Julius-3

Jajamensan, jag var med när 36:e bildades 1994. Första halvåret hette vi 46:e Ptrbdiv men sen byttes 4:an mot 3:an. Det var lite andra tider än idag, jag har för mig att vi hade runt 1500 timmars gångtid per fartyg och år... "Politisk korrekthet" existerade knappast och vi hittade på mycket som idag är helt otänkbart. Vi hade förbaskat bra befäl, bl.a. hade vi vår nuvarande marininspektör som FC.

Jag kan inte mer än instämma med övrigas uppfattning. Sköter man bara underhållet håller ett fartyg som dessa länge. Patrullbåtarna var slitvargar, vi hade 1994 runt 1400 gångtimmar per fartyg. Det största problemet som jag kommer ihåg var det faktum att det blev lite besvärligt när det blev grov sjö. Som signalman sov man i en överbinge och hade en knapp halvmeter mellan bingen och taket i skansen. Det hände mer än en gång att man slog i taket när man låg och sov och det plötsligt dök upp en våg. De som varit med innan fartygen modifierades för ubåtsjakt berättade, sant eller falskt vet jag inte, att de fick betydligt mycket sämre egenskaper i grov sjö efter modifieringen beroende på den ökade vikten. En avskalning kan alltså vara på sin plats om de skall gå annat än kustnära. Att använda dem ute på "öppet hav" fungerar naturligtvis (om man löser tillgången på bränsle) men jag tycker nog att de kom mer tills in rätt i skärgårdsmiljön där de fungerade ganska optimalt. @von Döbeln Då måste du ju varit med vid Fyrudden. Det fanns bara en patrullbåt med torped då, vi andra hade bara sjunkbomber. Var det föresten inte på Styrbjörn det fanns en ganska trevlig värnpliktig av det kvinnliga könet? 02 TÖN

Okej då, man skulle kanske se till att ändan ur vagnen. Jag har sedan länge ett genuint intresse för Walthers pistoler från runt 1910 fram till 1990. Hur kommer man vidare? Jag försökte att prata samlarlicens med handläggaren i samband licensansökan på ett annat vapen (målskjutning, Ystad) men fick då känslan av det var ganska hopplöst att försöka få godkänt nya vapensamlingar, speciellt om det rörde enhandsvapen. Eftersom jag inte ville stöta mig med handläggaren just då brydde jag mig inte så mycket mer om det. Jag försökte senare kontakta SVEVAP men fick aldrig någt svar. Eftersom jag fick det bemötandet jag fick när jag försökte diskutera samlarlicens med handläggaren känns det som om man skall vara väldigt väl förberedd innan man blandar in vapenhandläggarna. Frågan är bara hur man skall ta sig dit hän, vem man kan kontakta osv. Några tips från de etablerade samlarna? /Julius-3

En härlig syn från patrullbåtarna var när folk satt bredvid Rb12:orna ovanpå sjunkbomberna och rökte. I praktiken ingen fara men ändå...

Att bli väckt av signalen för klart skepp (som gavs med en ganska ordinär biltuta placerad i direkt anslutning till kojerna där vi sov) följt av "Klart skepp-ställning för sjunkbombsfällning. Detta är inte övning, detta är inte övning". Då piggnar man till ganska fort...

Det finns en gentleman som iförd kubbhatt, väst och välpressade byxor då och då plockar fram sin gamla centurion-motor (FM-skyltar) och kör den lite. Motorn sitter monterad i en stålram som, om jag inte missminner mig, också fungerar som kylare. Bränslet får motorn från ett mätglas där man verkligen ser hur nivån sjunker varje gång den varvas upp och eftersom det inte finns några ljuddämpare överhuvudtagt blir det både häftigt ljud och ganska brutala eldslågor ur rören. Senast jag såg "föreställningen" var på en utställning arrangerad av "Tändkulans vänner" (...) i Degerberga 2005. Tror jag har lite bilder någonstans...

Nog är det en HSc alltid. Din boll Strv101

Då får vi se vem som kan lista ut vad detta är:

En gammal hederlig Walther PP?

Som gammal matros i ubåtsjakten på den tiden det begav sig har man lite svårt för det här med ett par kilo hit eller dit. När vi blev irriterade på våra hjärnspöke eller vad det nu var drog vi iväg lite drygt ett ton trotyl i sjunkbomberna... Spängdegen vi hade (6 kg om jag inte missminner mig) var avsedd för att sänka oss själva. Som om det skulle behövas...

@röjsop Arghhhh, det straffar sig att ha referenslitteratur från 1960-talet.... Vad gäller SAE och DIN-mätningar har Du rätt i att den metod som jag beskrev (med aggregaten urkopplade) slutade att användas i början på 70-talet.Eller åtminstånne skulle sluta användas då... Nåväl, man mäter fortfarande enligt en SAE-standard i USA, dock är den betydligt mer lik DIN-standarden numera. Men som vanligt kan man aldrig göra det enkelt för sig utan det skiljer trots allt mellan de olika mätsätten även om det numera inte är så mycket. Vad jag har hittat (denna gång i nyare källor...) är att: EEC: Är en europeisk standard där man mäter effekten i Watt (i praktiken kiloWatt) vid ett lufttryck på 99kPa och en temperatur på 25 grader. DIN: Tysk standard där man mäter vid lufttrycket 101.3kPa och temperaturen 20 grader. Mäts i ps(Pferdestärke) som är EXAKT samma sak som hästkraft. SAE: Standard i USA. Mäts vid 99kPa och 25 grader(Dvs samma som EU-standarden,men...) i enheten hp(horsepower). Skillnaden mellan hk och hp ligger i definitionen. En horsepower definieras som 550 foot-pounds per sekund medan en hästkraft definieras som 75 kilopondmeter/sekund. Det blir ju en skillnad på någonstans runt 1,4%. Vad jag egentligen vill ha fram är att en och samma motor på olika marknader (=olika mätsätt) kan uppvisa olika effekter(...). Skillnaden mellan 625 och 610 hästkrafter ligger inom de marginaler som uppstår med olika standarder, men det verkar (med tanke på vridmomentet) som om det är skillnad på motorerna (eller i allafall motorns styrprogram) på de olika marknaderna. Vad gäller shafthorsepower kan man bara konstatera att det naturligtvis är så man skulle gjort på bilar också. Trots allt handlar det ju om hur mycket effekt som i verkligheten kan användas, inte hur mycket man kan mäta upp på svänghjulet. Förluster i storleksordningen 15-20% i kraftöverföringen är inget ovanligt.

En hästkraft är inte alltid en hästkraft. 1 Hästkraft (hk) inte är lika med 1 Horsepower (hp). (i runda tal 736 resp. 745 Watt) Dessutom har man i bl.a. USA har en tendens att mäta effekt enligt SAE standarden vilket innebär att man mäter utan t.ex. generator m.fl. hjälpaggregat inkopplade medan andra mäter enligt DIN-standarden MED aggregaten inkopplade.

Sjunkbomb 33. 105 kg trotyl i en smidig förpackning.

M23 ligger vid en egen brygga längst ut i Limhamns småbåtshamn. Hon räddades av någon miljonär som renoverade henne väldigt vackert under tidigt 90-tal. Då och då tas hon ut på en tur av, så som jag har hört det, för ändamålet inhyrda f.d. sjöofficerare.

Hydraulolja... Får mig att tänka på patrullbåten som låg bredvid oss. Någon hade visst glömt att stänga de nedre avgasutblåsen (som ligger under vattenlinjen) varför en ansenlig mängd vatten letade sig bakvägen i bägge huvudkärrorna. Trippelturbomatade V16 MTU-maskiner på några tusen hästar styck, kostar en slant.... Nåja, detta var på den tiden när det fanns lite resurser och man trollade fram en "låne"-båt som besättningen kunde ha under tiden som den första var på varvet. En LV-skjutning senare behövde även låne-båten repareras eftersom pjäsen av någon anledning inte längre fungerade. Man lyckades då med konststycket att trolla fram en låne-båt till låne-båten. Som ni säkert förstår gick inte det så bra för denna båt heller. Datorn som styr hydraulsystemet som kopplar ihop högfartsmaskineriet med lågfartsmaskineriet fick hispan och kopplade in lågfartsmaskinerna under gång med högfartsmaskineriet. På bråkdelen av sekund fylldes HELA maskinrummet av hydrauloljan... 3 patrullbåtar på 2 veckor...