Vrom

Artikeln i Sunday Times verkar, så vitt jag kan bedöma, använda "an Israeli newspaper" som källa. Alla israeliska nätpublikationer (på engelska) som jag hittar hänvisar till Sunday Times, så jag blir lite fundersam över vad den ursprungliga källan är. Det känns lite väl vagt.

Det juridiska och diplomatiska läget hade förändrats till det bättre, men det taktiska läget hade förmodligen förändrats till det sämre. Med facit i hand var den taktiska vinsten att agera tidigt inte tillräckligt stor, och de hade vunnit åtminstone några internationella vänner på att vänta tills skeppen kommit in i den angränsande zonen - även om det skulle resulterat i större förluster på båda sidorna. Ett besvärligare taktiskt läge, med stöd från Hamas på landsidan som några har spekulerat om, kunde dessutom vänt det hela till en propagandavinst för Israel. Kanske till priset av IDF-liv, men frågan är om de inte skulle vunnit på det i slutändan. Nu kan jag bara konstatera att det var väl spelat av Ship to Gaza. Kanske inte av hela organisationen, men åtminstone av de radikalare undergrupperna.

Jodå, det är ett vanligt rederi som sköter bemanningen och teknisk management. Just nu är det Transatlantic som hanterar det hela. När det gick från militär till civil drift var det B&N som skötte driften, sedan var det en period med OSM, och nu är det B&N igen (även om det företaget i samband med en sammanslagning bytte namn till Transatlantic).

Jag har civilt tjänstgjort en kortare tid på Atle, och diskuterade bemanningen med några i besättningen som hade varit med både under militär och civil tid. Jag kan ha missuppfattat något eller bara minnas fel, så ta det för vad det är. En stor anledning till besättningsminskningen är att isbrytarna var en utbildningsplattform, och somliga i besättningen var ombord mer för sin egen skull än för fartygets. Ska man räkna på samma sätt idag stämmer det inte att det är 20 man ombord, eftersom eleverna tillkommer. Det kan vara 4-5 man till. Jag är osäker på hur de 38 personerna räknades, men om alla fyra vaktlagen räknas in trots att ett inte är ombord blir det ännu en faktor som gör jämförelsen orättvis. De civila besättningarna är ombord hälften av tiden istället för en fjärdedel av tiden, så det går åt 40 civilister för att ha 20 ombord. Det civila regelverket är på vissa punkter mindre strikt än det militära, så vissa sysslor och tjänster är bortrationaliserade. Dessutom har det gjorts tekniska uppdateringar och automatiseringar av kontrollsystem och annan utrustning som har minskat personalbehovet. Det är möjligt att de flesta sådana rationaliseringar redan var gjorda när det var 38 militärer ombord, eftersom det var åtskilliga fler när isbrytarna var nya. Angående torpedträffar har jag dålig koll på exakt hur de påverkar fartyg, men viktigare än plåttjockleken för att göra isbrytarna skrovstarka är att de har spanten betydligt tätare. Atleklassen har också fler vattentäta skott och indelningar än de fraktfartyg jag varit på, så robustheten och tåligheten vid vatteninträngning är mycket hög.

Lindström för en del intressanta och bra resonemang, men jag tycker att många har överdrivit och feltolkat hans poänger. I det här fallet handlar det inte så mycket om att förstå vad som menas, som att lyckas gissa. I bästa fall förstår man ungefär vad som menas, men informationsvärdet blir betydligt mindre och osäkrare än om man använder ett korrekt språk. Nu är jag kanske skadad av att vara mer fokuserad på underhåll än på att spränga saker, men om en svensk (militär eller vuxen civil) talade om en "tank" skulle förmodligen utgå från att det handlar om ett föremål som innehåller vatten, bränsle eller avföring. Det kan fortfarande vara relevanta militära mål, men det akuta hotet är inte lika högt... Jag jobbar ofta med människor från olika delar av världen, och det är ett konkret problem när språkets detaljer inte räcker till. Både brister i standardengelskan och en hel del fackuttryck stjäl tid och försämrar resultatet, och det i ett arbete som inte har samma akuta och stressiga karaktär som den militära verksamheten. Samtidigt kan det vara ett problem om man använder ett språk som är FÖR korrekt, om lyssnaren inte har den språkliga förståelsen som krävs. Ibland måste man anpassa sig och tala pigdin-engelska kombinerat med teckenspråk för att öht bli förstådd. (Den militära motsvarigheten blir att istället för att larma om fientliga stridsvagnar vid Niemisel får man nöja sig med att peka och säga "Danger! Danger! BOOM!" Budskapet går förmodligen fram, men det är svårare att agera utifrån informationen när man måste gissa detaljerna.) Å andra sidan kan jag ibland få problem med att prata svenska om mitt arbete, eftersom jag bara använt vissa fackuttryck på engelska och aldrig lärt mig de svenska varianterna, så det gäller att lära sig och öva på att använda båda språken regelbundet om man vill kunna vara tydlig.

Jag har lite svårt att veta hur jag ska förhålla mig till det. I mitt fall är det lite mer komplicerat än det du skrev ovan, eftersom jag för ett par veckor sedan frågade min plutonchef om jag skulle följa HKV-ordern och byta ut strecken på min kragspegel. Jag fick ordern "avvakta". Nu har jag alltså en order från HKV, en order från Utbgrp (med deadline halvårsskiftet) och en kontraorder från plutch. I normala fall är det den mest specifika ordern som ska följas, dvs den på individnivå, men det känns ändå inte helt rätt i det här fallet. Men det är inte konstigt att det blir svårt att veta vad man ska göra ibland.

Skillnaden är att det är ett ärligare system om det man gör för att fylla kontraktet är just kontraktstid. Fanvakt, B-styrka och andra extrasysslor är givetvis övrig tid, men det som tjänsten kräver ska vara kontraktstid. Jag vet att jag inte är den ende som fått klagomål hemma över att hemvärnet tar mycket mer tid än det var sagt när jag skrev på. Nu är just det inget problem för mig längre, men om det vid rekryteringen sägs att man ska lägga 20/30/60 timmar så förväntar jag mig att det stämmer. Om det inte räcker med det antalet timmar för att få en duglig soldat så får man gärna öka antalet timmar, men jag vill ha raka rör och inga bilhandlarfasoner med devalverade timmar och kravtimmar som inte räknas.

Varför då? Det som ingår i tjänsten - eller kontraktet, om du så vill - skall givetvis räknas som kontrakterad tid. Det är tramsigt redan idag med växlingskursen mellan en hemvärnstimme och en vanlig timme. Öka gärna på timkravet i kontraktet, och lägg gärna in fler obligatorium, men det är dags att börja vara ärlig och låta en timme vara en timme. Det är dags att sluta med tramset där en endagsövning från 07 till 21 räknas som 8 timmar. De enda som blir lurade av det är de som ännu inte skrivit på sitt första kontrakt. Sedan ifrågasätter jag ditt krav på en termins utbildning för varje befälssteg, åtminstone om du menar att det ska gälla ända från botten. Jag är övertygad om att de mest lämpade överlag har mindre möjlighet att åka iväg på sådan utbildning än de som är mindre lämpade, och min uppfattning är att kvaliteten på lägre befäl beror betydligt mer på personlig lämplighet än utbildningens längd.

Innebär det att Karl-Oskar som varit hemvärnsman i 25 år ska föröka få tag på gradbeteckningar med 12 streck? Det verkar både korkat och dumt att ha fler pinnar på kragen än man har i vedsäcken vid tältet... Kallas man "menig 1.kl" oavsett om man har ett eller tre årsstreck?

Jag har svårt att förstå vad det betyder. Det kan bli nödvändigt att använda våld när man fotpatrullerar Småköpings julmarknad, även om risken givetvis är mycket mindre än när man övervakar en AFA-demonstration. Risken för våldsanvändande ligger ju alltid någonstans på en skala från nära noll till nästan hundraprocentig, men var drar man gränsen i det uttryckliga förbudet? Jag förstår tanken med att i första hand använda ordinarie poliser i riskabla situationer, men begriper inte hur man i en förordning ska kunna förbjuda risken utan att samtidigt göra SBP helt oanvändbara.

På vilket sätt skulle det bli besvärligt? Är det inställelsetiden som är problematisk, eller vad är det besvärliga? Jag håller just nu på att utbilda mig till civil sjöman, och det har vållat problem för min hemvärnstjänstgöring när varit ombord utomlands flera månader i sträck under praktikperioder. Jag missar helt enkelt vissa övningar och kan inte ställa upp på alla insatser. Samma problem uppstår givetvis för färdigutbildade och yrkesverksamma sjömän, eller för alla andra yrkeskategorier som ofta är ute på längre tjänsteresor. Eller för folk som gillar att åka till Thailand på semester ett par veckor om året... Jag kan inte komma på något lagligt yrke som direkt diskvalificerar för att vara skyttesoldat i HV. För högre befattningar kan det vara besvärligt med vissa yrken, men det är av praktiska skäl och inte politiska eller förtroendemässiga.

Jag är också student och timanställd. Dessutom arbetade jag heltid innan jag började studera. Detta gör att jag har två olika SGI: Ett studietids-SGI som är baserat på mina timjobb, och ett vilande SGI som är baserat på lönen jag hade innan jag började studera. Enligt vissa regelskrivningar och på vissa ersättningsblanketter har man som student rätt till ersättning enligt vilande SGI. Jag har aldrig sett någon hänvisning till studietids-SGI i något försvarsrelaterat dokument, men kan inte utesluta att man kan likställa studietids-SGI med vanligt SGI vid veckokurser och liknande. OM du skulle få ersättning enligt studietids-SGI för en enda dag, så blir det baserat på en mycket lägre summa än det du skulle fått i lön den dagen. Studietids-SGI:n baseras på den totala årsinkomsten, men eftersom man fortfarande delar summan med 365 (och multiplicerar med 0,9) för att få fram dagpenningen blir det inte mer än 200 kr vid en typisk student-årsinkomst på 80000. Personligen tycker jag inte att du har rätt till ersättning enligt SGI på helgövningarna. Eftersom du själv kan påverka när du ska jobba förlorar du ingen inkomst på att delta i övningarna, och regeln är uppenbarligen till för att de som behöver ta ledigt från jobbet ska slippa förlora pengar på en övning. Om du däremot delar i en veckokurs eller veckoövning bör du begära intyg från försäkringskassan om ditt studietids-SGI, och därefter hoppas att handläggaren på kansliet/utbildningsgruppen går med på att likställa studietids-SGI med vanligt SGI. (Men räkna med att det tar både en och två månader för försäkringskassan att skriva intyget...)

Du säger att ångturbiner är bränsleeffektiva? Jämfört med vad? Jämfört med dieselmaskiner är de utrymmes- och vikteffektiva, men bränsleeffektiva är de definitivt inte. Men dieslar är kanske inte alternativet som du jämför med?

Om han har giltigt skyddsvaktsförordnande ser jag inget större problem i att han tjänstgör under avlösningen. Annars blir det bara maskerad, och även om maskerad kan vara både kul och trevligt så ska det INTE blandas med militär tjänstgöring.

Jag såg också skyltarna, men tvivlar på att de har något större värde om saken skulle drivas till sin spets. Avgörande torde vara det som står skrivet i beslutet om skyddsobjekt. Jag misstänker att kungörelsen för just det här fallet är mer pålitlig än de återanvändbara skyddsobjekts-skyltarna. Nu är jag visserligen inte juridiskt skolad, men jag tycker ändå att sjunde paragrafen i lagen om skydd för samhällsviktiga anläggningar är lättläst och tydlig. "Tillträdesförbudet får förenas med förbud mot att ta fotografier" men är inte automatiskt förenat med fotograferingsförbud. Tyvärr vet jag inte var man kan hitta själva beslutet, men i brist det så är texten i kungörelsen avgörande för hur jag anser att skyddslagen får, kan och ska tillämpas.