sten tecknare

"Hobbykrigare" Aj-Aj, här trampar vi på en öm tå. Men jag har sett en hel del, inom min tid i pansartrupperna (bl.a. som stridsdom AFÖ 61), och sedan som stabsass. på etappbat (tre repövn). Det är tur att vi hade kunniga underbefäl. När kalla kriget hettade till under början av 60-talet, då hade vi hela brigader inne och repövade, med allt vad det innebär. Tyvärr kan man inte läsa sig till allt. Speciellt när verkligheten i busken inte överensstämmer med texten i böckerna. Säkerheten får man inte tumma på och det är chefen som är ansvarig att den upprätthålls och underlydande har rätt utbildning. Jag skall inte dra alla över en kam, jag har träffat på några dugliga reservare också. Förhoppningsfullt är det ett annat läge i dag när de flesta är stamanställda och välövade. Hälsningar Sten

Tappad polsk skrotningsubåt verkar vara ett troligt alternativ, även om det andra hade varit roligare. Man får väl gå ner och kolla lite noggrannare. Fastställa nationaliteten skall väl inte vara omöjligt. Hur nära ligger den Gotland? Ligger den inom yttre territorialgränsen? Då blir det lite mer intressant Hälsn Sten

01/B3 nämner överskjutningar och Ravlunda, då påminner jag mig en liten historia. Jag var korpral på IS1 P 2 1959. Vi skulle lära oss lite om artilleri och följde A 3 skjutningar på Ravlunda. Ett batteri ur pansardiv (15,5 cm haubitsar) var grupperat i närheten av Brösarp. Vi följde en e-patrull bestående av kadetter. Vår plats var; nedanför landborgen ungf mitt på Ravlundafältet. Vi följde med spänt intresse förberedelserna för att bekämpa ett mål ca 1000 m snett fram till vänster om oss ner mot stranden. Allt var klart för att skjuta ett sättningsskott. Vi kunde höra eldkommando, räkning och skottet i radion. Plötsligt kommer det ett expresståg rusande över våra huvuden för att sluta i en ordentlig krevad ca 500 m snett till höger om vår u-plats. Snacka om att missa målet som tur missade de även oss. Detta utlöste en febril verksamhet, med snurrande på skivor, koll på kartor, mycket snack i radion. Faktiskt ganska underhållande när man inte själv är inblandad. Så småningom lyckades man komma rätt och bekämpa målet med en imponerande eldkraft. Lärdomen för oss var, att man skall passa sig väldigt noga när artilleriet är inblandat. Finns det någon historia om någon e-patrull som lyckats skjuta sig själv. Skickar med en gammal bild från Ravlundafältet. Det är pvrobot SS11 som sticker iväg. Kanske var det en pvrobot du hörde. Det hände en del intressanta saker med dem också, men det är en annan historia. Hälsn Sten

Jag har också besökt det nyöppnade Flygvapenmuseet. Då fanns det ingen "stickutsmyckning" där coh jag tror inte jag skulle ha uppskattat den. Som lite flygnörd saknade jag den historiska känslan, men jag skall inte ge mig in på något omdöme här. Utan ta upp en annan sak vad som gäller våra statliga och kommunala museer. Det verkar som man tillsätter personal på arbetsmarknadsmässiga grunder och inte med intresse och kunskap som urvalsgrund. Eftersom jag är mycket historiskt och aktiv museibesökare har jag ofta blivit besviken. I Danmark t.ex. har jag ofta stött på vaktmästarna med gedigna kunskaper, ofta en arvodesbefattning för en äldre lärare, eller någon som varit i yrket när det gäller ett fackmuseum. Vaktmästarna blir då ett komplement till museet och inte bara någon som får tiden att gå och ser till att grejerna inte försvinner. Dessutom saknas ofta den kunniga och ansvariga personalen på helgerna, när det är flest besökare på museet. Rätta mig om jag har fel. Jag skall dock säga att jag stötte på en trevlig och hjälpsam vaktmästare vid mitt besök på FV-museet. Han intresserade mig för en simultan- och reaktionssmulator. Han stöttade också vid försök att ladda ner flygmotorljud som ringsignal i mobilen (tyvärr var min för gammal). Tänk om vi hade haft ett FV-museum med sådan personal som finns på F 10 museet i Ängelholm och även i Västerås flygmuseum som jag också besökte i sommar. Jag tror FVM hade vunnit på att samarbeta mer med folk som har kunskapen och intresse. Det finns ett stort flygintresse hos den s.k. breda allmänheten. Detta märks inte minst när det ordnas flygdagar. Jag undrar om den nya loggan "miseum" alt "nuseum" finns kvar? Hälsn Sten

Ännu en liten historia från det mörka Afrika. Strax efter nyår 1963. FN-trupp med svenskarna i spetsen har intagit Kaminaville och ligger nu förlagda på gendarmernas camp i staden. Läget är spänt och man har inte riktigt koll på läget. En gendarmbat har stuckit i ordnade former. Den andra har skingrats i oordnad flykt. Svenska bat har grävt ner sig beredd att försvara campen vid ett ev. motanfall. Det är natt en KP-patrull återvänder efter en rektur. Skytten gör patron ur på den dubbla lv-ksp m36. Stressad och trött glömmer han att känna i ordentligt patronläget. Ett skott går av när han slår fram slutstycket. Till historien hör att kulan slår ned bredvid ett dubbelpostvärn. Posterna som är på helspänn besvarar elden ut i den mörka terrängen runt basen. Eldgivningen piggar upp några andra poster, som också tycker sig se fiender. Plötsligt har vi ett motanfall på halsen, som vi har satt igång själva. Riktigt så farligt var det inte, efter ett par sprida skottsalvor mot obefintliga fiender, lade sig lugnet igen och vi kunde försöka få lite välbehövlig vila. Jag vet inte vad som hände med den olycklige ksp-skytten. Antar han bl.a. fick komplimenterande utbildning i "patron ur" på ksp m36. Hälsn Sten Bild från gendarmcampen Kaminaville

Små gulliga stickade saker på flygplan i ett flygvapenmuseum? Jag måste ha missat något på förnyelseskalan. En trevlig modellplans utställning eller varför inte en konstutställning med flygmotiv. Jag kan ställa upp, det skulle förresten vara roligt. Jag såg en sådan på Le Bourgets flygmuseum. En riktig höjdare, men jag är part i målet. En separatutställning om vår flygberedskap under andra världskriget osv. Det finns säkert mycket man kan hitta på, innan behöver ta fram strumpstickorna för att få uppmärksamhet. Håller med om att halsduken på den stackars frusna Camberran var rolig och tänkvärd. Hälsn Sten

Ännu en tokig konstyttring för att få uppmärksamhet och media ställer glatt upp som vanligt. Det nya museifolket vill ju till varje pris också tvätta bort tråkighetsstämpeln. Det skall vara häftigt, koolt, sjukt och fett. För mig får museer vara lite tråkiga och behöver inte ta till några galna jippon för att synas. Det är tillräckligt med konstmuseernas visningar av s.k. samtida konst. Jag undrar vad de entusiasterna tycker. De lägger ner tusentals timmar och enorm skicklighet på att skapa nya flygplan av skrothögar till glädje för oss som är flyghistoriskt intresserade. Jag kan också tänka mig att långväga gäster med intresse för svensk flyghistoria tar sig för pannan. Våra museer skall vara traditionsbevarare och väcka intresse för historia, för att inte tala om de nostalgikickar vi gamlingar kan få där. Det blev lite gnäll här. Men jag har åldern inne och är dessutom flygintresserad, så antar jag att det är OK. Sedan finns det många seriösa flygmuseer bl.a. i Västerås och Ängelholm för att bara nämna några. Hoppas de klarar sig från stickmaffian. Jag skickar med en teckning på B 5. Tyvärr finns ingen bevarad vad jag vet. Många hälsningar Sten

Tack för dina fina filmer från bat XVIII K. Jag fick en riktig nostalgitripp när jag såg inslagen från Kaminabasen. Vilket komp. tillhörde grk, stabskomp? Själv låg jag på 1.plut 3.komp. Vi lämnade basen dagen innan nyårsafton för att gå mot Kiave och ta järnvägsbroarna. Sedan var det full rulle. Kilobi, Kabongo i flera omgångar. Vi blev sedan ansvariga för Kaminaville med omnejd (sektor C). Vakttjänst, patruller, larmutryckningar osv. Vi återvände inte till Basen förrän i slutet av april. Då hade vårt lilla bambusnår vi planterade i nov blivit ca 6 m högt och ogenomträngligt. Vi brände ner vår igenväxta "trädgård" och noterade ett 20-tal ormar som flydde över en intilliggande väg. Du fick se en hel del av Kongo. Tack för att du delat med dig av detta. Tyvärr hade jag ingen filmkamera, men har tagit en hel del bilder. Något borde göras inför 60-årsjubilet nästa år. Många hälsningar Sten

En tråd om hanskar, då skall jag passa på att fråga. Jag köpte för några år sedan ett par utmärkta hanskar. Det var någon som sålde överskottsmateriel i samband med F 5:s sista flygdag, tror jag. Hade jag vetat hur bra de var hade jag köpt hela lagret. Mina har nu börjat tjänat ut, till min stora saknad. Av märkning att döma så är det försvaret själv som tagit fram dem. Finns de kvar och i så fall kan man köpa dem. Någon som vet? Skickar med bild på den bästa hanske jag haft. Hälsn Sten

I går hade Sydsvenskan en recension av "Gränsen". De verkade inte direkt imponerade. Jag har ännu inte sett filmen. Men får väl se den av rent militärhistoriskt intresse. Det verkara vara ett tjosan-hoppsan-krig i buskarna med bildflimmer och blodstänk. Kommer ihåg "Någonstans i Svergie" där fanns ett avsnitt med en episod vid norska gränsen. En enkel historia med bra skådespelare som både blev bra och spännande. Där kunde man kanske lära mycket. Nu skall jag inte säga mer förrän jag sett filmen Hälsn Sten http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/film/filmrecensioner/article1367921/.html

Vet inte riktigt vad jag skall tycka om Pacific. Den håller mig i alla fall vaken. Lite för röriga stridsscener i min smak. Pang-bom-pang, spring, skrik, kameraåkningar, närbilder, röra, röra. Svårt att hänga med vad som händer Jag retar mig också på den osynliga symfoniorkestern som alltid skall vara med i Hollywoodkriget. Jag vill inte ha musik, som skall tala om för mig när det är spännande. Djungeln i sig själv utgör ju en fantastisk ljudkuliss speciellt om natten. Långa uttryckslösa närbilder på ansikten är något som Hollywoods regissörer gillar. Kanske för att scenerna är billiga eller också vill de leka Ingmar Bergman. I filmen "Okänd Soldat" kunde man höra snön knarra och grenar knäckas. Kameran var stilla bakom ksp-skytten när han sköt anfallande ryssar. osv. Detta skapar spänning och förståelse utan onödig musik och ryckig bildväxling. Håller med om att det verkar mer fyrverkeri än granatbrisader, men fantastisk rekvisita och scenuppbyggnad. Vapen, uniformer, miljö, fordon, båtar, allt finns ju där. Det gör filmen sevärd. Tank om de hade låtit bli "MTV-flimret". Jag vill hinna med att titta på alla de intressanta detaljerna. Det blev lite gnäll här, men det är ju ett av de privilegier man har, när man nått aktningsvärd ålder. Skickar med en bild från min djungelerfarenhet. Bilden visar en gränspatrull i ett djungelområde vid Kaminabasen. Jag tycker att deras vedermödor i djungeln är bra skildrade i filmen. Hälsn Sten

Muggarna säljs i nya museet Arsenalens butik. Jag vet inte om man kan beställa dem via postorder. Jag skickar med muggteckningen på 302:an, för det finns ju dem som gillar den här på tråden. Länk till muggarna Arsenalens butik

Det har varit mycket stridsfordon 90 här, så jag tänkte lägga in en teckning på den. För en gammal Centuriongubbe verkar väl den lite tunn i skalet. Men som "allt i ett" stridsfordon verkar den ändå hyfsad. Att ha eget infanteri med sig verkar klokt speciellt i vår dit, när det springer omkring galningar med sprängladdningar i buskarna. Teckningen gjorde jag till en mugg för Arsenalen. För de som har 302:an som favorit, så finns den också på en mugg. Hälsn Sten

Förr i tiden brände man av ett saltskott på inkräktare. Det sved säkert gott i skinnet på dem. Det skulle väl inte vara omöjligt att att göra några till moderna vapen. De kan ju var verksamma i närområdet. Hälsn Sten

Det här har blivit en väldigt aktiv tråd och det är roligt att folk har åsikter. Det här med beväpningen är inte helt ointressant. Hillebarder har jag erfarenhet av. Det var det förnämsta närstridsvapnet innan folk började skjuta på varann. Jag startade Malmöhusgardet och var dess hövitsman i 14 år Jag hann med ca 400 större framträdanden under den tiden(Min länk HISTORIA). Gardets huvudstyrka består av ca 30 tyska landsknektar beväpnade med hillebarder. Att jag tar upp det här beror på att jag noterade vilken enorm psykologiske effekt vi hade. Ofta kunde polisen vara ganska hjälplös mot påträngande åskådarmassor, då avspärrningarna bestod av plastband eller enkla rep. När kungen skall komma dyker det ju ofta upp snälla tanter cirka 3 timmar i förväg. Fler och fler kommer efterhand. När det en halvtimma kommer det några skrudade i sin nya vårhatt, som kungen absolut måste se därför vill de stå långt fram. Det uppstår oro i leden och de klena avspärrningarna hotar att ge vika. Tanterna är inte alls snälla längre. De få poliserna försöker få åskådarna att backa, ofta med klent resultat de kan ju inte vara överallt. Det är här vi kommer in i bilden. Det räcker med att en knekt stampar längs avspärrningen, så blir det lugnt och tanterna och blir snälla igen. Det är otroligt se vilken psykologisk effekt man kan uppnå. Det handlar mycket om det psykologiska intryck en vakt skall utstråla för att kunna lösa sin uppgift. Jag har också erfarenhet av den långa bajonetten som vi använde i Kongo. En specialmantel gjorde det möjligt att fästa den på kpisten. En lång blänkande bajonett var något man begrep och den ingav respekt. Det var många gånger då vi kunde bibehålla kontrollen trots att vi var klart underlägsna och lätt hade blivit övermannade. Jag tror att bajonetten gjorde ett stort jobb åt oss. Sedan hjälper ett lugnt och självsäkert uppträdande till. Den gamla kpisten med den långa bajonetten ser farligare ut än en AK 5:a, och så går inte kulorna så långt heller. Man kan ha tillgång till tyngre vapen om så behövs. Men hillebarder är inte helt fel, med den kan man lätt lugna ner ett helt gäng berusade tomtegubbar och ingen skulle ta de ifrån mig. De gamla poliserna med blanka knappar, kask och sabel gjorde intryck på busarna. Jag vet inte om dagens pistolviftande poliser uppnår samma effekt. Jag kan inte låta bli att ta upp min gamla käpphäst; Man kan lära vilken dum djävel som helst att skjuta på fem minuter, lite mer om man vill att han skall träffa något. Men det tar minst ett halvår få honom att låta bli när han är rädd och stressad. Alltså att utbilda en lugn och trygg soldat, med förmåga att lösa sin uppgift. För att få folket med sig, som vi fick i Kongo, handlar det mycket om att låta bli att skjuta om det inte var absolut nödvändigt. Förlåt för utsvävningen med det handlar mycket psykologi och "show up" när man är bevakningspost. För en bra soldat är striden ett misslyckande. Citat från en gammal landsknekt -ingen vill ikläda sig blodig skjorta i onödan. Synd att man måste bli gammal för få lite vett i skallen. Gott Nytt år på er och var rädda om er. Hälsn Sten

Jag har läst lite om den här debatten på forumet. Det finns mycket för och emot. Det är alltid svårt att avgöra när ett vapen skall användas. Jag avundas inte posterna. Jag drar mig till minnes en liten historia från vårt grannland Danmark. Det är åtskilliga år sedan, men alla var överens att Dronningens Garde hade handlat rätt. Danska "rockers" (en blandning mellan knuttar och raggare) ett slags våldsbenägna otrevliga typer, som hade fått för sig att bråka med Gardet. Det hela slutade med att Gardet öppnade eld och jagade bort gänget. Ingen skadades men det var inte långt borta. Diskussionen i tidningarna gick höga efteråt och nådde också vår sida av sundet. När krutröken lagt sig, tror jag att de flesta tyckte att gardet hade handlat rätt, som inte tvekat att sätta sig i respekt. Sedan dess har ingen jävlats med Gardet och björnskinnsmössorna har symboliskt blivit något högre. Det är viktigt att de som skall gå vakt med skarpladdade vapen är rätt utbildade. De ska veta när de får använda vapnet och också tränat på svåra situationer. Det är viktigt att de genom träningen har fått självsäkerhet och pondus. Så de kan uppträda på ett sådant sätt, att de blir åtlydda och en angripare blir osäker. Även med bra utbildning kan det bli fel. En liten historia från P 2 vakten i det sena 50-talet. De nyinryckta gick vakt med vapen första gången. På P 2 fanns en frisör som kom och klippte de värnpliktiga två gånger i veckan. Alla kände honom och han var en rolig typ. Han brukade anlända på cykel glatt vinkande till vakten. Så hände även denna gång. Men den nya posten som inte kände frisören, handlade som han blivit lärd och skrek Halt!!. Frisören vinkade glatt och cyklade förbi posten, som nu hade kommit till Halt!!! eller jag skjuter skarpt!!. Säkringsluckan rök och varningsskottet fick fart på vaktchefen, som avstyrde verkningselden genom att mer eller mindre vräka omkull posten. Till historien hör att den skakade frisören i fortsättningen alltid hoppade av cykeln, plockade fram sitt passerkort och förvissade sig om att posten verkligen hade sett det. Som sagt var det är svåra saker det här, hur man än gör så blir det fel. En tanke, kunde inte slottsvakten få lite pepparsprej att spruta på elakingar. Polisen har använt med en viss framgång tror jag. Hälsn Sten

40 år är ingen hög ålder för en aktiv soldat om han har de rätta egenskaperna. Jag brukar ju bidra med en och annan historia från min FN-tid i Kongo. Så här kommer en till, med tanke på åldersdiskussionen. I min pluton hade vi en skyttesoldat (AG-skytt) som var 42 år. Jag skäms för att glömt hans namn, men vi kallade honom alltid bara för "farsan". Han var inte vem som helst, bl.a. var han då Sveriges siste professionella vargjägare, anställd av samerna att spåra upp och skjuta vargar, som gick hårt åt renarna. Han ryckte in ett par dager senare därför fjällpoliserna med inkallelseordern inte hade hittat honom på fjället. Hans överlevnadsförmåga och hans lugn var en tillgång för oss spolingar. Duktig skytt, schackspelare och historieberättare var andra egenskaper. Jag minns speciellt att inget kunde stressa upp honom. Detta är en viktig tillgång, bl.a. när det finns minor i närheten. Jag var ju stambefäl och hade pionjärutbildning, så ingen frågade mig om jag var frivillig. Ordern löd ta ut två frivilliga och kolla om det finns minor. Till min glädje ställde "farsan" alltid upp. Att ha en trygg lugn människa i en sådan grupp, gör att ens egen puls minskar med minst 10 slag. Tack "farsan" för det. En av hans egenskaper har jag på bild. Han kunde slappna av och sova när som helst. Vilket är oerhört viktigt, när kroppen börjar närma sig utmattning. Stress, brist på vila, ständig vaksamhet bryter snabbt ner även den fysiskt starkaste, om han inte har förmågan att kunna vila riktigt. Kanske en egenskap som man bortser från när man är ung och "odödlig". Så för att göra en lång historia kort. 40 år är ingen ålder snarare en tillgång, om man har rätt egenskaper. Ge inte upp ni som har kommit upp i åldern. Själv har jag passerat sjuttio men känner mig inte så förfärligt gammal. Däremot tycker jag alla andra har blivit så mycket yngre. Hälsn Sten

Kul tråd den här, trevligt att någon väcker den till liv. Jag funderade på, om de fanns något från bat XVIII K. Så trevligt var det ju inte, krig och elände, men det hindrar inte, att det finns humor också. Jag kan återberätta en liten historia från Kaminabasen. På bataljonen fanns tre stycken "Stinkiar" (de skulle ha koll på oss, så vi överlevde vad det gällde elaka bakterier och stygga insekter). Storstinki var officer och hade mikroskop. Mellanstinki var underbefäl och körde med Lillstinki som var menig. Lillstinki försökte spruta ihjäl oss med DDT, Ibland lyckades han också fixa myggor och annat jävelskap som flög eller kröp omkring. Nu till historien. En sak till som ni måste känna till. I Kaminaville fanns det ett fungerande bryggeri. Det producerade två sorters öl i enlitersflaskor; Simba och Tembo . Speciellt Simba förekom rikligt på Kaminabasen och var mycket uppskattat. Det var avlösning och den nye Storstinki kom ner i förväg, för att glida in i miljön. Det berättades att han hade fått tag i en Simbaflaska och förtjust börjat studera innehållet. Hans replik efter det att förskräckt tittat från mikroskopet lär ha väckt stor munterhet. När han någorlunda återfått målföret utbrast han. – Är det nån som druckit det här!!. Skickar med en bild av vår "naturstinki" i huset, som var en djävul på flugor och mygg. Hälsningar Sten

God Jul alla! Här kommer en bild från julmiddagen 1962, Posteringen Renen, Kaminabasen, Kongo. En varm. lugn och grön jul långt hemifrån. En upplevelse som man inte vill vara utan, så här när man ser tillbaka på alla jular man upplevt. Att sedan julfriden tog slut dan innan nyårsafton är en annan historia. Julstämningar är i alla fall något visst med. Hoppas ni får en lugn och bra jul alla ni där ute. Gott Nytt År också Hälsn Sten

Jag har all respekt för hemvärnet, med rätt folk är det en tillgång. Jag har gjort tre repövningar som stabsass på etappbat sekt 1. I mina uppgifter ingick att bl.a. att ordna ytövervakning i vårt mycket stora grupperingsområde. Vi skulle också kunna låsa luftlandsatta trupper och begränsa deras utbredning. Samverkan med hemvärnsgrupper inom orådet var till stor hjälp. Bara genom telefonsamtal kunde man snabbt låsa vägskäl och broar , för att sedan låta larmplutonen ta hand om den lätt beväpnade fienden innan de fått fäste. Vi fick också hjälp med ytövervakningen från kyrktorn eller silos. Rätt använt gör hemvärnet en bra insats. Sen skulle jag inte vilja vara fiendesoldat i Sveriges skogar med alla skjutskickliga jägare som känner till varenda buske. Det finns många älgjägare som är hemvärnsmän. Fy sjutton för att var fiende till dem. Mogna män med naturvana, vilja och stridsmoral, som kan sin bygd är inte att leka med. Som sedermera HV-plutch var jag lite mer betänksam mot de krigsromantiska rambotyper, som sökte sig till HV. Det är bättre att de fortsätter att leka krig i datorn. Även om det inte är någon riktig ordning på fienden nu för tiden, sedan Sovjet packade ihop rörelsen. Nu är det ju mest galningar med bomber, som är svåra att tas med. Håna inte HV med rätt folk gör de nytta i samhället. De kan bl.a. hjälpa polisen med avspärrningar, skallgång, osv. Naturkatastrofer och större olyckor kommer ofta utan förvarning och då kan HV snabbt sättas in. Hälsn Sten

De flesta religiösa fanatiker får välsignelse av sin gud för att slå ihjäl andra religiösa grupper. Antingen det är Katoliker, Protestanter, Muslimer, m.fl. Ofta handlar om samma gudomlighet för det finns väl inte flera. I så fall hade de blivit svårt för dem och dela upp himmelriket fredligt. Tor och Asagrabbarna drog sig ur när vikingarna blev kristna. Fan själv är också avskaffad (ett kyrkomöte på 50-talet). Gudar är ofta konstruerade hjärnspöken för att förklara livet och ge levnadsregler. Själva religionsiden har ofta ett gott och humant syfte. Men tar sig grymma former när dess dogmer är hotade av sunt förnuft, eller andra religiösa idéer. Kristendomen är ett praktexempel under medeltiden. Folk torterades och brändes. Under världskrigen välsignade präster på båda sidor sina soldaters dödande. Problemet var ju att de bad till samma gud. Jag undrar när mänskligheten ska blir så klok, att man ser igenom alla religiösa tokerier. Eller behöver vi religionen som täckmantel för att kunna genomföra alla galenskaper vi sysslar med. Vi och de, svart eller vitt, ond eller god. Är människor rädda och behöver religionen för att ty sig till? Kommer vi att förgöra oss själva i någon guds namn när vi blir för många. Jag har levt en hel del år men jag har inte sett att människosläktet bli mycket klokare. Lite lösryckta filosofiska funderingar på kvällskvisten. Jag hoppas på vishet och humor, man kanske skulle skapa en ny religion i den andan. Hälsn Sten

Jag tycker det här tagit lite för stora proportioner. Om det var uppmärksamhet han ville ha, så har han fått det med råge. Tidningar och TV plockar fram krigsrubriker, extrasändningar, extraupplagor, stadsministern håller tal till nationen, osv. En förvirrad galning, med terroristambitioner har sprängt sig själv, det är allt. Sverige behöver inte mobilisera. Risken är snarare att han inspirerar andra galningar, när de ser vilken uppståndelse det blir. Rapportera fakta, utan att bre på och måla upp hotbilder i fantasin. Media kan få en liten rullande snöboll, till en jätte lavin bara det lutar lite grann. Sedan, när SÄPO försöker ha lite koll på läget, så genast är Orwells 1984 här och Storebror ser dig. När det sedan visar sig "att han hade vi ingen aaanning om". Då får de kritik för att det inte har koll. Men de kan ju alltid skylla på, brist på resurser. Sist det här med Muhammed. Hur vet man hur han ser ut, han får ju inte avbildas. Kan vilken streckgubbe som helst vara han, bara för någon säger det. Som illustratör utan kändisambition, blir man ju lite orolig. Tomtar verkar i alla fall fungera än. Gärna media, men i sansad och måttlig form. God Jul på Er. Sten

Vill bara skicka en liten Lucia hälsning till er alla. Det konstigt hur man bibehåller midvintertraditioner mitt inne i Afrika i 30-35 graders värme. En riktig Lucia av rätt kön hade varit en nåd att stilla bedja om, men man får göra det bästa av det. Kaffet var svenskt och med lite fantasi, var vår plutsjvman en rätt hyfsad ersättning. Jag gjorde peruken av en gammal tross. Nuvarande utlandsstyrkor har ju kvinnor i truppen, men med dagens genusperspektiv, är det väl diskriminering att låta någon bli en riktig Lucia. Vi hade emellertid inte sådana problem. Bilden är från Kongo, Kaminabasen, posteringen "Renen" 13 dec 62. Lev väl. Hälsn Sten

Det är alltid tragiskt när en människa dör. Vanligtvis förser man dödsannonserna i tidningarna med en bild. De är numera inte ovanligt med personliga bilder, relaterade till den avlidnes intressen. Begravningsbyråer och tidningar tillhandahåller klippark med standardbilder. En flygarkompis retade sig på flygbilderna i dessa (såg själv två i SDS idag). Han frågade mig, om jag kunde göra något åt det. Jag har gjort en serie med lite mer korrekta flygplansbilder. Det finns ett 30-tal bilder på min hemsida www.stentecknare.se, klicka på pennan "TECKNINGAR" och skrolla lite ner. Klicka sedan på pennan "FLYGPLANSTECKNINGAR", så kan ni se dem. Ni får gärna kontakta mig, så skall jag se vad jag kan hjälpa till med. Jag skicka då över ett original till tidningen eller byrån som gör annonsen. Jag gör detta utan kostnad som en liten gest, till någon som delat mitt flygintresse. Jag kan också göra en bild av någon annan flygplanstyp om så önskas. Dock vill jag inte göra en speciell flygplans-individ utan håller mig till mera allmänna typer. Sprid gärna denna inf i flygarkretsarna och till deras anhöriga. Var rädda om er. Hälsn. Sten tecknare My link

Såg den här egotrippade tråden och får väl bidra med en bild jag också. Hittade den gamla bilden av en rökpaus i djungeln bland mina gamla Kongobilder. Jag rökte pipa på den tiden. Vi visste inte bättre då. Jag hoppas ni ungdomar vet bättre i dag. Många hälsningar Sten Bat XVIII K 62-63