öhman

Vad skulle skilja sig om SRK hade utbildnings eller bemanningsansvar? många som skriver i diverse trådar på detta forum har i mina ögon inte kunskap i varken det ena eller det andra. En reflektion som jag gjort är att många av de som är aktiva på denna sida har gjort sin värnplikt i icke stridande enheter som stab, tross eller i värsta fall på någon båt eller motsvarande och i min värld är dessa tjänster inte mer meriterande än de som inte gjort värnplikt. De anser sig tillråga på allt efter att ha gått intro i HV och gjort sina timmar i några år vara världsmästare på det mesta. Från desssa individer önskar jag en seriös redogörelse på vad som skulle vara så mycket bättre om de fick vara ansvariga för nuvarande avtalsorganisationers utbildning. Hur skulle en systemtekniker i marinen vara mer lämpad i sjukvård än SRK? Hur skulle en stabsass vara mer lämpad att köra fordon? Hur skulle en packgruppchef vara mer lämpad att föra hund? Sen kan det givetvis vara så att personerna ifråga har ett civilt jobb, varit på utlandstjänst, gjort sin värnplikt i de berörda tjänstegrenarna eller har ett fritidsintresse som kopplar de till respektive organisations gebit men då är vi tillbaks till avtalsorganisationernas uppgift, att ta tillvara kompetensen hos individen och få de verksamma i sin organisation och i slutändan försvarsmakten. Många hänvisar ofta till försvarsutbildarna och då är min fråga, behövs de som organisation i dagens försvarsmakt? Mitt svar är nej, de behövs inte då deras utbildningar definitivt är av den art att de är likvärdiga med HV.s utbildningsutbud och varför köra två parallella utbildningar? Man kan alltid hänvisa till att alla är inte med i HV men hur många är det egentligen? Lägg de pengarna på Hv eller se till att HV utbildar till en viss nivå och FU däröver annars må den största vinsten vara att lägga ned FU vilket inte någonstans nämns på detta forum. Som medhåll till kritikerna kan jag bara säga till respektive avtalsorganisation, se till att rekrytera personal som har en koppling till era organisationer yrkesmässigt, via sin värnplikt, utlandstjänst eller fritidsintresse. /Öhman (stridande infanterist)

För att förtydliga vissa saker så är det så att: - SBK inte på eget bevåg "satsar hårt på tilläggsutbildningar" utan enbart genomför den verksamhet man får i uppdrag av sin uppdragsgivare dvs försvarsmakten. -Kravspecen som försvarsmakten har fastställt för FM hund är den den som Rouge beskrev tidigare i tråden och är exakt samma som för stamhunden, givetvis ska hunden vidareutvecklas men rent formellt kan man inte ställa högre krav än de av FM fastställda. - SBK:s uppdrag och ersättning för samtliga bevakningshundar (R, M och HV hund) är utbildning till FM hund och efter certifiering är det förbanden som hunden kontrakteras hos som ska lägga den slutliga utbildningen för att hunden/ekipaget ska bli helt funktionsdugligt. FV vet om detta men då det under ett stort antal år inte kallats in någon större mängd R-hundar så blir således miljöträningen för dessa lidande, det ägaren förbinder sig i kontraktet är att hålla kvar hundens status i nivå med certprovet (utan ersättning) men hur länge gör man det då den aldrig kallas in? Då det gäller HV ekipaget så ligger bristen i att utbildningsgrupper och förband inte har förstått att soldatutbildning för föraren och miljöträning för hunden ligger på dom och inte SBK och det är något som RiksHv avdelningen och HVSS måste ta tag i. - SBK har vissa problem att rekrytera främst till HV och det beror till stor del på ovanstående samt brister i hundtjänstkunskaper på chefsnivå. Får hundföraren inget ut av den utbildning de lagt på hunden så sysslar de med någon annan form av hundträning i stället för aktiva är hundfolket på ett eller annat sätt. Ryktet sprids snabbt bland träningskamrater på lokalklubbarna vilket inte gör det lättare med rekrytering. Typ: " jag utbildade min hund under ett år men när vi var med på övningar fick vi sitta och hålla liv i kaminen för de visste inte hur hunden skulle användas" Finner hundföraren övningsverksamheten i Hv meningsfull så kommer den att vara aktiv givetvis så åligger det SBK att tydligt informera vad bevakningshundubildningen mynnar ut innan kursstart vilket inte alltid har gjorts med inaktiva ekipage som följd. Öhman

Hittade detta på Västerbottensgruppens hemsida. http://www.mdn.mil.se/vasterbottensgruppen...cle.php?id=2243

Jag tar väl bort skrivelsen så blir det inga problem, jag har nämligen inte fått det tillsänt mig personligen utan av en bekant som i sin tur fått den av sin insatsplutonchef. För er som inte hann läsa så var det en leveransplan på hylsfångaren från HKV rikshemvärnsavdelningen Dock bara antalet per månad från tillverkaren och tyvärr inte fördelningen till respektive MD-grupp. Men jag ställer ändå frågan ? Hur kan det vara så att ingen annan på forumet har lyckats få tag på den förmodligen officiella informationen. Brister det i informationsflödet från MD-grupp och chefer eller sitter folk här och bara gissar/hittar på istället för att skaffa fram fakta. I mitt fall tog det någon dag att ta reda på detta och då är inte jag speciellt insatt i insatsplutonernas verksamhet eller har någon speciell kontakt på MD-grupp. /Öhman

Jag återgår till grundfrågan i tråden. När jag svarade i en annan tråd så saxade jag några meningar ur en bok, i förorden hittade jag några rader som passar in här. Det här är inget unikt för HVU/FBU-U utan jag har upplevt det vid andra verksamheter där man skaffar sig helt nya kunskaper. Och jag är inte sämre än att jag kan erkänna att jag själv har gjort likadant. Ur Hundskolans etologi och dressyrlära för hundägare: Inhämtande av kunskap innebär ofta en process i flera faser. Under den första är vi lyckligt ovetande om det mesta och tror oss kanske veta en hel del - vi är helt enkelt för okunniga för att inse vår okunnighet. I nästa fas ersätts denna känsla av förvirring - vi har lärt oss tillräckligt för att inse vår okunnighet och denna plötsliga upptäckt gör oss förvirrade. I den tredje och sista fasen börjar vi förstå helheten. Men ju djupare vi tränger in i ämnet, desto mer inser vi hur lite vi egentligen vet. Med kunskap följer därför ödmjukhet, endast den okunnige tror sig vet allt. Det är här som skon klämmer "nybörjare" som tror sig veta allt kan göra de flesta vansinniga. Så sug åt er av all kunskap ni får men försök inte briljera med den. Öhman

All form av tävling är cirkuskonster och har inte så mycket med verkligt arbete att göra, man premerar precision (lydnad) och snabbhet före ett väl utfört arbete. Att apportera föremålen i spåret gör de flesta som tävlar men det är inte ett krav enligt reglerna utan passiv markering duger utmärkt, men som sagt kopplingen till arbete har suddats ut. Hund I har några år på nacken (50+ ?) och synsätten på hundens mentala egenskaper har ändrats även om boken fortfarande har sina ljuspunkter. Tyvärr har jag den inte i egen ägo men den skulle gärna få förgylla min samling av hundböcker. Jag saxar lite ur en nyare bok, Hundskolans etologi och dressyrlära. Begreppet hård/vek beskriver hundens förmåga att bilda associationer En vek hund är givetvis mer lättdresserad men löper också alltid större risk för att under arbete få bestående minnesblider av olust med negativa återverkningar på arbetet som följd. En hund med stor arbetslust har dock alltid lättare att övervinna en olustkänsla bara engagemanget i arbetssituationen varit tillräckligt stor. Extremt arbetsvilliga hundar bör därför vara något vekare för att vara påverkbara under arbete. Hundar bedöms vid mentaltest i en 6 gradig skala för varje egenskap. Hårdhet bedöms enligt nedanstående: Mycket hård -3 Mycket vek -2 Vek -1 Hård +1 Något vek +2 Måttligt hård +3 Som du ser är något vek bättre än hård, min första hund var testad måttligt hård och jag föredrar nog vek eller något vek där mina andra hundar legat. De flesta som testas ligger faktiskt på vek eller något vek, tävlingshund som tjänstehund. Det blev ett långt inlägg som föll en bit från tråden men jag ville bara visa att man oftast felaktigt använder begreppet hård för en riktigt bra och tuff hund men så lätt är det inte utan det är så mycket av de andra egenskaperna som spelar in. Öhman

Finns det certifierade skyddshundar inom försvaret ? eftersom det inte finns någon faställd prövningsordning (prov) för skyddstränade hundar inom försvarsmakten så borde det inte finnas med tanke på de regler och lagar som gäller för användande av hund som hjälpmedel vid våldsanvändning. Dock är det som vissa redan antytt en hel del som tränas i skydd av dressörerna på förbanden vilket på inget sätt förstör hundarna men dom är inte godkända skyddshundar för det. Hundarna på F 21 som har förarskydd ingår i SWAFRAP och har genomfört civilt väktarhundsprov för att bli godkända (förarna har om jag inte minns fel även dom gjort väktarprovet ) detta för att det ska bli rätt juridiskt. Att en vek hund inte skulle kunna bli en bra skyddshund ? vad grundar du det på. Jag skulle kunna påstå att de flesta stamhundar är lagda åt det veka hållet för att dom överhuvud taget ska kunna hanteras av en värnpliktig. En hård hund är näst intill odresserbar och det vill man inte ha. En något vek hund med stor kamplust är det optimala om vi pratar skydd. Blanda inte in IPO det är tävlings anpassade cirkuskonster samt BHP som är ett arbetsprov för utställnings schäfrar dessa har lite/ingenting med verkligt skyddsarbete att göra utan där är det svenskskyddet som ligger närmast.

Det är tydligen ok att ha fler en en IP per bataljon bara man har klartecken från rikshemvärnsavdelningen. C Skaraborgsgruppen har 2004-01-22 fattat beslut avseende hemvärnets ny organisation. 2 hemvärnsbataljoner 9 hemvärnskompanier 1 insatskompaniledning 5 insatsplutoner

Jag har firat hund från höga höjder antingen ensam eller tillsammans med mig. I båda fallen används en speciell sele till hunden, när hunden är fäst vid mig sätts selen fast fram på min klättersele så att hunden ligger på mina lår när jag backar ut över kanten. Att hundarna har olika uttryck på bilderna beror på att precis när dom lämnar fast mark så försöker dom krampaktigt hålla sig kvar men när dom väl hänger fritt blir dom totalt avslappnade. Varför polisen väljer att gå ut framåt har jag ingen aning om(kan vara något med vinchen) men självfallet så försöker hunden ta sig in igen. Munkorgen är ett krav när man åker helikopter. Räddningsverket har inga egna hundar det är hundar utbildade av Svenska brukshundklubben som tillsammans med sina förare är kontrakterade mot SRV. /Öhman

När jag var på försvarsinformation i höstas så visades en OH från HKV med följande förslag inför fb2004. Krigs org Ledning: HKV, OPIL, 4 MD Luft: 6 div JAS 39 Mark: 8 mekbataljoner Sjö: 5 ubåtar, 9 korvetter Skydd: 50 HV insatsplutoner, HV bat (inget om antalet) Info(nyutveckling): uav, flygburen radar, psyops mm Grundutb org 5 Mekregementen 1 Säkregemente (nyutveckling) 1 Jägarregemente 1 Amfibieregemente 1 Marinbas 3-4 Flygflottiljer 2-3 Militärhögskolor Det här förslaget utgick från nuvarande budget, som det nu verkar blir det en minskning av anslagen och då kommer ovanstående att reduceras ytterligare. Öhman

M7952-143110 Kedjehalsring till hund, siffer/bokstavs kombinationen är förmodligen ett äldre id/reg nummer från dåvarande armens hundskola eftersom alla hundar ägdes av försvaret på den tiden. I dag är ett id/reg nummer på 5-7 tecken och dom äldsta hundskole hundarna i kennelklubbens databas är från 1975 så det går inte att kontrollera vilken hund det var.