Fk. Ister

Det är ju även intressant vad befälet har för baktankar med att kommendera hundföraren till att vakta omhändertagna. För om han räknar med hunden som ett våldsmedel så kanske han begår flera fel. Inte bara därför att hunden inte är certifierad utan även därför att de försäkringar som försvaret tecknat för hunden inte gäller denna verksamhet. Detta med försäkringar är mycket hårt reglerat. Jag vet tex att det inte är tillåtet att transportera hundar annat än i privat bil pga försäkringsskäl. Dessutom skulle iallafall jag inte vilja bevaka en omh.tagen person med en hund som inte var grundligt skyddstränad och testad. Det finns ingen möjlighet att veta hur hunden agerar i en situation som man inte testat den för. Den kan tillochmed tänkas attackera föraren faktiskt, och hjälpa busen sas, om man har en djävla otur. Om befälet däremot endast avdelar hundföraren därför att övrig personal behövs för annat må det väl vara hänt men hunden kan vara lika mycket en nackdel som en tillgång i en våldssituation. Om hunden däremot är skyddstränad kan den förstås vara bra som personskydd men den juridiska situationen kan då kompliceras av det faktum att du då sas tagit med dig ett vapen, till situationen, som du inte har rätt att bruka. När man är ute och rastar sin hund däremot är ju situationen en annan eftersom man då rimligen måste ha hunden med sig och dessutom inte är förberedd på våld. I vårt kompani har vi hursomhelst snart en bevakningshund som både tränat och tävlat i skydd, så dessa frågeställningar kanske dyker upp framledes.

Vilket forum är det, länk?

Och vilken typ av argumentation menar du biter på personer som högtravande menar att man själv vet minsann hur en kniv skall designas och vad som är "bra nog"? Börjar man skärskåda ett ämne till en viss detaljeringsgrad (du kan ju även passa på att notera att detta ämne nu befinner sig på sidan 20 och startade 1½ år innan undertecknad blev medlem) så ökar komplexiteten avsevärt mer än frågeställningen "klarar jag mig med en mora" (annat än ur ett estetiskt perspektiv). Att förstå vad som påverkar knivens "inneboende" egenskaper (materialval, utformning/geometri och ergonomi) och vilket användningsområde den är avsedd för (som även du skriver), är i alla fall för mig rätt mycket viktigare än att komma dragandes med ordbajseri som "rambotendenser", och inte minst att vara fri från förutfattade meningar om "hur något SKALL se ut" (dvs estetik). För mig är "överlevnadskniven" synonymt med den kniv jag har till uniform/motsv, duger den inte till mina tänkta och invanda användningsområden, så duger den heller inte som "soldatkniv" (vissa sådana, tex Glock FM78 är inte speciellt lämpade i en överlevnadssituation, men duger). Uppfyller kniven kriterierna: - lämplighet för tänkt användning - kvalitet - ergonomi (inkl att inte vara direkt olämplig att hantera säkert) så får kniven vara av vilken modell som helst, tillverkad av vem som och kosta precis hur mycket eller litet som köparen må anse vara ok. ... När det gäller frågan hur användbar en "stor kniv" är (eller om det är en "kåddaförlängare"), så har min sambo som är lärare haft 6-åringar som gjort upp eld med Jukkas och Fällkniven A1, något som jag haft vuxna elever som med nöd (eller faktiskt inte alls) klarat av med valfri morakniv. Och för tydlighets skull, så vill jag tala om att den dyraste/"häftigaste" kniven jag äger, har jag betalt c:a 900kr för (F1 3G). På vissa biter inga argument alls såklart, men du skriver väl inte bara för deras skull? Dessutom, om man ger sig in i en disskussion så får man väl för tusan vara beredd på sådant. Det är troligen många fler som läser än som skriver i en tråd, så chansen finns att någon kan ha nytta av dina ev sakkunskaper utan att göra väsen av sig. Hår lång en tråd är eller hur länge sedan det var den startades spelar väl ingen roll. Det är kvaliteten på inläggen som avgör om den är läsvärd. Jag har läst igenom hela tråden och detaljeringsgraden har knappast ökat successivt, snarare tvärtom. Det fanns en del intressant i början och mitten från exv EdgePal om knivslipning bla. Annars har det sett ut så här ungefär: ... A: "Detta är en bra kniv: ´Halvdyr kniv´" B: "Mora duger!" A: "Mora är en bit härdad diskbänk som knappt duger till att rensa ogräs" B: "Jag vet minnsann vad jag snackar sådeså å Mora2k är skitbra!" C: "Stålkvalitet bla bla bla, härdning etc, etc... Kolla en bild på vad jag köpte igår!, " D: "Jag hugger slanor (önskar det vore slynor ) med min Strider varje dag sedan 4 år, å den har inte pajjat än" E: "Striders är en enna jädra k-kförlängare" ... Spridda skurar mao. De vettigaste ovan är enl min mening det som sägs av person D, eftersom det är ett konkret exemper på användande och funktionsrelaterad kvalitet. Du skriver att användningsområdet är det viktigaste att ta hänsyn till. Det tycker även jag. Alla kanske inte håller med utan hellre har en snygg, tung eller billig kniv. Sådana preferenser kan man ju inte ställa mot varandra, det blir meningslöst. När du skriver att du behöver en soldatkniv tex så är det säkerligen nog så väldefinierat för dig, men troligen inte för alla, inte ens för alla soldater. Enl min erfarenhet tex behövs sällan någon kniv öht på militärövningar. Det är ganska lätt att låtsas att man pratar om praktisk tillämpbarhet genom att snacka om "en överlevnadssituation" tex. Men Vad menar man egentligen med det? De verktyg som kan underlätta i en nödsituation ser ju helt olika ut beroende på hur själva nödsituationen ser ut. Tänk dig in i följande situationer: 1. Du hotas av ett ungdomsgäng på väg hem på natten. 2. Skeppsbruten sitter du i en livbåt som plötsligt börjar läcka in 1-gradigt vatten. 3. Fasklämd i ett brinnande bilvrak 4. Fastklämd i ett sjunkande bilvrak. 5. Missat sista nattbussen. 6. Låst dig själv ute på sommarstället mitt i vintern. 7. Gått vilse i skogen (eller Amazonas djungler). 8. På utlandsmission, tillfångatagen av guerillagrupp. 9. Strömavbrott, ingen mat hemma, snöstorm ute. 10. Fått sparken från jobbet. 11. Din egen fantasi... Etc, etc. Vad skulle du helst vilja vara utrustad med i var och en av dessa situationer. Svarar du med samma kniv (eller kniv öht) på alla är du förmodligen knäpp (eller ett geni). När det gäller Ramboism så håller jag med om att det är en floskel. Men nu är de flesta av oss här inne en del av försvaret, en organisation som älskar och odlar sina floskler. Man kan ju tycka att det vore bättre om vi slapp dylikt fördomsfullt förtryck mot vår rätt att välja kompletterande utrustning men nu är det som det är.

Nej, inte gips, eftersom det är sånt man har morakniv till men 10 års regelbundet friluftsliv med relativt mycket späntande av stickor, täljande mm Och redan där inser man ju att det utifrån den erfarenheten inte går att säga något om dessa båda knivars kvalitet, slitstyrka mm i förh till varandra. Du har ju använt dem till helt olika saker och sannolikt olika lång effektiv tid. Förmodligen sliter gips avsevärt mer än trästickor på en kniv tex. jag skulle personligen inte rekomendera någon att köpa en SRK (av flera skäl), främst för att den helt enkelt är för stor för att vara en vettig allroundkniv. När det gäller värnpliktiga så är en mora funkis om man ser till behovet för enskild soldat under GU jag kommer aldrig att rekomendera någon att köpa något som jag själv inte testat under en längre tid det är därför jag oftast rekomenderar just en F1 fast med förbehållet "jag anser att den passar mig" jag som enskild person kan ju inte bestämma vad som passar nån annans händer, användande mm mm enda tillfället jag faktist rekomenderar moraknivar ("scoutmodellen") är just till mina patrullscouter är man 12-13 år och är ute i skogen 2-3 ggr per termin så behöver man inget annat till att börja med men den rådande trenden på flertalet forum är ju numera att klanka ner på alla som inte anser att mora är en god nog kniv för dem och beskylla dem för ramboism, kompenserande av storlek på K*K mm mm. Jag tycker bara att man tydligare bör motivera sig om man rekommederar en dyr pryl när det finns avsevärt billigare alternativ. Och, att prata om stålkvaliteter, härdningar mm är ganska meningslöst eftersom kopplingen mellan sådant och den enskildes användning av verktyget är ganska obskyr för de flesta. Nästan lika dåligt är att säga att "denna funkar för mig" om man inte talar om mer exat vad man använder kniven till. Att säga att "min S2 har minsann utstått svår missahndel i 4 år nu och är fortfarande vass" betyder ingenting för mig. Jag vet ju inte vad denna misshandel består i, dessutom är jag inte helt säker på varför man skulle behöva misshandla sin kniv. Men det är just sådant man läser här ovan, plus att man får se lite dräggelbilder på div "kvalitetsknivar". Det finns förvisso undantag. En del skribenter beskriver tex att man kan hugga slanor o dyl med vissa knivar. Detta är exempel på konkret och bra info, liksom att det går att stycka en älg med en Mora2K om man bara tar det försiktigt mot benen.

Har du karvat lika mycket trä och gips med din F1 under den tiden? Att F1 är godkänd innom fm är det väl ingen tvekan om. Om den är onödig beror väl på hur mycket och till vad man använder den. Personligen sliter jag inte ut en Mora 2000 på flera år. Ha sönder knivar kan man göra även med riktigt högkvalitativa och dyra sådana. F1an tycker jag både är snygg och verkar vara en prisvärd allroundkniv för den som använder sin kniv ofta och kanske även hårt. När man läser trådar som denna rekommenderas dock ett flertal avancerade/stora/dyra/balla knivar av olika entusiaster utan vidare utförliga motiveringar. Att bara visa en bild, bedyra att den är bra, tala om att stålet är fint, etc duger inte när det handlar om bruksföremål enl min mening. Dessutom tycker jag det är tveksamt att tipsa någon, som vill ha en kniv i det militära, att köpa en SRK el motsv eftersom det inte är säkert att vederbörandes befäl tillåter sådan utrustning. När det gäller pris/kvalitet så kan man inte definiera kvalitet oberoende av tillämpningsområde

Stor kniv= Rambovarning Dyr kniv= Möjligen onödigt Stor och dyr kniv= ...ja du fattar Desutom kan små knivar med tandad egg, svart blad, tveeggat blad, cammomålning, tufft namn etc även anses vara Rambo. Jag säger inte att det är bra att det är så men faktum är att många människor provoceras av sånt som ovanstående och ingår man i en organisation som har vissa normer så får man väl anpassa sig lite. En del normer är korkade, tex fanns det när jag gjorde GU på vissa plutoner ett förbud mot myggnät eftersom det såg ludermässigt ut . Detta i norrlands inland ! När det gäller knivar i det militära gör man en avvägning mellan användbarhet och provokationsfaktor. Sedan är det givetvis viss skillnad på en hemvärnsövning och en mission i Afganistan.

Ring å kolla med Jary: http://www.jary.se/ Han är den enda jag kan hitta som säljer andra opinel än No 8 i Sv nu. Själv köpte jag min för länge sedan på Naturkompaniet.

Haha, Om du behöver köra upp en kniv i röven vet bara du. Det snackas en del om överlevnad i samband med knivar. Min poäng är att man inte så noga kan veta vari en överlevnadssituation kommer at bestå. Missar man bussen behöven man nog ingen kniv öht. En mobiltelefon är troligen bättre i det läget. Men om du befinner dig i en krigshärd kan det finnas andra scenarier att planera för. Inte för inte har det konstruerats div överlevnadsprylar som är avsedda att sväljas vid tex ett tillfångatagande. Blir du av med din SRK så är en liten pennkniv bättre än ingenting, i många lägen. På de mil.övningar jag deltagit i har det aldrig behövts mer kniv än en mora (på de flesta har det inte behövts någon kniv alls). Klart att det även funkar med något dyrare och häftigare i de flesta fall. Men vad spelar det för roll? Vill man ha "bra grejjor" så är det klart att man kan spendera hur mycket pengar som helst. Jag blir dock inte så impad av dyra och bra grejjor helt enkelt därför att det är ganska självklart att man kan ha högre förväntningar på en pryl som kostat 3000:- än på motsvarande budgetpinal för 150:-. Det är väl för f-n ingen konst att tillverka en bra kniv om den får kosta hur mycket som helst. Att tillverka dugliga knivar för kring hundralappen däremot... Man kan ha intressen av saker för andra anledningar än ändamålsenlighet och jag ser inget fel i det. Knivar kan vara vackra, ligga bra i handen, hålla extremt hög kvalitet ur olika aspekter etc. Men ändamålsenligheten har med ändamålet att göra också och då kan en billig kniv göra jobbet lika bra (beroende på vilket "jobb" det handlar om). När det gäller "Ramboism" så är det ett faktum att många befäl tittar snett på stora dyra knivar. En kniv som du inte får ta med ut på övningen gör ingen nytta på den övningen.

Omfattande ämne detta. Det mesta har säkerligen sagts men jag kan inte hålla mig... Som jag ser det finns det en rad faktorer att ta hänsyn till när man väljer kniv. 1 Överlevnad Man vet ju aldrig på förhand hur situationen kommer att se ut. Således bör de redskap man bär med sig vara användbara till många olika saker. Dessutom måste man beakta risken att bli av med viss utr så det kan vara bra att ha med sig flera knivar burna på olika ställen på (eller i ) kroppen. Alltså: det går inte att förutsäga exakt vad som är ändamålsenligt och sk "redundancy" är viktigt. 2 Strid Ska man använda kniven till att döda fiender med är det nog viktigare att man tillägnat sig goda färdigheter i att döda med kniv än hur själva kniven ser ut. Dock kan det vara trevligt med icke reflekterande blad, bra balans samt att kniven inte går av om man skulle råka hugga i ett revben eller en fältspade. 3 Rensa fisk, storvilt etc Här vet man ju hur kniven bör vara konfigurerad för att fungera. Skaffa en flå- eller fiskkniv eller vad de nu är som behövs. 4 Nyttjande innom ramen för försvarsmaktens verksamhet Ska man ha kniven med ut på övning med hv el motsv. så finns en rad andra faktorer att ta hänsyn till. Användningsområdet kan man ju veta lite om på förhand beroende på övningens natur. Det är sällan en nackdel att kniven är lätt. En rejäl SRK, fällkniven eller nåt liknande kan väga som 2-5 moraknivar. Kanske är det då bättre att ha 5 mora med sig pga "redundancy", se ovan. Dessutom gråter man mer om man tappar en dyr kniv än en mora. Sedan har vissa förband en mkt restriktiv hållning till sådant som kan sortera in under begreppet "Ramboism". Många tycker att det är provocerande och oproffsigt med stora dyra blånerade tantos och annat esoteriskt. En mora i bältet kan göra det lättare att få kompisar. Själv har jag haft lite olika knivar med mig ut. De flesta billiga. Oftast har jag bara med mig en Victorinox och en mora. Dyra knivar har jag slutat med efter att ha tappat en för mycket i busken och sedan jag kommit fram till att jag ser töntig ut med en stor dyr kniv hängande i bältet. Under GU (K4) hade jag en röd mora (tilldelad mtrl) och min egen SwissChamp på övningar. Moran funkade till allt man behövde en kniv till i skogen. Dock bröt jag en morakniv en gång när jag skaffade granris till en snögrop. Stålet i dem kan bli aningen sprött vid 45 minusgrader visar det sig. Som mest har jag numera med mig en Mora 2000, en leatherman wave och en Opinel nr10.

När det gäller extremt kalla förhållanden har jag några enkla och billiga tips. Skaffa STORA kängor. Jag har använt M-90 vinter en del och då så pass stora att det fick plats ca 2cm iläggssula, dubbla arméns grå, fotlappar och slutligen arméns vita frottésockar i ylle. Iläggssulor tillverkar man själv av liggunderlag. Dessa brukar finnas bitar av trasiga på truppserviceförråd annars köper man dem, för en bråkdel av vad flashiga iläggssulor kostar, på Ö&B. Använd filtsulorna som mall och klipp ut sulor ur liggunderlaget. På samma sätt gör man med tidningspapper. Sedan lägger man i filtsulorna, ovanpå dessa 4-5 lager tidningspapper och slutligen liggunderlagssulorna. Tidningspappret byter man någon gång per dag då det suger upp fukt. På så sätt håller man fötterna någorlunda torra. Man bör således ha med sig en bunt papperssulor ut. Liggunderlagssulorna är mjuka och sköna, de isolerar mkt bra och de formar sig efter ens fötter. På fötterna drar man dubbla grå, lindar ett par fotlappar och drar sockar utanpå alltihop. Med detta på fötterna klarar man temperaturer ned mot -45 grader även relativt stillastående.

Man ska ALDRIG värma in någonting i läder med annat än handvärme. Inga hårtorkar, varmluftpistoler, torkskåp eller värmeelement får användas. Jag vet att vissa påstår sådant men det finns en överhängande risk att man förstör läder med dylika "hjälpmedel". Det bästa sättet att impregnera läder är att arbeta in bivax med sin handflata och därefter låta sjunka in över natten i rumstemperatur. När det gäller membranbestyckade skodon bör man använda vax som inte sugs in djupt i lädret eftersom det kan förstöra membranet. Då är vaxfett att föredra. Om lädret blir surt slutar membranet att fungera. Dels därör att det kyls ned; det är nämligen värme som förflyttar ånga genom membranet. Dels kommer det blöta lädret att mha kapillärkraft pressa vatten genom membranet utifrån. I princip behöver garvat läder inte fettas in. Garvningen syftar bla till att dra ut fett ur lädret. Dock kan det vara praktiskt med fett eller vax om lädret utsätts för väta. Sprayimpregnering förseglar ingenting. Det fungerar bara som ytlig impregnering. Enda anledningen att använda sprayer är på textil eller om man vill behålla ytan på nubuck eller mocka, alltså en estetiskt avvägning.

Gammalt ämne detta men jag är ju ny här så jag kastar mig in i debatten ändå. Det absolut viktigaste med ett par kängor är att de sitter bra på foten. Låter självklart men... Prova många olika kängor, de får inte glappa i hälen för det kommer de att fortsätta göra hur mycket de än gås in. Formen runt framfoten kan man oftast få till efter några mil men det är alltid bättre om de sitter bra från början. Kolla noga så att inte skon viker sig på något obekvämt sätt tex över tårna, för det kommer i regel inte heller att bli bättre med tiden. Hur mycket stöd man behöver är fråga om smak och vana samt hur stabila fötter man har. Om man ofta vrickar fötterna kan en stabilare känga hjälpa men det är faktiskt bättre att träna upp sin fotstabilitet tex mha balansplatta. Mjuka sulor kräver också att man tränar upp sina fötter. Det går att knalla långt med packning även i sockiplast men det kräver lång tillvänjning. Många Meindl och ekvivalenter har glasfiberförstärkta sulor vilket hjälper den ovane vandraren att undvika stressfrakturer. Det är mycket som kan gå snett när man är ute och går. Oftast handlar det om ovana och det går inte att leva på gamla meriter heller. Styrkan i fötter och underben försvinner om man inte går ofta och då är det inte säkert att ens väl ingångna Meindl kan rädda en. Under min GU gick jag en hel del, med M-90 kängor, Nokia-stövlar och Tretorn Sarek-stövlar ibland med ganska tung packning. På vintern var det skidor och M-90 vinter som gällde. Alla dessa fotbeklädnader fungerade bra så länge man höll fötterna torra. Det största problemet med M-90 var därför kvaliteten på lädret som gjorde det omöjligt att få tillräckligt vattenavstötande. Hade jag vetat bättre hade jag uteslutande använt gummistövlar i fält, sommar som vinter. På sommaren blev kängorna ofta genomsura och därefter spelade stumpbyten ingen roll. Dessutom tog det i regel flera dygn för kängorna att torka. På vintern blev man genomsur ibland. Oftast var det dock såpass kallt att kängorna ej blev blöta utifrån. Det som däremot hände var att kondensen i dem tillslut byggde upp ett ispansar på insidan av kängorna, framförallt baktill över hälen. Detta gav skavsår och kylskador om man inte var mycket noga med täta strumpbyten. Stövlar var alltid bättre. Stabiliteten var aldrig ett problem inte ens i svår terräng men det berodde bara på vana. Senare har jag gått civilt med alla möjliga fotbeklädnader; Meindl, cellgummi, stövlar, jympadojjor mm. Jag har haft problem med fötterna även i mkt stabila och bekväma kängor när jag inte varit ute på ett tag. För lädervård är det absolut bästa bivaxbaserade produkter. Själv änvänder jag en produkt avsedd för träimpregnering som heter bivaxbalsam. http://www.ttwoodcare.com/default.asp?v_doc_id=843 SnoSeal har ett alternativsom dock är svårare att få tag på. Bivax balsam köper man exv på K-Rauta. Bivax sjunker in, men inte lika mkt som tex minkolja, det gör inte lädret mjukt och det bildar en skyddande hinna utanpå. Dessutom är det fritt från lösningsmedel och livsmedelsklassat! Minkolja bör man undvika eftersom ämnen i det kan reagera med restprodukter från garvningen av lädret och förstöra det. Många fetter gör lädret så mjukt att hål i sömmar mm kan töjas ut så att de läcker. Dessutom kan lädret töjas så att kängorna blir för stora. För att gore-tex-kängor ska hålla vätan ute måste de smörjas in med vaxfett. Då kan man använda tex Meindl:s eget fett som ej sugs upp av lädret. Man bör smörja på ett tunnt lager, 2-3 ggr om dagen fram på tårna där det nöts bort, och en gång om dagen på resten av kängan, när man är ute i terrängen. Om lädret blit surt blir man blöt.

Tänkte bara informera om att den beryktade gårteks-kostymen även finns att köpa hos Specialprojects, ett svenskt företag som bla har en internetbutik. http://www.specialprojects.se/ De har även lovat att börja sälja klassiska fotlappar , ska inkomma under våren sägs det.