Ytter
-
Posts
247 -
Joined
-
Last visited
Ytter's Achievements
Vicekorpral (8/18)
3
Reputation
-
Nu blandar du ihop saker och ting. Det du tar upp är att använda statistik till att förutsäga när saker händer, vilket inte går. Om du singlar slant är det alltid 50% chans att det blir krona oavsett hur många gånger det blivit krona innan. Men om du singlar slant 100 gånger kommer det att bli mycket nära 50% krona totalt. Ja, det var inför ett tänkt tredje världskrig som man tänkte så och räknade kallt med att Flygvapnet skulle vara utraderat på några veckor. Piloterna i lätta attacken var också beredda att ta stora förluster i det stora fosterländska kriget. Ändå lades den ner till förmån för Viggen som kunde anfalla samma mål med mindre förluster eller bättre försvarade med samma förluster och dessutom slå hårdare, snabbare och längre bort. Bättre användning för resurserna helt enkelt. På den tiden uppträdde annars Viggen på samma sätt som SK 60, på låg höjd, men ansågs ändå ha bättre överlevnad. Idag handlar det för 39-orna mest om att flyga på höjd och använda moderna sensorer för att styra in precisionsvapen på avstånd mot målen. Detta för att hotet från framför allt låghöjdsluftvärnet anses ha ökat, men även kapaciteten från moderna flygplansradar att se lågflygande föremål. Förlusterna för brittiska Tornado vid låghöjdsattacker mot irakiska flygbaser under Gulfkriget ses som en väckarklocka. Då fanns det också uppåt 400 individer i Flygvapnet, idag med under hundra är känsligheten för förluster betydligt större. Sedan tror jag att talet om att ta stora förluster var kanske något överdrivet, det handlade nog delvis om att ta höjd och förbereda sig för en situation som skulle ha blivit mycket svår även om jag tror att det inte skulle blivit riktigt så illa. Samhällsklimatet var också ett helt annat, idag är situationen en helt annan. För att ta frågan om framtida skolflygplan ska man komma ihåg att dagens och morrondagens stridsflygplan är kraftigt automatiserade och piloterna är blir mer och mer systemoperatörer. Själva flygningen sköter sig nästan självt, istället är det situationsmedvetenhet och taktik som kräver allt mer. Framtidens skolflygplan får nog ses som simulatorer med vingar. Huruvida hastigheten skiljer några hundra knop eller om det sitter en propeller som stör sikten är av underordnad betydelse. Det viktiga är kapaciteten i cockpit att simulera ett modernt stridsflygplan. Jag tror att Pilatus eller Super Tucano skulle kunna vara kostnadseffektiva alternativ som ger pengar över till huvudverksamheten, gärna i samarbete med andra länder.
- 186 replies
-
- 1
-
-
- sk60
- skolflygplan
- (and 5 more)
-
Nu verkar det som att Herkorna ska uppdateras enligt materialplanen. Samtidigt så har nu också Spanien bestämt sig för att avlasta några övertaliga A-400M, inte bara Tyskland. Om man fick drömma så skulle man kunna tänka sig att renovera de 4 herkor som är i bäst skick och köpa 2 A-400M utöver det. Då skulle vi få en mer seriös lufttankningsförmåga plus en egen kapacitet till långdistanstransporter. Det skulle visserligen bli två typer av tunga transportplan, men vi har ju tre olika transporthelikoptrar som det är.
-
OK, men även om det skulle "bara" var en enda beräknad förlust så är det en förlustprocent på över 3%, vilket fortfarande är oerhört mycket. Om man säger till en pilot att risken att bli nedskjuten är bara 1%, så låter det acceptabelt, men tala sedan om att 50 uppdrag innebär 50% risk så är det inte lika roligt längre. Vi kan sätta det i relation till insatsen i Libyen, där 1% förluster hade inneburit förluster av minst 6 individer utav som mest 8 insatta. Pressa siffran till 1 promille och det ger en över 60% risk till förlust av ett flygplan, vilket mycket väl skulle kunna vara nära smärtgränsen på ett sådant uppdrag. Det finns en anledning till att lätta attacken skrotades för länge sedan, resurserna gör mer nytta på en plattform med bättre överlevnadsförmåga.
-
Förluster på 10% på ett enskilt uppdrag är katastrofalt dåligt. På några få insatser vore förbandet i praktiken stridsodugligt och moralen skadad redan tidigare. Luftvärnet och flygplansradar blir bara bättre och Viggens radar var väl bra för sin tid, men är nu förbi. Ska man investera i ett nytt system bör det ha förmåga att överleva framtidens hot, inte gårdagens. Det passar kanske i u-länder som bekämpar en svagt beväpnad gerilla och inte har något annat att välja på. För Sverige däremot, även om det skulle gälla något svårdefinierat utlandsuppdrag, är det inte realistiskt. Kom också ihåg att bara precisionsbekämpning är accepterat, vilket kräver goda sensorer, markdatalänkar och integrering av avancerade precisionsvapen samt tillhörande utbildning av piloter. Med det lilla antalet individer och den låga kapaciteten per individ blir troligtvis kostnaden för den förmågan inte särskilt låg, risken är snarare att det blir riktigt dyrt.
- 186 replies
-
- 1
-
-
- sk60
- skolflygplan
- (and 5 more)
-
Haha, visst, Men allvarligt, vilka skulle det vara? Island är det knappast och Norge och Danmark har nyligen köpt C-130J. Finland har idag vad jag vet ingen större fyrmotorig transportkapacitet av den typen, så om de har en rejäl ambitionsökning så är det väl möjligt. Baltikum ser jag som uteslutet och Polen tror jag har nyligen köpt begagnade Herkules. Tyskland och Storbritannien har redan köpt och åtminstone Tyskland verkar mest intresserad av att dra ner. Därefter börjar det bli ont om norra Europa. Samtidigt ska man kanske inte övertolka vad som är säljsnack.
-
En intressant artikel om A400M: http://www.aviationweek.com/Blogs.aspx?plckBlogId=Blog:27ec4a53-dcc8-42d0-bd3a-01329aef79a7&plckPostId=Blog:27ec4a53-dcc8-42d0-bd3a-01329aef79a7Post:2a9927a2-9153-4155-8c5e-ee8e213bf603 Vilka länder I norra Europa skulle det kunna vara?
-
Är det någon som vet hur lång livslängd våra herkor bedöms ha kvar? Vad jag hört har de skötts noggrannt och flugits relativt lite och har därför ganska manga flygtimmar kvar trots åldern. I så fall och om de kan hållas igång till en rimlig kostnad ser jag ingen anledning att köpa nytt. Samtidigt verkar det som flera lander som beställt A400M drar ner på sina transportorganisationer och därför får individer över. Om vi ska köpa nytt kanske vi kan göra ett klipp där.
-
Vad gäller anledningen till att JSF-projektet startades så kan du få en ledtråd om du funderar på var de som en gång tog beslutet är idag. De har inte något ansvar för projektet idag och det visste de redan då. De tog ett beslut som såg bra ut då, det var det enda som räknades. En kombo av F-35 och Gripen vore vettigt tekniskt och ekonomiskt, men det är av mindre betydelse. Det är politik som kommer att avgöra. Det vore ett misstag att tro att militära avvägningar avgör frågan för fler än ett fåtal av länderna. Norge t.ex. är inte med i EU utan bara i EES, vilket innebär att de ingår i en del av den inre marknaden och måste följa en stor del av EU's regler. De har däremot ingen rösträtt utan måste förhandla från en ganska svag position politiskt, med storebror USA i handen kan man känna sig lite kaxigare. Turkiet ligger inklämt mellan Europa och Asien, har en gränstvist med Grekland, samt har flera orosområden i sin närhet. Ingen tror att det leder till krig, för USA kommer inte att tillåta det. Vad som kan hända däremot är kriser som leder till förhandlingar och i de förhandlingarna tror man att en stark position hos USA kan ge fördelar. Australien ligger i Asien, men ser sig som ett västerländskt land. USA är det enda västerländska landet med fullständig global räckvidd. Britterna är visserligen EU-medlemmar, men totalt kluvna i sin inställning och planerar en folkomröstning om medlemskapet. Att de är både med i JSF och Eurofighter är utifrån det bara logiskt. Bara några exempel, men jag kan inte se många länder vars militära behov är den avgörande frågan.
-
När man diskuterar F-35 så måste man förstå bakgrunden till hur JSF-projektet bildades och drivkrafterna bakom. Officiellt handlar det om att ta fram ett stridsflygplan för de ingående ländernas behov. Ofta talas det också om de stora föregivna industriella vinsterna. Stora långsiktiga mål som politiker är kända för att prioritera? Knappast. För att förstå bättre behöver man inse vad som förenar den brokiga skara av länder som förenat sig med USA i JSF. Alla är randstater vars strategiska, politiska och ekonomiska läge kräver politiskt stöd från världens enda kvarvarande supermakt.. Så vi kan diskutera toppfart, supercruise, radarmålarea, vapenlast och kostnader hur mycket vi vill. Dessa länder och andra i liknande situation kommer att köpa F-35 om möjligt. Det enda som kan stoppa det är om kostnaderna går så taket att försvarsbudgeten inte räcker till. Antalet individer kan bli så lågt att köpet mest blir symboliskt, men symbolik är politisk hårdvara.
-
För att förklara det så måste man förstå varför obemannade flygplan utvecklades när det redan fanns kryssningsrobotar och ballistiska robotar. De senare används emot i förväg bestämda mål och kan inte återvända varken med eller utan last och kallas inte förarlösa eller obemannade därför att de är inte flygplan utan robotar. UAV'er togs fram för att de kan bära avancerade sensorer som länkas till en kommandocentral där hela farkosten kan styras. Det gör det möjligt att upptäcka snabbt uppdykande mål som inte är kända när uppdraget börjar och få koordinater för en insats. Först användes andra vapenbärare för bekämpning, senare har en del obemannade flygplanen försetts med egna vapen och blivit UCAV'er. Det har gjort att de kan användas mot helt andra mål än en förprogrammerad robot genom sin fjärrstyrning, de kan också återvända med sina vapen oanvända om inget mål dyker upp. En attack med kärnvapen har helt andra krav på enskilda beslut om insats på högsta politiska nivå än med konventionella vapen. Dessa beslut måste kunna tas av två personer med fysisk kontroll över nyckelfunktioner i varje led, från presidentens portfölj med avfyrningskoder till den enskilda bombens armeringsfunktion och dess målkoordinater. På det sättet går det också att spåra ansvaret för en eventuell attack mot ett felaktigt mål hela vägen till toppen. Man skulle kunna tänka sig att helt enkelt ta fram en UCAV som saknar fjärrstyrning och används på samma sätt som en robot, med den skillnaden att flygplanet återvänder efter fullgjort uppdrag. Men varför? Utan färrstyrning kan man lika gärna använda en mindre och billigare robot som troligtvis är bättre lämpad att ta sig igenom ett luftförsvar.
-
Jag hörde till de som var rätt sur över norrmännens agerande när det hände, men att hålla på och gnälla över det får en bara att framstå som en sur barnunge. Jag var då lite rädd för att norskarnas påståenden skulle skada Gripen på andra marknader, men jag tror att seriösa aktörer redan då förstod att det inte var så mycket substans i deras agerande och läckorna gör det ännu mer uppenbart. Att hålla på att tjata om det tjänar inte mycket till. Själv tycker jag mest synd om Norge, trots sin olja är det ett litet land i Europas utkant utanför EU som för sitt inflytande måste sätta sig i knät på USA.
-
Jag är inte säker på om jag förstår din fråga, jämför du en UCAV mot ett bemannat flygplan eller mot en robot av något slag? Skillnaden handlar inte om etik, det har liten plats i krig och politik, utan om direkt kontroll över de kärnvapen som är det ultimata hotet ett nukleärt land har tillgång till. Beslutet om insats tas när roboten avfyras eller bomben släpps från sin plattform, sedan om det sker från en silo på marken, en ubåt, ett fartyg eller ett flygplan är egalt. Att ha två av varandra oberoende personer som avfyrar vapnet genom direkt kontroll av hårdvaran är en grundläggande säkerhetsfunktion.
-
Jag skulle mycket gärna veta mer om vad du anser vara de stora fördelarna med F135/F136 jämfört med en dubbel uppsättning av t.ex. F414 eller andra alternativ. Det jag sett hittills har fått mig att tro att motorn är framtagen för de speciella kraven för framför allt STOVL, som enmotordrift, en kraftig turbin för att driva lyftfäkten och en stor fläkt för bra prestanda i låg fart på låg höjd. Nu ska jag erkänna att min kunskap om F135/F136 är begränsad, som att jag har läst mig till att den har ett inte särskilt spektakulär förhållande mellan vikt och effekt. Annars håller jag med om att just logistiken inte är en avgörande fråga, mitt intryck på avstånd är att USN aldrig varit särskilt entusiastisk över F-35 av helt andra skäl. Främst därför att det i grunden varit ett projekt för Marinkåren och en rädsla att det kommer att ta resurser från båtklubbens andra prioriteringar.
-
Det är en enorm skillnad på konventionella vapen och kärnvapen, när en enorm blixt följs av ett stort svampmoln är vägen tillbaka mycket svår. En olyckshändelse, en enskild galning eller ett missförstånd får inte lämna en massa halva atomer efter sig. Kärnvapen är mycket mer politiska vapen än militära, därför kan en atombomb normalt armeras först efter två enskilda personers godkännande direkt in i hårdvaran. På ett stridsflygplan slår vad jag vet pilot och systemoperatör in var sin hemliga kod i systemet som är kopplat direkt till bombens armeringsfunktion. Ett obemannat flygplan som fäller kärnvapen automatiskt om det inte ordern återtas är fullständigt otänkbart för varje lands ledare som inte tappat förståndet totalt. Tekniska fel, störsändning etc får inte orsaka Harmageddon (hallå dr Strangelove). Man skulle kunna tänka sig någon form av dubbla system både på marken och i UAV'n som krävde två personers aktiva beslut för att armera en nukleär anordning i luften. Men eftersom det handlar om radiovågor kan man ställa sig frågan om det inte ändå finns en risk att en intelligent galning på central position ändå skulle kunna tjuvkoppla systemet för att driva sin egen vridna agenda. Den stora, stora skräcken är ändå att en fiende, kanske bara en teknologiskt avancerad terrororganisation, tar kontroll över en kärnladdad UAV och skjuter iväg en laddning mot eget eller allierat mål. Eller för den delen mot ett annat nukleärt land med dåliga relationer. Att förlita sig på en fjärrstyrd förstörelsemekanism är nog inte tillräckligt lugnande och har som sagt andra risker. Om en UAV plöstligt får sin last armerad när den återvänder till sin bas eller utsätts för blockerande störning på frekvensen för självförstörelse när den tas över av främmande makt eller organisation är valmöjligheterna mycket små. Ett bemannat flygplan som förlorar kontakten med stridsledningen har möjlighet att låta besättningen ta ett intelligent beslut baserat på givna instruktioner, som att återvända till basen och överlåta eventuella kärnvapeninsatser på andra resurser, vilket är själva tanken med den nukleära triaden. Alternativt om hembasen är radioaktivt stoft anfalla ett i förväg bestämt mål inom räckvidd. För stormakter som USA är små taktiska laddningar som vedergällning för attacker med massförstörelsevapen mot egna mål det som ligger närmast, vad jag vet finns det inte längre någon ständig beredskap med bombplan i luften färdiga för anfall. En sådan insats kräver ett direkt politiskt beslut på högsta nivå för varje enskilt mål. En robot borde gå att självförstöra lika gärna som en UAV, men med kortare beslutstid från första beslut till träff.
-
Det fanns en gång planer på en RM12 med högre dragkraft, jag tror ca 10% mer, men intrycket jag fått är att det är ute ur diskussionen till förmån för F414. Att en specialutvecklad RM12 skulle bli 3 mdr billigare än F414 som redan är i serieproduktion är osannolikt, rent absurt till och med. Artikeln är svårtydd, att Allan Widman som alltid varit emot svenska vapenprojekt i allmännhet och skeptisk till JAS-projektet i synnerhet, skulle tvärvända och plötsligt vara för ett svenskt motorprojekt är förbryllande. Det är som att han är rädd för att F414 som i mina ögon är mer än marginellt bättre än en starkare RM12, särskilt om man räknar in framtida utvecklingsmöjligheter, skulle göra Gripen till en för stark konkurrent till EF, Rafale, SH och JSF. Nä, så kan det inte vara.