Guest mutley Posted January 11, 2003 Report Posted January 11, 2003 Hur fungerar det luftvärn som man ofta får se i filmer från andra världskriget (t.ex BoB)? Dvs. när det är massa poofar runt alla flygplan, sitter pjäserna på marken och ställer in detoneringshöjd på varenda projektil? Quote
Informatör Posted January 11, 2003 Report Posted January 11, 2003 Ovanstående är en optisk avståndsmätare för artilleriet. Man kan avståndsbestämma med relativt stor säkerhet, rör sig endast om fel på ett par tiotal meter. Luftvärnet under ww2 hade modell jättestora varianter, som du kanske sett från gamla ww2 bilder. På så vis fick luftvärnet höjden på flyget (ex. 5000 meter). Sedan var det bara att ställa in ammunitionen så att den briserade på den höjd man ville. Quote
Guest mutley Posted January 11, 2003 Report Posted January 11, 2003 Projektilerna lär väl ha varit splitterverkande, någon direktträff är väl inte att räkna med? Quote
LRRP Posted January 11, 2003 Report Posted January 11, 2003 I början användes time fuzes, som briserade på en förinställd tid, hur denna ställdes exakt vet jag inte. Sedan infördes ju radarstyrt LV (mest 88or runt större städer i Tyskland). Tror ingen kom på zonrör under kriget,men har ingen aning när det kom heller. Med ett sådant kan projektilen känna av tryckskillnader i luften, ett flygplan förändrar lufttrycket runt sig. Kommer projektilen tillräckligt nära känner den skillnaden och briserar ....... Direktträff hände väldigt sällan, men öser 1000 eldrör upp projektiler så blev det ju några stycken sådana ändå. Quote
Informatör Posted January 11, 2003 Report Posted January 11, 2003 (edited) Projektilerna lär väl ha varit splitterverkande, någon direktträff är väl inte att räkna med? Ett annat viktigt hjälpmedel var målvisarna.. en tysk 88 mm "Flak" hade t.ex. en utgångshastighet på omkring 800 meter/sek (beroende på vilken granat man använde givetvis). Man måste därför sikta en bit framför, för att veta hur mycket hade man hjälp av målvisare som. Bild 1.) Man hade grupper med sökljus och "ljuduppfångare" som lokaliserade fiendens formationer. Oftast så siktade de in sig på ett av flygplanen i formationen för att ha något att följa. Bild 2.) Värdena från dessa sökgrupper kom in till en gubbe på kanonen som helt enkelt riktade efter vad pilarna på mätaren visade. Bild 3.) O ammunitionen ställdes in att detonera på rätt höjd (eller som LRRP säger time fuzes, man hade koll på hur lång tid det skulle ta att flyga upp till vissa höjder) innan de slängdes in i kanonen. Edited January 11, 2003 by Informatör Quote
Larsson Posted January 11, 2003 Report Posted January 11, 2003 Luftvärn under VkII kan avseende ammunitionen delas in i tre grupper: Temperbara - 75mm och däröver: Försågs med tidrör och mot slutet av de västallierade (genom USA:s försorg) med zonrör (i princip en liten radar som detonerar granaten i närheten av målet). Zonrören introducerades av USA fr.o.m. jan 1943 för f.f.a. flottan i Medelhavet och Stillahavet och måste ses som en enastående teknologisk bedrift. Att konstruera en så liten "radar", med den tidens teknologi, som klarar av att utsättas för en accelleration på 20´000G och att roteras med 25´000 varv per minut är knappast illa pinkat. Att de sedan massproducerade dem i 22´000´000 examplar gör inte saken mindre remarkabel. Grovkalibriga men ej temperbara - 20 till 75mm: Verkade genom anslags/inträngningsbrisad. När spårljuset brann ut detonerade det projektilens laddning. Detta för att förhindra förluster på marken genom "friendly fire". Finkalibriga - mindre än 20mm: Fanns i en mängd varianter. Dock utan självdestruktion. Vad gäller målinmåtning, så gjordes den från början med optik, för att sedan övergå till radar. Vad gäller inriktning av pjäserna så gjordes den från början med muskelkraft, vid varje pjäs, för att sedan övergå till el/hudraulrikt och fjärrriktning från centralinstrument. I kombination med zonrörsamm, så innebar det att pjäsbemanningen på vissa brittiska tunga lv-förband som bekämpade V-1:or endast hade till uppgift under strid att se till att pjäsens automatladdare inte "gick tom". Mer info om zonrör finns på den här sidan. Klicka på "Naval Technology" och välj artikeln längst ner. Quote
LRRP Posted January 11, 2003 Report Posted January 11, 2003 Så de hade zonrör på den tiden....jisses. Mycket imponerande. Quote
Larsson Posted January 11, 2003 Report Posted January 11, 2003 Är man tidsepokens främsta industri- och ingenjörsnation så är man det. Har man en okuvlig vilja att göra det som alla andra anser omöjligt så har man det. Quote
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.