagsläget...