Flow i livet.

[Nestor]

Efter att ha läst lite trevliga snuttar i tråden "Känsla av Flow", tänkte jag att man skulle kunna få skriva om någon annan gång å man har haft känslan av "flow"

 

Kan te.x nämna en gång då jag skulle skriva ett prov i Datakunskap.

Jag begrep inte riktigt vad som hände. Pennan for fram och tillbaka över pappret, svarade på alla frågor.

Resultatet?

MVG+

 

Cycklade lite i hembygden, och tänkte "det vore gott med en glass" cyklar iväg till affären.

"Vore det inte trevligt med en sväng till havet" tänkte jag senare?

OCh så höll det på, i ett par timmar.

Väl hemma visade cyckeldatorn att jag cylklat ungefär 6 mil.

 

Har ni någon gång känt att livet gått som på räls, allmänt nöjd med tillvaron

 

//Hendrix, allmänt glad och vill bara smitta glädje

 

Oj, fel avdelning.

Kan blågul flytta?

[olaevil]

Jo men visst när man sitter å lyssnar till en bok i bilen och kör typ 40 mil och helt plötsligt är hemma på Garageinfarten utan ha ett minne av bilfärden.

 

Eller när man öppnar en öl och helt plötsligt vaknar i en anna stad i en Säng med ett par tjejer:D (många år sen dock)

 

Eller när man går på planet över atlanten från Chicago och vaknar när man landar.

 

DET är Flyt med livet.

 

Kom ihåg när man var yngre o stack ut o sprang och kom hem utan att känna någon trötthet efter duschen

 

Nu räcker det o gå till ölkylen för att bli trött.

 

 

MVH

Olaevil

[Fu Gref]

Nu räcker det o gå till ölkylen för att bli trött.

Lika bra att man inser det själv, att man börjar bli gammal..

[Påsen]

Eller när man öppnar en öl och helt plötsligt vaknar i en anna stad i en Säng med ett par tjejer:D (många år sen dock)

EN öl?

[simon]

Eller som när jag gjorde min livs segelflygning.

 

Kom till klubben för att hjälpa till med dagens flygningar, tydligen hade dock ingen förutom de två flygledarna samt bogserpiloten kommit, så när allt var framplockat och redo för start vid 12-tiden, så fanns det ingen som skulle flyga. Eller jo, borta vid klubben kunde man skymta en röd-blå jacka och ljusgrått hår. Gunnar har anlänt, och när han kommer fram till oss på fältet så hälsar han med sitt vanliga;

"Godmorgon pojkar!"

 

Hur som helst, jag och gunnar tar varsit flygplan, och drar iväg. Jag är först upp i luften och lirar lugnt bakom bogserplanet, som släpper mig 700 meter öst om regementsområdet. Till en början går det jävligt kass. Jag kämpar som en gnu, och är nere på 500-400 meter ett tag, och börjar fundera på om jag blir tvungen att ta en lång final direkt in på stråket. Men plötsligt hittar jag en grym termikblåsa ovanför ett grustag som suger upp mig till 1300 meter. Efter det "flowar" allt. Jag och gunnar kryssar mellan cumulusarna, mellan östra halmstad och harplinge ligger vi i banor och bara njuter av det perfekta termikvädret. på 1800 meter blir jag tvungen att dra i luftbromsen för att inte sugas in i molnet. Ja herregud, tornet hänger knappt med i våra förfrågningar om höjt luftrum.

 

Det var verkligen en underbar känsla att ligga på 1900 meter ö.h., över molnen(sug längs sidorna som drog upp mig över molnkanten), och susandes framåt i 190 km/h, med 4 meters stig. När jag till slut kom ner lite efter 15-tiden, vet jag inte vad som har hänt, jag var bara i något sorts lyckorus. Med darriga och svaga ben tar jag mig ur flygplanet och försöker springa bort till änden på stråket för att tömma min blåsa.

 

 

Den bästa flygningen någonsin för mig, och den varade i lite mer än 3 timmar.

 

 

 

//simon

[Vinter]

Känns som jag haft för mycket flow dom senaste 25 åren, tiden har bara runnit iväg liksom.