geoint

Spaningsförmågan är viktig, och där blir radar en allt viktigare sensor. Men det går också att använda externa sensorer, som Argus, dessutom kan målangivelse göras av marktrupp för luftunderstöd t.ex. Sedan är det bara fantasin, och resurserna, som begränsar möjligheterna att ange att mål. Signalspaning, informanter, info från tredje land, kvalificerade gissningar etc. Men nu gällde resonemanget konkret tankarna på att integrera Small Diameter Bomb med GPS-styrning och förväntad CEP på 5-8 meter i Gripen-systemet. Funderingen från min sida är: Hur ser Försvarsmaktens förmåga ut att ta ut målkoordinater med positionsnoggrannhet och tillräckligt hög tillförlitlighet så att insats med denna typ av vapen kan genomföras? (Jämför resonemanget Skillnaden på funktion och förmåga) OM spaningssystemet på Gripen med kapsel och utvärderingsutrustning är den enda funktion som kan göra detta måluttag med en tillräcklig noggrannhet så bör det innebära en relativt gränssättande faktor i vår förmåga. Varken radar, Argus eller signalspaning lär väl räcka för denna typ av positionsbestämning. Att basera insats med GPS-styda bomber på underlag från tredje land eller andra fantasifulla källor kan ju sluta på helt annat sätt än man tänkte sig.

Om jag har förstått DGPS rätt så behöver man ha en GPS-mottagare på en fix position som man vet exakt var den är. Sedan tar man skillnaden mellan den fasta GPS:en och en rörlig GPS och då kan man med mycket större exakthet (ner mot 10 cm i bästa fall) var den rörliga GPS:en befinner sig. Finns lösningar (som även FM använder sig av) för att få satellitbaserad differentiell GPS över större områden, t.ex. Omnistar. Därmed uppnår man hög noggrannhet (sub-meter i bästa fall) utan att placera ut egna sändare i tänkt insatsområde. Hur stort är ett "stort område"? Kontinentvis. Satelliterna med korrektionsdata är geostationära och ligger alltså på ganska hög höjd. Täckningsdiagram finns på OmniStar Coverage Maps. Genom spaning och spaningsutvärdering. Ett stationärt mål som man har fått korn på genom flygspaning kan man mäta in rätt bra genom att mäta avstånd och vinklar till kända terrängpunkter i närheten. Ah, men då uppstod ju frågan igen med behovet av ett bra navigerings- och utvärderingssystem i flygplanet som förutsättning för att ta ut målkoordinaterna. Alternativt kända terrängpunkter men då måste ju någon ha varit vid målet redan och mätt in dessa? Edit: Spaningsförmågan i Gripen blir alltså gränssättande för verkan med GPS-styrda bomber? Eller hur är det tänkt?

Om jag har förstått DGPS rätt så behöver man ha en GPS-mottagare på en fix position som man vet exakt var den är. Sedan tar man skillnaden mellan den fasta GPS:en och en rörlig GPS och då kan man med mycket större exakthet (ner mot 10 cm i bästa fall) var den rörliga GPS:en befinner sig. Finns lösningar (som även FM använder sig av) för att få satellitbaserad differentiell GPS över större områden, t.ex. Omnistar. Därmed uppnår man hög noggrannhet (sub-meter i bästa fall) utan att placera ut egna sändare i tänkt insatsområde. Jag vet dock inte om det går att använda i rena vapensystem. Den stora frågan är snarare; hur får man tag på den noggranna målkoordinaten innan den matas in i bomben?

Chansar med det närmaste jag hittar; T-28 Trojan. Även om inte huven och ställen ser rätt ut...

WGS 84 som jordmodell gäller numera även på landbacken, men kartprojektionerna är normalt rätvinkliga på land (UTM / SWEREF 99TM, dvs Transversell Mercator) medan sjökort oftast kör bara Mercator...

I flera nya ledningssystem kan man bara ange rena UTM-koordinater, i vissa både ren UTM och MGRS, och i några endast Lat/Long... Det kommer att bli nödvändigt att kunna blanda! Ett annat problem som ställer till det vad gäller framtida kartproduktion är att Lantmäteriet och Försvarsmakten nu använder två skilda kartprojektionssystem. Den civila världen och därmed alla Lantmäteriets kartserier (t.ex. terrängkartan) använder SWEREF 99 TM, dvs i princip UTM Zon 33 utdragen över hela landet, medan FM vill köra NATO standard och UTM fullt ut. Försvarsmakten, som i modern tid alltid använt Lantmäteriet som kartproducent för det egna territoriet, måste nu ta fram egna militära kartserier, vilket är ett jättejobb. Just nu jobbas för fullt för att få fram kartor för övningsfält i strikt UTM med MGRS rutnät, men heltäckande kommer det att dröja länge innan det blir. Vad gäller höjdangivelse får man, om man vill vara noggrann, faktiskt ta och definiera vilken referenshöjd man pratar om. MSL - Mean Sea Level - är det vanligaste man använder, men det är ju ingen entydig referenshöjd. Här har olika länder fortfarande olika definitioner och system som används.

Försvarsmakten skall från och med 1 juli 2006 använda WGS 84 (World Geodetic System 1984) som jordmodell med UTM (Universal Transversal Mercator) kartprojektion, samt MGRS (Military Grid Reference System) som koordinatangivelser. Det bör i de allra flesta GPS:er finnas någon inställning för MGRS, och WGS-84. I t.ex. Garmin GPSMap 60C innebär det "positionsformat" = MGRS och "Kartreferenssystem" = WGS 84. RT90 är död! Värt att notera är att även det civila Sverige gått över till något som heter SWEREF 99, som är för alla praktiska tillämpningar kompatibelt med WGS 84. Dock, har Lantmäteriet valt att låta den "nya" kartprojektionen SWEREF 99 TM motsvara en utökad UTM Zon 33, dvs. hela Sverige projiceras i Zon 33. Försvarsmakten håller på att få nya kartor med UTM och MGRS-koordinater angivna. För GPS-användare innebär detta: 1) Förbättrad positionsnoggrannhetsangivelse då man slipper "konvertera" mätpositionen till RT90. Detta varierar beroende på vilken "formel" som resp. mottagare använt sig av. 2) Man måste ha koll på vilken kartprojektion på papperskartan som används och vilket "rutnät" som är vilket. För mer information om utstörning av GPS kan filmen "Commercial GPS Receivers: Facts for the Warfighter" i följande länk rekommenderas: http://www.jcs.mil/j6/navwar.html

Saxat ur TIFF (Teknisk information för försvarsmaterieltjänsten) Nr 1-2 2006: Bibehållen infrastruktur behålls och vidareutvecklas för framtida planerad verksamhet: Visby, Vidsel, Karlsborg, Uppsala, Jokkmokk, Hagshult, Malmen, Halmstad, Såtenäs, Ronneby och Luleå. Avveckling (snarast och med inriktning avvecklad senast 2008-01-01): Fällfors, Borlänge, Eskilstuna/Kjula, Östersund, Byholma, Bråvalla, Råda, Ljungbyhed och Storuman. 11 militära flygplatser kvar således. Såtenäs, Luleå och Ronneby används som flottiljer, där F17 och F21 får varsin "skogsbas" i Hagshult och Jokkmokk. Malmen, Uppsala och Halmstad används för diverse försvarsrelaterad verksamhet. Karlsborg stöttar K3, Visby är "framskjuten bas" och Vidsel används för prov och inkomstbringande internationell verksamhet.

Viggen har ju nämts ett flertal gånger (SF:en på LL!) så jag får väl slå ett slag för T18B. Med en Bofors 57mm/L50 akan i nosen är det väl det närmaste vi kommer ett "gunship" i Sverige. Det är väl den grövsta kaliber som vi har flugit med i FV.

Det stämmer, de försvann nog i början av 2005. Under KS12 (Q2-Q4 2005) var det fem manöverkompanier underställda en brigadstab - BG-nivån försvann, men brigadbegreppet levde kvar ett tag till...

Det var väl i februari i år som det övergick till MNTF:ar. MNB( C ) var ju redan en bataljonstridsgrupp sedan förra försöket till omorganisationn 2004. Tanken är väl att alla ska gå ner till stridsgrupper samt börja bli mer rörliga över ytan och inte vara lika låst till just sitt AOR. Nu delade man väl också på (SW) till en italiensk och en tysk TF, samt bytte namn på den franska till (North) Dvs nuvarande indelning borde bli: MNTF(N) - Fransk/dansk/osv - HQ Novo Selo MNTF(W) - Italiensk/mm - HQ Pec MNTF(S) - Tysk/mm - HQ Prizren MNTF(SE) - Amerikansk/mm - HQ Bondsteel MNTF( C ) - Tjeckisk/Svensk/Finsk/Irländsk/mm - HQ Lipljan (Ville) ISR TF - Brittisk - HQ Pristina (Slim Lines) MSU - Fransk/italiensk polisstyrka - HQ Kosovo Polje

Det blir ju inte mer än rätt, en röd sportig Fiat helt enkelt... Länk till orginalbilden

Snyggt och snyggt, men lite charmigt iallafall... Anledningen till färgsättningen bör nämnas i svaret.

Northrop C-125 Raider?

Grumman F-11 Tiger