01/B3

Läste den här mycket tankeväckande debattartikeln i dagens SvD: Israel vill inte ha fred i regionen

Jag plockade fram de gamla klassikerna och letade fram avsnitten om Marinkåren. I "Röd Storm" dyker Marinkåren upp på ett antal ställen: - Innan krigets utbrott ska Nimitz CVBG eskortera en MAU till Island; - När de inte hinner dit får man veta att en marinkårsbrigad redan finns i Norge men att det visar sig svårt att få dit MAU så därför skickas den till Tyskland; - I slutet av boken eskorterar Independence CVBG Tarawa (LHA), Guam (LPH), Nassau (LHA), Inchon (LPH) och tjugo andra landstigningsfartyg med en marinkårsdivision till Island. Man får också veta att Pentagon hade läckt att denna division var på väg till Tyskland. Landstigningsfartygsgruppen (PHIBGRU) har kapacitet för att transportera en brigad med utrustning men det framgår inte hur resten av divisionen skulle transporteras. (När 4th och 5th MEB transporterades inför Gulfkriget skedde det på Iwo Jima (LPH), Guam (LPH), Nassau (LHA) och tio ytterligare landstigningsfartyg (4th MEB) respektive New Orleans (LPH), Tarawa (LHA), Tripoli (LPH) och tio ytterligare landstigningsfartyg (5th MEB). Det är befogat att koncentrera sig på helikopterfartygen (LPH/LHA/LHD) genom att det är dessa som transporterar huvuddelen av truppen - en infanteribataljon vardera.) I "Operation Garbo" figurerar Marinkåren främst i landstigningen på Gotland i del II. Det är lite förvirrande ifall två olika MAGTF är inblandade - en MEU och 2nd MEB - men jag tror att tanken är att det är en MEB varav en del transporteras på landstigningsfartyg (AE); Wasp (LHD) och tre stycken Whidbey Island (LSD) medan resterande delar flygs in (FIE). Det är lite märkligt att MPS-fartygen som har brigadens tunga utrustning planeras anlända ett par timmar efter landstigningen då beräknad tid för att lossa ett MPS-fartyg var 10 dagar. Det är helt klart möjligt att MPS-fartyg skulle kunna delta i en landstigning men det vore att ta en mycket stor risk. Enligt boken utförs landstigningen två dagar efter att beslut fattas, och 24 dagar efter beslut om förhöjd beredskap. I del III, två dagar senare, får man veta att 4th MEB i Trondheimsområdet hunnit utrusta. (2nd MEB (CE) var vid den tidpunkten en reservbrigad, det var i stället 6th MEB som var MPS-brigad.) De kanske bästa källorna till hur Marinkåren skulle ha använts är två rapporter från Naval War Collage: Global War Game: The First Five Years Global War Game: Second Series 1984-1988 Brigader (MAB/MEB) sätts in i Norge, Pakistan, Turkiet, Kurilerna mm men II MAF (och senare I MAF från Stilla havet) sätts in i Nordtyskland/Danmark. Här är en beskrivning av hur synen på användandet av Marinkåren förändrades (från det första dokumentet).

Både de här insatserna omfattade bara en bataljonsstridsgrupp i taget (MAU, tidigare beteckning på MEU) och jämfört med krigen under 40-talet (VK2), 50-talet (Korea), 60/70-talen (Vietnam), 90-talet (Gulfkriget) och 00-talet (Irak och Afganistan) så tror jag att det var alldeles för lite krig för Marinkårens smak. 80-talet brukar beskrivas ungefär så här: "it deployed in numerous operations and exercises throughout the 1980s". Jag tror inte att de tycker att sådant är något att minnas med stolthet. Invasionerna av Grenada 1983 och Panama 1989/90 utfördes främst av armén. MAGTF (SOC): Making Our Primary Force Development Objective A Reality: Insatsen i Libanon var som en del av en fredsbevarande styrka - inte vad Marinkåren tränar för. Tactical Lessons For Peacekeeping: U.S. Multinational Force In Beriut 1982-1984 :

Jag kan inte låta bli att använda marinkårens egna förkortningar. Förklaring finns i det första dokumentet som jag länkade till - och på nätet Jag rotade fram en gammal artikel skriven av en officer i marinkåren (LtCol Robert B. Lange) som tjänstgjorde som förbindelseofficer hos HQ 3d United States Air Force där han tar upp dessa problem:

Hmm, det verkar inte riktigt som att så många andra har USMC under 1980-talet som favoritämne. (Marinkåristerna själva verkar betrakta 80-talet som det förlorade årtiondet då de aldrig fick kriga - i alla förbands historik finns en stor lucka mellan Vietnam och Gulfkriget.) Jag försöker med att diskutera något som kanske intresserar fler här uppe i norr. Vi börjar med några artiklar från tiden när det begav sig: Operation In Cold Weather: Can We Move The Men And Equipment To North Norway In Time?: How Secure is NATO's Northern Cap?: "The Marine Corps deploys by brigades, but fights by divisions." I tidigare inlägg har jag resonerat kring hur man kunde ha transporterat brigader (motsvarande) till ett operationsområde för att sätta upp en hel MEF. (Senare, efter gulfkriget, avskaffades brigaden som självständig MAGTF för att sedan återkomma efter några år.) Om WW3 hade brutit ut så hade marinkårens planerare försökt att hitta den bästa användningen för hela II MEF men skulle det ha varit möjligt för USMC att gruppera hela II MEF i den förväntade stridszonen i Nordnorge/Troms? Jag tvivlar inte alls på att det skulle ha varit en högt prioriterad uppgift att gruppera NALMEB i Norge utan min fråga är hur troligt det är brigaden sedan förstärkts. Artiklarna ovan tar upp problemen med att transportera markförband i Norge (ingen nyhet för den som själv varit där). Detta skulle även försvåra gruppering av en hel division i Nordnorge men jag tror inte att det skulle ha varit det främsta problemet. (Under 80-talet planerade NATO att Nordnorge utöver NALMEB åtminstone skulle försvaras av norska brigader (5), en kanadensisk brigad, en brittisk/nederländsk marinkårsbrigad och kanske AMF så två ytterligare brigader skulle väl inte ha inneburit någon total scenförändring på marken.) Det jag ser som det största problemet är i stället var USMC skulle ha grupperat MEF ACE. MAW F/W ac: 48 F/A-18 20 A-6 60 AV-8 mm MAW R/W ac: 60 CH-46 36 CH-53 24 AH-1 20 UH-1 Helikoptrarna har inte så stora krav på landningsbanor men var skulle flygplanen grupperas inom 200 miles (~32 mil) från Troms? I Norge fanns fyra militära flygfält inom den radien men de skulle även ta emot andra allierade flygförband. (NALMEB-flygbaserna Værnes och Ørland ligger betydligt längre bort - snarare 70 mil.) Andøya: 6 norska P-3 och planerad förstärkning med 18 A-10 och 24 F-4 (COB) Bardufoss: planerad förstärkning med 18 amerikanska RF-4 (COB) och 16 brittiska jaguar och 16 brittiska harrier Evenes: planerad förstärkning med 18 amerikanska A-7 (COB) Bodø: 32 norska F-16 och planerad förstärkning med 48 amerikanska F-16 (COB) Jag har svårt att se att hela ACE skulle få plats. Givetvis skulle det hinna hända en del på de veckor det skulle ta innan hela förbandet var på plats men det skulle lika väl kunna innebära att baser förstördes som att det blev glesare på befintliga baser. Någon som har några synpunkter? (Kanske Kiruna, Gällivare och Jokkmokk hade varit av intresse? ) Beroende på läget i Norge skulle det också ha kunnat bli aktuellt med en insats i södra Norge men då hade en del flygplan kunnat basera i Storbritannien.

Jag gör ett försök att svara lite mer på din fråga begränsat till Europa - den större delen av USMC hade sina huvuduppgifter utanför Europa. Marinkåren var (är) ett förband som hade uppgifter i alla lägen, från fred till världskrig, ett förband avsett att användas och som också användes. Marinkåren hade kontinuerligt en bataljonsstridsgrupp (MAU/MEU) "forward-deployed" på landstigningsfartyg i Medelhavet och dessa stridsgrupper användes till allt möjligt i övningar, räddningsinsatser, i Libanon mm. Vid ett storkrig skulle MEU kunna användas som en brandkårsstyrka i inledningen men samtidigt med möjlighet att förbereda mottagande av ytterligare förband. Något som jag tycker är ovant att tänka är att vid en insats finns bara en MAGTF. (Om man studerar hur Marinkåren sattes in vid det första Gulfkriget är detta tydligt. Det kan alltså inte strida två brigader (MEB) sida vid sida utan om ytterligare en brigad tillförs så organiseras en MEF och GCE/ACE/CSSE från respektive brigad bildar ett GCE, ett ACE och ett CSSE i MEF.) När det gäller Europa så hade Marinkåren några fastare punkter i en i övrigt mycket flexibel organisation: - NALMEB, förhandslager i Trøndelag för en MEB (som Eskil och dieseltrollet nämnt); - MPS Squadron 1, förhandslager till sjöss för en MEB; - LF6F, en MEU grupperad till sjöss i Medelhavet - Amphibious Group 2, landstigningsfartyg på Östkusten med kapacitet att transportera en MEB. Marinkåren skulle i sin helhet kunnat användas i Medelhavsområdet. LF6F till sjöss skulle då ha säkrat en hamn och en flygplats och sedan skulle trupp och flygplan flygas in och utrustning och underhåll förhandslagrat till sjöss på Atlanten skulle lossas i hamnen så att MEU växt till en MEB. För att styrka skulle kunna byggas ut till en MEF krävdes tillförsel av ytterligare motsvarande två brigader vars utrustning kunde transporteras på landstigningsfartyg och/eller militära transportfartyg. Man kan också tänka sig att LF6F sätts in i Medelhavsområdet, att en MEB flygs in till Norge/Trøndelag men att själva MEF II (reducerad) sätts in i Danmark genom landstigning av motsvarande en brigad från landstigningsfartyg (AE), förstärkt med motsvarande en brigad som flygs in (FIE) och vars utrustning kommer från MPSRON-1 och att reservförband motsvarande en brigad tillkommer på transportfartyg i ett senare skede (AFOE). Kombinationerna är om inte oändliga så åtminstone många! Undrar om mitt intresse för USMC kommer sig av att jag själv började i Sveriges motsvarighet - sjövärnskåren - redan 1991 ?

Hittade också en OOB inklusive underhållsförband - och de är många:

Hittade några kommentarer som jag uppenbarligen inte lyckats få med i dokumentet jag hänvisade till ovan (angående MEU och MEB så är det tillagt information):

Just när det gäller USMC så tänker jag att noterna ger en bild av vilka möjligheter man hade under 1980-talet. Sedan så har jag sammanställt vilka bataljoner och flygdivisioner som tjänstgjorde på olika håll i världen just våren 1989 vilket kan ge en bild av hur förbanden normalt var utspridda.

Mitt favoritämne! Jag har sammanställt en hel del information om USMC i detta dokument: NATO ORDER OF BATTLE 1989 Tanknet.org > Discussion Forums > Military History NATO OOB Mk VII Läs och återkom gärna med ytterligare frågor och/eller synpunkter!

Vem är "man"? Det finns många både historiska och mer aktuella fall där förhandlingslösningar har skett - ibland med förvånande bra resultat. Så hur blir det enkelt då? Man kan tillägga att bildandet av staten Israel föregicks av terror från Irgun och Sternligan och de lyckades ganska bra med sitt uppsåt. Jag tror att det kanske hade varit möjligt att förhandla med Hamas efter att den politiska grenen ställt upp i val (och vunnit) men i stället fängslades parlamentarikerna...

Med undantag av datumet (en månad för tidigt) så var jag väl inte helt fel ute Edit: Honken var snabbare.

Jag har under de senaste 20 åren svängt mycket mellan att vara pro-israelisk och pro-palestinsk, främst beroende på vilka böcker jag läst - exempelvis Leon Uris eller Jan Guillou. I det här fallet så har jag dock full förståelse för Israels agerande och det borde vara en självklarhet för alla som erkänner staten Israels rätt att existera (vilket jag alltså gör för tillfället). Israel ockuperar inte längre Gaza utan Hamas styr området efter val och åtföljande utrensning av Fatah. Hamas har inte bara misslyckats med att hindra att Gaza används för militära angrepp mot Israel utan själv organiserat detta! Sedan verkar Hamas bryta mot i stort sett alla krigets lagar genom att gruppera och lagra vapen bland civila, i skolor, kyrkor mm. Jag har inte sett den här länken här tidigare: http://idfspokesperson.com/ I högsta grad partisk men med en del intressanta filmer och utan någon neutral filtrering.

För er som gillar att fantisera om kommande konflikter med Ryssland: A super-sized energy crisis is brewing in Europe

Att informationen är ytterst känslig sjutton år efter att Sovjetunionen upplöstes talar för sig själv.

Tackar, artikeln var intressant (och jag är säker på att föredraget också kommer att vara det). Att sådan hände under 1980-talet förändrar inte min bild av vem/vilka som kränkte svenska vatten, varken i den ena eller andra riktningen. Jag har länge varit övertygad om att alla möjliga länders ubåtar kränkt svenskt yttre vatten - och vice versa. Det mer intressanta frågan är vem som låg bakom de stora operationerna inne i svenska skärgårdar. Det anmärkningsvärda är att detta inte offentliggjordes när det hände. När Försvarsmakten uppenbarligen mörklagt information om kränkningar av västubåtar så förlorar man i trovärdighet i utpekandet av Sovjet. (Jag utgår ifrån att ubåten inte heller var polsk då Polen hade samma typer av ubåtar som Sovjetunionen.

Portad i Moskva - Bildt är inte välkommen efter att han liknade Putin vid Hitler Enligt säker källa (Aftonbladet) är Bildt inte välkommen i Moskva efter att Sverige varit ett av de länder som tydligast tagit ställning för Georgien i kriget mellan Ryssland och Georgien. Vi med gott minne kommer ihåg när samma Bildt, då som statsminister, anklagade Ryssland under president Jeltsin för att i mitten av 90-talet skicka svärmar av miniubåtar till Sverige (vilket senare visade sig vara minkar).

Så gjorde ÖB av med 101 miljoner Det räcker inte att tillföra Försvarsmakten mer pengar utan man måste också ändra hur Försvarsmakten förvaltar de resurser myndigheten har till förfogande.

Det blir inte alltid billigast med egen utveckling. http://forum.soldf.com/index.php?s=&sh...st&p=257359

Flera försvarsprojekt kan stoppas Regeringen drar i bromsen för försvaret Avbryter utveckling av ny sonarboj Nu har det gått för långt.

Vad vet du om NBF eftersom du anger det som orsak till nuläget? Hur mer specifikt har NBF påverkat nuläget? Vad är NBF:s del i ominriktningen? Enlighten me, för jag ser inte kopplingen till NBF, som jag ser som ett sätt att närma sig teknik, ett förhållningssätt. /K Det jag vänder mig emot är dolkstötslegenden om att det är politiker som drivit på ominriktningen av försvaret - där NBF under en tid var en framträdande del. Från utsidan kunde man i början av 2000-talet få uppfattningen att med ett nog bra NBF så kunde man i princip låta antalet stridande förband gå emot noll. Framsyn 2005

Är det nu först som Sahlin, med flera, har kommit på att man ska tänka långsiktigt? Jag är uppriktigt oroad över ungefär hela "toppskiktet" i Sverige - är det ingen som långsiktigt ser till medborgarnas bästa? Om inte väckarklockan i Georgien hade inträffat - hur hade FM sett ut på sikt? Hade någon protesterat mot nedskärningarna av FM? Det är ytterst få politiker som har någon övergripande koll och så är det inom alla områden. Försvarsmakten har drivit på en omställning av försvaret och politiker har velat göra besparingar och resultatet ser vi idag. Politikerna har givetvis ansvaret men generalerna är inte på något sätt oskyldiga. Det var exempelvis inte politiker som klurade ut idén med nätverksbaserat försvar

Efter det kalla krigets slut så har Försvarsmakten drivit på för en liten krigsmakt som går att använda - och som används. Detta ger status i de internationella kretsarna, där generalerna så gärna vill vara med, till skillnad från förmågan att mobilisera ett territoriellt försvar om det värsta skulle hända. Anklaga gärna politikerna för att de låtit detta ske men det är inte den politiska sidan som drivit på utvecklingen.

Jag förväntar mig inte att övertyga någon men det kanske kan vara intressant för alla att läsa vad respekterade internationella bedömare anser om ubåtskränkningarna. Idag skriver Finlands tidigare president Mauno Koivisto en debattartikel i SvD under rubriken Ubåtshysterin orsakade mig plåga.

Dagens industri har en artikel om NBG idag (31/8): Därför kom EU:s allra dyraste stridsgrupp aldrig till skott