Munin

Ska vi jämföra, så bör det jämföras relativt rättvist. Rent hypotetiskt, mot ett kraftigt uppretat finskt lejon: Det politiska beslutet att mobilisera tar sannolikt lika lång tid oavsett om vi pratar 1990 eller 2020. På stenåldern (vpl) hade jag en mobiliseringstid satt till 12h (pansarbrigaden som helhet 24h, sådana finns inte längre i sverige) utan att vara särskilt spörsial. Vad som fanns i mobiliseringsladorna är en svårare matematisk uppgift. Dagens normativa beredskapsbegrepp för yrkesmän är av vad jag förstått R10 eller längre (måhända är R10 faktiskt mer realistiskt än 24h var av logistiska skäl). Vad som finns lokalt, någonstans i sverige eller i Arboga är en svårare matematisk uppgift. Beredskapsuppgifter fanns för inneliggande förband redan då, så ingen skillnad (utöver numerär och geografisk spridning, sämre idag). Då fanns det driftvärnsförband och logistikregementen. Idag finns ett logistikregemente. (Hur många tungdragare har det tillgängligt nu för att förflytta materiel? Det är långt till Kalixälven från P4 och P7). Vem reparerar vägarna och järnvägsspåret? Civila företag? Artilleri.. Luftvärn ... Beredskapslager av allt... Låt oss inte ens gå in på flygvapnet... eller kustartilleri och flotta... Invasionsförsvaret var då bättre än vad vi sannolikt kommer att ha tillgängligt inom det närmaste decenniet... inriktat mot just en invasion. Men är storskaliga invasioner något vi kommer att återse i framtiden (innan Einstein fått rätt angående käpparna och stenarna)? Konflikterna i Irak och Afghanistan förefaller iaf på ytan ha skapat rejält med bekymmer för en supermakt på grund av kostnaderna. Det intressanta kan egentligen vara kuppförsvaret, är det bättre idag? Yta, samhällsberedskap och utbildad truppmassa kontra påstådd högre kvalitet på få förband med spekulativ numerär verkande utifrån en i grunden raserad samhällsberedskap.

Hela försvarsmakten omorganiseras till en eller två lätt(a) stridsgrupp(er) och utlånas på heltid till FN, FN i sin tur garanterar under lånetiden sveriges territoriella suveränitet. Något annat har vi inte råd med.

Snabbaste sättet att neutralisera en västerländsk stat torde vara att slå ut elförsörjningen till städerna, mission accomplished och sic transit gloria mundi. Stad eller ytterområden som huvudsakligt militärt slagfält? Ja, det beror rimligen på vad som vill uppnås, vad är slutmålet, vilken är nyckelterrängen (fysiskt, politiskt m m) och hur nås det så effektivt som möjligt? Men rent historiskt så brukar det hjälpa att påverka fiendens populationscentra... Frågan är dock vad dagens globala samhälle innebär med möjligheten för otalet intressenter att blanda sig i konflikter högt och lågt? Sanningen är förmodligen att striden kommer att föras där rivalernas svaga punkter befinner sig intill dess att en politisk lösningen stabiliserar läget, i åtminstone begränsad form, så att de nu aktuella huvudaktörerna kan projicera en avrundning. A anfaller B och påbörjar ockupation men intressenterna C D E F G H blandar sig i vilket får I J K att göra likadant osv.. Iofs inget nytt under solen, men antalet möjliga former av aktörer kan med åren och teknikframgångar upplevas ha ökat. Vilket för oss till den stundtals kraftigt förvirrade striden om hönshuset i Säffles ytterkant. Ett slagfält där 3 olika aktörer under en eftermiddag drabbar samman. Ockupationsmaktens styrkor hamnar där på grund av de senaste dygnens rapporter om vad Flammande Tallskottets gerillastyrkor (vars ledare ryktesvis befinner någonstans i yukons skogar) utsätter lokalbefolkningen för. Svenskarna är iofs inte ockupationsmaktens problem egentligen men det ser illa ut i media så... Avanti! När ockupationsmaktens styrkor dyker upp på scenen under buller och bång ser nu den lokala milisen (under namnet Benkes Bravados med småbilar) sin chans att gå till historien och synas på TV varför de resolut spränger det nedlagda posthuset som en protestyttring. Några timmar senare rullar otalet filmsnuttar fram över internet... budskapen olika eller samma mediaprodukter utsänder är kraftigt olika. Förutsatt att ingen part bestämmer sig för någon form av mindre human slutlösning på problemet och har resurserna för det...

Skogstillverkade sockerkakor (shake & bake, vad hände med den produkten?), svampstuvningar m m har noterats genom åren i grönt. Kreativitet och förtänksamhet är den glada magens moder. Sommartorka i tråden?

Aha, de har iaf listat ut att markenterilådan fortfarande är oupptäckt för trossen! Skämt åsido, även om den där förbannade markenterilådan alltid var i stort renskrapad av ST/TR när jag någon gång befann mig i kompanigrupperingen under GU, så var det väldigt nice att det fanns något att mumma till sig med när återhämtningsläge intogs. Något jag själv valt, ständigt tilldelad fältförplägnad av nickeltabletter, chokladcrispkakor, pansarkex och saftpulver är inte samma sak. Idag återstår alternativen att ta med till övning från början eller mer kreativa lösningar under övning. Apropå kreativa lösningar: Gladeffekten hos enskild soldat efter några dagar i fält när gruppchefen väcker honom med ett väldoftande nybakt wienerbröd bör inte underskattas.

Och där kom den förväntade förlängningen. http://www.dn.se/nyheter/sverige/bildt-vill-ha-kvar-svensk-trupp-i-afghanistan-efter-2014 Frågan är dock.. Är den finansierad i budgeten eller sitter FM med ännu ett spader dam?

Förutom vid rensning av kulvert, skyttegrav, korridor, marschformation etc från kort håll då. Sen beror det förstås också på hur vapnet i övrigt hanteras och avståndet till mål... Men vanligen torde det helt riktigt vara ett sämre val att någonsin vara i en situation med ett tömt vapen under en väpnad konfliktsituation. Genomtänkt och fungerande "nice to have" materiel kan vara avgörande, på flera sätt. Aldrig så listanmäld tillika ej tilldelad materiel är en friktion skapad av organisationen. Förhoppningsvis. Röda gummistövlar, orangea helly hansen tröjor, ljusblå arbetshandskar, katalogbeställda ramboknivar av tveksam kvalitet etc är iaf i min omgivning något som tillhör forntiden. Sen kan man tycka både det ena och det andra om fiskehattar, shemagh (keffiyeh) m m... men de fyller en eller flera funktioner på ett bättre sätt än tilldelad materiel. Alternativet till flexibilitet under säkerhetsmedvetenhet är att tilldelad materiel är tillräcklig materiel. Det senare alternativet är ibland sant (humlor kan faktiskt flyga) men inte alltid och oavsett vad som händer. Därför har FM bland annat infört vegetabilisk, laktosfri och glutenfri kost. Alla kan äta ärtor med fläsk, men en del mår av olika skäl annorlunda av det.

Grundtilldelningen är 4 magasin, lagom många för flertalet övningsmoment och tillräckligt få för att enkelt visa upp i samband med visitationer samt inte tappa bort fler än nödvändigt antar jag. En passiv fördel med annan utbildning vid skjutfält är att förlorad materiel återtas av organisationen. Sen har det genom åren passerat olika teorier angående annan tilldelningen i händelse av planerad insats genom mina ögon och öron, den senaste siffran jag sett i skrift var något fler. Det går eller har gått att enskilt hämta ut fler magasin från det som tidigare kallades truppserviceförråd, dock förutser jag att den lokala variationen för denna möjlighet är något olika. Kom då ihåg att ett nej också är en service. 10 st fyllda ak4-magasin i västen är f ö inte helt behagligt över tid, uppgiftsanpassning av materiel rekommenderas.

Det billigaste försvarsalternativet vore alltså att återuppta det svenska kärnvapenprogrammet, utveckla några schyssta prylar samt meddela omvärlden våra intentioner i händelse av angrepp på vårt territorium? Sedan borde försvarsbudgeten kunna sänkas markant, ett högvaktsförband och ett säkerhetsförband med inriktning mot skydd av strategiska kärnvapen och internationell tjänstgöring torde inte vara tokdyrt. Eller? *ironivarning*

Det fanns cykelspaningsförband också, ge mig en vettig cykel och anpassa framryckningskraven per dygn till rimlig nivå så visst. 300 km med full stridsutrustning samt ryggsäck och nödvändig gruppmateriel är sannolikt inte en helt realistiskt framryckningstakt per dygn.. Cykel funkade vad jag minns till allt möjligt i indokina för ett halvt sekel sedan, men i avsaknad av djungel och med hänsyn till dagens stridsförlopp samt tekniska lösningar känns det inte riktigt trovärdigt. Även om det vore en mer terränggående lösning än inget alls/inhyrd buss/sprinter.

Teoretisk förvarning i all ära, men 100 inhyrda amerikanska instruktörer hade aldrig haft den påverkan på svensk utbildning som ISAF haft, på gott och ont. Detta på grund av att svenska befäl, högt som lågt, tvingats inse hur verkligheten ser ut på riktigt. Varför skulle major Gris-Kalle ta till sig ssgt Bruce erfarenheter samt låta dessa genomsyra utbildning och organisation? En svensk major har trots allt högre grad, sverige har världens bästa försvar och därför vet han bäst... Bosnien och tidigare missionerna i all ära men de räckte uppenbarligen inte för att större förändring i utbildning/doktrin skulle ske. Kompetens är en färskvara och kan endast tillföras genom den enskilde befattningshavarens erfarenheter, teoretisk utbildning/färdighet är något synnerligen oprövat. Att man totalt tappat bort vad ett krig mot en likvärdig eller bättre motståndare innebär samt skurit bort förmågor högt och lågt genom hela FM är ett annat kapitel. Det man inte prövar i verkligheten kommer inte att fungera när det behövs. Riktigt tragiskt är att media fortsätter skriva om enveckasförsvaret mot ett kraftigt begränsat anfall som om det fanns idag, när det av vad jag förstår är en produkt som eventuellt finns tillgänglig någon gång bortom 2020 (efter veckor av förvarning/förberedelser).

Så sent som igår blev jag påmind om att det är temperaturen (<60) som gäller för servering av tillagat livsmedel. Handbok preventiv medicin och miljöskydd (2006) s. 79: "Varmhållning av tillredd mat ska ske vid lägst 60 grader C (se vidare FFS 1998:11). Vid livsmedelshantering i fält bör det inte gå längre tid än två timmar från det att rätten är färdiglagad tills den är serverad. Varmhållen mat som är kallare än 60 grader C får inte förtäras." Respektive kokenhet/kök kan rimligen ha strängare regler inskrivna i sitt egenkontrollprogram. Självklart har FM egna regler och därmed regelverk. Handboken nämnd ovan rekommenderas för läsning av alla som kommer att befinna sig i fält.

Det fanns en rikspolitisk vilja över blockgränserna för att införa tjänstgöringsplikt i fredstid för hemvärnspersonalen redan för 2 år sedan. Erfarenheter från diverse olyckor samt naturrelaterade händelser låg bakom denna intention.

Häri ligger dilemmat. Från politiskt håll vill man ha en viss numerär, samtidigt verkar försvarsmakten vilja hålla utbildningen på en så låg och fragmenterad nivå som möjligt. Logistiken är vad den är, tillgängligheten av instruktörer och övningsområden likaså (vilket sannolikt delvis förklarar FM:s tolkade ambitionsnivå ovan). Den frivillige å andra sidan vill vanligen behålla sina redan förvärvade kunskaper och helst utvecklas. Personalen lämnar hemvärnet till förmån för GSS/T, GSS/K, yrkesbefälsutbildning (vilka alla är rätt bra egentligen), slutar för att andra intressen lockar mer, åldern tar ut sin rätt, familjesituation, flyttar, slutar för att utbildningens nivå är så låg/fragmenterad att den inte känns meningsfull (gäller en brokig skara, men soldater via avtalsorganisationer och soldater/befäl med utlandserfarenhet utmärker sig). Handen på hjärtat, hur spännande är det att i stort sett enbart genomföra dagar ur värnpliktens första två-tre månader om och om igen...år efter år... för det är en konsekvens av dagens bataljonsvisa KFÖ-system. Inom ett decennie är det sannolikt att i stort sett all rekrytering sker via GMU i någon form då lagret av värnpliktiga tagit slut. Jag finner det osannolikt att någon större skara tidigare GSS/T eller GSS/K kommer att infoga sig i leden frivilligt efter avslutad tjänstgöring där om inget görs. Alltså måste utbildningsfrekvensen om något öka enbart för att bibehålla dagens, något varierande kvalitet, på förbandsnivå. Så.. Sedan år 2000 har vi minskat hemvärnet med i runda slängar 100.000 befattningar, samtidigt övar nu strax över hälften av den nuvarande numerären i den utsträckning som var avsett... Varför? Finns det många tänkvärda svar på i tråden redan Vad gör vi åt det? Personligen tror jag att Charlie Spartan är inne på rätt spår, den personal vi förlorar i gungorna vinns i karusellerna på grund av förbättrad kvalitet i utbildning, spårbarhet och därmed högre uteffekt som i sin tur påverkar rekrytering osv.. Den framtida rekryteringen beror sannolikt helt på frivilligt initiativ från individer (och marknadsföring, att synas är en form av marknadsföring), pliktkänsla m m som rekryteringsskäl kan vi fetglömma intill dess att det brinner runt knutarna. Varför söka till hemvärnet? Vad ger det individen? I övrigt: Vad är problemet med helhetsbaserad utbildning egentligen? Utöver bristerna nämnda ovan.. Hur många dagar tillsammans med delar eller förbandet som helhet per år krävs för att individen skall känna en social tillhörighet? Den frågan är viktig i samband med diskussionen angående hemvärnets numerär och utbildningstid.

Samtidigt har kvartermästaren personligt ansvar för kompaniets utrustning, förväntas vara tillgänglig allt som oftast och är befattningshavaren i förbandet som i slutändan får klä skott för logistikprövningarna i FM. För att bedriva logistik, sambandstjänst, stabstjänst, posttjänst, sjukvårdstjänst och fältarbeten m m via delegation neråt i bat- eller kompstab finns en vanligen kraftigt begränsad skara befattningshavare på lista och i verklighet. En inte helt tacksam tjänst. Förhoppningsvis kommer försöksverksamheten med "logistik"kompanier att leda till positiva förändringar.

TA konceptet verkar ha en del vettiga poänger, dock kan det upplevas finnas ett flertal mentala och fysiska barriärer i svedala till varför Hemvärn och GSS/T inte kan utvecklas ditåt. Ett steg där är att GSS/T med likvärdig utbildning eller sämre inom området, så som det ser ut i dag, stundtals i debatten anses vara omedelbart kapabla att lära Hv något om hemvärnets huvudsakliga uppgifter. Den som förutsatte det motsatta skulle sannolikt bli verbalt hudflängd, likväl utbildar en del hemvärnsbefäl och soldater redan idag bitvis framtidens GSS/T och GSS/K. Det viktiga är alltså inte kompetens, det viktiga är uppenbarligen tillhörigheten. Så länge tillhörighet automatiskt anses innebära kompetenser har vi ett problem.. När ska vi tillsammans i samverkan arbeta mot en fungerande försvarsmakt?

Vad någon gjort och inte gjort är rimligen något som skall kunna hanteras i PRIO. Annars är ett alternativ att återgå till träbaserad personlig soldatbok för att säkerställa vissa grundläggande kunskaper och förmågor. Men... Vidare säger och sade diverse utbildningstecken inte ett dugg om vad som kan förväntas av individen. Beroende på utbildningsplattform, försöksverksamhet, utbildande personal, elev samt elevgrupp och årtal ser utbildning alltid annorlunda ut. Av samtal genom åren med andra spanare som utbildats under samma årtal som jag själv gjorde lumpen kan jag konstatera att även om grundprinciperna för tjänsten var de samma så såg utbildningen i praktiken väldigt olika ut vid olika utbildningsplattformar. Prioriteringar i nuet och planerad verksamhet för enheten/förbandet senare gör att bakåt- och sidokompabiliteten blir..sådär. Att Kalle och Otto båda varit kspskyttar i befattning FK9xx innebär inte att båda har samma utbildning, är utbildade på samma materiel eller har andra likartade erfarenheter, även om mycket kommer att vara relativt gemensamt på en grundläggande nivå. Därav är ett av de bättre sätten att organisera verksamheten att de fakto veta vad individen kan eller helt enkelt fråga (lite varför all utlandspersonal passerar genom en utbildningsomgång via IntUtbE misstänker jag). Detta var en av poängerna bakom att jag tidigare i tråden vid ett återinförande av utbildningslinjetecknen även vill ha in ett aktuellt årtal för senaste utbildningskontrollen i den befattningen. 2015 och 2016 kan innebära väldigt stora skillnader i utbildning även om både Kalle och Otto genomgått likartad standardiserad utbildning, missuppfattningar/-tolkningar i en sekundbaserad verksamhet är avgjort obra. FM har/borde blivit bättre på att likrikta grundläggande befattningsutbildning på senare tid via standardiserad utbildning samt kraftigt minskade utbildningsomgångar och plattformar, men förändringar kommer att ske över tiden. Att enbart utifrån att någon gjort värnplikt eller frivilligutbildats som spanare, jägare, säknågonting etc samt att personen hävdar sin kompetens inom orientering innebär i praktiken inte helt sällan att tiden förlagd på transport mellan FAP och UFS kan bli kraftigt modifierad om den personen tilldelas uppgiften att orientera åt gruppen... BTDT. Självskattning är något som av olika skäl kan överdrivas av individen även om den inte ljuger, alla kan förvisso ha en dålig dag också....

Glöm inte tjänstedräkt, tjänstefordon, tjänstevapen, fri kost och logi, gratis friluftsliv samt upplevelser. Allt detta utan förmånsbeskattning!

En försvarsmakt baserad på krigsföring istället för måttfulla "koloniala" polisaktioner och stöd till civilsamhället, en försvarsmakt med förmåga att i nutid agera utan stöd från någon annan nation, en försvarsmakt med starkt politiskt stöd och kraftigt tilltagen budget, en försvarsmakt med någon form av proportionerlig logistikverksamhet (korrupt eller ej), en försvarsmakt ej styrd av SAP (Prio), en försvarsmakt med någon befäst förmåga till att agera i större förbandsenheter idag? Allt det där låter omodernt med svenska mått mätt...

Skulle världen i övrigt explodera i förtret om USA kontrade dagens hot mot Tokyo med en demonstrativ filmsekvens av konsekvenserna för Nordkoreas del efter en teoretisk vedergällningsbomb över Pyongyang? Firm, fair and friendly... Edit: I en parallel verklighet där rådande svenska regering fått fnatt och driver samma mediala beteende som nordkorea gjort under den senaste månaden kontra finland/ryssland, ersätter sydkorea/usa, har jag svårt att se ett ryssland varande lika tålmodigt avvaktande efter ett sista utspel om att missilen i kapellskär nu är riktad mot ett ryssvänligt riga...

Via intyg från arbetsgivare om att du skulle jobbat under helgen bör du få SGIersättningen även för helgen. Så har det åtminstone fungerat förut. SGI-ersättningen ersätter sällan 100% förlorad arbetsinkomst (no shit), vilket är en av orsakerna till att premien för fullgörande av årskontraktet höjdes i samband med införandet av KFÖ-systemet.

Ja, som havande en lagom garderob baskrar tar jag mig rätten att ha en åsikt om dess egenskaper och uppmärksammade nackdelar? Eller måste jag ha en viss kulör själv för att få ha en åsikt? En basker är en basker.. sen är färgen och uppfattningen om denna persedel samt betydelse av den olika beroende på vem du frågar. Även om vi båda burit basker svart, hjältars hatt, betyder den sannolikt olika saker för oss båda. För mig är baskern en minnessak, en form av huvudbonad för löktjänst med kassa egenskaper samt ett sätt att markera tillhörighet i en enhetlig gemenskap när så anbefalls. Med den logiken du saluför skulle i stort sett hela FM känna sig personligen kränkta av vad jag tycker om regnjacka et regnbyxor 90... Åter till ämnet: Återinför utbildningslinjetecknen (inkl. jägarbåge) om det upplevs fylla en funktion, men håll dem modesta i färgskalor och sätt årtal vid texten. Nytt år, ny utbildningskontroll, nytt tecken. Visst skulle det kunna införas PEK-märken m m igen men... tja, finns det en tillräckligt stark anledning?

Om huvuduppgifterna småskalig strid och spaningstjänst är det bärande för att kallas jägare (militärt) kan man undra vad som därmed skiljer mellan en jägare och en spanare. Ur jägarbågsdebattbegreppen alltså..Möjligen finns i så fall en distinktion i att spaningsenheter vanligen tillhör en annan förbandstyp medan jägarenheter tillhör just jägarförband. K4 ligger nu under i19:s försorg som jag förstår det, vad nu det innebär. Jägarbåge åt HvUnd? Förr verkar det ha handlat om att som större förband via fotmarsch, paddling, utkastning från flygplan eller skidgående haft dessa som huvudsaklig förflyttningssätt i kombination med en verksamhet prioterad till front eller helst bakom fel sida linjerna (linjestriden känns hyfsat ofräsch idag men men) med inriktning mot spaning och avsutten strid med huvudsakligen lättare vapensystem (helst på förhand). Dock avvek avarter typ pansarjägare, MP-jägers och flygbasjägare från förbandsdefinitionen ovan. Med tiden fick någon en ny ide och bestämde att de södra fältjägarna (K3) skulle bli luftburna, dock glömdes beställningen av nödvändiga transportmedel i större skala under lång tid bort samtidigt som jägarepitetet banne mig skulle vara kvar även om förbandet skulle transporteras i en högre grad med fordon. Så... Krävs mycket god fysik, innebär tjänsten en löjlig andel fotmarsch (motsvarande) med tung packning och tjänst sannolikt förlagd framom främsta "linjen"? Ge soldaterna en båge... inte för att det automatiskt gör dem till bättre soldater men det är bra för moralen och förbandskänslan har jag hört. Vanligaste syftet med kulörta cykelsadelskydd, hornhjälmar och diverse specialepitet verkar dock var att förringa de som inte bär samma fantastiska skapelse och hävda sin egen överlägsenhet, i allt. Bra förutsättning för samverkan med specialisterna inom samma enheter och med andra enheter... revirpissandet är dock försvarsmaktsgemensamt snarare än jägarrelaterat egentligen. Sen finns det faktiskt jävligt bra och ödmjuka soldater som bär något eller några av kännetecknen ovan också. Ingenting är enkelt.

Nej, cykelsadelsöverdraget huvudsakliga syfte är att se mer eller mindre enhetligt töntig ut i yttre verksamhet med liten bärighet på huvuduppgiften samt till för att minska den redan utmanade samverkan mellan förband och enskilda soldater. Min basker innebär att jag är bättre än dig för att bla bla.. Lyckligtvis genomfördes vad jag minns en reform angående basker för något år sedan vilket medförde att alla verksamma vid ett förband borde erhålla likartade cykelsadelsöverdrag, även om mässingstandpetaren kan se lite annorlunda ut mellan de underlydande enheterna. Dock behölls, om jag minns rätt, ordningen att anställda officerare kan fortsätta bära cykelsadelsöverdraget de erhållit vid tidigare tjänstgöring vid annat förband, oklart varför. Den som utbildat/besett kadetter under utbildning har sett formationer vidrigare än det mesta hemvärnet kan prestera ur ett enhetlighetsperspektiv. Soldatprovet är vad jag förstått ursprungligen en utbildningskontroll, vad som mäts varierar och det kan vara roligt. Första gången för mig var en garnisonsfälttävlan baserad på pluton som bedrevs via stationsmoment med fotmarsch mellan stationerna under en heldag. Det var roligt för att jag fick visa vad jag kunde på några stationer och för att plutonen vann med kraftig marginal, annars var det mest gående. För majoriteten av enheterna i skövde, på rätt sida heden , var det tydligen även det s k baskerprovet. (Kuriosa: Utbildningsåret 1992-93 utbildades ca 3000 soldater vid P4, T2 och pansarcentrum, svenska pansarbrigader existerade) Andra gången var för några år sedan och innebar en patrullvis 25 km fotmarsch med inslag av orientering uppför Kinnekulle under en heldag. Utsikten över vänern när vi kommit upp och inväntade de övriga grupperna var vacker i solskenet. Skavsåren/infanterielden på grund av ickeexisterande marschträning/noll tejpning före soldatprovet var underhållande på ett annat sätt under resten av den utbildningen. Humormomentet var större för mina kurskollegor och instruktörerna.

För enheten specifika tester för att klargöra aktuell utbildningsståndpunkt och tydliggöra utbildningsbehov är det rimligen bra att det genomförs. Frågan är dock var den bortre gränsen går.. skaderisker kontra boost av prestationsångest. Allt blir jobbigt värre till slut om det genomförs med liten möjlighet till fysisk/psykisk återhämtning. Parallelltävling i kalasbollsätning kan vara skitjobbigt... Visst är vissa delar i den generella soldatutbildningen löjligt mjäkiga, å andra sidan finns det inget egensyfte i att personalen går på kryckor i några veckor pga diverse marschskador etc. Den stora vinsten med längre övningsmoment a la klassiskt baskerprov torde vara utveckling av fältvana och åtminstone någon form av demonstratorverksamhet kontra mörkervana, inte att Pelle blir trött/ledsen/stolt samtidigt som hans månatliga statsbidrag blir något högre i kombination med en ledighet (som i sig innebär att mindre tid finns tillgänglig för tidseffektivare utbildningsmoment). Ex: Värnpliktens strapatsvecka var brutal, soldatprovet var en räkmacka samtidigt som den hyfsat nutida SERE-utbildningen var fånig i jämförelse. Det innebär i sig inte att tiden som lades på verksamheten kan anses bortkastad under någon av de tre utbildningsmomenten. De uppfyllde sina egna syften. En poäng med utbildning är att man ska erbjudas möjligheten att lära sig något. Strapatsveckan inbringade visdomar som att jag klarar betydligt mer än vad jag tror samt att en trött, utmattad och hungrig soldat är en kraftigt intelligensutmanad soldat. Bra i sig men ingen direkt uteffekt av utbildningsmomentet. Soldatprovet visade att mina plutonskamrater och jag hade erhållit en god utbildning. Visst fick vi visa direkta färdigheter, men inte var det något nytt eller "hårt". SERE-utbildningen gav en direkt uteffekt i utbildningen och var momentant småjobbig även om den mest var långtråkig. Brasklapp: Hade jag aldrig genomfört strapatsveckan skulle jag förmodligen upplevt soldatprovet och SERE-utbildningen på ett annat sätt. Allt hänger nämligen ihop i en helhet, den helheten ser väldigt olika ut för olika individer/befattningar.