Sgt 1:cl Englund

KJ-Andersson drog till Australien efter KS01. Mytoman-Henrik har jag inte sett röken av sedan BA02. Mvh/ P. Englund

Är själv 41 år och har tränat i stort sett sedan jag var i 5-års åldern. Jag har gjort sju missioner som skyttesoldat i olika befattningar i fem olika missionsområden. Gjorde min absolut sista mission som 35-åring. Tro mig: som 40-åring är man på tok för gammal för att vara skyttesoldat i utlandstjänst. Sök någon form av stabstjänst som Kiowa var inne på. Mvh/ P. Englund

Visst var det kärlek att bli väckt mitt i natten för att göra "vaktprovet". Var själv i nyktert tillstånd vilket inte var fallet för alla på min pluton denna natt... På med uniform och kängor och sedan iväg på ett lastbilsflak till okänd destination. Väl framme ställdes man upp på rad bara för att ett kort tag senare bli nedspolad med vatten från en brandbil. På med en 20-kilos ryggsäck och med en j-a fart springa hinderbana. Plocka isär AK4:an på tid trots att det var AK5:an vi hade som tjänstgöringsvapen. Ge mig 50 armhävningar!!, kommenderades från Lt Rawlinsson, avgående V/E PC L102 tillika KJ. Åla sig genom en tunnel för att kort därpå dra sig upp i ett rep för att ringa i en klocka sittandes 5 meter upp i luften. Tittade förvånat på min plutonskamrat jag sprungit bredvid och som jag 5 år tidigare gjort GU:n tillsammans med: Tomas, du har fortfarande din ryggsäck kvar på ryggen! Svaret direkt från denne Tomas: Ville visa den där j-a KJ:n vart skåpet ska stå ;) Mvh/ P. Englund

Cypern C89 samt C90: C.a två gånger i veckan var det kommenderad löpning för passfri personal. På OP:na fick vi tillåtelse att gå ner till 1+3, dvs 2 man per grupp och tillfälle kunde delta. Löpturen gick från Pyla till Lordos Beach, en sträcka på c.a 6km. Under 89:an bedrevs det vattenfys efter löpturen. Ganska logiskt då min PC var KJ. Under 90:an upphörde vattenfysen, åtminstone i ordnad form. Kanske har något att göra med att den PC:n tillhörde pansar ;) Självklart sprang vi tillbaks igen, dock efter att ha liggat på beachen och lapat sol en sisådär 4-5 timmar Mvh/ P. Englund

C89: Vid eskort av TF-soldater användes vi RA145/46 som samband mellan den eskorterande gruppen samt plutonsstaben. Inom gruppen inget RA-samband. Fungerade bra då ( drygt 20 år sedan) KS01: Under diverse und. patruller som jag deltog i, hade samtlig personal på min grupp (5 sold) varsin Motorola med tillhörande öronsnäcka. Fungerade mycket bra. Tekniken har synnerligen gått framåt sedan Cypern Mvh/ P. Englund

Synd bara att inte alla officerare på Dalregementsgruppen håller en, i mitt tycke, hög standard. Enligt mig har Dalregementsgruppen max 50% dugliga officerare som jag mer än gärna skulle göra en FN/ NATO-mission tillsammans med. Men, det kanske är jag som ställer för höga krav? Skall dock bli intressant att se om det blir som det spekuleras om, dvs att skicka ut ett HV-kompani i utlandstjänst i framtiden. Men den som lever får se Mvh/ P. Englund

Rent spekulativt skulle jag personligen nog tycka det skulle vara svårare rent psykologiskt med situationen under tidiga BA. Detta pga att man blir beskjuten men inte "får skjuta tillbaka". Samt hot och granatbeskjutningar över tiden. Om jag inte har helt fel var det mandatet som ställde till det. FJS/SSG hade väl ett ganska rejält Peace Enforcement mandat i Kongo eller har jag fel? Ett litet förtydligande: Självfallet fick vi besvara elden vid beskjutning. Så var vårt mandat där nere. Blev man beskjuten med SA, besvara med SA osv. Men jag lovar dig att när man blev beskjuten av stridsvagnar eller PV-pjäser, då höll man j**ligt låga ställningar. Våra Sisu-vagnar samt PBV:er blev som heliga ikoner som kunde beskydda våra kroppar från granatsplitter. Något som irriterade mig då, och även idag, var att det i princip krävdes egna förluster för att få close air support. Var med en par gånger då det var riktigt, riktigt nära att jag samt gruppmedlemmar höll på att stryka med. Någon här kanske hörde min vagnschef P. Schwabs yttrande till radio/ tv i samband med hemkomsten oktober 1994? Mvh/ P. Englund

Personligen tycker jag att det fanns mer farliga missioner än de tidiga BA. Ex. JK01 samt SO01-04 är missioner som glöms bort i skuggan av de tidiga BA-missionerna. Även under vissa Libanon-missioner kunde man råka riktigt illa ut om man var på fel plats vid fel tidpunkt. Under 1990 då jag var i Libanon dödades 17 FN-soldater. Jag är dock osäker på om de två svenskarna på SweMedCoy räknades in i den statistiken då dessa tog livet av sig. Mvh/ P. Englund f.d skyttesoldat på/i Cypern, Libanon, Makedonien, Bosnien samt Kosovo.

Då är du mig veterligt den enda KJ jag känner till som har fått ett så pass högt betyg De flesta KJ jag tjänstgjort med i utlandstjänst har på sin höjd fått 10-8-8 som GU betyg. Mvh/ P. Englund

Inte fel det heller. Under BA02 var Babsan där och härjade Såg att du gjorde S001 med Ruona och Sundin. Sundin känner jag sedan min tid i Hudiksvall och Ruona gjorde jag L104 med. Stabila killar, särskilt Ruona. Mvh/ P. Englund

Fulaste (eller var det fullaste) kändisen: Janne Lucas under C89 Snyggaste kändisen: Selma Hayek under KS01 http://img128.imageshack.us/img128/4900/bild6023yi.jpg Under ett samverkansmöte med US Rangers under KS01 dök Selma Hayek upp. Vad säger man om inte "Världsklass"! Mvh/ P. Englund

Vi kallar det förstärkt grupp Mig veterligt medförs även en toa-rulle i stridspackningen. "In case of emergency" så att säga. Sen är det ju inte helt fel att förutom observera mot även kunna bekämpa personalen på den plats det bedrivs spaning mot. Men det ska du väl kunna som gammal spaningssoldat Som fordon har vi till dagsläget haft tillgång till Bv206, Tgb 11/13/20, diverse Land Rovers, VW mini-bussar samt stridsbåt 90 Fast stationerat är en Tgb 20. Mvh/ P. Englund

Det finns bara en spaningsgrupp i dalarna och det är den i dalarnas insatskompani. Vi lyder direkt under vår KC. Anledningen till att vi har valt att dela upp oss i två likadana omgångar är att det är sällan som vi som hel grupp löser uppgifter. Exempelvis kan omgång 1 utföra spaning mot ett objekt samtidigt som omgång 2 ansvarar för en VIP-eskort. Under vissa övningar har vi bedrivit spaning mot samma objekt fast från två o-platser. Flexibilitet! Mvh/ P. Englund

Vi har kört enligt följande ett par år och det verkar fungera ok. I övning mot internationella jägarplutonen strax före jul blev två av jägarna nedkämpade medan vi som kom från spaningsgruppen klarade oss helt utan förluster. Tur eller skicklighet? F-n trot 1:a omgång Skarpskytt/ farbman AK4OR Signalist/ fordonsförare AK4B Spaningsgruppchef AK4B Prickskytt PSG90 Sjukvårdsman AK4B 2:a omgång Skarpskytt/ farbman AK4OR Signalist/ fordonsförare AK4B Stf spaningsgruppchef AK4B med grt Prickskytt PSG90 Sjukvårdsman AK4B Vi på spaningsgruppen har valt att inte ha med oss några tunga vapen som grg, Kulspruta 58 etc då vår primära uppgift är undtjänst och då i synnerhet ytövervakning. Framförallt då vi till alla övningar medför oss utrustning för att klara 4-7 dagar i fält. Då passeras vikten 30 kilo som buren utrustning per man utan några större problem trots att vi inte har understödsvapen. Men man får göra det bästa möjliga av situationen nu när man tillhör den bortglömda delen av försvaret, dvs HV. Mvh/ P. Englund som en gång för längesedan ansågs vara elitsoldat

En hyvens man utan tvekan, givet att vi tänker på samma person, han dyker ju upp lite här och var :P GMY Senast han "dök upp" var det ju med en DC3:a Och tro det eller ej, men han var faktiskt i början av 80-talet Sveriges tredje snabbaste junior på 100 meter. Bara en sån sak Mvh/ P. Englund

Det där var nog veckans största överraskning Familjenamnet Blunt stöter man på lite här och där under Storbritanniens militära historia, bl.a i Crete: The Battle and Resistance av Anthony Beevor. Bluntarna har varit med länge.... Den släkten har varit i någon form av militär verksamhet sedan år 995. Respekt! Känd okändis: Carl Douglas, son till koncernchefen Gustaf Douglas. Carl fick sin militära utbildning på I22 året efter mig. Hade nöjet att ha honom som SL3 under BA04. Fick av sin far en MILJARD skr vid hemkomst Till saken hör att denne Carl är en heders karl som håller en låg profil samt är väldigt trevlig. Mvh/ P. Englund

Tråkig markering från vår KC då det faktiskt var en hel del personal från BA01:s 8:e kompani som ingick i SL BA04. Bl a Karmefjord, Hallonsten som gruppchefer på Alpha samt Bravo. I min pluton ingick Berg och Lund. Tanken var faktiskt att jag skulle tjänstgöra på ert kompani under BA01 men i och med att jag inte hade så stort förtroende för er KC tackade jag nej för att istället få tjänstgöra på MA02 istället. Det räckte med att ha Håkan som plutonchef på Cypern (C90) En mycket kass sådan vill jag tillägga! Mvh/ P. Englund

Japp, underkalibrerad. Har glömt vad projektilen (av wolframkarbid) har för kaliber. Det är ingen pil och jag vet inte riktigt hur jag ska förklara formen men den är cylindrisk med konisk spets och omsluts av tre drivspeglar av plast. edit: Bild på 7,62 Prick från amkat.se Den har kalibern 4,8mm. Vo 1290 m/s. Mp ligger på 3,4 gram. Mvh/ P. Englund

Gav ett lugn stabilt intryck TROTS att han gjorde GU:n på K3 ;) Trevlig samt lättsam att prata med. Vem kunde ana att han dealade med knark i det civila Vila i frid Håkan. Tjena Englund........ Vad gjorde du på ambassaderna om man får fråga??? Tyvärr säkerhetsstämplad information av klass 9. Men PM:a mig skall du få lite ej säkerhetsklassad info Mvh/ P. Englund

Det var signalisten på min pluton.. Mvh/ P. Englund

Vi hade en stackare på mitt kompani under BA02 som inte kom ur sin sovsäck vid en av granatbeskjutningarna. Fick tydligen världens flashback vid en rep-övning på Gotland ett x antal år efter... Fick ett nervöst sammanbrott enligt en trovärdig källa. Och nog håller jag med dig allt LasseLink, visst tusan reste sig raggen lite första tiden efter BA missionerna. Var på IKEA i Sundsvall strax efter BA04 med en kompis från plutonen. Han slängde sig i diket och skrek: Skydd! Miljöskadad? Tydligen inte mer än att han idag ingår i samma insatskompani som mig. Mvh/ P. Englund ( med ett personligt rekord på 1st 76mm PV granat 1,5 meter ovanför sig med ett nedslag på ~ 50 meter bortom sig. På 2:a plats kommer från samma PV-pjäs ett nedslag c.a 15 meter från mig samt en kollega. OP:t vid vattentornet i Gradacac augusti 1994. Förmodligen från samma PV-pjäs som danskarna sköt bort under operation Amanda under BA03) E de du Pekka Jajamensan! 169cm elit-smurf

Gruppchef Golf Charlie. Min plutonschef under BA04 värvade mig till Swerap 01 något år senare. Var gruppchef under hans befäl även under KS01. Sjökan hoppade av officerskarriären ett tag efter BA04. Tog anställning på Arlanda där jag antar att han jobbar kvar? Är sedan 6 år boende i Falun med hustru samt en ettrig kille på 1,5 år. Jobbat en del civilt utomlands bl a på svenska ambassader. TYdligen är det en merit att ha gjort FN-tjänst.. mvh/ P. Englund

Fick han medalj av FM till slut? Det var han väl värd. Jag var så f-bannad när han inte skulle få någon särskild erkänsla från FM. Det ansågs att han bara gjorde det han skulle. Tur att de ändrade sig till slut. Även flygrädda personer (han alltså) kan utföra storverk. Slut OT. /Krook Roger fick sin medalj tilldelad av FM under sin tjänstgöring på BA06. I och med att han fick Norges motsvarighet till den Svenska Tapperhetsmedaljen fick väl FM lite mer press på sig att säga. Jag är dock lite osäker på om han fick den i brons eller silver. Till saken hör att nämnda Roger kom ner på vakans på BA04 till min pluton. Vi hade då varit i missionsområdet i drygt tre månader. Dagen efter hans ankomst följde han med på patrull ner till Gradacac. Och den staden gillar väl vi alla som varit där Mvh/ P. Englund

Det sjuka är att min Swerap pluton (SR01) under en helg i december 1998 testade 5st varianter av just AK5D. Under KS01 1999-2000 hade FJS troppen den variant som vi under den testhelgen ansåg vara bäst, dvs den med aimpointsiktet. Lite kuriosa bara.. Mvh/ P. Englund

En liten episod från BA02: Min pluton var tidvis under BA02 underställd det danska stridsvagns kompaniet som en skyttepluton. Plutonen fick vid ett tillfälle i uppgift att upprätta ett OPT några mil från Doboj. Med danskarnas stridsvagnar som dolda flankskydd ställdes en SISU väl synligt vid OPT:t. Vi grävde ståvärn ett hundratal meter från SISU:n i vilka vi bedrev observationstjänst. I ett skogsparti bakom detta ståvärn upprättades vår förläggning. För att även under nattetid visa parterna att här finns minsann Svensk FN-trupp, upprättades ett reservkraftsaggregat. Detta för att vid mörker kunna belysa såväl den Svenska flaggan samt FN-flaggan som stolt vajade i högantennen vid SISU:n. Spänt väntade vi på parternas reaktion, men ingenting hände. Kvällen kom och vi som var passfria samlades vid förläggningen. Plutonsledningen höll som bäst på med en genomgång när det small till som bara den. Alla slängde sig i skydd och man befarade att vi blev beskjutna. Ljudet kom från hållet där SISU:n stod uppställd. Min stf. PC och jag framryckte efter ett tag mot platsen där ljudet kom från. Vi hann inte mer än 100-150 meter när två soldater med stirrande blickar mötte oss. Fy f-n vilken smäll, sa de båda samtidigt. Hur gick det? Vad har hänt? Vad det serberna? Frågorna haglade från stf. PC:n. Nej, inte var det serberna inte. Blixten hade slagit ner i högantennen så att elverket exploderade! En av dem hade tuppat av ett tag samt den andre flög iväg ett par meter. Behöver det nämnas att dom efter den händelsen fick smeknamnen: Lill-blixten & Stor-blixten Bara en av många historier man så här i efterhand kan smila åt. Mvh/ P. Englund