Raptor

Formuleringen "försätta ur stridbart skick" kommer från krigets lagar (soldf). Även om man blir träffad av en kula och endast blir skadad så kommer man (även i best case scenario) att ha en mycket reducerat stridsvärde. I vissa lägen vill inte jag heller ha sårade fiender omkring mig men från riktiga krigssituationer så har man sett att soldaterna har också en tendens att bli skjutna ett par gånger extra. (Därmed eliminera problemet med sårade fiender). Helt "regelvidrigt" men det första som verkar ryka i krig är medmänskligheten. AP ammon som användes av vissa i Black Hawk Down fällde inte sina fiender men å andra sidan tenderade de skadade att kräla iväg. (Som i: "Detta var inte kul längre").

Annars duger vanlig spårljusammunition ganska bra till att sätta eld på den grässbevuxna vallen på skjutbanan på Revinge. Tror den brann två gånger under sensommaren.

Om det nu är Ok med "höghastighetsvapen", bedrivs det någon forskning inom området? Finns där några försök att ta fram typ "railguns" eller så?

Vårt baskerprov hade bara vissa fixerade moment, resten lade våra befäl till eller från efter deras egna huvud. Vi marscherade inte så mycket, kanske 6 mil sammanlagt över tre dagar. Men å andra sidan fick vi nästan ingen sömn. Jag var så trött sista dagen att jag satt ner på min ryggsäck, i hällregn och snusade gott tills jag väcktes av gruppbefälet. (Ingen fara, jag väntade på att alla i gruppen skulle få på sig regnstället och var inte vaktpost). Nätterna bestod av nattliga marscher till olika stationer. En station var att försvara en fiendesoldat som en grupp bönder ville slå ihjäl. (Bönderna spelades mycket övertygande av KB-elever). Isär/ihop Ak5, nattlig spaning, eldöverfall och hämta vatten ingick också. En natt fick vi sova under bar himmel och jag frös som en hund! Det var noll grader då. Allt avslutades med ett "stockrace". Vi fick vars en stock som skulle föras tillbaka till kompaniet. Den var väl fem meter lång och vi befann oss cirka fyra kilometer från kompaniet. Det var en tävling, vinnaren utlovades en belöning. Vi lyckades vinna vilket var skoj. Belöningen var dock bara en klapp på axeln från Furir Andersson. :( Käket man fick efter vårt baskerprov (kassler, potatissallad och coca cola) smakade något så sanslöst gott att det inte går att beskriva. Vi hade levt på vatten, kex, druvsocker och död-mans-finger. Under baskercermonin fick jag spela nationalsången på trumpet (ja, jag spelar trumpet faktiskt). Efter man sedan genomfört Mössa av, basker på kände man sig verkligen stolt. Den känslan är verkligen något speciellt. Dessutom kommer du lära dig mycket om hur man fungerar under press, trötthet, stress och ovisshet. (Vi fick inte veta hur länge övningen skulle vara men de bad oss att hålla helgen öppen). Ovisshet är förbannat påfrestande. Att inte veta om det är en dag eller en vecka kvar på provet kan verkligen knäcka anden på dig. Men det är bara att hålla ut och peppa varandra så ska du se att när allt är över så inser du att du hade kunnat köra längre om det hade behövts. \

Fan, önskar att jag hade haft stridsvästen under min värnplikt. :( Vet inte hur ofta man har mecklat med de förbenade magasinfodralen osv. Nej, stridsvästen verkar skoj.

JAS är bäst, det begriper väl alla. DET ÄR DET ENDA PLANET I HELA VÄRLDEN SOM KAN LANDA PÅ LÅNGHOLMEN!

Alla som blev utslagna i vår Simfire turnering fick "öva på egen hand" övervakad av en kamrat som var sjuk för dagen. De satte den sjuka kamratern som domare och ställde två lådor lösplugg ( 2880 skott ) vid en skogsdunge. Sedan lämnades vi utslagna ensamma. Snacka om att det blev en jävla massa Gudars skymning vad vi krigade på, ända tills ammon var slut. Stundtals var det nästan lekstuga. Det var tider det! \

Nu för tiden så ska man ju inte döda sina fiender. Man ska endast "försätta de ur stridbart skick". Det är många småglin som tror att man kan ta en 5.56 x 45 mm kula rakt igenom benet (eller armen) och ändå fortsätta kriga. Denna vanföreställningen kommer med största sannolikhet från hollywoods alla filmer där man knyter en snusnäsduk om såret, spottar i nävarna och mejar ner 100 fiender med full automateld. Min teori (har ju aldrig blivit skjuten så jag är att betrakta som lekman) är att man blir utslagen av en träff. Även FM standar kula (kopparmantel med stålkärna) kan slå i sönder ben och slunga runt benflisor i kroppen. Hörde ett befäl prata om en svensk FN-soldat i bosnien som vådaskjutit sig i foten. De fick plocka ut benflisor ur höften på honom. Dessutom kan man bli ganska chockad när man ser en blodstråle pissa ur benet. Kontentan är att man inte fortsätter strida. Låt gå om skadan är lindrig så kan man kanske plåstra om såren men det händer nog inte så ofta som att man blir utslagen. Att man sen inte dör knall och fall är kanske inte så intressant. FM anser att en person som träffas av en Ak4 eller Ak5 blir försatt ur stridbart skick oavsett bössan och därmed blir faktorer som patroner/kilo, magasinkapacitet mm avgörande. Sårade soldater är ju dessutom som bekant resurskrävande soldater. Såra 10 soldater så blir du av med 30 från stridsplatsen. (20 kommer tillbaka men då kan det vara försent). Dessutom är det ju indirekt eld som gör det mesta av grovjobbet nu för tiden vad jag har förstått.

För oss lite tyngre och bastantare grabbar så är de blå gymnastikskorna en mardröm. Nu hade vi ett anständigt löparspår på revinge som tog lite av smällen men på hårdare underlag så får jag all kraft rakt upp i knäna. Det finns ingen svikt för mig utan det kändes som att springa med ett par plankor under sulorna. Själv föredrog jag mina egna löpardojor som hade "luftkudde". Blev skönare att springa i. Men att de håller bra kvalitet kan jag hålla med om. Jag har haft mina i fem år nu (mest inomhus) men de håller fint även för innebandy och sånt.

Skulle vara kul om Försvaret tog in sådan ammunition till övningar. Det hade gett en helt annan känsla. Simfire i all sin ära med simunition verkar mer realistiskt och roligt.

Nu är jag bara en lekman inom området av balistik och sånt.. men hur som helst. En projektils skada bestäms primärt av dess vikt och utgångshastighet. Ak4 har en tyngre kula som går "långsamt" medan Ak5 har en lättare kula som går "snabbare". Tanken är väl att effekterna på de båda vapnen är likvärdiga men Ak4 tyngre projektil slår lättare igenom materia medan Ak5 lättare projektil tenderar att studsa undan. (Alltså Ak4 skjuter lättare igenom väggar och träd). Detta stämmer väl, eller är jag helt ute och cyklar?

Såg i en amerikansk vapentidning en metod som polisen (Eller FBI) använde som simfire. De använde "vaxkulor". Vapnen laddades med en slags vaxkula som när den avfyrades blev så pass mjuk att den trycktes ut mot kroppen utan att tillfoga några större skador. Skyttarna fick dock använda skyddsväst, skrevskydd (undrar varför ) och ansiktsmask. Vet inte om det systemet kanske bara var till för shower och sånt men det hade ju gett mer känsla till en övning om man hade eldat på med riktiga kulor. När jag spelar paintball så håller man fan ner skallen när folk på dig. När man spelar på Laserdome (väster som knappt registrerar träffar) så håller man inte ner skallen. Man gör huvudlösa rusher eftersom man vet att det inte gör ont att träffas. Med paintball, då rör man sig fan inte utan att ha ett skydd i närheten. Nej mer verklighetstrogna system till folket! \

Hörde en massa rykten i lumpen som alla gick ut på en sak. "Höghastighetsvapen behöver inte ens träffa dig för att göra skada." Nu finns där ingen definition av höghastighetsvapen så vad menar dom? Är det någon som vet om detta stämmer eller var dom egentligen menar?

Min teori är också att vapnen i just min hemvärnskrest var lite skrotiga. När det kommer till vården så var jag den som var flitigast. Först in i vårdlokalen och sist ut. Kan beror på att jag var, i de här sammanhangen, nymuckad. (2,5 år efter muck gick jag med i hemvärnet). Är man utbildad med Ak4:an så kan man förmodligen fler knep om hur man ska underhålla bössan och var man kanske ska skrubba lite extra under vården. Men min bössa var alltid ren och fin när den användes Under en inbrytningsövning med lösplugg (Och gasmask, öronpluggar) fick jag eldavbrott. Varför kan vara svårt att sia om men det var ett ren helvete att åtgärda det i ett mörkt rum med skottlossning. Men en Ak5:an hade man åtgärdat det med en mantelrörelse, men med Ak4 fick man haka upp, mecka mecka mecka och sen ladda. Just den "krångliga" konstruktionen tycker jag är en nackdel. Nu är jag inte ute efter att konvertera alla Ak4 älskare till Ak5 fans, alla har sin egna åsikt. Ett inpass om Mauser. På min skjutklubb på landet har jag skjutit mauser i 9 år. Där var min bössa "bara" 91 år gammal. (Good old 072). I dag borde den vara 99 år gammal. Den hade används flitigt under åren och jag hade kunnat fylla en bok med dess historia. På 1000-tals skott hade jag ett klick. Och det p.g.a att jag laddad bössan fel. Det, mina herrar, klarar nog inget vapen i FM. (Hoppas jag slipper äta upp det uttalandet ) Det är det jag menar med robust. Och en H&K G36 compact hada jag inte heller bangat för!

Well, det mest pinsamaste minnet: Eldöverfall mot vår skenmålsbas. Jag och en kamrat har vakten. I fickan vilar en lyspistol och jag kontrollerar magasinet på Ak5 att det sitter där det ska. Plötsligt hör vi prassel i terrängen. Ser inget så vi gör det universellt rätta; underättar befälen. Jag sticker in huvudet i tältet där resten av gruppen + en löjtnant ligger och snusar. Precis när jag sagt: "Där är någon i terrängen" börjar det smälla. Kvick upp med bössan. Pang! Klick! Va fan! Snabbt en mantelrörlse, ny avfyrning. *klick* Va i helvete?! Skitsamma, dags att lägga lys. Tar upp pistolen, laddar, riktar mot himlen... och glömmer att titta ner i marken innan jag avfyrar. Fräs! Allt blir vitt och jag får en massa gnistor i ansiktet. stapplar omkring och mumlar "bin näsa" och en och annan svordom. Får dock i gång blossen. Klicket? Eftersom jag lagt lys sitter jag på knä bakom ett träd. Framför mig på marken ligger ett magasin. Hmmm. Var kom det ifrån? Det hade tydligen inte suttit så bra utan ramlat ut efter första skottet. Gud vad pinsamt. Anledningen till att jag såg det var att alla automateld från kamraterna lyste upp terrängen. Löjtnanten var inte glad direkt. Men jag laddar bössan och besvarar elden så värdigheten återhämtade sig lite på slutet.. typ. Bästa minnet, "Amfibiesoldat 2000." Vår löjtnant fick oss att vada igenom träsk, halvsimma genom krankesjön och springa hinderbana. Alla var taggade och det var faktiskt ganska skoj. Även om vi fick spolas av med slang innan vi fick gå in på kompaniet. Men annars instämmer jag i: Mössa av, Basker På! Det var en kick.

Ojojoj det låter tråkigt You bet it was! Kan numera lägga förband snabbare än vad jag kan säga "Kalkonmacka."

Mina mycket knappa erfarenheter av AK4 är tyvärr inte så bra.. <_< Jag kom i kontakt med den i hemvärnet och det första jag lade märke till var tyngden. Det andra, klicken. Ligger man på skjutvallen en si så där 30 man så är det så gott som alltid ett klick på varje serie. Ok, jag vet att det var gamla bössor vi hade men det där grundmurade ryktet om att de är robust och pålitliga vet jag inte. Jag fick i vissa övningar låna andras AK4 och de var lika kassa. Omladdningarna var bökigare, framför allt om man ligger med. (Jämfört med Ak5). Strid i bebyggelse ska vi inte snacka om. Nu vet jag att stadsskytte änder Ak4 i strid i bebyggelse och så men inte bryr jag mig om det. Det här är mina erfaranheter och de sätter normen. :P I inbrytning i byggnader så är Ak4 en mardröm. Ibland får man nästan vinkla den för att komma igenom dörröppningen. Otymplig till max. Personligen tar jag en Ak5 varje dag. Förslagsvis med infälld kolv under inbrytning i små utrymmen. Isär/ihop är en annan grej. Det är inte direkt smidigt. Med rullar som ska vridas rätt och fan och hans moster. Som bevis mot det här grundmurade "robusta" ryktet säger jag bara: Ak5 har inga reservdelar i vårdsatsen. ;) Min egna teori är att man tenderar att gilla det vapen man är tränat på. Alla mina kusiner som gjorde lumpen med Ak4 för många herrans år sen säger att den är bäst. Jag hade Ak5 och var mycket nöjd med den. Även om jag nu i hemvärnet hade fått en "ny", bättre fungerade Ak4 så tror jag inte det hade påverkat min åsikt, jag hade föredragit Ak5 vilken dag somhelst. Som en parantes, i FBU sköt jag med ett Mauser 96B från just 1886. (Detta 1996). 100 år gammal bössa som fungerar lika bra som när den tillverkades. Det är var jag menar med robust . Jag har förvisso skjutit Mauser i 9 år så jag kanske är lite färgad av det.

Well, jag hittade inte Joakim von Ankas trattbössa här :P så det fick bli M16 i stället. Klassisk, tidlös och vacker. Fick aldrig skjuta med den tyvärr :( när vi hade "lådan" på Revinge med utländska vapen. Det var en hård kamp mellen M16 och G36. G36K är riktigt jäkla läcker. Men eftersom jag varit närmre M16 så får det bli den

Det var ett klockrent svar. Det tackar vi för.

Mekb7 1996-1997 Närskydd - Skenmål Lastbilsförare till en Scania L50 Skenmålstjänsten var tack och lov nertonad, vi satte upp skenmålsatrapperna två gånger under tjänstgöringen. I praktiken fungerade vi som en närskyddsgrupp. Var med ett år i FBU ungdom 1995, vilket var ganska skoj. Var med ett år i hemvärnet (2000) här i Malmö i beredskapskompaniet. Det var en ren mardröm. Jag gick samma sjukvårdskurs tre gånger under det här året. Mycket repetetion av att sätta ihop bårar och annat. På övningar så glömdes grupper ibland bort av övningsledarna. Vi fick jaga de för att få göra vissa moment. Så det var ingen trevligare upplevelse. Men mycket har ändrats sedan dess men det året räckte för att knäcka mitt intresse.

En anekdot från min simfireövning 96/97 i lumpen. Där upptäckte folk ganska snabbt att man inte alls behövde någon ammo för att får lasersändaren att sända. En enkel mantelrörelse räckte för att utlösa lasersändare. Detta utnyttjades i en övning där en av mina kamrater fick slut på lössplugg. En "fiende" såg detta och gjorde en rush fram för att ge den ammolösa kamraten ett nådaskott. Men tji fick han, min kamrat riktade bössan mot "fienden", gjorde en mantelrörelse och vips så pep "fiendens" väst. Det blev rätt lustigt när han försökte förklara det för befälen. "Men han hade ingen ammo när han sköt mig, han fuskade!" "Visst, visst. Kliv av banan nu." Själv tycker jag att simfire system är ganska "budget". Hjälmsensor drattar av jämt och ständigt och eftersom Mekb7 (då) inte hade mer än en handfull västar så hann man inte skjuta in vapnet. Det var rena lotteriet vad man träffade. Allt över 10 meter var nästan kört att träffa. Men visst var det skoj. Det ger lite mer edge till övningen än om man bara har lösplugg.

Jag hittade en artikel om underkalibrerade vapen. Men det var inte riktigt det min fråga berörde. (Nu gör jag ett vågat antagande om att det var den artikeln du menade). Men jag kan förtydliga min fråga för säkerhetsskull. 1) Är höghastighetsvapen förbjudna i krig och i så fall, vad är definitionen av ett höghastighetsvapen? 2) Om höghastighetsvapen är förbjudna i krig, hur kommer det sig att man använder underkalibrerad ammunition? (Som i bemärkelsen att den är "höghastighetsammo").

To the best of my knowledge så är höghastighetsvapen förbjudna. Inhumana om jag inte minns fel. Men återigen så är jag inte 100% säker på det.

Här har jag en fråga ni kan bita i. Enligt min löjtnant från Mekb7 så var höghastighetsvapen enligt definition vapen vars projektiler gick snabbare än 1000 m/s. Alla med än så länge? Men underkalibrerade vapen, som t.ex PSG90 med underkalibrerad ammunition, får en högre utgångshastighet än 1000 m/s. (1300 m/s om jag inte minns fel). Det skulle i så fall göra de till höghastighetsvapen. (Och därmed också inte "lagliga" att använda i krig). Hur förhåller det sig där egentligen? Är definitionen fel? Gäller det bara projektiler av en viss vikt? Någon som vet? Närskydd/skenmål vpl Gustafsson (Raptor).