Smaug

Varför kommer det gå sönder massa saker? Menar du att hemvärnssoldater inte kan hantera modern utrustning? Exakt vad är det som kommer gå sönder? Har du gjort en snabb i- och urlastning med vapen i hand? Inte f-n är man lika smidig och len med skyddsväst, Ak4, Ksp58, Pskott, Grg, Ra146 på mes, ammolådor, minor mm osv som när man i civila kläder glider in i en vanlig personbil på väg till jobbet. Så, saker kommer att gå sönder. Och repas. Och bucklas. Därför, är jag också glad att vara i BV-plutonen, och inte tredje pluton som får civila bilar direkt (även om de kan köra 110), eller andra pluton som kanske snart måste lämna in sina Tgb20 mot civila bilar. Idag använder vi militäranpassade familjebilar i Afghanistan, men de blir tyvärr aldrig mer än just familjebilar. De bilar inga fordon att använda då det verkligen gäller, de är helt enkelt inte anpassade för det utan går sönder eller inte är funktionella utifrån våra behov. Skaffa militära fordon som är anpassade för militära sammanhang. De är sannolikt dyrare och därmed får man färre, men då har man åtminstone ett användbart fordon.

Helt riktigt

Med risk att detta fina fartyg redan har kryssat förbi i forumet

Ett fartyg från US NAVY med namnet USS LANGLEY är min gissning.

Saxat från: Aftonbladet "Amerikanskt understöd Under skottväxlingen fick svenskarna stöd av amerikanska plan ur den internationella Isafstyrkan. Planen var av typen A-10 Thunderbolt, ett plan byggt för att ge eldunderstöd åt marktrupper. Men enligt Klingberg behövde planen aldrig ge eld. – Flyget observerade att upprorsmännen hade granatgevär och kulsprutor, men vi vet inte med vilka vapen eller ammunition den svenska truppen attackerades, säger Klingberg.

Eldtillståndet ligger normalt inte hos radarn (även om det vore taktiskt och tekniskt möjligt) utan på dess ledningsplats. En rikttid är 2 min från att motståndaren avfyrar sin projektil tills att eget artilleri har påbörjat eldgivning mot motståndarens utskjutningsplats. Beroende på en rad olika saker kan man givetvis både förlänga och förkorta denna tid ganska avsevärt. Angående alarmering eller varning av egna förband är tiden för förvarning den helt avgörande för vilket skydd som kan intas och därmed effekterna av beskjutningen. Detta uppnås med få mellanled, i form av beslut och sambandsvägar, mellan sensorer och de varnad enhet. Att gå via GSM och SMS ökar tiden avsevärt för meddelandet att nå fram, vilket minskar tiden för förvarning. Enkla signalsystem och förövning av procedurerna är helt avgörande när tiden för att söka skydd är helt avgörande. Enligt SR/Ekot hade invånarna i en israelisk stad 15 sekunder på sig mellan förvarning tills raketen slår ned, då hinner man varken slå på radion eller läsa något SMS utan endast just ta skydd.

Förslaget ligger längre tillbaka i tiden, men beslutet jag åsyftar togs i förra veckan. Jag har dock inte det exakta datumet framför mig. Men det är ett förtydligande och en förändring av tidigare bestämmelser. Förutom det så är dessa en del i remissarbetet av UniR 2009, vilket är nu fastställt.

Enligt värnpliktsnytt: "Enligt ....., samordnare i inskrivningsärenden på Pliktverket, har Försvarsmakten endast önskat 4 653 värnpliktiga för år 2010." Enbart en viss andel värnpliktiga ska alltså utbildas 2010. För övrigt, enligt de jag har talat med, blir de sista värnpliktiga med all sannolikhet de som just rycker in i januari 2010. (Var fick du din info från förresten?) Försvarsmakten består, som tur är, inte bara av Armén och endast vissa förband i Armén berörs. Angående källan så står det i Verksamhetsuppdraget för respektive förband.

Finns det en beställning från FM till Pliktverket på värnpliktiga och det mönstrar in lämpliga, så skrivs de in. Om de sedan är frivilliga, ja det är ju ett plus vilket gör de än mer lämpliga för befattningen. Ett av skälen till att det är få platser 2010 är att delar av Armén har "värnpliktsfritt" två (2) terminer mot normalt en (1). Detta pga NBG2011. Och som sagt tidigare av andra, mycket händer efter mönstring så ha regelbunden kontakt med Pliktverket.

Det återstår alltså lite teknikutveckling (gyrostabiliseringen?) innan det är funktionellt alltså. Intressant expriment om inte annat. Jag skulle säga så här, det beror på hur man räknar eller vad man beskriver. Jag har tidigare beskrivit enskilda pjäser. Jag vet inte vad dina instruktörer och officerare har sagt, men jag tar mig friheten att göra en fri tolkning och ger därmed ett försökt till förklaring. Fältartilleriet är ett yttäckande vapen och man sköt, på den tiden det begavs sig, aldrig prick med enskilda pjäser och granater (vilket man på ett helt annat sätt är intresserade av idag men som är lika svårt som då). Då eftersträvade att sprida granaterna över en yta på ett så optimalt sätt som möjligt, för att uppnå största effekt, men ändå träffa målet. Ser man batteriet (eller eldenheten) tillsammans så är precisionen omkring +-25 m. dvs. tyngdpunkten av elden låg inom +-25 från målet. Varje enskild pjäs har en dock en spridning som är på 100-200 m i längd (Ett riktvärde är att sidspridningen 10% av längdspridningen). Men eftersom eldenheten sköt många skott med flera pjäser hamnade huvuddelen av skotten i närheten av målet. Varje pjäs sprider likväl i längdled med en normalfördelning (Gauss) där 50 % (under 2 sigma) hamnar inom ~+-100 m. Enskild pjäs kommer sannolikt aldrig att komma ner på en precision som är under +-25 m (mer än 3 sigma), men en hel del granater kommer att landa inom +-25 m, vilket duger bra. Helt i enlighet med sannolikhetsberäkningar. För att uppnå en eldtyngdpunktsspridning på +-25 m, gärna i första eldöppnandet, krävs det en stor noggrannhet, skjuter många skott samtidigt och att alla kända influenser korrigeras. Då vill man inte gärna ha ett fel på målet med 25 m och pjäsen 25 m fel. Skulle dessa fel adderas så kommer hela batteriet att skjuta 50 m ifrån målet. Om man i övrigt har koll på alla inflytelser så är det rimligt att träffa med batteriet i första eldöppnandet. Det handlar mindre om att pressa systemet och mer om att vara noggrann i mätningar och beräkningar. Min tolkning är att dina instruktörer talade om träffbildsspridningen på hela batteriet och inte enskilda pjäser, men jag kanske har fel.

Mina källor säger samma sak, man kanske kunde ha hoppats på fler, men nu är åtminstone produktionen i gång och beställningen lagd. Skönt! Nu är det bara att hoppas på att Norge och Danmark fattar liknande beslut. Då kommer nog även Sverige att köpa fler pjäser.

Iofs så pratades det väl om att "defensiva" system var ok att sälja till Pakistan, det var väl därför ERIEYE-affären fick gå igenom. Ur det perspektivet så borde väl BAMSE kunna klassas som defensivt system med, tycker man... Indien verkar ju vara intresserat av Gripen trots att vi just sålde ERIEYE:s till Pakistan, så det är väl inte säkert att det stoppar en affär. Nu har SAAB fått leasa ett par system UndE 23 av Sverige. Detta för att kunna låna hyra ut till kunder eller potentiella kunder. Mycket intressant och bra, för då får systemet verka i miljöer som Sverige inte kommer att verka i. Detta ger värdefull kunskap, erfarenhet och förhoppningsvis godwill till systemet.

Då är det ytterligt märkligt att FM väljer att avveckla Rb56, samtidigt som man diskuterar att återinsätta rb55 i form av tow2b. Att säga att den ena roboten har fler "stridstekniska fördelar" är mycket märkligt då dom är utvecklade med helt olika kravprofiler. För en jägargrupp är det definitivt bättre att ha rb56 eftersom den är lättare och avsedd att kånkas runt på. I en fordonsmonterad lösning är det definitivt bättre med tow 2b som har längre räckvidd och större verkansdelar. Och nu har jag inte ens orkat blanda in ekonomi i det hela... Vad det anbelangar Kravpofil eller Ekonomi på de aktuella vapensystemen så har jag ingen som helst kunskap i den frågan. Att man skulle återinföra TOW2B var för mig en intressant nyhet. Rb55 var å ena sidan större tyngre system med större räckvidd än Rb55. Men det krävde å andra sidan en fordonsmontering eller ett mer stationärt uppträdande. Under de förhållandena var Rb55 förmodlingen bättre. Min poäng är att Rb56 är ett mindre och mer flexibelt system som kan användas i fler situationer än Rb55. Rb56 storlek gjorde att det lättare kunde transporteras och förflyttas både till fots och i fordon. Detta gjorde att man t. ex. kan lättare få det grupperat i anslutning till bebyggelse samt på platser som inte är nåbara med fordon. Systemet kunde även fordonmonteras i en rad olika typer av fordon. Den minskade räckvidden kompenseras genom ett mer flexibelt system. Uttrycket stridstekniska fördelar kanske var illa valt.

Vad som är mycket eller lite kan man alltid fundera på och det går säkerligen att utveckla och uppdatera. Jag håller med om att det exempelvis saknas information om 12 cm grk. Skulle någon däremot sammanställa alla trådar om Artilleri, Granatkastare och övriga vapensystem så skulle man nog få ihop en sida som de flesta nog skulle tycka innehöll mycket information, men någon måste göra det. Det finns trådar om varje vapensystem för sig och någon längre diskussion tas i de redan befintliga. För Rb55 och Rb56 finns det andra som är bättre på, men Rb56 har fler stridstekniska fördelar än Rb55. Sedan vad man "tycker om" är kanske mer en subjektiv personlig bedömning. Strix, eller Psvinggr 94, är inte det minsta utfasad utan används till 12 cm grk. Det är en mycket potent, användbar och beprövad granat. Att rapportera korrekta och så precisa koordinater på målet som möjligt när man skjuter, ja det blir ännu viktigare desto mer styrda och avancerade vapen man har. Ny teknik har gjort det lättare att med högre precision ange målen än tidigare. Psvingr94 är inte konstruerad eller kravställd för att skjuta ett skott en träff, utan har en viss procent som normalt missar målet. Innan man skjuter en Psvingr måste man i allmänhet sättskjuta pjäsen för att inte precisionen ska bli oacceptabelt låg. Skillnaden att skjuta Psvinggr 94 mot vanliga Sgr är egentligen inte så stor. För att träffa direkt utan eldreglera är Precision nyckelordet, i allt. Artillerigranaten Bonus har tämligen nyligen levererats till FM och flera skjutningar har genomförts och fler skjutningar kommer att genomföras under hösten. Priset för både för målen och för granaten gör att man endast gör detta i mindre omfattning. Där har nyligen skett en produktutveckling av målsökaren i BONUS för att öka träffsannolikheten samt försvåra effekten av byggande av skenmål.

Måluttag och uttag pjäsplats har det kravet. Pjäsen har en en helt annan spridning. Att skjuta på Dmax eller Amin (vilket 27 km mer eller mindre är för 77B är) skapar en stor längdspridning, därför vill man oftast skjuta på 0,7 av Dmax för varje laddning. För t ex. en liknande pjäs som 77B uppgår den 50% längdspridningen till 200 m vid långa skjutavstånd. För 77B med basflöde Dmax skall man öka den siffran ytterligare. Precis som SG Olsson säger så är själva ansättningen tämligen lika varje gång och har förhållandevis liten inverkar på den totala spridningen. Slitage i pjäs, eldrör m.m. samt variationer i ammunitionens egenskaper (både drivladdningar och granater) skapar större fel. Det enda rimliga sättet att öka precisionen är att skapa sig ett bra underlag (vilket man gör) avseende variationen i utgånngshastighet för varje eldrör och korrigera sedan för detta. Utöver ovanstående är väderinverkan den särklart största bidragsgivaren till spridningen. Trots moderna vädersonderingsutrustningar är vädret svårt att helt korrigera för. Fartygs och KA-pjäser har andra skjutegenskaper än vad Fältartilleri har. Skjutmetoder med banprofiler och utgångshastigheter är även de helt olika, därför går de inte helt att jämföra fältartilleri och fartygsartilleri, än mindre ersätta varandra. Skulle man ta en svensk fältartilleripjäs och konvertera så borde fd. Bkan vara hygglig; Hög eldhastighet, hög utgångshastighet, flack bana och ammunitionen patronerad i tornet. Övriga pjäser gör sig nog icke besvär. Lite OT: Det visade sig att det var helt enkelt att sätta ett AMOS-torn (tornet till GRKPBV90120) på ett fartyg, men det fungerade att skjuta. Är det någon som vet mer om detta? Hur var precisionen?