Snowtiger

1. Den genomförs som en ögonöppnare för vad som krävs för tjänsten och vara en motivator för att bibehålla alternativt öka sin kondition. 2. I så fall får man börja med att göra de fysiska testerna innan kursstart. 2 veckor är väldigt kort tid att korrigera eventuella fysiska problem (sjukdom, lättare skada odyl) som negativt kan påverka resultatet och därmed avgöra om du blir godkänd på kursen eller inte. Sen när det gäller Hv så får man ta det som en mjukstart, det är svårt att motivera med hårds fysiska krav när det inte finns någon uppföljning för deras efterlevnad. Fysiska prov genomförs i idagsläget inte inom Hv. Om sådana införs, kan skall-krav införas även för GU-F:en, då det finns logisk följd av kravet tillkomst och dess kravbild och eventuella konsekvenser. (GMU kan inte riktigt jämföras i denna diskussion, då denna även är direkt riktad mot resten av FM, där fysiska krav med regelbundna tester är en del av den kontinuerliga verksamhetern, eller ska vara i varje fall).

Visst, det här är ett diskussionsforum så trådarna skulle bli ganska torftiga om det bara var det som finns offentligt från HKV som är "rätt".Däremot så är jag ganska mätt på rykten om vilka förmågor som ska tillföras HV. Skall GRK tillföras från 2017 så är det enligt mig endast möjligt genom att man organiserar indirekt eld i någon form i Hemvärnets understödsnät, inte genom att inom den vanliga organisationen sätta upp en organisation för indirekt eld. Det är helt omöjligt att utbilda och upprätthålla den förmågan inom kontraktet. Nu tror jag ingen har tänkt att man skulle införa GRK på nuvarande tidsuttag utan att man på något sätt löst att man tjänstgör mer. Man har ju infört pionjärpluton på nuvarande tidsuttag genom att spetsrekrytera mot soldater som antingen är grundutbildade som pi/ing-soldater alternativt har motsvarande civil kompetens. Det löser frågan på kort sikt. Jag har hittills inte sett något förslag på hur man ska kunna bibehålla och än mindre utveckla pi-förmågan på lång sikt, dvs när det tar slut på grundutbildade soldater som har intresse av att engagera sig i hemvärnet. Att helt kallt räkna med avkastning från /K eller /T-soldater som slutat är enligt mig inte tillräckligt tillförlitligt. Således "måste" det i förlängningen skapas en "KMU hvpipluton". Försvarsutbildarna kör förvisso en farbkurs men den är på en vecka (5 dagar) och jag har svårt att tänka mig att den kursen räcker till för att förvandla valfri Lasse-i-ledet till pionjärsoldat. På motsvarande sätt torde det komma att förhålla sig med hvgrk. EDIT: stavfel. Motsvarande gäller för Hv-CBRN-plutonerna. Men här skulle jag vilja påstå att nuvarande utbildningskrav (genomförd GMU + Hv intro eller motsvarande spår för avtalspersonal samt CBRN GK och CBRN DIM/DECON via Försvarsutbildarna) i stort räcker, om man hade lagt på ett veckas utbildning till. Som det är i dag får man sin utbildning inom sanering eller indikering och inte riktigt inom båda delarna, vilket hade varit önskvärt. Nu skiljer sig Pi-plutonerna på sitt sätt, med tunga maskiner och allt. Men frågan är om man inte hade kunnat klara det med nuvarande dubbla utbildningsmängden (dvs. 10 dagar) om man väljer rätt folk från börja, med andra ord sådana som kör tungt till vardags.

För att spinna vidare på det så bör kanske lite krut i så fall också läggas på de som kan tycka det är intressant och lärorikt att utbilda sig till instruktörer och befäl. Helt enkelt uppmanna de som har färdighet och intresse för de bitarna att följa det spåret, och sedan nyttja dessa för att polera den stora numerären när det behövs.

http://www.svd.se/naringsliv/karriar/arbetsplatsen-som-studenterna-ratar_7996130.svd Enligt denna artikel, samt Universums egna uppgifter, är studenter i högre utbildning mindre och mindre intresserade av att jobba inom Försvarsmakten. Stor del av sanningen ligger troligen i det som Ing säger. Min personliga reflektion är att de inom akademin vill har en utmaning där de kan använda de kunskaper de har inhämtat, och en vettig vidareutveckling av de kunskaperna. Detta då de vet/antar att de inte kommer att stanna på samma ställe hur länge som helst, och vill ha något som kan föra dem vidare i sin karriär. Slutligen vill de ha en vettig ersättning för det arbete de lägger ner, och den tid de har satt till att inhämta kunskaper.

Tack för erbjudandet, men det är något för många mil för att nyttja Har tursamt nog fått motsvarande erbjudande från plutonen och dess instruktörer (de ser det som förövning inför GU-F, eftersom de påstår att de inte kan utfärda behörighet utan att jag genomgått den). Känns som om det vettiga hade varit att det funnits ett tydligt regelverk för vad som ska gälla om en person som genomfört "vapenfri" TFU ska gå över till en befattning som är beväpnad. Detta borde nog vara särskilt viktigt då SRK införde en variant av GU-F som är "vapenfri". För problemet lär ju dyka upp igen om sjukvårdarna ska/kan beväpnas, alterantivt de vill byta befattning.

Funkar det även om man inte har någon vapenutbildning sedan tidigare? I så fall skulle det kunna vara en väg framåt.

Har hört mig för med de tre frivilligorganisationer som anordnar GU-F:en och enligt samtliga är det inga problem att genomföra GU-F:en om man tidigare genomfört SRK:s TFU (antar att de känner till begränsningarna i denna). Problemet är att SRK:S TFU* inte innehöll någon vapenutbildning alls, förutom säkra, patron ur (enligt instruktörerna skulle man egentligen inte ens lära sig ladda, men det var tvunget av rent praktiska skäl). Min nya befattning medför att jag ska vara beväpnad, likt resten av plutonen. Har undersökt med några i gruppen som är skjutinstruktörer, samt med frivilligorganisationerna, och enligt dem krävs genomförd GU-F för att erhålla behörighet för AK4, om man saknar tidigare vapenutbildning. För att börja känna på AK4 har jag under instruktörs överinseende fått skjut på skjutvall, men enligt vad dessa uppger kan de inte ge mig behörighet. * SRK genomförde tidigare sin egen TFU som en del av sin grundkurs för hemnvärnssjukvårdare. I denna ingick endast säkra, patron ur som vapenutbildning (ladda endast på nåder och av praktiskta skäl).

Kommer under året att genomgå GU-F:en för att komplettera upp framförallt vapendelen jämfört med den egna TFU som SRK genomförde på egen hand förut (fram till ungefär 2009). När jag nu ska genomföra denna kom jag att tänka på några frågor: 1. Hur vanligt är det att man kompletterar en (halvdan) TGU genom att även genomgöra GU-F:en? 2. SRK har ju envisats med att i GU-F:en tvinga blivande sjukvårdare att endast genomföra säkra, patron ur, och i övrigt gjort en förstärkt sjukvårdsutbildning. Hur kommer det att gå för dessa om de vill byta tjänstegren? 3. Hur upplevs det på GU-F:en att redan aktiva Hv-soldater deltar? Vad har ni för reflektioner kring dessa frågeställningar?

Nu sitter dock alla nordiska länderna i situationen att de är självförsörjande. Samliga länder, undantaget, kan på egen hand ordna mat, energi och råvaror. För Danmark är det egentligen mer naturligt att samarbeta med Tyskland när det gäller energi och råvaror, då landtransporter av dessa oftare är lättare att ordna än vattentransporter av densamma. Med andra ord, i en protektionistisk situation så finns fortfarande fördelarna kvar för de nordiska länderna att även dessa blir alternativt förblir självförsörjande. Alternativt gå över till byteshandel för just de råvaror som krävs vid särskilt tillfälle. Här är kommer dock troligen teorin att vara byte med lika för lika, alternativt med den part som kan ge en själv bäst fördel. Här ska man vara mycket medveten om att detta kan ändra med tiden, vilket gör att allianserna baserade på råvaror och liknande mycket väl plötsligt kan ändras. Samma kan gälla vid ett militärt samarbete, vad händer om en part väljer att byta "sida" i en konflikt, bara för att det innebär fler fördelar för detta land. Slutligen, flexicurity är en variant på lösning, som kan fungera inom vilka indiustrier. Jag tycker dock inte man ska se det som ett "gott" exempel, då det finns flera inneboende brister i systemet, däribland att vem som helst kan avskedas när som helst, utan någon bakomliggande anledning. Detta medför att verksamheterna kan riskera att inte utvecklas då kritiska röster avskedas (det är dessvärre så att det ofta är de kritiska rösterna som för verksamheten framåt genom att ifrågasätta status quo). Man ska inte heller falla för arbetsgivarna i Sveriges uttalande om att det är svårt att bli av med folk. Detta är mycket lätt egentligen, det som arbetsgivarna egentligen klagar på är att de inte kan avskeda utan att ange en vettig anledning (att man inte tycker om en person för att den framfört att något inte funkar i företaget kan inte anses vara en vettig anledning).

Mer ihopbyggda ekonomiskt ja, men på gott och ont. Men man ska inte dra för stora växlar på det. Inom matförsörjningen tittar man redan i dag på om, hur och när man skulle kunna göra Sverige självförsörjande på mat. Varför? Jo, helt enkelt för att man räknar med att vid ett eskalerat läge i världspolitken kommer de gamla protekionistiska spökena fram igen, och länderna kommer att hålla hårt i det som de har, medförande för Sverige livsmedelsbrist (motsägesfullt visst, men så är det idag när vi vant oss vid billiga livsmedels odlade framförallt utomlands). Man ska inte heller vifta bort att för var vi mer kulturellt olika än vad vi är i dag. Ibland är det rent av tvärt om. Bara en sådan sak som hur svenskt och danskt affärs- och arbetsliv skiljer sig säger en del,med flexicurity och hur man ser på avtalstecknande (och då har vi i grund och botten utgått får ett antal gemensamma faktorer, men valt helt olika vägar). Mycket av den land-land-interaktionen som existerar, och som du hänger upp en stor del av ditt argument på, är det faktiskt många som ser som en nackdel, särskilt vid ekonomiska oroligheter. Ett bra exempel är EU- och dollarkrisen, där den gemensammavalutan har gett ingående länder/delstater med bra ekonomi problem på världsmarknaden. Vid ny ekonomisk kris kommer det troligen att bli ytterligare sönderdelande, för att de som det går bra för, vill inte betala för de som misskött sig.

Nja, även med påvisad vilja och om man kan visa upp resurser så är det inte säkert att andra länder komma att vilja ha en sådan uppdelning. För nuska vi röra oss över till det politiska området. För att ett sådant förslag ska kunna bli aktuellt måste vi ställa oss några realpolitiska frågor: 1. Är länderna beredda att ta den ökade administrativa kostnad som förslaget kommer att innebära (ja, denna kommer att uppstå, tänk bara hur många nämder och kommittéer som politikerna kan tänkas kräva för styrning och insyn). 2. Hur ska utrikespolitiken skötas? Ett gemensamt försvar kräver egentligen en gemensam utrikespolitik. Försvaret är trots allt utrikespolitikens sista verktyg. Som tankeexempel kan man tänka sig hur länderna ska få använda resurserna utomland i FN/NATO/andra länders utlandsmissioner, eller agerande mot annan makt. 3. Hur kommer ländernas regeringen att se på ett sådant integrerat samarbete kring försvaret? I mångas ögon kommer ett försvar med så hög nivå av integrering att framstå som att länderna rör sig mot att bli ett, då gemensamt försvar eller gemensam valuta är vanliga sätt att försöka dra ihop länder. Hur många politiker kan tänka sig att ställa upp på detta? Det jag vill nå fram till är att i denna fråga räcker det inte med att bara bedöma militära förmågor och eventuella ekonomiska vinster och om dessa kan argumenteras för eller emot. Man måste även se till de krassa politiken och vad denna innebär. Som exempel kan vi ju titta på vilken stigmatiserad diskussion det varit kring en anslutning av Sverige till NATO.

Denna fastighetslösning är ett gissel för stora delar av de statliga verksamheterna. Grundintentionen i den var god, i längden hade de kostat mer att åtgärda alla skadade fastigheter. Men sedan fick någon för sig att man skulle leka "fri marknad" med dessa bolag. Resultatet? Marknadsmässiga hyror för lokaler som endast med stor möda och många besvär kan göras intressanta för någon annan icke-statlig verksamhet, t.ex. företag.

Nja,tjänar något gör de inte. Utbetaler de inte korrekt lön uppstår en löneskuld hos FM. Denna ligger sedan kvar under 10 år, och efter det förlängs den automatiskt med ett år åt gången genom att man anmäler att skulden kvarstår. Om inte annat så kan man gå till AD, som brukar vara rätt hårda på det där med att rätt lön ska utbetalas i rätt tid.

Det kan nog gott och väl stämma. Jag har jobbat civilt i 2 år på ett företag som använder sig av SAP när det kommer till logistik och ordrar. Strular konstant och blir fel. Dessutom känns det inte så användarvänligt. Det är så det blir när man ska köpa från "hyllan" och inte har folk med tillräcklig kompetens både tekniskt och organisatoriskt för att ställa vettiga krav på systemen innan köpet genomförs.

@32LvTropp Var mer ett svar till Martinator och Speculatores om hur man räknar.

Det som händer är att du kommer att träffas av en kula i 250M/s som kommer ut genom slutstycket.... Dvs ett perfekt sätt att begå självmord..... ELLER - så funkar det så här att även din bössa färdas i 750m/s vilket gör att kulan relativt dig färdas i 500m/s från dig. Tur för dig va? Blir snarare det sistnämnda. Resonemang: Skytten rör sig 750 m/s mot en fast punkt på marken. Kulan rör sig 500 m/s från gevärets mynning. Sett från den fasta punkten på marken kommer kulan ha hastigheten 750 - 500 m/s = 250 m/s i samma riktning som flygplanet och skytten rör sig. Då 750 m/s > 250 m/s kommer skytten inte att träffas av kulan. Denna kommer dock inte längre att upplevas som stillastående av en observatör på marken, utan röra sig i flygplanets riktning med 250 m/s.

Ja, i princip. I varje fall om man antar ett par förutsättningar 1. Att luftmotståndet försummas 2. Att alla hastigheter är relastivt en fast punkt på marken (observationspunkt). I det fallet kommer kommer följande att upplevas: 1. Kulan kommer från skyttens perspektiv att lämna geväret med en hastighet på 500 m/s 2. Kulan kommer från en observatör på markens perspektiv stå still (utöver att den faller nedåt) medan planet rör sig i 500 m/s från kulan (Fenomenet kallas på fysiska relativa hastigheter)

Att tänka på är att ALTA-T avtalet är förhandlat mellan SACO, OFR och TCO samt Arbetsgivarverket. De villkor som leder till den beskrivna situationen är alltså inget som FM har förhandlat fram själva. Möjligheten hade dock funnits för t.ex. Officersförbundet att förhandla fram lokala avtal som komplement. Min personliga reflektion är dock att Officersförbundet inte velat göra detta dels på grund av det osäkra rättsläget kring all GSS-tjänstgöring samt frågan om vad de kan erbjuda som motbud. Det är trots allt svårt för en fackförening att vinna en förhandling utan att kunna erbjuda fördelar. På det hela taget, det jag vill belysa är att det vi ser effekterna av är att vi har "yrkefierat" försvarsmakten, vilket gör att den logiska följden blir att arbetsmarknadens regler ska gälla, med de eventuella undantag som återfinns genomförda och kommande lagändringar. Edit: Formattering

För er som undrar var detta kommer ifrån med endast 3,3 % per dag, se ALFA-T-avtalet på länken nedan: http://www.arbetsgivarverket.se/upload/Avtal-Skrifter/CentralaAvtal/alfaalfa-t110617.pdf Detta är inget som är enskilt för FM, detta gäller samtliga statsanställda tjänstemän anslutna via SACO, TCO eller OFR (vilket även omfattar soldater, via bland annat Officersförbundet (SACO) även om det finns undantag i lag gällande en del villkor som är reglerad i lag). Vad vill jag ha sagt med detta? Att det inte är ett problem enbart för FM, utanför hela statsapparaten. Det har bara blivit ovanligt tydligt för GGS/T eftersom de är så tydligt deltidsanställda. Även att reflektera över är att FM är skyldiga att följa ALFA-T, som är kollektivavtal, även om det troligen denna gång spelar dem i händerna. Som sagt, jag tycker också att GSS/T ska ha betalt för den tid de lägger ner, men att anklaga enbart FM när de följer kollektivavtal känns twistat kontraproduktivt.

Tror det inte blivit uppmärksammats eftersom liknande regler finns överallt inom arbetslivet, inte minst inom de statliga verksamheterna. Ofta sker avdrag på antalet arbetsdagar i månaden, men utbetalning av ersättningar och lön efter antalet dagar i månaden. (Som exempel, åker jag på VAB får jag ett avdrag för mellan beräknat på mellan 20-22 dagar, men Försäkringskassan beräknar ersättningar på 365 dagar, dvs 28, 30 eller 31 dagar i månaden). Grundorsaken ligger i begreppet, månadslön, vilket egentligen utgår från grundförutsättningen att man ska vara anställd hela månaden. Inget försvar till varför det är så, men dock en förklaring till varför det blivit så.

Enligt det jag har hört vi informella kanaler, nej. Man har däremot haft problem med formen för organisationen (vilken man har testat på de två andra specialtyperna av plutoner, CBRN och Pi). Det som senaste sades var att man skulle börja planera dessa igen efter dessas utformning. Det vill säga, ett nationellt kompani om fyra plutoner med egen ledningsförmåga och som är geografiskt utsprida. Plutonerna samlas sedan periodiskt (en gång vart annat år) för gemensamma övningar. Sen kan jag tänka mig att man har hackat upp sig lite på rekryteringsfrågan. För hur många vpl MP-soldater finns kvar och hur länge kommer de att räcka till.

@32LvTropp Med andra ord finns det förtydligande lagstiftning, som gäller i första hand, avseende inlösen av vapen och ammunition. Med andra ord är det den lag som du gjort ett utdrag ur som man har att följa rent juridiskt-tekniskt, även om den följer grundlagens intentioner (Detta följer av grundlagens skrivelse om att rättigheter och skyldigheter enligt grundlagen kan modifieras eller begränsas enligt annan lag). Men det löser problematiken med hanteringen av narkotika också, då det finns lagstiftning avseende hanteringen av beslagen av dessa (däribland Förstörelselagen). När det gäller bevisbördan så är det klart så att denna ligger på åklagare. Det jag dock åsyftar är den situation som kan uppstå om tillräcklig dokumentation saknas, avsaknad av dokumentation kan ju antyda att magasin är olagligen anskaffade efter ny lagstiftning ikraftträdande eller att de är anskaffade innan. Det blir till slut en ren tolkningsfråga för domarstolen. Så även om det troligen blir ogillande av åtal i de flesta fall, så kan man inte vara säker innan det kommit förtydligande prejudikat från HD.

Avsåg främst magasinen. Oavsett form så blir det nog något av ett inofficiellt licensförfarande. Problemet är att denna typ av problem ofta inte får förutsättningarna fullt klara innan de varit uppe och vänt i HD för ett prejudicerande domslut (man kan ju som tankeövning ställa sig frågor hur ska jag kunna bevisa med entydighet att mina magasin är anskaffade innan ett visst datum). När det gäller att staten måste ersätta vapen som en förbjuder så är jag inte lika säker på att dagens rättsläge kommer till denna slutsats. Har du något domslut som visar på detta? Det jag mest tänker på är relaterat till narkotikaområdet, där ett preparat blir olagligt först när det tas upp i lagstiftningen som narkotisk preparat. Här förekommer dock inte ersättning till personer som fått sina substanser beslagtagna i väntan på att de kanske klassas eller direkt efter klassning. Detta skulle enligt din framställan vara ett grundlagsbrott, eller är detta kanske ett fall av att man tolkar grundlagen olika inom olika rättsområdenb (skulle väl i och för sig inte vara första gången).

När man pratar om förbudet mot retroaktiv lagstiftning måste man komma ihåg att den stipulerar att en tidigare genomförd handling inte kan straffbelägas med lagstiftning som är tillkommen det det att handlingen utfördes. I det aktuella fallet med vapenlagstiftningen är det dock innehavet som straffbeläges. Eftersom innehavet är en löpande handling, så blir denna från och med lagens inträdande olaglig. Sammna förestelse finns även inom narkotikapolitiken, där innehav blir straffbelagt från och med den dag en substans narkotiskaklassas. Inte direkt analog men ändå liknande förhållande finns även inom arbetsmiljöområdet, där många arbetsförhållande som godkänts på säg 60, 70 och 80-talet i dag inte är tillåtna, oavsett om man nyttjade dessa arbetsförhållanden innan den nya lagstiftningen infördes (såsom regelverk för kemikaliehantering, asbest, elektromagnetisk strålning och många andra regleringsområden). Däremot blir det troligen såsom du nämner med licenser. Dessa fortsätter att gälla enligt den äldre lagstiftningen. Däremot så är det ju så att de flesta licenser har ett slutdatum, bland annat på grund av att licensen ska kunna prövas regelbundet mot nytillkommande lagstiftning.

Värt att notera i sammanhanget är de nya körkortsklasser som nu är i bruk. Klass C1 medger framförande av fordon upp till och med 7.5 ton. Tanke är att dessa kort ska vara lättare att ta än ett "fullvärdigt" lastbildkort. Så någon form av grön utbildning mellan dagens minibuss och tung lastbil skulle troligen kunna lösa behovet.