Klättraren

Denna diskussion börjar bli lite väl segdragen. "FBU"-killar brukar sällan vilja ge med sig i den här frågan, jag hade ett par såna i min pluton i lumpen med mig. Ingen av dem blev särskilt populära just för sin inställning "vi kan och vet allt bättre än er redan". Sen att ingen av dem blev chefer i slutändan kanske borde vara en fingervisning. Ledarskap och att vara chef är två vitt skilda saker vilket jag fått lära mig den hårda vägen i NBG där våra yrkesofficerare är chefer men inga ledare. Så om ett antal kaptener och majorer är dåliga chefer, vad får dig och tro du blir en bra chef av nån ungdomskurs Nilsson? Ledarskap är medfött. Någon gjorde liknelsen med hockeyproffs här tidigare, den var rätt klockren, om än två helt skilda saker i övrigt då hockey handlar om fysiska förutsättningar. Men ändå inne på rätt spår så att säga... Ingen säger att du är en dålig chef för att du är med i ungdomsorganisationer, men det bevisar inte att du är en naturlig ledare förrän du verkligen bevisar det själv i praktiken. Något du kommer få chansen att göra i lumpen.

http://www2.mil.se/sv/Arbete-och-utbildning/ Pinsamt om du skulle glömma.... Tack för tipset. Jag är fan alltid ute i sista sekunden. Nu lämnade jag in papprena en timme innan deadline så det får väl ses som en förbättring...

Min smått galne kusin har nu valt att lämna en kockanställning på en av Stockholms bästa restauranger för att rycka in i finska "amfibiekåren". Han kommer vara 26 i sommar när han rycker in. Så har du finskt pass kan du ju alltid gå den vägen. Fast det är oss få förunnat att ha Sisun i blodet

Håller helt med pliktverket i den frågan. Motivation bevisas klart genom ditt genuina intresse för det militära men det betyder på intet sätt att du är en klar ledare för att du gått några ungdomskurser i ledarskap. Det där är sånt som man har naturligt inget man kan lära sig. Tycker att hela systemet med att pliktverket väljer på förhand vem som blir vad är rätt konstigt istället. Inför som i Finland istället där alla rycker in samtidigt och sen sållas agnarna från vetet. Utbildning och förbandstillhörighet samt befälspositioner delas ut efter ett antal månader. På så sätt är de alltid (inte alltid förstås) de som är lämpliga som blir befäl, inte de som vill mest.

Jag var 25 år vid inryck och fick underteckna ett antal papper för att jag juridiskt skulle räknas som värnpliktig (ha samma rättigheter och skyldigheter som de som var <=24 år). /D (som tror sig ha för mycket skäggväxt för att kunna räknas som kvinna) Okej fan vad roligt! då är det inte helt kört för dom som vill pröva sin tur en gång till! Hur var det då att var med en massa skjut glada arton- och nittonåringar? Du måste ha kännt dig som nån lekfarbror eller nåt? Jag var 22 när jag mönstrade, 23 när jag ryckte in och 24 vid muck. Orsaken till den sena mönstringen är att jag bott på Åland fram tills jag var 19, sen föll jag väl ur systemet ett tag när jag missade den egentliga mönstringen, men dom kom tydligen ihåg mig iaf. Blev inkallad, skulle kunnat slingrat mig men ångrar inte en gång att jag gjort lumpen även om man kände sig jävligt vuxen för första gången i sitt liv de första 2 månaderna med alla "snorungar" Som tur var hade jag en KB-elev som var 82:a som mig på logementet. Var väl lite kul också i början när man fick visa hur man viker kläder, diskar och packar väskor åt folk. Sen då förstås tjatet om o köpa ut på systemet... Men efter 2 månader var man verkligen en i gänget. Dock hade ju KB-eleverna lite svårt att få respekt av mig, jag skrattade nästan när de skulle hålla på jävlas i början. Tyckte det var sjukt kul me snorungar som skrek åt mig hur jag skulle klä mig och så. Men jag ville ju inte stöta mig med dem så jag spelade med lite. Det får man ju bjuda på, jag var ju nästan där frivilligt. Då får man ju ta och leka med. Jag ångrar inte en dag så här i efterhand. Nu är man ju i NBG och vill göra utlandstjänst så det var väl inte så tokigt

Ta det bara lugnt, se efter gruppens behov och ställ upp för dem. Som ledare får man tänka på de underställdas behov. Tänk också på att du märker och kommer ihåg alla dina fel bättre än befälen. Bara för att du tycker du klantat dig eller så behöver det ju inte betyda att de andra har inte har större brister som befälen upptäckt. Så var det för mig i lumpen jag tyckte jag hade en alltför liten och icke framträdande roll lumpen igenom, inte utmärkte mig och så. Men sen stod jag där efter 10 månader som gruppchef och 10-9-7 i betyg, bland det bästa på kompaniet. Befälen uppmanade mig och söka YOP samt FA och sa att jag skulle komma och jobba på plutonen när jag var klar. Så med andra ord, genomför alltid uppgifterna du får till fullo, se till att de andra i gruppen gillar dig både i och utanför tjänst och ha en avslappnad inställning till det hela. Sätter du för mycket press på dig själv blir du stressad och bryr dig för mycket om de andra. Det måste komma naturligt. Ställ alltid upp som gruppchef när befälen frågar vem som vill vara det, man måste även visa att man har viljan, både för befälen och de andra i gruppen. FK Eriksson

Darfur helt klart, där behövs vi absolut och jag vill verkligen känna att jag lagt ner all den här tiden av mitt liv på något betydelsefullt. Som medlem i NBG kan jag säga att jag inte tvivlar för en sekund att vi kommer klara kraven till beredskapen.