176-761

***************************************** Lämnar över ämnet åt de som tror sig veta bättre. EDIT: Regler §7: Du skall behandla andra med respekt. Dylika påhopp undanbedes ovänligen och bestämt. Anders BLÅGUL

Långsökt. Du tror inte det hade varit enklare och med större chans till framgång för NATO att uppmuntra Sverige istället, t ex genom att skänka eller subventionera hydrofoner, datorer och annat nyttigt? Istället var ju USA lite småsura och förbjöd export av Viggen(motorer) till Indien, drog ut på export av Sidewindern m m. Inte direkt en charmoffensiv som du vill få det till. Är det? Källa? Det är däremot allmänt känt (Agrell, Fred och fruktan) att svenske marinchefens krigsplacering var i London fram till ca 1985. Ville NATO veta något var det väl enklare och billigare att bara fråga. Att det är långsökt anser t.ex. inte Nils Bruzelius och han om någon kan ämnet. T.ex. här kan du läsa om västtyska ubåtar som i krig skulle till svenska skärgården så det för väl anses som väl spritt. http://www.regeringen.se/download/2dc4227e...or_0_attachment http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_39929.svd

Operation Ivy Bells gav amerikanerna ett oerhört underrättelseövertag gemtemot sovjet. Även om riskerna var stora så stod vinsten i rimlig proportion mot riskerna. Jag kan inte föreställa mig vad amerikanerna hade i Horsfjärden att göra som skulle motivera så stora risker. Att genom provokationer öka den svenska ubåtsjakt kapaciteten och få det svenska folket mer positivt till NATO och mer hatiskt till WP räcker nog långt. Vidare så är det allmänt kännt att Västtyska ubåtar skulle använda sig av inre svenska vatten vid en Sovjetisk invasion av Västtyskland och detta gör givetvis NATO ytterst intresserade av den svenska skärgården. Så man får inte citera en tidningsartikel och sedan skriva om annat i samma inlägg enligt dig eller vad är ditt problem? Nu gör jag det igen Dåvarande chefen för analysgruppen Emil Svensson sa nyligen i ”Uppdrag granskning” att ljudinspelningen (Mälsten 12 oktober 1982) var det säkraste beviset för sovjetisk aktivitet, så låt oss se närmare på denna inspelning. Enligt noteringar i realtid på bandets talkanal och i krigsdagböcker finns den första uppgifterna om en ”trolig ubåt” från 17:50. Klockan 18:00: ”bedöms som ubåt. Fart 1-2 knop”. Ca 18:20: ”fortsatt inspelning av ubåt ... Ubåtljudmaximum har legat på 80 Hz”. I ett dokument från samma kväll sägs att den hade ett varvtal på 30–40 varv per minut, ”stor propeller”, toppfrekvens ”80–120 Hz”. Chefen för försvarsstabens säkerhetsavdelning pekar i samma dokument mot en ”västlig ubåt”. Chefen för försvarsstaben åker hem till marinchefen Per Rudberg och därefter 21:00 till ÖB Lennart Ljung för att berätta om en hundraprocentig säker inspelningen av ubåt. Båda två åker sedan till försvarsstaben (enligt Ljungs dagbok). I ett dokument (14 oktober) säger hydrofonisten, Anders Karlsson, att ”frekvensen ligger runt 80 Hz”. Farten uppskattas till 1–2 knop. Dagen efter analyserades banden på FOA av Ubåtsbyråns ljudspecialist Arne Åsklint. Han talar om helt tydliga propeller-, kavitations- och hydraulikljud från roder, som är typiska för ubåtar. Han klassificerar den som ”säker ubåt”. I FOAs protokoll från 20 oktober är emellertid alla dessa ljud borta. För perioden 17:50–18:50 finns, enligt protokollet, inga ubåtsljud. http://www.expressen.se/1.935327/sanningen-om-ubatsbandet Jävligt pinsamt att först peka ut Sovjet så benhårt och nu knappat våga säga att det var en ubåt där. Och att i stort sett alla bevis "försvunnit" i från FM är bara det 100% bevis för att det var västubåtar som var på besök för hade de kommit från öst så hade bevisen funnits på löpsedlarna på kvällstidningarna.

Härligt låter som en mycket bra lösning.

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=75455&a=975927&lid=puff_975598&lpos=extra_0 Inför ögonen på världspressen fälldes sjunkbomber och man sprängde skarpa minor. Inga ubåtar kom upp, men när röken skingrats och jakten var över presenterade militären bevis för att det varit sovjetiska ubåtar som kränkt. - En 3.47 sekunder lång bandinspelning som man från svenskt håll menade vara innehållet av en sovjetisk ubåtspropeller. Peter Gnipping. Men nu går försvarets egna experter för första gången offentligt - emot den linjen. Både chefen för Marinens Ljudanalyscentral MUSAC, Peter Gnipping och Erland Sangfelt på Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI menar att Ubåtsskyddskommissionen kan ha dragit fel slutsatser. - Vi har rent tekniska tvivel. Vi kan inte stå bakom att det är ett entydigt bevis på rysk eller främmande ubåt, säger Peter Gnipping. PETER GNIPPINGS SYN på bandinspelningen idag, är densamma som ryska experters var redan för femton år sedan. Ryssarna menade då att ljudet kom från en undervattensfarkost om ett villkor var uppfyllt - nämligen att ytan hade varit fri under inspelningstillfället, det vill säga att man visste säkert att där inte varit något ytfartyg. Men svenskarna visste inte om ytan var fri när ljudet spelades in. Peter Gnipping menar att det varken fanns någon tidskod på bandet, noteringar på när inspelningens startades eller några inläsningar på talkanalen. Kan man då veta om ytan var fri just då? - Nej, det var ju svårt för det rörde sig en hel del båtar i området. Om en båt på det här avståndet går på tomgång, med en låg belastning på propellern, så finns det möjlighet att det inte skulle kunna särskilja det från en ubåt. - Bevisningen är inte starkare än ett fragment av ett fingeravtryck och det är svårt att hänga upp en hel utredning på ett suddigt fingeravtryck, fortsätter han. BANDINSPELNINGEN ÄR ÄN IDAG hemligstämplad och får inte lämnas ut till tredje part. När Uppdrag granskning begärde ut bandet, nekade försvarets jurister och menade att ett utlämnande skulle kunna "skada landets försvar". Men både MUSAC och FOI:s experter anser idag att inspelningen skulle kunna släppas utan att få några sådana konsekvenser. - Som jag ser det kan det inte skada försvaret, säger Gnipping. Gnipping får medhåll av Sangfeldt. - Jag ser inte någon avgörande vikt att hålla det här hemligt, säger han. För alla naiva typer som tvilvar på att US Navy skulle skicka ut sina ubåtar och mannar på uppdrag som kunde innebära deras död bör läsa på bättre. Läs t.ex. om http://en.wikipedia.org/wiki/Operation_Ivy_Bells där är alla ubåtar var utrustade med med färdiga laddningar för självdestruktion om de upptäktes. Säg att varje ubåt hade ungefär 100 mans besättning och att det totalt gjordes kanske 25-30 resor. Trots detta läckte inget alls ut om dessa resor förrän 1980. Ubåtarna vi denna operation var USS Halibut (SSGN-587) http://en.wikipedia.org/wiki/USS_Halibut_(SSGN-587) USS Seawolf (SSN-575) http://en.wikipedia.org/wiki/USS_Seawolf_(SSN-575) USS Parche (SSN-683) http://en.wikipedia.org/wiki/USS_Parche_(SSN-683) Att sedan många pekar på Projekt 865 Piranya som bevis på att sovjetunionen hade miniubåtar vid denna tidpunkt är stor humor eftersom denna model kom först 1986 och Hårsfjärdsjakten var som bekant redan 1982 http://www.subpirates.com/viewtopic.php?f=25&t=857 http://www.fas.org/man/dod-101/sys/ship/row/rus/865.htm Project 940 "Lenok" fanns vid denna tid men hade en usel sonar och ubåten väsnades så mycket att blågula kunde höra den när den lämnaden hemma hamnen så att den var i Hårsfjärden kan vi nog glömma. http://www.fas.org/man/dod-101/sys/ship/row/rus/940.htm Finns mycket information om sovjetsmini ubåtar här http://forum.soldf.com/index.php?showtopic=29531

Gotland blev en dörröppnare för kontakterna mellan Sverige och USA. Nu handlar det inte bara om samarbete med Stillahavsflottan utan även med andra delar av US Navy, säger Jonas Haggren, kommendörkapten och stabschef på 1:a ubåtsflottiljen i Karlskrona. Enligt honom diskuterar Sverige och USA gemensamma övningar och utvecklingssamarbeten inte bara när det gäller exempelvis ubåtsjakt, utan inom hela undervattensstridsområdet. Men andra förband kan också komma att beröras. Amerikanerna är också mycket intresserade av det svenska kunnandet på amfibieområdet, det vill säga kustnära stridsteknik och taktik i skärgårdsmiljö, enligt Jonas Haggren. http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_moto...rticle51116.ece

Mycket välformulerat inlägg. Men skall vi verkligen skylla detta på Palme? I mina ögon så blev han förd bakom ljuset utav 3-4 höga militärer samt diverse civila rådgivare(som litade på militären) Att dåvarande försvarsstabschef Bror Stefenson och dåvarande marinchef Per Rudberg (krigsplacerad vid NATO högkvarter)spelade under täcket med NATO anser jag vara högst troligt. http://plus.aftonbladet.se/nyheter/9803/13.../inrikes65.html MYT

Och då borde det väl rimligen också ha kryllat av sovejtiska ubåtar som skuggade dessa SSBN, eftersom både sidor alltid har haft hög prioritet i detta? Hörde vi dessa ubåtar någon gång? Och hur effektivt nådde man mål om robotarna sköts från svenska västkusten, jämfört med t ex skjutlägen i norra ishavet? Nja.. för det första var atomubåtarna på denna tiden mycket svåra att spåra. Och sedan så visste ju inte svenska flottan att det fanns SSBN där så man lyssnade inte aktivt varken efter dem eller deras eventuella förföljare. Men sedan löste USA ubåtsskydet i Skagerrack på ett mycket smidigt sätt. (men från cirka 1980 fanns det mycket WP ubåtar i Skagerrack, såg själv ubåtar flera gånger under denna tid.) US NAVY körde "safe haven concept" dvs de egna ubåtarna var helt ensamma i ett visst "fredligt" område och allt annan som fanns under ytan i området måste således vara fi och skall bekämpas. Samma år, 1960, formulerade USA:s nationella säkerhetsråd, under president Eisenhowers ordförandeskap, en säkerhetsgaranti för Sverige. I händelse av en sovjetisk aggression mot Sverige skulle USA med militära medel understödja Sveriges försvar. De två Nato-medlemmarna Norge och Danmark fick samtidigt ett kraftigt utökat militärt stöd. Den norska örlogsflottan förstärktes med 56 fartyg. Även Danmark fick nya fartyg till sin flotta. Ett kommando med uppgift att spärra Östersjöutloppen bildades 1961. Kommandot stod under danskt befäl, men hade ett betydande inslag av amerikansk personal. Dessa 56 fartyg kostade 1960 840 Miljoner norska kronor och denna summa stod USa för. Nu tvilvar jag på att man kunde ligga på botten på norra ishavet (lite väl djupt ;) ) så det var nog inget alternativ för en SSBN vid denna tidpunkt. Nu för tiden kan en ubåt ligga 100% still även i mycket strömt vatten och GPS och annan tekni för att missilerna träffar exakt även om skjutpositionen är lite "fel"

Tack för tipset. Men då patrullerade alltså dessa SSBN:s i Nordsjön under denna tid, eller? Svar JA. Bland annat denna lilla skönheten fanns ständigt kring svenska västkusten från 25 April 1961 USS George Washington (SSBN-598) http://en.wikipedia.org/wiki/USS_George_Wa...gton_(SSBN-598) Om du läser vad jag skrev ovan så "hörde" svenska förband en Polaris en gång men de fattade då inte var det var de hörde.

Detta med svenska västkusten borde väl då gälla den första typen av Polarisrobotar som var i tjänst, Polaris A1. Eftersom räckivdden för dessa var 1000 nautiska mil. Å andra sidan vet jag inte exakt vilka Sovjetiska mål man kunde nå med avfyringsplatser vid den svenska västkusten just med denna typ av robot. Polaris A2 hade en räckvidd på 1500 nm, och A3 hade 2500 nm. A3 kom i tjänst runt 1964. Sedan är väl frågan om man var tvungen att inta bottenläge för att skjuta dessa robotar, eller om det var ett alternativ. För ju grundare en SSBN måste gå, desto mer sårbar är den ju. På 1980-talet fanns robotar med mycket lägre räckvidd, Trident kom väl 1979, och har en räckvidd på ca 7000 nm... A1 hade en räckvidd på cirka 1100nm vilket gjorde att den var tvungen att ligga i position mycket nära den svenska västkusten för att kunna nå Moskva och övriga centrala mål. A2 hade en räckvidd på cirka 1500nm och A3 2500nm The relatively low yield of the warhead, 400 kilotons, necessitated accurate navigation of the submarine. Even such a small miscalculation as one nautical mile in launching position would reduce the effect of an attack significantly. Likewise, all movements of the submarine would increase the divergence of the warheads at the target and because of that reduce system efficiency. Preparing the missile for launch was an elaborate process that took many hours. To keep the submarine hovering at a fixed launching position during long time was difficult. One tactical adaptation that nullified all these problems was to put the submarine at rest on the seabed. Inside Swedish territorial waters, several suitable resting areas could be found. Läs mera i "near friendly or neutral shores": the deployment of the fleet ballistic missile submarines and US policy towrads Scandinavia, 1957-1963 http://www.diva-portal.org/kth/theses/abst....xsql?dbid=4308

Han man bara svalt stoltheten och ringt upp några yrkesfiskare så hade saken varit klar För de första så kan de inte lyda order och efteråt så hade de inte kunnat hålla tyst

Ola Tunander skrev Den 11 oktober 1982 sprängdes en mina vid Mälsten i södra Stockholms skärgård efter klara indikationer att ett stort metallföremål passerade minspärren. Minan låg på 37 meters djup. Vattnet kastades 60 meter upp i luften. Fönstren i det närbelägna Nynäshamn skakade liksom berget i Muskö. Vid det seismologiska institutet i Uppsala registrerades minsprängningen klockan 12.22. DN-journalisten Anders Öhman, som befann sig i Nynäshamn, ordnade en båt och en fotograf, Folke Hellberg. En timme efter sprängningen, strax söder om sprängplatsen, gick de in i en 20 gånger 30 meter stor gul fläck. Femton minuter senare, klockan 13.45, beskrivs fläcken av helikoptern Y46 som varande ett hundratal meter längre norrut, tio meter nordväst om den lilla ön Måsknuv. Femton minuter senare var det "gula molnet", enligt Måsknuvs krigsdagbok, ytterligare ett hundratal meter norrut med en utbredning av cirka 100 gånger 300 meter. Samma information finns i Mälstens krigsdagbok, men där beskrivs fläcken som "grön". Enligt Muskös krigsdagbok sändes helikoptern tillbaka till området för att fotografera fläcken. Klockan 15.00 var den en kilometer norr om Måsknuv med en utbredning av 150 gånger 450 meter. De 36 foton som togs har tyvärr försvunnit från Musts arkiv. Enligt Mälstens krigsdagbok var fläcken 15.30 fortfarande "koncentrerad". Någon gång efter klockan 16.00 upplöstes den. Försvarsmakten dementerade DN:s påståenden om en färgfläck. Ekéusutredningen skrev humoristiskt om en möjlig färgbehållare som förstörts vid sprängningen. Det intressanta är att informationen från ovannämnda dokument pekar på att det var en färgsignal från en skadad ubåt under amerikanskt kommando. Sovjetiska ubåtar använde inte denna typ av signaler. Det gjorde inte heller flertalet Natoländer. En norsk amiral berättade för Ekéusutredningen att om han som befälhavare hade fått in en information om en gul eller grön färgfläck som kom upp till ytan strax efter en minexplosion hade denna information legat på regeringens bord i samma ögonblick. Så skedde inte i Sverige. General Lennart Ljung blev troligen inte informerad förrän följande dag. Då skrev han i sin dagbok, inskjutet i texten för den 11 oktober: "minsprängning vid Mälsten - mitt under - grön fläck", och dagen därpå: "Eftermiddagen: inga nya uppgifter om eventuellt sänkt ubåt". Därefter gick han ut med ett officiellt uttalande: "Det måste vara förenat med stora risker för den som kränker svensk neutralitet och territorium. Enda möjligheten för oss att visa detta är att använda våld. Jag beklagar det". Det framgår inte till vem general Ljung riktade sitt beklagande, men det var knappast till ryssarna. Enligt Ljungs dagbok hävdade Henry Kissinger ett par månader senare att det var smart av svenskarna att "släppa ubåten på det sätt som hade skett". Det vill säga genom att först skada och sedan släppa ut den hade svenskarna visat sin beslutsamhet att försvara sitt territorium utan att den ansvarige behövde förlora ansiktet. Men jag tror inte att Kissinger oroade sig för en sovjetisk blunder. Informationen pekar entydigt på en skadad västlig och sannolikt amerikansk ubåt. Exakt här, enligt Mälstens rapport, fann ubåtsbärgningsfartyget "Belos" någon form av meterstora plåtar, som om ubåten hade förlorat delar av formskrovet. Plåtarna fotograferades senare med Sjöugglan, men vi fick aldrig reda på vad det var, sa den dåvarande fartygschefen på "Belos". Jag har talat med folk som sett bilderna, men de var otydliga och man kunde inte säga vad det var för plåtar. Men vart tog bilderna och plåtarna vägen? http://www.itk.ntnu.no/ansatte/Andresen_Tr...60702/0232.html

Någon som har en bild på den nya PS640 plattformen till gamla PS15? Hittade denna fina lista på scanner.nu Anl 15 geografiska placering PS-15:U Grödinge PS-15:1 Ornö PS-15:3 Torö PS-15:4 Grisslehamn PS-15:5 Gräsö PS-15:6 Manskär PS-15:7 Simirishamn PS-15:9 Loftahammar PS-15:10 Fårösund PS-15:11 Anderslöv PS-15:12 Ås (Öland) PS-15:13 Jämjö PS-15:14 Degeberga PS-15:15 Sundre (Gotland) PS-15:17 Bredsätra (Öland) Jag känner i alla fall till nya PS640 platser som inte finns med på listan Spaningsradar PS-15 Radaranläggning PS-15 var en obemannad C-bandsradar som ingick i Stril 60-systemet och användes för lågspaning av flygplan och marina ytfarkoster. Stationen var försvarets första lågspaningsradar och hade en pulseffekt på ca 1 MW. Radarinformationen överfördes till radargruppcentral (rrgc) bredbandigt över länkförbindelse i form av video, höjdinformation, bäringsinformation och synkpuls. Från mitten av 1980-talet infördes successivt smalbandig överföring (SBÖ) över telefonförbindelse eller talkanal på länk som data¬meddelande sedan radarin¬formationen behandlats i datatransmissions¬utrustning DT-109. I vissa tillämpningar överfördes radarinformationen på kabel. Hela radarutrustningen var installerad på toppen av en 100 meter hög mast vilket medför att radarhorisonten blir ca 45 km. Upptäcktsavståndet för ett mål var under störningsfria förhållanden ca 180 km vid en antagen upp¬täcktssannolikhet av 90 %. Höjdtäckningen var omkring 3000 m och målets höjd angavs till ett av fyra höjdskikt. Antennen var placerad ovanför appa¬rathuset på en överbyggd plattform som roterar med en hastighet av 7 v/min. Hittade denna bild men den var ju inget vidare http://www.olandsbladet.se/index.php?placi...t=3&id=6307

Fanns det inte en film som hette "Den indirekta elden" också?

Jag har nu läst delar av boken Blind Man's Bluff och det är tydligt att USA tog mycket stora risker i sin undervattensverksamhet under kalla kriget. Jag hoppas att vi får vara med den dagen då hemligstämplarna släpps. Skall hämta den på biblioteket idag Instämmer, troligtvis var alla möjliga nationaliteter hos oss "på besök" men att de var här för att hålla koll på oss och kartlägga verkar i mina öron rent korkat. Vad är det för uppgifter som de inte skulle klara utav att utföra från en vanlig civil segelbåt med några dykardräkter menar du? Nej ubåtarna som var här var det för att träna och få rutin på de förhålladen som råder just vid svenska kusten. Att de sedan syntes så ofta var troligtvis en medveten handling för en ubåt behöver inte synas alls om den inte vill, det är liksom dess funktion Och varför skulle just de inträngade ubåtarna synas så ofta om det inte var meningen? Menar du att alla andra länders ubåtsvapen är klantskallar som inte kan hålla sig dolda?

Mycket bra inlägg. Lite information i från Doktor Bruzelius som i alla fall jag anser är den i Sverige som vet klart mest om ämnet. Några fasta undervattensspaningsanläggningar fanns inte på västkusten, allt intresse var riktat österut. Ubåtar och fregatter fanns på västkusten men deras uppgift var att skydda importsjöfarten. Det finns en del mystiska kontakter från 60-talet, men bara en som säkert kan kopplas till Polaris, dokumentationen om denna händelse finns kvar på krigsarkivet. Men man förstod aldrig då vad det var. Polaris körde runt i "a two day loop" och efter 30 varv återgick man basen i Skottland. Och varför skicka in en stor ubåt när ett par man i en eka eller en segelbåt hade kunnat göra samma jobb på ett enklare och mindre riskabelt sätt. I boken Svensk roulett citeras en artikel i Marinnytt där dåvarande örlkn Nils Bruzelius diskuterar varför kränkande ubåtar så ofta upptäcks medan svenska ubåtar inte gör det (på svenskt vatten). Bruzelius tes var att sovjetiska ubåtar visar sig med flit för att Sverige ska satsa mer på ubåtsjakt för att klara av de västtyska ubåtar som planerar att använda svenskt vatten som baser i ett storkrig. Just det faktum att ubåtarna upptäcktes så ofta anser jag vara ett tydligt tecken på att de ville bli upptäckta och då måste man ju fråga sig varför och vilka skulle tjäna på att Sveriges militär jagade ubåtar? Lite mer info om den utmärkta avhandligen av Nils Bruzelius. http://www.foi.se/FOI/templates/Page____3941.aspx

Den 12 oktober 1982 gjordes den säkraste inspelningen av ubåt under hela 80-talet. Inspelningen är 3,47 minuter lång och sekvensen har bland annat visats för Ryssland. Men i Sverige är den fortfarande hemlig. Allt annat är öppet. Om regeringen släpper inspelningen blir det ett slut på spekulationerna om ubåten kom från Nato eller Sovjet. Det skriver i dag SVEN OLOF KVIMAN som hade befälet på Mälsten natten då inspelningen gjordes http://www.expressen.se/1.912140 Jag instämde vid den tiden i allt väsentligt i ubåtsskyddskommissionens uppfattning att allt pekade mot Warszawapakten. Men jag har ändrat mig. Med alla fakta vi har i dag pekar det mesta på att det var en ubåt från Nato som tilläts utpassera medan våra mineringar hade ålagts eldförbud. Det skriver i dag överste LARS HANSSON som var chef för Stockholms Kustartilleriförsvar under den stora ubåtsjakten för 25 år sedan. http://www.expressen.se/debatt/1.911410/sa...var-en-natoubat På våren 1983 pekade den svenska regeringen ut Sovjetunionen som ansvarig för ubåtskränkningarna i Hårsfjärden. m Men egentligen tvivlade de ansvariga ministrarna på sin egen protestnot och det hade de skäl till. I dag skriver professor Ola Tunander att beskrivningar av ubåtstorn, ubåtars beteende och nödsignaler efter en minsprängning tyder på amerikanska ubåtar. http://www.expressen.se/debatt/1.909099/sa...s-i-harsfjarden

Måste vara en mycket gammal lista det där.

Bara det faktum att Gotland tränat med US-Navy i nästan 2 år borde bevisat detta för alla Med vaddå? Med de undervattenssensorer som de naturligtvis ändå har igång. Det finns inte en chans på jorden att någon utanför fartyget kan kolla att den passiva sonarn inte är på. Källa på att de inte får använda undervattenssensorer på svenskt vatten skulle jag dessutom gärna vilja ha. Självklart att de har ALL passiv utrustning igång. De vill alltid få intressant information men framför allt för att skydda en miljard USD i militär utrustning. Allt annat vore grovt tjänstefel. Nu vet jag inte vad du har för kunskaper om ämnet men 3 separata ubåtskommissioner har fastslagit att det fanns en ubåt vid Kastellholmen precis utanför Gröna Lund. Alla 3 ubåtskommissionerna fastslog även att ubåten i fråga troligtvis kom i från WP. (Notera att ingen utan ubåtskommissionerna med ett enda ord nämnde att det vid tidpunkten låg cirka 480m krigsfartyg 100-150 m bort. Dessa små båtar var tydligen osynliga för kommissionen men på ett lite periskop kunde de avgöra att det kom i från WP ) Men har du några andra uppgifter om detta så är säkert FM väldigt intresserade. ;) Exakt då är vi ju eniga. Berörda parter visste att US-ubåten fanns där och den var välkommen, det var nämligen FLOTTBESÖK!! Att sedan ingen utav ubåtskommissionerna med ett enda ord nämner att det kring denna tidpunkt (sept-okt -82) pågick några utav de största NATO-övningarna som någonsin ägt rum är rätt skrämmande. Northern Wedding 82 (160 ships and 250 aircraft participated in the exercise. And there were two amphibious landings.) Bold Guard 82 USA, Västtysklad, Danmark, Holland och Storbritannien.

Tyvärr verkar jubileumssiten för ubåtsvapnet 100 år vara borta, annars så tror jag att vi hade kunnat hitta bildbevis där. Nu var jag i och för sig inte där, men om jag minns rätt så förekom det undervattensdelar av den uppvisning som en svensk ubåt hade mitt inne i stockholm. Det är väl knappast samma sak. Då var ubåten på en uppvisning, knappast samma sak som att föjfölja USS Belknap http://en.wikipedia.org/wiki/USS_Belknap_(CG-26) Svensk ubåt har dessutom föjlebåt på svensk territorialvatten. Vill minnas att de har flagg också. http://soldf.e.kth.se/docs/fmpub/ubim_s.pdf Att jänkarna inte skulle anfalla ALLA som på de på något sätt uppfattar hotar något utav deras personal eller material kan du ju snacka med Irakierna om. Att de sedan inte skulle börja bomba framför slottet är väl rätt uppenbart men de skulle inte sitta sysslolösa om en WP ubåt skulle vara 100m bort, det är bara naiv att tro.

För dumt för att ens bemöta seriöst. Ge mig ett enda bevis på att en svensk ubåt gått i uläge i in till stockholms stad!!

Vill påstå att det är en Grk 81,4 mm till m84. Kan även vara en 120mm m/58

Finns en sak som för mig verkligen bevisar att det vara Nato-ubåtar i Hårsfjärden och Sth-ström. Citat från Ola Tunander. The US cruiser USS Belknap, the frigate USS Elmer Montgomery and the US Navy depot ship USS Monongahela stayed in Stockholm on 25–27 September. After lunch on 27 September, they left for another naval exercise in the Baltic Sea, US BALTOPS, which ended on 2 October. At 14.00 on 26 September, people travelling with a small ferryboat saw a small silver-grey periscope in the waters at Kastellholmen in central Stockholm only a few metres from US cruiser Belknap and frigate Elmer Montgomery and not more than a few hundred metres from the royal palace. Indeed, several people saw the periscope. It was 35–40 centimetres high and 10–15 centimetres in diameter. Om man bara tänker till den minsta lilla så inser nog de flesta att ingen WP ubåt skulle våga visa upp sig i dagsljus ett par meter i från USS Belknap, USS Elmer Montgomery eller USS Monongahela. Jänkarnas avlyssningsutrustning skulle plockat upp dem direkt sedan skulle ubåten varit fint instängd i en basäng som är så liten att den nästan skulle gå att tömma på vatten Nej detta var självklart ubåtar med koppling till flottbesöket och vissa höga svenska befäl kände till detta därav övningen Notvarp. Att det sedan var WP ubåtar på besök långt in i våra kustbaser vet jag av egen erfarenhet men detta innebär inte att alla var i från WP eller ens att de flesta var det.