Jag är ännu en som sökt till utlandstjänst och är 33år, trots att jag har fru och tre barn i åldrarna
8,13,15år. Jag har sökt till beredskapsstyrkan Nordic Battle Group. Precis som du skriver i ditt
inlägg så har även jag och min fru kommit lite närmare varandra sedan jag skickade in min
ansökan samt personliga brev. För att ett äktenskap ska hålla så måste man absolut få göra det
som är viktigt för en själv. Är du far så är du samtidigt ett föredömme för dina barn, någon för
sonen att identifiera sig med under sin uppväxt till vuxen ålder. Glöm då inte i detta att man måste
vara beredd att låta detta gå åt båda hållen, dvs att man även är beredd att låta sin fru/sambo
göra motsvarande vad gäller en resa,utbildning eller liknande. Vad gäller mig själv så är jag med i
insatspluton, men det i ett land som inte varit under ett sånt hot på gudarna vet hur länge...
Utlandstjänsten medgör att jag får min chans i livet att i militär regi försöka hjälpa människor i den
grad man tillåts där elände och missär råder.
Det av dina barn som är 9år är absolut tillräckligt gammal för att förstå utifall du förklarar varför
du gör detta och ger barnet korrekt information istället för att barnen ska matas med frågor och
info från de du kallar skvallermänniskorna. På det viset är han/hon rustad att veta hur det
egentligen ligger till. Sedan den som skrämmer en sexåring om vad som kan hända dennes
ena förälder borde ju sinnesundersökas. Ibland undrar man om människor är korkade eller
direkt sadistiska.
Jag har väldigt låga odds att komma med i NBG, men det känns bra att ha sökt. Oavsett om
man kommit med eller bara sökt så måste man ändå fundera och diskutera kring detta innan.
Att tro att man har rätt till det först när man kommit med är att försåtminera sitt eget äktenskap.
Dålig timing kan förstöra det bästa.
//Slow_moves